16 skadade till lasarettet i natt, militärbil gjorde dubbelvolt i Tofta

En militärlastbil med 20-talet permittenter på flaket körde strax före midnatt (7/9 1952) till måndagen i rasande fart av vägen 1 km. norr om Tofta kyrka. Bilen var på väg till Blåhäll, och av permittenterna — värnpliktiga från A 7 — måste 15 föras till lasarettet i Visby. I förarhytten satt förutom föraren två kvinnliga köksbiträden vid förläggningen, och en av dem hör till de svårast skadade. För de flesta synes det dock röra sig om smärre blessyrer, och enligt uppgift har inget fall kunnat konstateras där fara för livet föreligger.

Vid samtal med några av de lindrigt skadade, som fördes till lasarettet, framgick att det kan betecknas som ett under att inte en katastrof inträffade. De berättar för Allehanda att de hade en fart av uppskattningsvis 80 km. tim.

Bilen hamnade på en åker.

Omedelbart sedan man lämnat den asfalterade vägsträckan bakom sig och kommit in på den smalare grusvägen synes föraren ha mist herraväldet över bilen och kört ner för vägkanten ut för en åker, där bilen hamnade fullständigt sönderslagen efter två volter. Det hela gick så fort att vi inte hann fatta någonting förrän vi låg i en enda röra, berättar de. Flera kastades iväg ett 10-tal meter.

De flesta fick skärsår.

I en annan permittentbil, som kom efter, i ambulans från Visby och i privatbilar fördes de skadade in till lasarettet i Visby. En som fått huvudet skadat opererades först, och i övrigt togs de genast om hand och blev omsedda så fort sig göra lät. De flesta hade fått skärsår förutom olika skador på armar och ben och i ryggen. Någon närmare upplysning om skadornas art stod inta att få på ett så tidigt stadium. Man upplyser emellertid att inga falla ger anledning till farhågor kunnat konstateras.

Likt ett slagfält . . .

Bilen blev vid vurpan fullständigt sönderslagen. Förarhytten var delvis bortsliten, delvis hoptryckt, och motorn hade ryckts bort. Det var kort sagt, bara en skrothög av fordonet efter volterna. Ur spillrorna drog man skyndsamt fram föraren och de två kvinnliga ekonomibiträdena, av vilka den ena var så gott som oskadd, medan passagerarna som suttit på flaket låg utspridda på fältet, en del oförmögna att röra sig. Platsen liknade, beräätar ett ögonvittne, närmast ett slagfält.

Ett underverk att alla klarade livet.

Genom att permittenterna satt på det öppna flaket utan någon pressening spänd över sig undgicks med säkerhet att olyckan fått vida allvarligare följder. När bilen i den våldsamma farten slog runt slungades passagerarna av åt alla håll och av allt att döma kom ingen i kläm under. Frånsett detta framstår det som fullkomligt ofattbart att alla de 20 klarade sig undan med livet.

Polisutredning om olyckan sattes genast igång, men då även föraren — också en värnpliktig — befinner sig bland de skadade på lasarettet, kunde självfallet inga förhör hållas på natten. (Gotlands Allehanda 8/9 1952)

4 av 19 kvar på lasarettet efter dikeskörning i Tofta

Strax före kl. 24 natten till i dag körde en militärlastbil av vägen i 80 km:s fart vid Lixarve i Tofta och vurpade. I bilens förarhytt åkte förutom föraren två kvinnliga köksbiträden vid förläggningen i Blåhäll, dit också bilen var på väg med ett 20-tal permittenter. Av de nitton som måste föras till lasarettet kvarligger fyra som ådragit sig hjärnskakning medan de övriga överförts till sjukstugan på A 7. Den ena kvinnan, fröken G. Karlsson, Klintehamn, fick ett handledsbrott, medan den andra undkom oskadd. Kvar på lasarettet är föraren, Bengt Törngren, Enskede, samt Bengt Andersson, Kappelshamn, Jan Lennart Strid, Vetlanda, och Bengt Olof Ekman, Stockholm. Olyckan inträffade på en raksträcka och får enligt polisen helt skyllas på den höga hastigheten. Det rådde dimma vid tillfället och vägen är vidare mycket grusig. Föraren kunde inte behärska bilen som rusade över vägkanten på vänstra sidan genom ett stängsel och hamnade sedan den plöjt upp stenbumlingar på 50-100 kg på en stubbåker totalt ramponerad. Förarhytten trycktes bakåt och motorn lossnade bl. a. vid vurpan.Det var ett rent under att ingen dödades. Bortsett från de ovan namngivna undkom de flesta med vad som hittills konstaterats smärre blessyrer, skärsår etc. och fem med blotta förskräckelsen. Flera av passagerarna slungades tiotalet meter bort. (Gotlänningen 8/9 1952)

Orsaken till Toftaolyckan

Orsaken till Toftaolyckan anses klar: för hög fart. En närmare utredning som i går gjordes på platsen för Toftaolyckan då en militärbil med 24 permittenter körde av vägen har gett vid handen att bilen till följd av den höga farten gått med alla fyra hjulen till vänster om körbanan hela 67 m innan den slutligen brakade in i ett stenröse varefter den slog runt. Föraren av olycksbilen torde ha åtal att vänta för ovarsamhet i trafiken. 

Svårt ramponerad hamnade olycksbilen inne på en stubbåker, hytten var tryckt bakåt och motorn hade lossnat vid krocken med stenarna.

Den breda asfaltvägen ut mot Toftagränsen har tydligen lockat bilföraren att friska på - möjligen har man också haft bråttom att hinna till Blåhäll före kl. 24. Polisen har ännu inte kunnat höra föraren som kvarligger på lasarettet och har följaktligen inte heller fått klarhet i om föraren ej observerat det varningstecken om smalnande väg som finns uppsatt strax innan asfaltsvälten övergår till vanlig landsväg eller om han helt enkelt nonchalerat varningen. Allt tyder på att han fortsatt i samma fart sedan han lämnat asfaltvägen och sedan tappat kontrollen över vagnen som hela 67 m gått utanför körbanan på vänstra sidan - bilar som kommer norrifrån har en viss benägenhet att dra sig över till vänster på detta ställe av vägen som efter en mindre backe går i en svag kurva. Det hela hade kanske avlöpt lyckligt om inte ett stenröse kommit i bilens väg. Bilen rusade rakt på detta och troligen har den rest sig med flaket i luften, varvid en del av passagerarna slungades av. Efter den våldsamma smällen ändrade bilen riktning och, gick upp med högra framhjulet på vägslänten så långt att den till slut slog runt. Att därvid ingen av de åkande kom i kläm får anses som rena miraklet. Bilen stannade slutligen på en stubbåker på rätt köl. Utredningen om olyckan kommer nu att fortsätta med förhör med passagerarna och föraren. Så värst omfattande torde denna inte bli - orsaken till olyckan anses fullt klar - för hög hastighet. (Gotlänningen 9/9 1952)

Utredning om Toftaolyckan

Stenar i diket orsak till att lastbilen slog runt

Om militärlastbilen med de 24 permittenterna hade kört av vägen bara 10 meter längre söderut skulle någon olyckshändelse kanske aldrig inträffat. Det var nämligen ett stenröse vid vägslänten som blev det egentliga upphovet till att bilen slog runt med sina många passagerare på flaket, framkommer det bl. a. av den utredning som polisen gjort på platsen. Vidare är det konstaterat att fordonet vid tillfället gjorde bara en volt för att sedan hamna stående på alla fyra hjulen.

Varningstecken finns uppsatta där asfalten slutar och vägen blir smalare, men föraren syns inte ha fäst sig närmare vid dessa omständigheter utan fortsatt med samma höga fart. Halvannat hundratal meter in på grusvägen gick vänsterframhjul över vägkanten, och kort därefter körde hela vagnen av vägen. Färden fortsatte ett 70-tal meter framåt — hela tiden var alla hjulen vid sidan om vägbanan — och av utredningen framgår att bilen troligen skulle hållit sig på rätt köl, om inte några stora stenar kommit i vägen. Tydliga märken på fordonets underrede visat att kollisionen med stenröset varit mycket kraftig. Därvid ändrades kursen — förmodligen utan förarens medverkan — så att bilen åter styrde upp mot vägkanten, och det var när höger framhjul kom upp på slänten som volten skedde. Efter att ha kastats runt ett varv stannade den upprätt igen.

Huruvida de, som satt på flaket kastades av vid själva kullkörningen eller redan dessförinnan är inte klarlagt. Förhör kommer så småningom att i samverkan med polisen och A 7 hållas med de medagerande.

Fyra alltjämt på lasarettet efter olyckan

Flertalet av dem som skadades vid söndagskvällens (7/9 1952) bilolycka norr om Tofta kyrka fick på måndagen lämna lasarettet.

Kvar på lasarettet är föraren, Bengt Törngren, Enskede, samt Bengt Andersson, Kappelshamn, Jan Lennart Strid, Vetlanda och Bengt Olof Ekman, Stockholm.

Det köksbiträde som fick handledsbrott, fröken G. Karlsson, Klintehamn, vårdas privat, medan 14 värnpliktiga som ådragit sig endast smärre blessyrer överfördes till A 7:s sjukhus. De fyra värnpliktiga som fått stanna på lasarettet har samtliga ådragit sig hjärnskakningar. (Gotlands Allehanda 9/9 1952)