20 mm Luftvärnsautomatkanon m/40

20 mm lvakan m/40

Tillverkare: Bofors. Vikt: 42 kg (65 kg med trefot. 300 kg med luftvärnslavett). Avstånd: 1500 m. Praktisk räckvidd: 1000 m (Höjd). Maximal skottvidd: 5000 m. Utgångshastighet: 815 m/s. Eldhastighet: 6 sk/sek. Projektilvikt: 0.145 kg.

Använd vid Lv 2 och KA 3. Mekanismen är helautomatisk. Magasinet rymmer 25 patroner. På eldröret, som har mynningsbroms, verkar vid skjutning rekylfjäder och framförningsfjäder. Kanonen riktas med två rattar. Riktmedlen är av enkelt utförande, ursprungligen användes ett ringsikte. Den rörliga lavettens hjul är vid transport nedfällda och dess lavettben infällda, ibland kan eldröret vara borttaget och transporteras för sig. 

1940 hade man kommit fram till en lämplig Boforskonstruktion av 20 mm automatkanon, en för svenska förhållanden lämplig pansarvärnslavett var också utexperimenterad. Men även en rörlig luftvärnslavett erfordrades för att jämte pansarvärnslavetten infogas i infanteriet och för att såsom enhetslavett införas vid artilleriet och luftvärnet. Vid dessa två vapenslagen erfordrades 20 mm pjäser såsom närluftvärn i första hand för skydd av tunga batterier. En luftvärnslavett utexperimenterades under år 1940, och en beställning placerades hos Bofors i slutet av året. Pjäserna hade redan tidigare under året beställts lavett med iliggande pjäs som kunde dras av en häst. Den kunde även lätt upplastas på bil eller dras efter en sådan. Som riktmedel valdes ett horisontellt, dä pjäsen ansågs endast kunna verka på kort håll och då enkelhet bl a ur utbildningssynpunkt måste eftersträvas, var armémyndigheternas åsikt den, att ett mer komplicerat sikte, med korrektör, inte kunde förordas. 20 mm pjäsen erhöll benämningen 20 mm automatkanon m/40 med luftvärnslavett m/40.

Redan innan denna modell antogs, hade genom köp från Tyskland hade erhållits ett antal av den i tyska luftvärnet ingående 20 mm pjäsen. Denna pjäs, som hade en transportvikt av omkring tre gånger den svenska pjäsens i luftvärnslavett, var försedd med korrektör. Den erhöll modellår m/39 och insattes i luftvärnet.

Ytterligare beställningar av 20 mm automatkanon m/40 jämte luftvärnslavetter gjordes 1942. Samma år beställdes även för ortförsvaret avsedda fasta luftvärnslavetter av en under tiden utexperimenterad modell. Liksom fallet var beträffande 40 mm pjäserna, skedde en avsevärd del av beställningarna av 20 mm luftvärnspjäser med anlitande av donerade medel. Leveranserna av 20 mm automatkanonen m/40 ägde rum 1942-44.

Så småningom framkom emellertid en del anmärkningar mot den rörliga luftvärnslavetten, bl a ansågs från luftvärnshåll, att siktet inte medgav tillräckligt noggrann riktning, med att riktrattarnas hantering var mindre bekväm. En omkonstruktion gjordes också och kunde tillämpas vid den senaste leveransen. Pjäserna av den nya utföringsformen tilldelades i första hand luftvärnet. Ändringen av infanteriets lavetter blev av brist på medel och då ändringarna inte var av så stor betydelse som vid luftvärnet, inte utförda.

År 1943 igångsattes försök för att få fram ett lämpligt underlag för pjäsens uppställande på lastbil såsom kolonnskydd.

År 1946 påbörjades emellertid en revision av samtliga luftvärnslavetter i avseende till rent tekniska detaljer. (Källa: Tjelvar / 4)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper