Uniformer vid Gotlands nationalbeväring 1815 - 1887

Uniform m/1815

När Nationalbeväringen organiserades hade uniformsfrågan en underordnad betydelse. Eftersom statsverkets tillgångar inte medgav att beväringen försågs med uniformer bestämde Kungl. Maj:t i ett brev av den 15 januari 1811 att de beväringar som samlades för övningar skulle begagna egna kläder. I stället skulle de erhålla en slitersättning.

Officerskåren som till större delen utgjordes av till Gotland kommenderade officerare från andra regementen på fastlandet bar sitt eget regementes uniform. De vid Nationalbeväringen konstituerade officerarna och underofficerarna hade inte den möjligheten som deras kolleger från fastlandet hade. De flesta hade egna komponerade fantasiuniformer eller bar liksom beväringen egna civila kläder.

Detta ansågs vara under all kritik. Därför anmälde officerskåren i september 1811 till Militärbefälhavaren och amiralen R. Cederström deras önskan att samtliga skulle erhålla en enhetlig uniform för Nationalbeväringen. De önskade att Cederström tog upp frågan på högsta nivå.

Den 21 oktober 1812 (G.O. 2/2 1815 nr: 128) fastställdes genom generalorder för befälet vid Gotlands Nationalbeväring den första som särskilt för förbandet blivit föreskriven. Efter en del på förslag av Cederströms efterträdare, amiral Aschling vidtagna ändringar började uniformen användas vid Nationalbeväringen.

Mindre uniformsförändringar förekom då och då. Den 2 maj 1815 befalldes genom en militärbefälhavarorder att distinktionstecken för underbefälet. Vidare fick officerarna genom en generalorder av den 5 augusti 1819 tillstånd att avlägga axelgehänget och istället anlägga skärp i likhet med övriga officerare.

Den speciella uniformen för Gotlands Nationalbeväring blev aldrig riktigt populär bland officerarna. Man ville ha den blå uniformen som användes av armén på fastlandet. År 1827 framställdes därför önskemål om förändrad uniform vilket år 1829 beviljades. Från detta året fick man tillstånd att bära den nya fastställda infanteriuniformen m/1829 med en del för Gotland speciella kännetecken.

Vapenrock m/1815. Av mörkgrått kläde eller vadmal, jämnskuren och räckande till knävecket. Ståndkrage med gradbeteckning. Runda uppslag. En rad knappar ned till midjan med en tums avstånd mellan knapphålen, knapparna med Gotlands vapen, förfyllda för befälet, av mässing oförgyllda för manskapet. Utom tjänsten hade officerare och underofficerare rätt att bära uniformen med Gotlands Nationalbevärings knappar.

Långbyxor m/1815. Vida av grått kläde eller vadmal.

Hatt  /  Tschakå m/1815. Rund med sex tums hög kulle och två tums brätte. En svart blank läderrem med en plåt prydd med Gotlands vapen, omgiven av olivkvistar under två korslagda sablar. För alla officerare var Gotlands vapen emaljerat, för regementsofficerarna olivkvistarna och för Militärbefälhavaren sablarna även emaljerade. För underofficerare var hattprydnanden lika som för officerarna men endast förgylld. För manskapet endast av mässing och oförgyllt.

Officerare och underofficerare bar gul Sultan om åtta tums höjd över vapnet med kordong av guld eller silver. Manskapet yllgarnsplymer. För jägare gröna, infanterister gula, artillerister blå och gula samt pikenerare vita.

Kompanimärken med olika färg för var bataljon men med lika teckning för kompanierna efter nummerordning inom bataljonen.

Väst m/1815. Av grått kläde eller vadmal. Med en rad små knappar. Även fanns en vit väst av bomullstyg.

Halvstövlar m/1815. Med vanligt snitt. Läderkantade och med svarta snörtofsar, silke för officerare, kamelgarn och ylle för underofficerare och manskap.

Överplagg m/1815. För officerare och underofficerare var syrtut av grått kläde eller vadmal. Längden var en tvärhand nedanför knävecket. Två reder knappar med Gotlands vapen, åtta i var rad. Manskapet bar kapotter av grått vadmal.

Sabel. Bars av officerare och underofficerare i ett två och en halv tums brett axelgehäng av svart blankläder.

Uniform m/1829

1829 bestämdes att nationalbeväringen skulle använda samma uniformer som användes vid de indelta infanteriregementena varför Gotlands Nationalbeväring fick sin forna grå uniform avlagd och erhöll uniformen blå i likhet med den övriga armén.

Artillericorpsens uniform skulle vara liknande infanteriets, dock med cartouche och cartoucherem, sabel, sabelkoppel och sporrar efter artilleriets modeller. Det talas dock 1829 om att de gemena bör förses med uniform. Inte förrän 1837 bestämdes en uniform för manskapet men det är oklart om Gotlands Nationalbevärings manskap fick några.

Plåten på cartouchelocket skulle ha gotlands vapen.

År 1829 försvann banderollen på manskapets tschakåer. På officerarnas hade banderollen tagits bort redan tidigare. Vidare togs nu broderier och galoner bort från kragen. Stövlar skulle inte längre bäras utanpå byxorna. Listerna i byxorna byttes mot smalare röda passpoaler. Vidare infördes röda axelklaffar och nya epåletter. Axelklaffar och ärmuppslag fick samma färg.

År 1830 kom en ny officerskappa med ståndkrage med en över axlarna nedhängande fällkrage. Underofficerare och manskap använde fortfarande kappa m/1806.
År 1831 ersattes tschakån med en ny modell. Denna tschakå var högre och rakare. Denna nya tschakå var dessutom lättare. Framtill hade den en vapenplåt av mässing med Gotlands vapen samt en plåt med regementets namn, gul kokard av läder samt pompon.
År 1838 försågs manskapet i hela det indelta infanteriet med en enradig jacka. Denna jacka hade befälet fått redan tidigare. 

Uniform m/1845

För nationalbeväringens artilleri blev genom en generalorder den 23 juni 1841 anbefalld en förändrad uniform överensstämmande med det övriga artilleriet på fastlandet. 1842 förändrades även Visby infanterikompanis uniform som tidigare varit lik landtbeväringens, till en mera överensstämmelse med Visby jägarkompanis. Uniform m/1845 kom sedermera att användas av Nationalbeväringen. 

Officerare

Vapenrock m/1845. Av mörkblått kläde, enradigt med 8 knappar av regementets större modell. Öppen och snedskuren ståndkrage, att igenhäktas nedtill. Passpoalerad krage 4-4.5 cm hög framtill från kragen ända ned samt på fällklaffarna och runt ärmuppslaget. Runda ärmuppslag, försedda med klaffar, en framtill på vardera uppslaget. Klaffarna rakskurna och försedda med 3 knapphål och 3 större knappar 

Halsduk. Av svart siden

Långbyxor. Av mörkblått kläde med gul passpoal i yttre sömmarna och med hällor, eller av linne eller annat vitt tyg att användas på sommaren. 

Ridbyxor m/1845. Av mörkblått kläde, med dubbla gula klädeslister och emellan dem en gul passpoal.

Skärp. Av gällande modell

Kappa. Av mörkblått kläde som hitintills men med gula i stället för röda klaffar på ståndkragen. Den röda (gula) passpoalen borttages och ersättes av en klädeskant av samma färg som kappan.

Underofficerare

Uniformspersedlar till antal och färg samma som för officerare. Med följande undantag. Vapenplåten på kasken blir, liksom tidigare på tschakån, utan emalj. Epåletter: Brukas inte. Skärp och kokard som tidigare. 

Sergeant och furirers vapenrock: Utan passpoal framtill., förses med axelklaffar i de för respektive militärdistrikt gällande färgerna, dock utan regementsnummer, och med förgyllda, kullriga knappar av samma form och storlek som truppens. Vapenplåt och epåletter: samma såsom hos fanjunkare. Skärp brukas ej.

Korpraler och vicekorpraler

Bär samma persedlar som manskapet.

Manskapet

Kask av nämnda typ men med prydnader och hakfjäll av mässing. Vapenrock: Av nämnda typ men sluten baktill, ingen passpoal på framsidan. Knapparnas antal liksom officerarna. Axelklaffar enligt nämnda bestämmelser. Långbyxor såsom för officerarna. Kapott: Av mörkblått kläde med gula klaffar på ståndkragen och knappar av samma slag som vapenrocken.

Uniform m/1860

Vapenrock m/1860. Av mörkblått kläde. Med 2 rader knappar. På kragens båda sidor ett knapphål av guldgalon, gul passepoil omkring kragen framtill, från kragen ända ner, samt på fickklaffarna. Gult foder. På uppslagen 2 knappar med galoner av samma modell som på kragen. Epålettsleifer av guldgalon på mörkblått kläde. Knapparna med Gotlands vapen m/1850.

Långbyxor m/1860. Av ljusblått kläde med gula passpoal. De blåmelerade byxorna försvann. Alla byxor blev liksom vapenrocken mörkblå. Kappan blev dock gråmelerad. 

Angående Gotlands Nationalbeväring

Saknad af uniform.

Alla försök att förmå manskapet wid Gotlands National-bewäring till anläggande af en uniform, om ock aldrig så enkel och nationel, hafwa icke haft några waraktiga följder. Om wigten och nyttan häraf, som allestädes är erkänd, äfwen af friwilliga corpser, såsom t. ex. Sweriges skarpskyttar, har man haft swårt att öfwertyga Gotländingen. Uti den brokiga sammansättningen af mångfaldiga slags klädedrägter, bland hwilka det knappast är möjligt att finna twenne lika klädde personer, tyckes man icke hafwa funnit något stötande. Att det behöwes en klädedrägt, som medgifwer ett fritt och obehindradt bruk af wapnen, på samma gång som den är ledig och bekwäm  samt skyddande mot oblidare wäderlek, har man icke förstått, lika litet som det upplifwande och uppfriskande uti åsynen af en ändamålsenligt, lika och wäl klädd trupp, hwilket hos indiwiderna åstadkommer en sjelfbelåtenhet, som icke sällan uppwäcker mod hos den fege. På senare tider tyckes dock sundare åsigter härutinnan gjort sig gällande. För att gifwa fart å dessa borde den nu utgående slitningsersättningen något förhöjas, men icke medgifwas åt andra, än dem, som hålla sig en fastställd uniform. (Gotl. Tidn. 1867-01-25)

Kronobåten Astrid, chef: kapten Smith, komm. officer: und. löjtn. grefve L. P. Hamilton, hitkom i går medförande uniformspersedlar af 1.000 st. rockar och byxor till Gotlands nationalbeväring.Ångaren Tjelvar medförde i dag 1.000 st. mössor tillhörande samma beklädnader, så att nu kan beväringsmanskapet på Gotland äfven visa sig i uniform, och sålunda vinna vederbörlig respekt såsom tillhörande en tidsenligt armerad truppstyrka. (Gotl. Tidn. 1885-04-23)

Epåletter. I den svenska arméns uniform från 1906 var epåletten utesluten. Epåletter avskaffades till paraduniform 1931, men återinfördes omkring 1985. Epåletten skall betäcka axlarna utan att överskjuta dem. På övre änden av epåletthalsen finns en större knapp av samma slag som i vapenrocken. År 1860 blev epåletterna enhetliga i det att dess mattor och foder skulle vara i samma färg som vapenrocken.

m/1828-1860: Med mörkblå klädesmattor och foder, guldgalon omkring övre delen och en massiv förgylld metallplåt omkring den nedre.

Uniform m/1886

Vapenrock m/1886. Variant 1: Av mörkblått kläde och gult foder, enradig med 8 knappar av respektive regementes större modell. Öppen och snedskuren ståndkrage, att igenhäktas nedtill, kragen 4 - 4.5 cm hög, på vardera sidan försedd med ett s k knapphål av guldgalon, gul passpoal runt kragen och framtill från kragen ända ner samt på fällklaffarna. 

Ärmuppslagen runda och framtill försedda vardera med 2 uppstående knapphål av guldgalon, jämte en knapp av regementets större modell vid övre delen av varje knapphål. 

Epålettslejfer av guldgalon på mörkblått kläde. 

På bakre skörten spetsiga fällklaffar 22.5 cm långa, vardera med 3 knappar av regementets modell, av vilka 1 sitter vid livet, 1 på mitten och 1 vid nedre ändan av klaffen. Skörten, öppna baktill, inte kortare än till skrevet och inte längre än till 10 cm nedanför densamma.

Vapenrock m/1886. Variant 2: Av mörkblått kläde och gult foder, enradig med 8 knappar av respektive regementes större modell. Öppen och snedskuren ståndkrage, att igenhäktas nedtill, kragen 5 cm hög, på vardera sidan försedd med 2 s k knapphål på var sida. Passpoal framtill från kragen ända ned samt på fällklaffarna.

Ärmuppslagen runda försedda med passpoal och framtill försedda med klaffar, en framtill på vardera uppslaget, klaffarna rakskurna och försedda med 3 knapphål och 3 större knappar. Skörten lika som variant 1.

Långbyxor och ridbyxor m/1886. Långbyxor användes m/45, m/72 och m/95

Kappa m/1886. Av gråmelerat kläde. Två knapprader framtill, vardera med fem knappar av regementets större modell. Ärmar med rundskurna och öppna uppslag. Slejfer baktill med två knappar, knapparna längs slejferna. Ytterfickor, en på vardera sidan med rakskurna ficklock. Hål för sabelbärremmen vid vänstra sidofickan. Baktill ett till skrevet gående sprund med knäppjulp och små svarta knappar. Fällkrage med passpoal runt om, av samma färg som vapenrocken. Axelklaffar av kläde, vardera med en knapp av regementets större modell. Knappen dold då kragen är nedfälld. Svart foder. Kappan räckande 10-20 cm nedanför knäet.

(20/11 1886) "Uniformsförändring. Senast den 1 januari 1890 skola officerare och underofficerare vid indelta infanteriet och beväringskårerna jemte reserv, i armén qvarstående officerare, fältläkarekåren, regements- och bataljonsveterinärer, fästningsintendenter samt regementsintentendenter och kommissarier hafva anlagt vapenrockar med endast en knapprad". (Källa: 1354)

Syrtut m/1829 - 1854

"Uniformsrock med långa skört och dubbla knapprader. En grövre rock som bars av officerare och underofficerare, men även av spel."

Av kläde och av samma färg som vapenrocken. Tvåradigt med i varje rad åtta knappar av m/1850 större modell (se ovan). Avståndet mellan knappraderna 7.5 - 10 cm nedtill och 11 - 13.5 cm upptill, lämpad efter vars och ens kroppsbyggnad. Öppen och snedskuren ståndkrage, att igenhäktas nedtill, kragens höjd efter olika halslängd 4 - 4.5 cm. Kragen och slagen fodrade med kläde av samma färg som syrtuten. Ärmuppslagen runda 11 - 14 cm höga. På bakre skörten spetsiga fällklaffar 22.5 cm långa, vardera med tre knappar, varav en sitter på livet, en på mitten och en vid nedre ändan av klaffen. Passpoal av samma färg som på vapenrocken och på kragen, uppslagen och fällklaffarna. Foder av samma färg som i vapenrocken. Skörten inte kortare än till 3 cm och inte längre än till 5 cm nedanför knäet.

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper