Gotlands Kvinnliga Bilkår

Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund är en helt kvinnlig organisation med uppgift att ge totalförsvarsinformation och att rekrytera och utbilda bilförare åt totalförsvaret. Därutöver verkar Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund för trafiksäkerhet och samverkar med andra frivilliga försvarsorganisationer, myndigheter, trafiksäkerhets- och motororganisationer samt humanitära sammanslutningar. Utbildningen omfattar avtalsutbildning, med krigsplacering inom både Försvarsmakten (bl.a. i hemvärnet) och för det civila behovet, allmän bilkåristutbildning, funktionärsutbildning och ledarskaps-utbildning. Medlemsantalet år 2000 är drygt 10 000, varav cirka 4 500 med avtal. Det totala avtalsbehovet år 2000 uppges vara 5 300 personer. Antalet medlemmar har minskat sedan mitten av 1980-talet. Förbundet består av 26 distrikt och 130 lokala kårer. Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund samverkar med ett flertal andra frivilligorganisationer samt med kommuner, landsting och länsstyrelser. Internationellt arbetar Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund helt på eget initiativ med trafiksäkerhetsarbete i Lettland, Litauen och Polen. Samverkan med Ryssland har även påbörjats under år 2000. Detta finansieras med särskilda medel via Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap.

Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund ser att behovet av kvinnor som engagerar sig inom totalförsvaret kommer att öka i framtiden. En möjlig framtida uppgift är att rekrytera unga flickor och ge dem en utbildning med B-körkort inkluderat för totalförsvarets behov. Organisationen kan då bidra med välutbildade och förberedda medlemmar som kan tjänstgöra i både krig och fred (kris/katastrof m.m.), även åt civila uppdragsgivare som t.ex. Statens räddningsverk. En annan viktig del som Kvinnliga Bilkåren ser är att ytterligare öka totalförsvarsinformationen, och då gärna till dagens skolelever.

Gotlands kvinnliga bilkår tillhör SKBR (Sveriges kvinnliga bilkåristers riksförbund. Verksamhetsområdet omfattar hela Gotland. Utbildar kvinnliga bilförare för krigsmaktens behov. Kåren bildades 1949 oeh var således inte med under beredskapen men har gjort god tjänst under många övningar.

"1939 började Kvinnoföreningarnas Beredskapskommitté, en reserv av kvinnlig arbetskraft, i Göteborg att utbilda ett 40-tal kvinnliga bilförare för att köra lastbil och ambulans. Denna utbildning var 30 timmar lång. Större företag, som insåg att de skulle ha nytta av kvinnliga ersättningsförare när deras chaufförer inkallades till militärtjänst, lånade ut bilar.

Den 7 juni 1939 kunde de första 20 kvinnliga ersättningsförarna registreras. Innan de skildes åt bestämde de att de skulle bilda en "bilkår". Vid ett möte den 15 november samma år bildades den första bilkåren - Göteborgs Kvinnliga Bilkår. Snabbt spreds bilkårerna och snart fanns ett tiotal runt om i landet.

Den 1 maj 1942 samlades i Stockholm 55 kvinnor som representerade bilkårerna i Göteborg, Stockholm, Sundsvall och Uppsala samt Kvinnoföreningarnas Beredskapskommittés lastbilsförarkurser från Gävle, Linköping, Mjölby, Norrköping och Nynäshamn. Vid detta möte bildades Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund (SKBR). Till ordförande för SKBR valdes Rangvi Torslow-Lundgren, även kallad "Toto". HKH Prinsessan Sibylla valdes till hedersordförande.

1943 fick Riksförbundet bidrag från Arbetsmarknadskommissionen och kunde därför anordna två centrala kurser på T2 i Skövde.

Det var svårt i början för Kvinnliga Bilkåren som saknade ekonomiska resurser. Bilkåristerna togs inte heller riktigt på allvar. Trots detta fortsatte tjänstgörings-tillfällena att öka och bilkårister transporterade Landstormsmän vid deras övningar, evakuerade skolbarn, hjälpte till med flyktingtransporter och körde ambulans.

Utbildningen ökade också hela tiden och omfattade förutom körning även motorkunskap och materielvård, sjukvård, orientering, skytte m.m. Bilkåristerna fick även utbildning på gengas.

1947 fick SKBR för första gången statsbidrag. Så småningom fick Kvinnliga Bilkåren även uppdrag av Överbefälhavaren (ÖB) att utbilda bilförare för Försvarsmakten. De minskade värnpliktskullarna på 1950-talet gjorde att armén fick stort behov av förare. Eftersom behovet ökade, ökade också statsbidraget och antalet bilkårer och medlemmar växte mycket snabbt.

Under 1960-talet tog utbildningen för den civila delen av totalförsvaret fart efter intensiva förhandlingar med berörda myndigheter. 1944 antog riksmötet stadgar för Riksförbundet, men det tog ända fram till 1958 innan Kungliga Maj:t för första gången fastställde grundstadgar för SKBR. Ett historiskt beslut fattades vid den extra riksstämman den 7 februari 2009 i Stockholm. Delegaterna röstade igenom förslaget att ändra stadgarna för att öppna Bilkåren för alla oavsett kön. Samtidigt beslutades att ändra namnet på riksorganisationen SKBR till Sveriges Bilkårers Riksförbund med tilltalsnamnet Bilkåren. Vid stämman beslutades också att Bilkåren får ett nytt emblem för att passa det nya namnet."  (Källa: Bilkåren)

Bilkåren satsar på framtiden

Bilkåristerna utbildas bl. a. till att vara vägens samariter för att kunna rycka in vid exempelvis en trafikolycka.  

Bilkåren tror på framtiden, satsar på framtiden och vet att den behövs i olika sammanhang. Det krävs kvinnliga bilförare som kan avlösa män på vissa poster inom hela det totala försvaret – på lastbilscentraler, på åkerier, vid beredskapssjukhus och vid militära förband. Och det behövs kvinnliga bilförare till olika humanitära verksamhetsgrenar. I det komplicerade samhället av idag finns det utrymme för alla att göra en insats som ganar den värld vi lever i och en insats som ger personlig tillfredsställelse över att göra något värdefullt.

Inom bilkåren finns många uppgifter att ägna sig åt beroende på hur mycket man kan satsa, hur mycket tid och kraft man har. Det är inte nödvändigt att vara någon ”hurtbulle” – om nu någon skulle tro det!

Gotlands Kvinnliga Bilkår, 20 år fyllda, ger sina 210 medlemmar många olika arbetsuppgifter att välja på. Det finns amazoner som oförfärat rattar bilar genom de oländigaste terränger, och det finns en stor grupp bilkårister som har till uppgift att – om något händer – evakuera det käraste vi har, barnen, och sköta dem i barninternat.

I botten ligger givetvis en ordentlig portion kunskap om trafik och bilar, motorns mysterier bör inte vara en bilkårist med utbildning främmande och att byta däck är en lätt match, sådant tillhör det elementära. Men vad viktigare är, på ett sätt, är den fördjupande trafikkunskap som bilkåren arbetar för, inom och utanför de egna leden. ”Var vänner på vägen” är en levande realitet för en sann bilkårist. Och glöm inte reflexbandet hemma. Det som bilkårister över hela ön delat ut i den vällovliga kampen mot trafikdöden på våra vägar.

Att veta vad som behöver göras om en trafikolycka händer är också något naturligt för en bilkårist. Hur ofta sker det inte att människor passerar förbi när en olycka inträffat och ingen vet vad som bör göras. Att veta det kan betyda att ett människoliv räddas.

Hur man lär sig allt detta?

Ja, det sker genom kurser, kurser av alla de slag, kurser där kvinnor i alla åldrar arbetar samman i glad gemenskap. Först grundkurs, sedan kurser i motorkunskap, orientering, terrängkörning, lastbilskörning, instruktörskurser. Den intresserade har alla möjligheter både att öka sina kunskaper och stiga i graderna.

Det finns en skyttesektion också som hållit sig väl framme i alla tävlingar och ingalunda räds att slå männen i deras egna specialgrenar. Idag är det nog bilorienteringarna som fångar intresset mest, orienteringar både i dagsljus och i mörker, där det hänger på både förare och kartläsare hur placeringen blir på prislistan.

Får det berättas att bilkåristerna har mycket roligt tillsammans? Inte minst när man arbetar för den julmarknad som skall ge pengar till egna kurser.

Till vardags i djupaste fred finns det alltid de som behöver en bil med en bilkårist bakom ratten. De humanitära uppgifterna är självfallna. Inte så mycket att orda om, men en hjälp till en behövande medmänniska.

Till slut: att bilkåren satsar på framtiden framgår kanske bäst och klarast av att de ungdomskurser som ordnas för flickor under körkortsåldern är mycket populära och en god rekryteringsbas. I de kurserna läggs tonvikten på trafikkunskap, något som deltagarna har god nytta av när de börjar sin utbildning i bilskolan. (Källa: 1212)