|
PS-17/R och PS-171/R |
||||
 |
|
|||
|
|
||||
|
Band: S. Vikt: 6 ton. Typ: Puls. Tjänstgöringstid: 1951-början av 80-talet. Mätområde (km): 0-30, 0-60, 0-120 km. Sändarrör: 1 magnetron. Kraftförsörjning: Elverk 25 kVA. Kunde invisa 3 eldenheter. En svensk teknisk delegation besökte sommaren 1947 Frankrike. Vid CSF (Compagnie-Générale de Télégrafphie Sans Fils Francaise) utvecklades en för våra förhållande lämplig radarstation .Den franska beteckningen var Er 217. Två franska radarstationer Er 217 inköptes den 2 mars 1948, samtidigt som ett licensavtal tecknades, vilket avtal senare kompletterades med ett ”know how”-avtal, vilka avtal gav svenska försvaret rätt att under vissa förutsättningar själva tillverka stationen. Hösten 1948 fattades beslut om att starta tillverkningen av det som skulle bli den första delvis svensktillverkade radarn. Den 25 februari 1950 antogs Erikssons anbud att leverera 26 radarstativ för 180 kkr per station, inklusive 6 % royalty till CSF exklusive bestyckningsrör. Stationen kallades inledningsvis Rr 110. Leveransstart 1952. 29 radarstativ beställdes från CSF med leveransstart 1951. Förhandlingar med svensk industri i övrigt resulterade i att följande leverantörer valdes: - Standard Radio AB tillverkade PPI (PPI 802 tillverkat i över 1000 ex. i olika versioner) - Svenska Instrument AB (SIA) konstruerade antenner och vridbord. FOA gjorde beräkningar för antenn och matarledning till denna samt tog fram mätutrustning. - Wibe i Mora tillverkade antennens reflektor i lättmetall - SIS utförde monteringsarbetena såväl beträffande antenner som hela stationsutrustningens inmontering i fordon. Stationen fick svensk beteckning PS-17/R (CSF-tillverkat radarstativ) respektive PS-171/R (Eriksson-tillverkat radarstativ) PS-171/R var i vissa detaljer av bättre kvalité än PS-17/R. Bl a hade den ca 20 % längre räckvidd. (Texten hämtad från - Kjell-Erik Lindgren: En sammanställning över arméns radarstationer från 1940-talet fram till början av 1960-talet.). (Källa: Lars Sandin fd Teknisk officer vid Lv 2 och A 7. Foto från Gotlands försvarsmuseum) |
||||
|
||||
