Föregående sidaa

40 mm Luftvärnsautomatkanon m/36

(40 mm lvakan m/36)

40 mm Lvakan m/36 fanns i en mängd olika utförande med en mängd olika lavetter bl.a. fältlavett m/38, m/39 och m/48E. Med några enkla handgrepp kunde fältlavet ten läggas om från körläge till skjutläge. Vid GK/KA3 fanns pjäsen även med korslavett m/38, som då förflyttades med transportvagn m/38. Ursprungspjäs är Bofors klassiska 40/36, som licenstillverkats i flera länder

Fast monterad i GK/KA3-s krigsorganisation fanns den enkla pjäsen ombord på minutläggare typ Mul 16, vid batt Mojner och 2 st i lvtorn på Gotska Sandön.

 

Dubbelpjäsen: Vänster pjäs är identisk med enkelpjäsen, medan den högra är omvänd med manöverlucka och laddhandtag på högra sidan. Pjäserna avfyras samtidigt, men skjuter helt individuellt. Typen fanns fast uppställda i lv-värn i vid KSRR (kustspaningsradarstationer) vid Östergarn, Hoburgen, Stora Karlsö och Bungenäs. Ursprungligen kommer dessa pjäser från flottan där de varit monterade på olika typer av fartyg och huvuduppgiften har alltid varit att bekämpa luftmål.

 

Tillverkare: Bofors. Vikt: 2050-2400 kg (Beroende på lavettyp). Längd: 3400. Avstånd: 3000 m. Praktisk räckvidd: 2000 m. Höjdriktgränser: - 5º +85º. Normal skottvidd: 5000 meter. Maximal skottvidd: 10000 m. Största skjuthöjd: 11.950 m. Utgångshastighet: 800-880 m/sek. Eldhastighet: 120-140 sk/min (2 sk/sek). Projektilvikt: 1 - 1.2 kg. Eldrörets yttre längd: 60 kal (=2.4 m). Spårvidd: 150 cm.

Använd vid Lv 2 och KA 3. Under 1930-talet visade det sig nödvändigt att vid sidan av fjärrluftvärnet ha ett effektivt närluftvärn. Vid AB Bofors utvecklades därför en ny pjästyp, 40 mm automatkanon L/60, som senare anskaffades av det svenska försvaret och som före och under andra världskriget även tillverkades på licens utomlands. Sammanlagt har 100 000 "Bofors-40-or" varit i bruk runt om i världen. Svenska armén hade 1945 drygt 900 stycken.

Kanonen har en helautomatisk mekanism. Eldröret är försett med flamdämpare och på eldröret verkar vid skjutning vätskebroms och framförningsfjäder. Kanonen riktas med en höjdratt, till vänster, och en sidratt, till höger. Riktmedlen utgjordes till en början av reflexsikten och korrektör. Vid transport är, för kanon med fältlavett, hjulen nedfällda och bärande, de s k utliggarna infällda och eldröret fastlåst i horisontellt läge. För pjäser i fasta lavetter finns särskilda transportvagnar. Kanonen har senare modifierats, varvid bl a riktmedlen förenklats, korrektören har slopats.

Ammunitionen består av spränggranater, halvpansargranater och pansarprojektiler, i regel med spårljus.

Kanonen har funnits i ett flertal varianter. För järnvägsluftvärnet gjordes en speciell konstruktion, 40 mm dubbel jvlvakan m/40.

Även fanns på Gotland vid kustartilleriet en dubbel pjäs, använd som skydd av kustspaningsradarstationerna (ksrr).

Kanonen infördes under andra världskriget i fältluftvärnet, rörliga kanoner i fältlavett, som i det territoriella luftvärnet, fasta kanoner. Under 1950-talet ersattes den inom fältluftvärnet av 40 mm luftvärnsautomatkanon m/48. Den utgör nu lokalförsvarsluftvärnets viktigaste pjästyp.

En grupperad och eldberedd kanon betjänades tidigare av en servis om minst sex man, numera kan tre-fyra man avge en effektiv eldskur om ca 10 skott.

 

40 mm lvakan m/36 med fältlavett m/38, pjäs nr 207, vilken tillhört KA3

2. Automatkanontroppen på Blåhäll sommaren 1939.

 

 

Dubbelpjäs m/36 i lavettage m/41 använd vid KA 3

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig