Föregående sidaa

Musikbaracken

Uppförd i början av 1900-talet. Baracken var en tvåvåningsbyggnad. I södra delen fanns en lägenhet på tre rum och kök där regementstrumslagaren bodde. På andra våningen fanns förråd för bl a uniformer och ett logement där volontärer och musikelever bodde. Byggnaden brann ner 1947. 1954 flyttades en barack från Vamlingbo hit för att användas som ny musikbarack. (Se 105)

 

(1899) "Musikbarack på Visborgs slätt. K. m:t har på framställning af militärbefälhafvaren, för uppförande af en bygnad å Visborgs slätt, afsedd för inkvartering och öfning af Gotlands infanteriregementes musikkår, af besparande medel anvisat ett belopp af högst 6.430 kronor.

Den beslutade bygnaden kommer att innehålla öfningssal, bostäder, mäss m. m. och är beräknad att kosta 7.800 kronor. Det belopp, hvarmed nyssnämda summa öfverstiger 6.430 kr. finnes förut för ändamålet tillgängligt.

Sedan musikbaracken blifvit uppförd kommer infanteriregementet att afstå östra tullstugan, hvars afkastning hittills kommit musikkåren till godo, men som hädanefter kommer att disponeras af fortifikationen". (Källa: 1619)

 
 
(1902) "Nya kronobyggnader..... å Visborgs slätt skell en tillbygnad å den nu befintliga musikbaracken äga rum. Genom denna tillbygnad erhållas tvänne större logement, ett i hvardera våning och tillsammans vid inkvarteringsbehof rymmande 100 personer. Det ena skall i regel användas till logement, det andra till musiksal. Dessutom inrymmas i baracken rum för musikdir., kök etc". (Källa: 1623)
 
 

I 18:s musikbarack eldhärjad i natt - Noterna och så gott som alla musikinstrument förstörda

I 18:s musikkår och för övrigt hela Visby stads musikliv gjorde en stor förlust, när infanteriregementets musikbarack natten (14/11 1947) till i dag brann ned till hälften. Så gott som alla instrument förstördes liksom noterna. Hur det nu går med Musikaliska sällskapets traditionella fest den 18 nov. är svårt att säga, då de i konsertföreningen medverkande militärmusikerna får svårt att uppbringa några nya instrument till dess.

 

Eldsorsaken syns redan vara klarlagd, nämligen brikettaska i en trälår. Denna trälår skulle ha tömts i går, men denna musikvolontär som skulle ha gjort det, glömde bort det. Dessförinnan hade han tömt en hink med brikettaska i låren. Denna brikettaska hade strax förut skrapats ur kaminerna och ned i hinken av en musikelev, som under detta arbete märkt att det fanns gnistor i askan.

Sedan detta förhållande klarlagts vid ett förhör i dag på förmiddagen, skrinlades andra teorier. Man hade nämligen inte uteslutit att branden kunnat bero på vårdslöshet med cigarretter eller på att det varit något fel på de elektriska ledningarna. Det var det näml. så sent som förra året, då det blev överslag i en kopplingsdosa. Felet rättades emellertid till, och sedan dess har allt fungerat till belåtenhet.

En annan teori att elden skulle ha uppstått genom självantändning i en trasselsudd med armol motsäges av många vittnesmål. En kontroll för någon dag sedan gav nämligen vid handen, att något sådant trassel inte fanns i det rum där elden började, nämligen i en skrubb i musiksalens nordöstra hörn. Där stod nämligen trälåren med aska, vilken tömts en gång i veckan.

Elden upptäcktes vid 4-tiden i morse av eldaren Arvid Pettersson. Han hade hållit på att elda i köksavdelningen, men av någon anledning gått upp en våning. Då fick han se, att det lyste över husen, och när han sprang fram för att titta efter, upptäckte han elden. Han alarmerade genast kasernvakten, som larmade brandkårerna.

När dessa snabbt kom till platsen – det var Visby stads, I 18:s egen och A 7:s brandkårer – hade elden upptäckts av flera. Den förste som försökte släcka elden var en rapportkarl, som stod och pumpade vatten med en handspruta.

Att släcka elden i trävirket visade sig vara svårt, men efter två timmars intensivt arbete kunde brandmännen pusta ut. Då hade den södra halvan av musikbaracken räddats. Som en kuriositet kan nämnas, att i den räddade delen stod ett nästan odugligt piano, medan det förstklassiga pianot brann upp fullständigt.

 

Bland de andra instrumenten som gick åt kan nämnas alla mässingsinstrument, vilka f. ö. är mycket svåra att ersätta. Även fagotten och oboen förstördes. Flera stråkinstrument skattade åt förgängelsen, bl. a. två fioler som var fanjunkare Petterssons privata tillhörighet. Pukorna och åtminstone en kontrabas räddades, medan trummorna brann upp. En mängd av musikernas privata tillhörigheter förstördes, såsom civila kläder.

Ingenting anmärkningsvärt hade observerats av kårens musiker, då dessa i går kväll som vanligt repeterade i baracken. De hade eldat i två kaminer, men man anser det helt uteslutet, att branden uppstått vid någon av dessa. Man försöker nu få teorien om asklåren som eldcentrum bekräftad genom noggrannare undersökning av brandplatsen. Denna undersökning ledes av en inkallad fänrik, som i det civila livet ör vice brandchef i en stad på fastlandet.

Anordningarna med asklådan måste anses vara synnerligen olämpliga. I detta sammanhang kan nämnas,, att Visby rådhusrätt i måndags dömde en person till dagsböter, för att hon ställt en kartong med brikettaska i sin farstu, så att huset fattade eld.  Brikettaskan är känd för att vara förrädisk, och om det nu var nödvändigt att tömma askan någonstans, var det ganska oförsvarligt att göra det på ett sådant sätt, att inte ens de minsta säkerhetskrav blev tillgodosedda.

Så sent som för tre veckor sedan inspekterades baracken av en inspektör från Stockholm. Därvid påpekades från musikkårshåll, att det var synnerligen önskvärt att värmeledning drogs in. Eldfaran betonades särskilt.

Vid en förfrågan hos musikdirektör Mårelius om möjligheterna att skaffa nya instrument, säger sig denne trots allt ha gott hopp om att det skall gå bra. Om det går till tisdagens konsert i aulan är väl däremot en annan historia. Men en expedition till Stockholm för att leta rätt på nya instrument vara beslutad. De förstörda noterna går till största delen att ersätta. (Källa: 1436)

 
 
 

Branden på I 18 svårt slag för musiklivet

Värden för över 100.000 kr. gick till spillo, när den stora musikbaracken på I 18 ödelades av eld i går (14/11 1947) natt. Visserligen var instrument och noter försäkrade för 90.000 kr., vilket täcker det nominella värdet, men stora konstnärliga – oersättliga – värden förstördes. En glädjande rapport kan vi i alla fall meddela: det blir en konsert i alla fall på tisdag, och vidare kan Underhållningsorkesterns framträdanden anses säkrade för vintern.

Den som säger det sista är musikdirektör Mårelius, vilken som bäst håller på att bringa reda och ordning i sammelsuriet av noter och förstörda instrument. Alla instrument i den brunna byggnaden förstördes. Det enda som blev bevarat var egendomligt nog munstyckena till mässingsinstrumenten. På grund av sin tyngd ramlade de ur fattningarna och elden. De behöver bara putsas upp för att kunna användas.

Att Underhållningsorkestern kommer att kunna uppträda som vanligt beror på att en del musiker hade instrument hemma hos sig. Och egendomligt nog räddades många av Underhållningsorkesterns noter. Värre var det med de oersättliga instrumenteringarna, gjorda av bl. a. Myrtelius. De går inte att ersätta, sedan de blivit helt förstörda.

Som väl var bodde ingen i baracken. De som tidigare haft sina rum där, flyttade nämligen förra sommaren till andra logementet. Orsaken till brandfaran…

Om höga vederbörande tillstyrker det, kommer musikdirektören själv samt fanjunkarna Pettersson och Palm att företa en resa till fastlandet för att komplettera instrumentbeståndet. Men det blir en omständlig procedur, då de inte kommer att köpa annat än förstklassiga saker. Tills vidare får de emellertid hålla på med att bringa ordning i noterna. 2-300 nummer skall gås igenom och eventuellt tas vara på. (Källa: 1437)

 
 
 

Musikbranden på I 18

 

 

Epilogen till branden i musikbaracken på I 18 blev dyster. Förödelsens styggelse kommer väl fram på bilderna. I cirkeln uppe till vänster ser man resterna av regementets stora instrumentuppsättning och musikkårens vapen. Av de tre stora bilderna längst ner får man en uppfattning av förödelsen på brandplatsen, sedan halva byggnaden brunnit ner medan eftersläckningen ännu pågår. Uppe i högra hörnet tar musikdirektör Ingvar Mårelius en översyn av eländet. Inte heller musikfurir Ivan Wallin eller musikvicekorpral Lars Ohlin (längst t. h.) tycker det ser hoppfullt ut. (Källa: 1438)

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig