|
Biskopen
Jöran Wallin berör 1747 på tal om sigillen i förbigående
ett annat ämne av heraldiskt intresse: de karolinska
uppbådsfanorna:
"Men i krigstider, då allmogen vpbodas och kläder sig i
harnesk, då kommer det [tredingssigillet] til måtto. Derföre
ser man ock tre fanor på Gothland, hwardera med samma Merken,
som i Sigillerna, hwilka förwaras vnder Fredstiden i en Kyrka
af hwarje Treding. GUD låte dem stå der, och multna
bort!"
Vad
gäller biskopens sistnämnda vällovliga bön, förstås
dikterad mera av fredsälskan än av antikvariska hänsyn, måste
vi konstatera att han blivit bönhörd överhövan! De gotländska
uppbådsfanorna är i stor utsträckning just bortmultnade. De
fem som någotsånär bevarats är i flera fall enbart
Fyra av dem finns i Statens trofésamling och en i Gotlands
Fornsal. De har beskrivits av Leif Törnquist. Av hans redogörelse framgår att de fem fanorna kan indelas i två
motivgrupper. Den första motivgruppen beskriver Törnquist på följande
sätt: "Tre av fanorna är utförda i blå lärft och i grovt
gulbrunt måleri mellersta tredings sinnebild, en springande häst, samt
årtalet 1711"; en av dem har texten "Haijde ting", en
annan Hemse ting, och på den tredje finns endast bokstäverna
"Ha" i behåll.
Den andra motivgruppen representeras av den fjärde och femte
fanan. Den fjärde finns i Gotlands Fornsal och härrör från Boge
kyrka; den är av vit lärft och målad med Nordertredingens emblem, ett
träd i naturliga färger, samt i de fyra hörnen en fågel på en
kvist. Den femte fanan är ett fragment och uppges vara från
"Fovova ting" (säkert: Forsa ting). Den finns i Statens
trofésamling. Den är av ofärgat linne med målat motiv, och visar översta delen av
ett träd och i fanans ena hörn en fågel (örn?) sittande på en gren.
Det är påfallande i de geografiska angivelserna ovan att den första
motivgruppen kommer från södra Gotland och den andra från norra. Förhållandet
har närmare undersökts utifrån en genomgång av uppgifter i äldre källor
om gotländska uppbådsfanor.
Dessa uppgifter redovisas i en exkurs till denna artikel.
Slutsatsen av denna genomgång är följande.
Fem uppbådsfanor är bevarade idag och ytterligare tre nämnda i
äldre källor. De har varit av två slag: i söder blå fana med häst
eller med Carl XII:s chiffer, i norr vit fana med träd och fyra fåglar.
Gränsen går mellan de två fögderierna, inte mellan de tre
tredingarna. Exempelvis har Hemse ting och Hejde ting samma fana, och de
tillhör samma fögderi men olika tredingar.
Fanornas motiv framstår sålunda som helt logiskt valda med hänsyn
till vilka sigill som vid denna tid användes hos Södra respektive
Norra häradsrätten: i söder Medeltredingens sigill 1653 med den
springande hästen och i norr Nordertredingens sigill 1653 med ekträdet.
Detta att Gotland nu var indelat i två regementen, inte tre, gör också
att vi inte har anledning att vänta oss att det fanns några uppbådsfanor
med Sudertredingens symbol, en sittande fågel (eller som det senare
blev, Gudslammet). För övrigt är det intressant att Sudertredingens
sigill 1653 liknar den fågel på en kvist som finns på Bogeversionen
av Norra regementets uppbådsfana. Möjligen har man då Medeltredingens
och Nordertredingens sigillmotiv kom till användning på uppbådsfanorna
också velat få med Sudertredingens, ifall det vid den här tiden
fortfarande var känt. Man tyckte kanske att fågeln passade ihop med
Nordertredingens träd.
De gotländska karolinska uppbådsfanorna har i litteraturen
hittills ansetts vara betingade av Gotlands tredingsindelning, med en
eller flera fanor för varje treding. Den tolkningen framförs av N. V.
Söderberg 1961 och samma uppfattning finns även i senare litteratur. Emellertid var
uppenbarligen verkligheten en annan. Mot bakgrund av genomgången ovan
kan vi nu konstatera att fanorna härrör från en indelning av uppbådet,
som gällde under några få år innan den ovannämnda
tredingsindelningen infördes 1715.
Tillkomsten för flertalet och förmodligen alla fanorna kan bestämmas
till åren omkring 1710, då det gotländska bondeinfanteriet var
indelat i kompanier grupperade i två regementen, Norra och Södra. 1710
uppgavs att Norra befallningen och Södra befallningen hade varsin befälhavande
major och hade 8 respektive 10 kompanier. Detta överensstämde nästan, men inte helt, med Gotlands civila
indelning: Norra fögderiet och Södra fögderiet bestod nämligen av
vardera 10 ting. Totalt blir alltså antalet ting 20 och antalet
kompanier 18. Söderberg har säkert rätt då han konstaterar:
"Inom Södra regementet har tydligen varje ting satt upp ett
kompani, så bör också ha varit fallet inom det Norra. Där har dock
av någon anledning förekommit någon sammanslagning vid ett par
ting."
Uppgifterna i exkursen tyder på att vart och ett av Gotlands
kompanier troligen haft en egen fana.
Indelningen i två regementen varade bara några år och ersattes
redan 1715 med tre divisioner, en vardera för Nordertredingen,
Medeltredingen och Sudertredingen.
Låt oss nu återvända till Wallins uppgift 1747. Intressant är
att Wallin anger att fanorna hade respektive tredings sigills märke,
alltså för Nordertredingen trädet, för Medeltredingen hästen och för
Sudertredingen Gudslammet Agnus Dei. Wallin uppfattade ju (felaktigt)
att sistnämnda symbol var Sudertredingens urgamla, eftersom han inte kände
till 1653 års sigill för Sudertredingen med en fågel som symbol. Det
finns anledning att noggrant överväga Wallins uppgift, att det fanns
tre tredingsfanor med respektive tredings sigill, var och en förvarade
i "en" kyrka. Har verkligen Wallin sett dessa fanor? En förklaring
skulle kunna vara att Wallin har sett några av de ovannämda fanorna från
Södra regementet och Norra regementet, och därefter dragit den förhastade
slutsatsen att det nog också fanns en fana med det som han trodde var
Sudertredingens sigill.
En annan förklaring skulle möjligen kunna vara att Wallin kände
till några numera helt försvunna och okända fanor, som kan ha hört
samman med det bondeuppbåd, som organiserades i början av 1740-talet i
samband med hattarnas krig mot Ryssland.
Sammanfattningsvis framträder följande bild. Från Södra fögderiet
är fanor kända i Eksta, Linde, Klinte, Gerum och Atlingbo kyrkor. Alla
anges vara blå (utom för Gerum där uppgift saknas). Motivet anges för
de tre förstnämnda vara en häst, i två fall åtföljd av texten 1711
och Hablinge respektive Hejde ting (på Lindes exemplar bör det ha stått
Hemse ting). Uppenbarligen är det exakt dessa tre fanor, som idag är
bevarade i Statens trofésamling; uppgifterna stämmer mycket bra.
För Gerum och Atlingbo anges motivet vara Karl XII:s chiffer, för Gerum
åtföljt av texten 1709. Fanorna i Linde, Roma och Gerum uppges ha
borttagits efter ryska invasionen 1808; åtminstone den förstnämnda
fördes "af svenskarne till fasta landet". Man skall observera att det
inte var ryssarna som tog dessa fanor. Det uppges felaktigt av Söderberg
1961.
Från Norra fögderiet är fanor kända från Roma och Boge
kyrkor, samt den fragmentariska fanan från Forsa ting. De avbildar ett
(ek)träd samt i fanans fyra hörn en fågel på en kvist. Fanorna från
Boge och Forsa är vita eller naturfärgat ljusa. Fanorna saknar text,
även den från Boge som är bevarad nästan helt intakt.
Sammanfattningsvis kan följande konstateras:
De gotländska karolinska uppbådsfanorna är av två slag; i söder
blå fana med häst eller med Carl XII:s chiffer, i norr vit fana med träd
och fyra fåglar. Gränsen går mellan de två fögderierna, inte mellan
de tre tredingarna. Exempelvis har Hemse ting och Hejde ting samma fana,
och de tillhör samma fögderi men olika tredingar.
|
