Luftförsvarscentralen (Lfc) G 1 R-132 "Tigern"

Tingstäde

Bunkern "Kasematten"

Byggnader på området

Master mm

Övning vid Lc i Tingstäde 1944

Stridslednings- och luftbevakningssystemet som var operativt 1958 benämndes ofta stril 50. Det bestod av 11 sektorer runt om i Sverige med varsin luftförsvarscentral (lfc). På Gotland G 1 "Tigern" i Tingstäde.

Den luftförsvarscentral som sedan början av kriget hade varit placerad i Donnerska husets källare flyttades 1952 till en före detta bunker i Tingstäde fästning och kom att kallas G 1.

Den bemannades av ett STRIL-detachement. Chef för det lilla strildetachementet på Gotland var fram till 1956 reservkaptenen Barry Press.

Luftförsvarscentralen hade FAR-koden "Tigern" (FAR = Fasta Anropskoder för Rapportering inom luftförsvaret).

Lfc G 1 bemannades och skyddades av 12. Luftbevakningsbataljonen (L12) med förbandskoden 1312. Bataljonen omorganiserades senare till en STRIL-bataljon.

1952 flyttades en radarstation PJ-21 (R 131) från F 10 i Ängelholm och placerades i nära anslutning till centralen. (PJ-21/F var en i bergrum fast installerad variant av PJ-21 bestående av en spaningsdel PS-144/F och en höjdmätardel PH-13/F. Samtliga PJ-21/F var placerade i anslutning till en luftförsvarscentral (Lfc) från vilken stationerna manövrerades och där indikatorutrustningen var placerad.

Radarutrustningen, såsom sändare, mottagare, servosystem m m var helt identisk med, och demonterad ur den rörliga varianten PJ-21/R. Antennerna var monterade på tre i triangelform resta master och placerade rakt ovanför respektive radarstations apparatrum. Räckvidd ca 200 km.)

Luftförsvarscentralen hade det övergripande ansvaret för luftförsvaret inom sin luftförsvarssektor, där intressenter från flygvapnet, armén och civilförsvaret skulle samverka. Huvudansvarig var flygvapnet. I luftförsvarscentralen var verksamheten centrerad i operationsrummet kallad "kyrkan". Det var en stor rum där all information samlades och presenterades. I mitten av rummet fanns ett ett stort lägesbord med karta. Runt rummet fanns läktare, liknande teaterloger där beslutsfattarna satt och hade god uppsikt över lägesbordet.

Varje sektor bemannas av en strilbataljon som krigsorganisatoriskt omfattade drygt 300 personer, varav ca 70 var stam- eller reservpersonal, ca hälften officerare. All övrig personal i dessa förband var värnpliktig. Vidare fanns en mängd mindre förband som luftbevakningskompanier och radartroppar.

G 1 var i sin tur uppdelade tre områden, s.k. luftbevakningskompanier ledda av luftförsvarsgruppcentraler (lgc).

Varje kompani innehöll ett antal luftbevakningsstationer (ls), där ls-poster spanade och rapporterade till områdets lgc, där rapporterna sammanställdes och rapporterades vidare till lfc G 1. Radarrapporter och optiska rapporter sammanställdes där till en presentation av luftläget inom sektorn.

Från luftbevakningstorn (ls) gick rapporterna om flygplan i luften via telefonledning in till luftförsvarsgruppcentralen (lgc) där de markerades med pilar på en karta och med en tilläggskloss där lottorna skrev ner de uppgifter de fick från ls-tornet om höjd och antal. Dessa uppgifter lästes sedan vidare in till luftförsvarscentral (lfc)

I STRIL 60 ändrades luftförsvarscentralen så att de gamla manuella lägeskartbordet i operationsrummet försvann och istället användes projicerade lägeskartor på väggen.

På grund av ekonomiska skäl delades luftförsvarscentralerna upp efter prioritet, ett flertal försvann, endast 5 stycken återstod. Bland de som lades ner fanns den gotländska lfc G 1 som utgick ur organisationen.

Radarstationerna på Gotland anslöts på 1970-talet till radargruppcentralen (RGC) i sektor O1 (Östergötland) kallad LFC O1G (G = Gotland), med en förbindelse av nästan 50 mils längd.

Den 1 juli 1981 bildades Sektor Mitt (SeM) under vilken luftförsvarsundercentralerna (lfuc) O1V och O1O lydde, det vill säga de tidigare O1 och G1 i Norrköping respektive Tingstäde. 1993 bestämdes att den optiska luftbevakningens anläggningar skulle avvecklas.

---------------------------------------------------------------------------------------

”Fientliga” flygoperationer mot Gotland - Duktiga lottor kartlade snabbt

ÖVNINGSMEDDELANDE: ”Visby- sydväst – 30 – nordlig- fart 90…” Fortsättning på ”Darktown Strutters Ball” med Benny Goodmans orkester – plötsligt stopp för: ”Övningsmeddelande: Hemse- söder – 20 −5.000 – luftstrid…” Fortsättning Benny Goodman o. s. v.
Vad är nu detta? Jo, det är lufor eller luftförsvarsorientering och alltsammans har att göra med den stora luftbevakningsövning som pågått under lördagen (7/5 1955) och söndagen.

HADE NI TUR kunde ni ha hört de här konstigheterna – och Benny Goodman också för den delen – i radiomottagarna under söndagsförmiddagen. Lufor ges nämligen i radio och är till för att orientera arméstridskrafter, civilförsvar och även civilbefolkningen om fientlig flygverksamhet under krigsförhållanden. Det är en direkt motsvarighet till tyskarnas ”Luftlagemeldung” som hördes över alla tyska stationer under kriget.

HUNDRATALS LOTTOR och annan frivillig personal har dessa dagar varit i febril verksamhet att spana, rapportera och följa flygföretag över och i närheten av Gotland med hjälp av radar, kikare, radio och telefon. Radarstationer och luftbevakningsstationer runt våra kuster har varit bemannade och i väl gömda skyddsrum har ventilationsaggregaten ansträngts för att ge frisk luft åt all den personal som sysselsatts i gruppcentraler och luftförsvarscentraler.

Vi hade under lördagen tillfälle att titta på en luftbevakningsstation bemannad med något regnvåta lottor som med spänd blick följde allt som rörde sig runt horisonten. Deras uppgift var att till luftförsvarsgruppcentralen inrapportera all verksamhet i luftrummet. I denna central – lgc- prickas rapporterna från ett visst antal ls in på ett kartbord och flygföretaget får namn och behandlas sedan av olika instanser och sorteras upp till rätta proportioner. Här får också luftvärn och civilförsvar den första varningen och härifrån sändes även lufor. Från lgc går sedan rapportvärdena vidare till luftförsvarscentralen, som lägger in företaget i ett större sammanhang och ombesörjer vidare rapportering. Från lfc leddes även de egna jaktförbanden inom området och från luftbevakningscentralen orienteras de större markförbanden. Verksamheten leddes av en luftbevakningsledare och i närheten av honom sitter den man som mest av alla kan ha nytta av rapporterna, nämligen jaktstridsledaren.

 VET NI ATT ett modernt reaplan förflyttar sig ungefär 2 mil på en minut? Då kan ni även tänka er hur snabbt man måste vara i dessa centraler för att det verkligen skall vara någon nytta med rapporteringen. För en lekman som står och tittar på det stora kartbordet i en lfc är det rena villervallan. Lottor som spelar couronne på det stora kartbordet med alla möjliga tingestar, telefonväxlar som surrar, knappar in och knappar ut, mystiska siffror ritas på tavlor, på en estrad sitter rader av guldgalonerade män med hörlurar och glasartad blick, ett svagt genomträngande ljud från ventilationen och över alltsammans en anda av spänd brådska eller sammanbitet lugn. Så är det timme efter timme. I sanning ett pressande jobb.

ÖVNINGEN FÖLJDES AV flygvapenchefen, general Ljungdahl, försvarsstabschefen, generalmajor Åkerman och luftbevakningsinspektören överste Falk. Även Gotlands nye militärbefälhavare, generalmajor Bonde visade sitt intresse. Ingen visste vad dessa herrar tänkte, men en sak kan vi nog vara förvisade om: att Gotland inom det här området är av största betydelse för riksförsvaret. (Källa: 675)

140 luftbevakare övade - Ögat ibland bättre än radar!

Under lördagen (28/4 1979) och söndagen genomfördes vårens övning för luftbevakningspersonalen på Gotland. 140-talet luftbevakare ställde upp i Tingstäde, alla sysslar med det här med luftbevakning på frivillighetens basis.
− Radar är inte det allena saliggörande. Det upptäckte många av övningsdeltagarna.

Radarn täcker bara luftrummet till en viss del. Det är av stor betydelse att man har en visuell spaning från luftbevakningsposterna, det mänskliga ögat som spanar mot himlen kan upptäcka saker som radarn inte alls ser.

Deltagarna i helgens övning kom både från lottorna och FVRF, frivilligorganisation inom flygvapnet. 25 FVRF-ungdomar har under vintern deltagit i ungdomsutbildning. Nu fick de sitt elddop som luftbevakare.
För en sådan här luftbevakningsövning behövs också målflyg. Fyra J 35 Draken från F 13 och fem propellerplan från Gotlands flygklubb ställde upp som övningsmål. Hela Gotland var övningsområde, och inte minst de snabba Drakarna syntes i åtskilliga omgångar både över norra och södra Gotland.
Luftbevakarna i Tingstäde spanade efter planen, när de kom inflygande. De övade upprättande av en luftbevakningsstation, uppföljning och rapportering av flyg, väderleksiakttagelser och annan verksamhet i samband med luftbevakning.
Övningsdeltagarna fick arbeta i halvtimmes-pass. Sådan här flygspaning kräver skärpt uppmärksamhet och därför behövs avlösning med korta intervaller. (Källa: 676)