|
Den tekniska tjänsten vid Visborgsslätt / P 18 Av Mj Ola Thuresson Chef Teknisk Enhet. Infört i Väduren 1/2005 |
||||||||||||||||||
 |
||||||||||||||||||
Innan A7 och Lv2 flyttade till Wisborgsslätt var teknikerna placerade vid respektive regemente. Man hade en liten teknisk avdelning per förband. Denna kunde vara olika utformad, men innehöll kompetens för motorfordon samt för de vapensystem mm som ingick i förbandet. Oftast rörde det sig om max fem personer. Där ingick armetekniker, civilanställda och förrådsmän. Vid varje förband fanns också en motoringenjör med uppgifter motsvarande de uppgifter som dagens tekniske chef har. Sedermera benämndes befattningen regementsingenjör och besattes av en armeingenjör (= regoff för tekniker). Regementsingenjören har under perioder varit samordnad mellan I 18, A7 och Lv2. Nivån över fanns en motsvarande befattning vid MKG som också besattes av en armeingenjör. Utöver förbanden så fanns det ett antal tekniker vid Miloverkstaden där chefen var armeingenjör. Många av armeingenjörerna hade bakgrund från civila fordons-verkstäder och hade kallats in under kriget och stannade därefter i Försvaret. Vid P18 var fordonsteknikerna grupperade i nuvarande TPA:s lokaler medan vapen- och signalteknikerna hade lokaler i nuvarande Bok- och blankettförrådet. Denna lokal användes ursprungligen som verkstad för stridsvagnar under 1940-talet. 1965 flyttade fordons- och vapenteknikerna till kontor mm i "Gula villan" som var belägen S nuvarande TSF på gräsytan intill vägen förbi drivmedelsanläggningen. Gula villan hade varit en gammal underofficerspaviljong sedan början av seklet. I Gula villan byggdes även en signalverkstad upp 1972, då en signaltekniker anställdes. Anledningen till flytten var att komma närmare garageområdet med den nybyggda stridsfordonslängan (Byggnad 117) som hade iordningställts. När MKG bildades, organiserades teknikerna som en avdelning i Materielenheten (ME), vid förbanden fanns då endast en regementsingenjör kvar. Utöver Gula villan hade man arbetslokaler för fordon i MKTU (Materielkontroll / Teknisk-utbildning) som var beläget i nuvarande motorskolans garage med hjulfordon och med stridsfordon i byggnad 117.Vapen och gyro hade sina lokaler i nuvarande Bokförråd. I mitten av 70-talet revs Gula villan och fordons- och signalteknikern samordnades till vapenteknikernas lokaler i nuvarande bokförrådet, samt i anslutning till MKTU vid garageområdet där man var kvar tills Art / Lv-hallen (Teknikhuset) byggdes 1985. Mekanikerutbildning, i armen, har av tradition alltid varit centraliserad. Under 1970-talet tog ett antal föregångsmän eget initiativ och ändrade detta. Mekanikerutbildning av stridsvagnmekaniker inrymdes fr.o.m 1972 i Övnings- och vårdhallen som benämndes "utbildningsverkstaden". Syftet var då, liksom alltid, att man ville utbilda mekaniker som dessutom skulle bli bra soldater, då de tillbringade huvuddelen av sin utbildningstid vid sitt GU-kompani istället för vid central skola. Dessutom skulle det ge möjligheter till kompetensutveckling hos utbildarna som inte uppnås på annat sätt. Mekanikerutbildning har sedan dess alltid genomförts vid P18. I samband med att stridsvagn Centurion infördes vid P18 flyttades stridsvagnsverkstaden från Miloverkstaden vid Järnvägsgatan till byggnad 117 (stridfordonsgaraget), granne med MKTU stridsvagn.
