Marketenteri  /  Handelsbod / Fotoatelje mm

Uppfört 1902 som marketenteri därefter hade flera olika verksamheter drivits här. Ett postkontor där bl a fanjunkare Oskar Nilsson och efter honom förestod dottern Ajan kontoret. 

Dörr i dörr med posten låg handelsboden. Här tillhandahölls det mesta som soldaten behövde både i tjänsten och på fritiden såsom tobak, snus, cigaretter, sytillbehör, skoattiraljer, brevpapper, bläck och pennor mm mm. Handelsboden och marketenteriet drevs gemensamt som ekonomiskt företag. Regementsintendenten var ytterst ansvarig för verksamheten inför regementschefen. 

På andra våningen fanns bl a ett manskapsbibliotek. Senare en fotografiatelje där fotografer som Löfgren, Gardsten, Tyrsén och Maja Nilsson verkade.

(1902) "Mellan träden i riktning mot staden skymtade vi från marketenteriet en alldeles ny, ännu omålad byggnad och sporde förrådsförvaltaren, som var vår välvillige ciceron, hvad det var för ett hus. Han upplyste oss om, att i detsamma, som är uppfördt i treflig villastil i två våningar, skola inredas en speceri- och diversehandel, en cigarrbod och en fotografatelier". (Källa: 1284)

(1902) "Kungörelse. Till hugade spekulanters kännedom meddelas, att det å Visborgs slätt belägna s. k. nya marketenteriet, innehållande handelsbod, cigarrbutik och fotografiatelier, är ledig till uthyrning under ett år fr. o. m. den 1 nästkommande oktober. Skriftliga förseglade anbud inlämnas i förvaltningens expedition å Visborgs slätt före innevarande månads utgång. Närmare upplysningar erhållas af t. f. regementsintendenten. Visborgs slätt i augusti 1902. Regementsförvaltningen". Källa: 1628)

Beredskapsmännen läsa helst Wilhelm Moberg

Manskapsbiblioteket på I 18 utnyttjas flitigt.

(1942) En av de bästa och lyckligtvis även mest brukade fritidssysselsättningarna är läsning. Beredskapsfolket läser mycket, och den läser därjämte mycket av god litteratur. Åtminstone har man det intrycket vid I 18:s depås manskapsbibliotek över I 18:s handelsbod, vars bibliotekarie sergeant Thure Paulsson bättre än någon annan kan följa läslusten vid. regementet.

- Till biblioteket letar sig militär av skilda grader, berättar han för Gotlandsinfanteristens medarbetare. Det är underofficerare, underbefäl och manskap. Gemensamt för alla är en försynt kärlek till böckernas värld. Biblioteket är öppet varje måndag och fredag mellan kl. 18-19, och veckoransonen för beredskapsmännen vid depån utgör mellan 140-150 band. Läslusten har f. ö. just nu sin kulmen. Den är högst på vintermånaderna, när våren åter kommer med ljusare kvällar avtar den för att under sommarmånaderna minska till ett minimum.

- Vem som läser mest?

De yngre äro i varje fall flitigare låntagare än de äldre. De flitigaste kunderna äro i 21-årsåldern, alltså rekryterna. Orsaken till att de äldre äro sällsyntare på biblioteket anger sergeant Paulsson som att de troligen helst använda fritiden till att söka sina hem. Det är därför inte sagt att de läsa mindre, bara att de inte använda sig av bibliotekets resurser.

- Hur är det då med dessa resurser?

Biblioteket har inte mindre än 1,400 band att bjuda på, varav mycket är förnämlig litteratur. Men det är mest äldre böcker, framhåller sergeant Paulsson. De nyutkomna böckerna äro mycket efterfrågade, men biblioteket har inte möjlighet att skaffa sig allt det vill. Bokgåvor mottagas därför med såsom det brukar heta största tacksamhet.

- Hur behandlar soldaten böckerna?

- I det militära arbetet har soldaten fått lära sig vikten av god materielvård. Han har inte glömt detta under fritiden. Med andra ord: böckerna skötas mycket ordentligt. De komma åter välvårdade när de nu någon gång komma åter, ty ett av sergeant Paulssons största bekymmer är just låntagarens ovilja att lämna från sig en god bok. Kärleken till böcker i all ära, men när lånetiden är bestämd till fjorton dagar bör den också följas. Tyvärr händer det att det går månader innan böckerna lämnas åter.

- Men har Ni inga böter?

- Visst ha vi böter, men de hjälpa inte långt. Arrest är tydligen det enda, som skulle hjälpa - arrest utan böcker.

Så kommer frågan till vad soldaterna helst läsa. Det är skönlitteraturen, som är mest gouterad, enkannerligen den svenska. Av de svenska skönlitterära författarna är Wilhelm Mobergs böcker populärast och därnäst komma Albert Engströms. Av den utländska skönlitteraturen äro tegelstenen Borta med vinden och Sally Salminens Katrina alltid efterfrågade. Facklitteraturen går det litet trögare med. Man läser förhållandevis mycket reseskildringar samt historisk litteratur. Vår egen "historiska" tid har inte minskat intresset för äldre historia.

- Hur är bibliotekspubliken ?

- Den är tyst och trevlig, den gör ett mycket gott intryck. Bibliotekets allt i allo i frivillige landstormsmannen Gunnar Englunds skepnad ifyller, att inte spottar den på golvet och inte tuggar den snus. Ett gott betyg således!

Till sist fråga vi om inte sergeant Paulsson har någon bibliotekshistoria att krydda upp intervjun med. Han tänker en stund. Nej! Inte ens förutnämnde.

Englund kan påminna sig något roande inslag i bokutlåningen. Och då så. Det folk, som besöker I 18:s manskapsbibliotek gör inga historier, det läser hellre dem.

Men istället påminner sig medarbetaren en historia, som har både med värnplikt och författare att göra. Och då en god artikel helst bör avslutas med en god historia berätta vi den - fast den intet har att göra med bibliotek. Vid förra höstens bokdagar i Malmö medverkade bl. a. de gotländska beredskapsmännens älsklingsförfattare Wilhelm Moberg. Han var för tillfället inkallad och hade rest ned till Malmö på permission i enkel soldatuniform. Men även en författare, tillika en soldat, måste ha husrum. Han sökte ett på ett av stadens finare hotell. Men för honom fanns inget rum i staden. Han var ju nämligen klädd i Kronans kläder. Då kom prins Wilhelm, som också besökte bokdagarna, och fick se Mobergs ledsna uppsyn, där han stod i hotellvestibulen. Han frågade varför Moberg såg så bekymrad ut. Den andre Wilhelm - alltså Moberg - svarade den förste, att han inte kunde få något rum. - Ställ in en säng till Moberg på mitt rum, bad prins Wilhelm portieren. Mensi, då fanns det med ens rum, riktiga förnämligat. o. m. Det är allt en liten skillnad på hur visst hotellfolk och kunglighet behandla våra soldater och författare. (Källa: 1446)

-------------------------------------------------------------

Dynamitarder hade otur vid Gotlandskupp.

(1945) Poststationen å Visborgsslätt på Gotland har hemsökts av tjuvar, som försökte spränga kassaskåpet och ta hand om dess innehåll, vilket uppgick till inte mindre än 60.000 kr. jämte en del värdeförsändelser. Tjuvarna hade tagit sig in i posthuset, som är obebott, genom att bryta upp bakdörren med en korp, varefter de uppenbarligen gjort sig god tid med kassaskåpet. De hade emellertid otur vid sprängningen. Skåpkanten splittrades och föll ned på insidan och därigenom låstes kolvarna, varför det blev omöjligt för dynamitarderna få upp dörren. (Källa: 1534)

-------------------------------------------------------------

Kooperationen i Visby startade ju i mars 1906, tätt följt av Lye och 1907-08 ett femtontal andra. Märkligt nog startades emellertid vid samma tid också Förbruksföreningen Wisborgs Slätt, ett slags militär kooperativ förening, en sådan var ju även i gång i Fårösund 1913-14.

(1913) "Förbruksföreningen Visborg hade igår middag sammanträde i underofficersmässen å Visborgs slätt under kapten Th. Stålhandskes ordförandeskap. Styrelse- och revistionsberättelserna föredrogos, och ansvarsfrihet beviljades. Till styrelseledamöter utsågos fanjunkare J. Böttiger och fanjunkare P. V. Eilertz (den senare omvald), och till styrelsesuppleanter nyvaldes kapten N. Kruuse och omvaldes fanjunkare C. O. Pettersson. Revisorer blefvo kapten A. G. Lindman och fanjunkare G. Dahlman med fanjunkare E. Weströrm och sergeant R. Thomsson som suppleanter. Utdelninger har varit 8 procent på bodvaror och 2 procent på mejeriprodukter". (Källa: 1311)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper