|
PE- 45/T och PE-453/T |
|
 |
|
|
|
|
|
PE-453/T |
|
|
|
|
|
PE-45T |
|
|
Band: C. Vikt: 350. Typ: Puls. Avståndsmätning. Tjänstgöringstid: Mitten 50-tal ombyggd till 453. Sändarrör: 2 magnetron. |
|
|
|
|
|
|
|
|
PE-453/T |
|
|
Band: C. Vikt: 370. Typ: Puls. 3-koordinat. Tjänstgöringstid: Slutet 1970-talet. Sändarrör: 2 magnetron. |
|
|
|
|
|
----------------------------------------------------------------------------------------------- |
|
|
Radar PE-45/T levererades till Lv 2 G 1957 (Cig m/48 E). Materielen var avsedda för 72. fältluftvärnskompaniet. Radar PE-453 levererades till Lv 2 1964.
(Texten hämtad från - Kjell-Erik Lindgren: En sammanställning över arméns radarstationer från 1940-talet fram till början av 1960-talet.) Centralinstrumentering 48 (cig 48) bestod ursprungligen av ett centralsikte (med ett 2-meters optiskt avståndsinstrument) och ett separat centralinstrument vilket omräknade siktets sidvinkel-, höjdvinkel- och avståndsvärden till skjutelement och överförde dessa till pjäserna, problemet gällde att anskaffa en eldledningsradar som kunde monteras direkt på siktet. 1951 inköptes ett försöksexemplar av den franska (CSF) 3 cm avståndsradarn ”Er-223”.Med ledning av erfarenheterna av denna station utarbetades under sommaren 1952, en teknisk specifikation på en avståndsradar, CT-282, för de beställda Contravessiktet (Cs m/48). Ett intimt samarbete påbörjades mellan KAF, Contraves i Zürich och CSF i Paris. Icke minst för att få en lämplig mekanisk utformning av radarapparaturen som skulle inpassas i siktena. Dessa hade från början inte konstruerats med tanke på utrymme för en avståndsradar. Leverans av radarn (svensk beteckning PE-44/T) skedde i slutet av 1953. Redan innan PE-44/T slutlevererats förelåg nästa, förbättrade version (CT-382 resp PE-45/T). Eftersom också ett licensavtal tecknats tillfördes luftvärnet även en av LM Eriksson tillverkad serie, benämnd PE 452. Eftersom PE-44 visade sig fungera otillfredsställande, bl. a. beroende på felaktigt isolationsmaterial, ersattes huvuddelen på garanti med PE-45. CT-382 tillverkades i Frankrike i ett 80 tal exemplar samt på licens av Eriksson ytterligare antal. PE-45 monterades på centralsiktet till cig 48E och PE-452 på cig 48. På båda siktena behölls till en början avståndsinstrumentet, vilket betydde att detta så länge avståndsinstrument-utbildningen genomfördes kunde utnyttjas som reserv om radarn föll ur eller stördes. Siktet betjänades av tre man (sid- och höjdriktare samt radaroperatören). Radarn kunde endast mäta avstånd, vilket överfördes som elgonvärde till centralinstrumentet. Mätområdet gick upp till 25 km och gav en mätnoggrannhet av plus-minus 50 m vid avstånd under 10 km. PE-452 var försedd med dubbla sändare varvid frekvensväxling kunde ske, t.ex. vid fientlig störning. Den fransktillverkade versionen (PE-45) var förberedd för trekoordinatföljning, d v s stationen kunde byggas om till automatisk följning i sida, höjd och avstånd. I början av 60-talet byggde LM Eriksson dessa PE-45 till trekoordinatföljning, varvid beteckningen ändrades till PE-453/T. Förbanden fick härigenom möjlighet att skjuta även i mörker och vid nedsatt sikt. |
|
