Bangstenen i Sundre

Straxt öster om Majstregården i Sundre på den s k "Femteburg" ligger en liten minnesten. Den härrör från en undersökning om ljudbangars påverkan på människor och djur. Det var Statens Naturvårdsverk (Omgivningshygieniska avdelningen) och Karolinska Institutet (Hygieniska institutionen) som tillsammans med forskare från USA och Frankrike som bedrev denna forskning.

Drygt 20 personerna från fastlandet kompletterades med gotländska frivilliga kvinnor som värvats genom annonser i Gotlandstidningarna.

Under fem dagar utsattes kvinnorna för ljudbangar från överflygande J 35 Drakar, ibland ända upp till 13 gånger om dagen. Deras reaktioner uppmättes med diverse instrument. Det konstaterades att fler personer blev överraskade om ljudbangen var starkare, men att reaktionens styrka inte påverkades av ljudnivån. Även de djur som fanns i området observerades av forskarna under överflygningarna.

Bang-72

Experiment vid Hoburgsgubben

Måndagen den 16 oktober och en vecka framåt kommer Bang 72 att ”drabba” södra Gotland.

Det hela är inte så farligt som det låter.
− Vi kan lova att inga raukar, hus eller fönsterrutor kommer att gå sönder, säger docenterna Ragnar Rylander och Staffan Sörensen vid Naturvårdsverkets omgivningshygieniska avdelning, vilka ska leda försöksverksamheten.
− Vi kommer inte att orsaka mer buller än vanlig långtradartrafik

Experimentet går ut på att utröna hur överljudsflygets ljudbangar påverkar människors förmåga att koncentrera sig på en given uppgift. Till detta ändamål ska man hyra Majstregården i Sundre. Där ska man placera 20 försökspersoner varje dag under försöksveckan. Dessa personer hoppas man att man ska få tag på genom att annonsera i ortspressen. Personal från F 12 i Kalmar och F 13 i Norrköping kommer att flyga över Majstregården på olika höjder med överljudsplanet J 35 Draken också ned till lägre höjder än man gör i normala fall. Flygvapnet undviker så långt som möjligt flygningar som stör allmänheten, men i detta fall har man gjort ett undantag för att försöken skall kunna genomföras. Försökspersonerna kommer under experimentens gång att vara sysselsatta med olika koncentrationsprov. Man kommer att testa hur ljudbangarna påverkar försökspersonernas koncentrationsförmåga.
Ljudbangar alstras av flygplan i överljudsfart. Människan uppfattar den som varierande från ett svagt åskliknande muller till en kort knall av samma typ som uppkommer vid artilleriskjutning. Ljudbangen får inte förväxlas med det mera utdragna och oftast kraftigare ljudet från lågt flygande plan i underljudsfart.

Docent Ragnar Rylander:
− Detta är ett unikt tillfälle att i förväg kunna studera hur framtidens överljudstrafik kommer att påverka människorna. Här har vi ett enormt försprång framför dem som forskar i den vanliga trafikens bullerproblem. Den forskningen har ju kommit igång först 20 år för sent.
− Här i Sverige är vi något av pionjärer när det gäller denna typ av forskning, berättar docent Stefan Sörensen. Till skillnad från forskare i andra länder har vi ett intimt samarbete med flygvapnet. De ställer alltid välvilligt upp med personal och flygplan.

Försöken som kommer att utföras i samarbete med Chalmers tekniska hökskola och flygtekniska försöksanstalten kommer att följas av expertis från både Frankrike och USA och information om försökens resultat kommer att gå ut över hela världen. Sverige är ett av de få länder som bedriver forskning med riktiga ljudbangar.

Försöken på Gotland som beräknas äga rum från Öja och söderut kommer att avslutas med en intervjuundersökning bland befolkningen i Burgsvik.

Omfattande försök har visat att ljudbangar får anses ofarliga för byggnader och djur. I likhet med vanligt flygbuller kan människan uppleva bangen som störande.

Liknande försök har tidigare utförts på fastlandet i Vidsel -70 och Älvdalen -71. (Källa: 61)

Drakens buller skall utforskas på Sudret

Hur mycket störs människor i ett område där flygplan ”bangar” genom ljudvallen? Forskningen har hittills inte givit några entydiga svar.

Statens Naturvårdsverks omgivningshygieniska avdelning skall därför göra en undersökning i området i området söder om Öja under några dagar efter den 16 oktober. Man vill ha frivilliga gotlänningar att anmäla sig för deltagande i den här undersökningen. Hittills har inte tillräckligt antal försökspersoner hört av sig. Övningen är helt ofarlig och en viss ersättning utgår till dem som medverkar. 

Flygplan av typ Draken skall gå genom ljudvallen där, och då skall man studera hur försökspersonerna reagerar. Forskningsgrupper från Frankrike och USA kommer också delta i försöksövningen.

Naturvårdsverket vill ha svar på vilka bangar som kan betecknas som acceptabla och vilka som måste förbjudas.

Människor upplever ljudbangar olika. En del bangar beskrivs som åskmuller, andra som korta knallar. Särskilt äldre personer är känsliga för sådana här plötsliga bullerfenomen. (Källa: 59)

Bara kvinnor på Majstregården vid experiment med ljudbangar
  − Av ALLAN CEDERGREN

I går inledde Statens naturvårdsverk

sitt stort upplagda ljudforskningsprojekt ”BANG-72” med personal bl. a. från Folkhälsan som slagit upp sitt högkvarter längst ute på Gotlands sydspets. Där har man under innevarande veckan invaderat restaurant Majstregården med en rad försökspersoner och en massa invecklad mätapparatur.

Det hela handlar om forskning om hur vi jordbundna varelser reagerar för s.k. ljud-bangar från överljudsflygplan.

Av den anledningen har man engagerat ett 60-tal frivilliga försökspersoner, alla kvinnor, för att ta reda på vilka reaktioner som uppstår när man överraskas av en ljudbang. Det kan närmast liknas vid en kort knall från en dynamitpatron eller liknande.

Varför har man då uteslutande valt kvinnliga personer till det här försöket.
− Det är för att kvinnor är mera känsliga för buller än vad män i allmänhet är, säger en av projektledarna, docent Ragnar Rylander från Naturvårdsverket.

Man har tagit ut två olika åldersgrupper, en i åldrarna 20-35 och en annan i 50-65-årsåldern. Någon större skillnad på reaktionerna dessa två grupper emellan finns dock knappast. Själva tyckte de deltagande damerna inte att det var så speciellt märkvärdigt när de blev utsatta för ”bangarna” med jämna mellanrum under måndagen (16/10 1972)
− Men visst rycker man till en smula när smällen kommer, fastän man vet att den skall komma, säger en av dem, fru Dagmar Ohlsson, Fide. Och det är just dessa ”ryckningar” som man mäter med hjälp av olika instrument för att få fram det som forskarna själva kallar ”basreflexer”.
Vad man nu vill få fram är ett underlag för avd som kan räknas som acceptabelt buller när det gäller ljud från överflygande flygplan av olika slag. Det hela går till så att ett flygplan av modell ”Draken” utan förvarning kommer in på olika höjd över Hoburgen i överljudsfart och därmed avlevererar en ljudbang, som omedelbart avläses via instrument genom försökspersonalens reaktioner

UNDER LÄGSTA HÖJD

Flyghöjden varierar från 6.500 meter ner till 2.000 meter, vid den lägre höjden blir ”bangen” kraftigast. I sammanhanget kan påpekas att den lägsta tillåtna flyghöjden för överljudsplan är 10.000 meter, således väsentligt högre än den höjd som de plan som ingår i de här försöken, flyger på.

Men det är ju förbud i vårt land att ”banga” på lägre höjd, varför man tycker det skulle vara onödigt att forska i en sak som ändå inte får förekomma.
− Det är riktigt att det råder ”bangförbud” över land och bebyggda områden för närvarande. Men det finns ingenting som säger att den här lagen inte kan modifieras i en framtid, och då står vi där utan någon som helst kännedom om vad som händer när en bang kommer från lägre höjd än vad som är tillåtet i dag. Därför måste vi göra sådana här experiment. En annan sak som vi genom sådana här försök vill avliva är alla de många rykten som då och då kommer i omlopp. Man läser och hör ofta att ljudbangar orsakat förödelse genom krossade fönsterrutor och liknande saker. I stället är det så att det hör till de absoluta sällsyntheterna för att inte säga obefintligheterna med sådana skadeverkningar på grund av ljudbangar. Därmed inte sagt att vi på något sätt vill förringa de effekter som kan uppstå vid sådana, säger den andra av projektets ledare, docent Stefan Sörensson, likaledes från Statens naturvårdsverk.

INTERNATIONELLT SAMARBETE

Hela det här projektet är heller inte enbart en svensk angelägenhet. Bland personalen – ett 20-tal – ute på Majstregården ingår också forskare från såväl Amerika som Frankrike.
− Det får väl räknas som ganska unikt just detta internationella samarbete. Det är ju inte bara här i Sverige som man är angelägen att få fram forskningsresultat på det här området som är av globalt intresse. Och eftersom det är betydligt svårare, och dessutom skulle ställa sig väsentligt dyrare att genomföra liknande experiment i t. ex. Amerika, så har det här samarbetet glädjande nog kunnat komma till stånd här hos oss, säger docent Rylander.
Pengar ja. handlar det om forskning så innebär detta också dyra kostnader som regel. Hur mycket kostar då den här experimentveckan ute i Sundre?
− Det är klart att det måste kosta en hel del pengar, dels genom att det är så många olika typer av forskare som är inkopplade på det här och dels själva flygningarna med dessa snabba flygplan som har sin bas bl. a. i Kalmar varifrån de gör sina inflygningar hit. Den exakta summan är väl svår att säga, men någonstans omkring 250.000 kronor kommer den här försöksveckan att gå på, tror de bägge docenterna.

FILMARE

Tilläggas bör också att utöver dessa finns ett antal observatörer ute i terrängen som har sin uppgift att filma och på annat sätt inregistrera eventuella reaktioner på fågel- och djurlivet i stort, när de snärtiga ljudbangarna rullar fram över Storsudret flera gånger varje dag den här veckan.

Förutom de tidigare nämnda docenterna från Statens naturvårdsverk deltar i ”Bang-72” – projektet även civ.ing. Stig Blomberg (Flygtekniska försöksanstalten) docent Yngve Espmark (Zool inst. vid Stockholms universitet), bitr. professor Walter Kiessling (Chalmers Tekniska högskola) dr. Bengt Andræ (Flygmedicinska inst. försökscentralen), samt från Amerika doktorerna R. Thackray och Mark Touchstone samt från Frankrike doktorerna G. Chatelier och A. L. Dancer. (Källa: 60)

Bland de damer som deltog i måndagens ”bangprov” ute i Sundre fanns de här fr. v. Laila Gustavsson, Öja, Eva Munkhammar, Sundre, Mariana Holmgren, Havdhem, Annie Pettersson, Rone, Gerda Jacobsson, Öja, och Ingegärd Rangmar, Visby.