TE / MKG -perioden Mellan 1980-84 flyttades A7 och Lv2 till Wisborgslätt. Den tekniska tjänsten omorganiserades då till en teknisk enhet (TE). Teknikerna från ME flyttades till TE som var organiserad under MKG. TE var indelat efter tjänstegrenarna inom armens tekniska officerare. Vapen, signal och luftvärn flyttade in i Art / Lv-hallen. Fordon var grupperade med personalen i barackerna mellan Motorskolan och i byggnad 117. Mekanikerskolan inrymdes i byggnad 117 samt i utbildningsverkstaden (nuvarande BT-hallen). Man utbildade stridsvagnsmekaniker i byggnad 117 och övriga mekaniker i utbildnings-verkstaden. Barackerna var tänkta som en tillfällig lösning i väntan på att nya lokaler skulle byggas. Detta skedde aldrig utan den tillfälliga lösningen blev permanent till och med 1996. Stödet till grundutbildningen löstes under större delen av denna period genom att använda anvisningstekniker som utgick från TE.
Tillbaka till P18 1994 gjordes en omorganisation av den tekniska tjänsten. TE splittrades så att fordon underställdes P18, art underställdes A7, lv underställdes Lv2 och övriga kvarstod vid MKG / TE. Man skapade kundservice som hade som uppgift att samordna arbetsordrar och annat stöd till en och samma plats i syfte att förenkla för förbanden. TE hade det sammanhållande ansvaret för den tekniska tjänsten vid Visborgslätt. Då viss kompetens endast fanns vid respektive förband så utgick utbildningsunderstöd för dessa områden mellan förbanden. T.ex. så utbildade MekB18 (PI8) fordonsmekaniker åt A7 och Lv2, samt stödde motorutbildning åt alla tre förbanden. Vid denna tid hade förbanden även övertagit ansvaret för krigsförråden, varför varje förband skapade en egen förrådsavdelning som skötte materielen i krigsförråden. Den nya organisationen orsakade en splittring mellan teknikerna och uttryck som "murbyggen" och "lågskonissar" utväxlades över garageplan. 1996 stod en ny Miloverkstad klar vid Visborgslätt. Dit flyttade verkstaden från Järnvägsgatan och samlokaliserades med stridsfordonsverkstaden som flyttade ur byggnad 117. Teknisk avdelning pansar vid MekB 18(PI8) fick då nya kontor för personalen på övervåningen i Miloverkstaden. Man fick också överta de delar av byggnad 117 som tidigare varit stridsvagnsverkstad. Mekanikerskolan flyttade dit och utbildningsverkstaden återlämnades för att därefter bli BT-hall. Mekanikerskolans tidigare utrymmen i byggnad 117 övertogs nu av den nybildade stridsfordonsdetaljen.
Nya P18 tiden År 2000 lades A7, Lv2 och KA 3 ner och huvuddelen av den personal som fanns där flyttade till P18. Teknikerna omorganiserades till Hemse kompani och kraftsamlade samtidigt till Art / Lv-hallen som nu bytte namn till Teknikhuset. Samtidigt tillfördes utökad Sambands- och informationssystemkompetensen i form av driftledarna vid det nya P18. Åtgärden var ett led i uppbyggnad inför ledningsverksamheten som senare skulle kullminera vid genomförande av ledningsår. Den nya kompetensen tillsammans med den som redan fanns bland teknikerna samlades i SIS avdelningen. År 2003 omorganiserades återigen den tekniska tjänsten vid P18 till en teknisk enhet som är en DUC (Direkt Underställd Chef) till C P 18. Under de sista åren har både mekanikerutbildning och SIS-verksamheten utvecklats så P 18 blivit ett varumärke utanför Gotland. TE har kontinuerligt deltagit och haft en central roll vid sambandsplanering och driftledning av Telesystem vid större armeövningar. Vi har dessutom utbildad stridsfordonsmekaniker för eget och andra förband. Detta har till stor del möjliggjorts genom att vi kunnat återanvända de resurser i lokaler och personal som ärvts från de andra förband som lades ner på Gotland. Denna samordning har till stor del underlättats av att vi som i dag arbetar i Teknikhuset hade "uppsmorda" kontakter sen tiden innan 1994. Murarna revs och lågskonissarna togs till nåder.
|
