|
Skjutplatsen vid Hällarna |
|
 |
|
 |
|
|
|
|
|
Norra Hällarna
Området
sträcker sig från Gutebacken i norr till E-banan i söder. I de norra delarna,
norr om den s k Färjeleden,
fanns förr en artilleriskjutbana. Då de första pjäserna med räfflade eldrör, 2,25 och 3,24 tums kanoner
m/1863, tillfördes artillericorpsen kunde inte Södra Byrummet användas. Skottvidderna kunde nu räknas i samma
antal kilometer som man tidigare räknat i hundratal meter. Den nya platsen blev
öster om ”Plågan” på Ladugårdshällar, men även denna plats kunde
enbart betraktas som ett provisorium då den endast medgav skjutavstånd på 900
meter, acceptabelt för direktriktning, men inte för fältmässig skjutning.
Trots dessa brister fortsatte man här i tjugofem år utan att några större försök
gjordes av de dåtida cheferna för att förbättra situationen. Intill artilleriskjutbanan fanns en annan skjutbana som
användes av Visby skyttegille. Området längst norrut avyttrades på 1960-talet
till Visby stad.
Norra Hällarna
användes bland annat för granatkastarskjutning och stridskjutning upp till
förstärkt kompani. Utgångsläge med pjäsplatser valdes ofta i den nordöstra
delen. Även anfallsövningar med pansarvärnskanonvagnar (Pvkv) skedde på området.
I södra delen fanns skjutbanor. D-banan som ursprungligen hette "Västra
skjutbanan" byggdes i slutet av 1890-talet och avvecklades 1989. C-banan byggdes
1940 och var tänkt i första hand som skjutbana för kulsprutor. På
300-metersvallen fanns anordningar för att fästa och fixera kulsprutorna.
Skjutbanan utrustades 1989 med rörliga mål och försågs med en högre
blinderingsvall. Kulspruteskjutning skedde före C-banans anläggande från
eldställningar som på äldre kartor betecknas som Kulsprutebanan.
Bakom C-banans blindering fanns en målverkstad och bakom D.banans blindering låg
ett målförråd. Norr om detta område fanns på 1970- och 1980-talet en kur för en
säkerhetspost som skulle varna om fartyg kom in i riskområdet. Den blev senare
ersatt av en radar.
E-banan ligger
straxt söder om C-banan och medger ett högsta skjutavstånd om 100 meter. Den
uppfördes under 1940-talet ursprungligen för skjutning med kulsprutepistoler.
Under 1970-talet försågs skjutbanan med en skjuthall som kunde flyttas på räls.
Banan användes även för pistolskjutning.
Omedelbart norr om C-banan och D-banan byggdes 1940 en målbod som användes i
samband med luftmålskjutning med kulspruta. På en lina spänd mellan två stolpar
drogs flygplansattrapper för att öva riktning i framförhållning. |
|
|
|
|
|
Södra Hällarna Området sträcker sig från E-banan till stängslet mot Kneippbyn. Där fanns tre skjutplatser som benämndes: Södra gläntan, Mellersta gläntan och Norra gläntan. Dessa användes flitigt för stridsskjutningar, till och med för stridsvagnar. Bakom Mellersta gläntan i sluttningen upp mot Toftavägen, kan man ännu se spår efter ett motståndsnäste som uppfördes i slutet av 1940-talet för övning av försvar och strid i skog. Efter skärpta miljökrav rörande bullernivåer förbjöds skjutning på Södra gläntan i början av 1980-talet. Insprängt i hällkanten vid Mellersta gläntan låg "Örnboet". Det var ett postställe för övervakning av riskområdet. Ännu finns spår kvar efter poststället. 1978 förbättrades säkerheten genom en postkur under D-banan och en annan vid trappan på gränsen mot Kneippbyn. Den sistnämnda är numera bortriven. |
|
|
|
|
|
|
|
|
Bildsvit från Norra Hällarna i september 2009 |
|
|
|
 |
|
|
 |
|
|
 |
|
|
 |
|
|
 |
|
|
 |
|
|
 |
|
|
|
|
Bildsvit från Södra Hällarna i oktober 2009 |
|
|
|
 |
|
|
 |
|
|
 |
|
|
 |
|
|
 |
