Tjelvar och Gutasagan

Gutniska

Svenska

Gutland hitti fyrsti mathr than sum thieluar hit. tha war gutland so eluist at thet daghum sanc Oc natum war uppj. En thann mathr quam fyrsti eldi a land Oc sithan sanc thet aldri.

Gutland fann allra först en man, som hette Tjelvar. Då var Gutland bundet av mörka makter, så att det om dagen sjönk (i havet) och om natten var uppe. Men denne man bar först av alla eld till landet och sedan sjönk det aldrig.

thissi thieluar hafthi ann sun sum hit hafthi. En haftha cuna hit huita stierna thaun tu bygthu fyrsti agutlandi fyrstu nat sum thaun saman suafu tha droymdi hennj draumbr. So sum thrir ormar warin slungnir saman j barmj hennar Oc thytti hennj sum thair scrithin yr barmi hennar. thinna draum segthi han firi hastha bonda sinum hann riath dravm thinna so. Alt ir baugum bundit bo land al thitta wartha oc faum thria syni aiga. thaim gaf hann namn allum o fydum. guti al gutland aigha graipr al annar haita Oc gunfiaun thrithi. thair sciptu sithan gutlandi i thria thrithiunga. So at graipr thann elzti laut northasta thrithiung oc guti mithal thrithiung En gunfiaun thann yngsti laut sunnarsta

Denne Tjelvar hade en son som hette Havde och Havdes hustru hette Vitastjerna. Dessa två var de första som byggde och bodde på Gutland. Den första natten, då de sov tillsammans, drömde hon en dröm om tre ormar, som var flätade samman i hennes barm. Och det tycktes henne, att de sakta gled ut ur barmen. Denna dröm berättade hon för Havde sin husbonde och han tolkade drömmen så. Allt är bundet i ringar. Ett bebott land skall detta varda och vi skola få tre söner. Dem gav han alla namn innan de var födda. Gute skall äga Gutland, Graiper skall den andre heta och Gunnfjaun den tredje. De delade sedan Gutland i tre tredingar, så att Graiper den äldste fick norra tredingen, Gute den mellersta och den yngste den sydligaste.

sithan af thissum thrim aucathis fulc j gutlandi som mikit um langan tima at land elptj thaim ai alla fytha tha lutathu thair bort af landi huert thrithia thiauth so at alt sculdu thair aiga oc mith sir bort hafa sum thair vfan iorthar attu. Sithan wildu thair nauthugir bort fara men foru innan thors borg Oc bygthus thar firir. sithan wildi ai land thaim thula vtan racu thaim bort thethan. Sithan foru thair borth i faroyna. Oc bygthus thar firir thar gatu thair ai sic vppi haldit Vtan foru j aina oy withr aistland sum haitir dagaithi. Oc bygthus thar firir Oc gierthu burg aina sum enn synis. thar gatu thair oc ai sic haldit. Vtan foru vpp at watnj thi sum haitir dyna

Sedan förökade sig folket, som härstammade från dessa tre, under en lång följd av år så mycket att landet ej kunde föda dem alla. Då lottade de bort från landet var tredje man och alla fick rätt att ta med sig allt som de ägde utom sin jord. Sedan ville de ogärna bege sig bort utan for i stället till Torsburgen och bosatte sig där. Sedan ville landet ej tåla detta utan drev dem bort därifrån. Sedan for de till Fårö och slog sig ner där men där kunde de inte föda sig. De begav sig därför till en ö vid Estland, som heter Dagö, och slog sig ned där och byggde en borg, som det ännu finns spår av. Där förmådde de ej heller uppehålla sig, utan fortsatte längs en flod, som heter Düna.

Oc vpp ginum ryza land so fierri foru thair at thair quamu til griclanz. thar baddus thair byggias firir af grica kunungi. vm. ny. oc nithar kunungr thann lufathi thaim Oc hugthi at ai mith ann manathr wari. sithan gangnum manathi wildi hann thaim bort wisa En thair annzsuarathv at ny oc nithar wari e oc e Oc quathu so sir wara lufat. thissun thaira withratta quam firir drytningina vm sithir tha segthi han. Minn herra kunungur thu lufathi thaim byggia vm ny. oc nithar. tha ir thet e oc e tha matt thu ai af thaim taka. So bygthus thair thar firir. oc enn byggia oc enn hafa thair sumt af waru mali

Och upp genom Ryssland for de, så långt bort, att de nådde till Grekland. Där begärde de hos grekernas kung att få slå sig ned i ny och nedan. Konungen lovade dem det och han trodde, att det ej var mer än en månad. Sedan månaden var till ända ville han visa bort dem, men de svarade att ny och nedan var alltid och för evigt och de vidhöll, att detta var dem så lovat. Denna deras tvist kom omsider också upp inför drottningen. Då sade hon: "Min herre konung, du lovade dem att slå sig ned i ny och nedan, då är det för alltid och evinnerligen. Då må du ej taga denna deras rätt ifrån dom." Så slog de sig ned där och bo där och än idag hava de i sitt tal spår av vårt språk.

Firi than tima oc lengi eptir sithan. Trothu menn a hult. oc a hauga. wi. oc. stafgartha. oc a haithin guth. blotathu thair synnum oc dydrum sinum Oc filethi. mith matj oc mundgati. thet gierthu thair eptir wantro sinnj. land alt. hafthi sir hoystu blotan mith fulki. ellar hafthi huer thrithiungr. sir. En smeri thing hafthu mindri blotan meth filethi. matj. Oc mungati. sum haita suthnautar. thi et thair suthu allir saman.

Före den tiden och länge därefter trodde man på hult och hugar, vi och stavgårdar och på heden gud. De offrade då sina söner och döttrar och sin boskap, och bedrev blot med mat och dryck. Detta gjorde de enligt sin vantro. Hela landet (alltinget) hade det högsta blot med människor, eljest hade var treding sitt blot och smärre ting hade mindre blot med boskap, mat och dryck. De kallades mat- eller kokbröder, ty de tillredde offermåltiderna tillsammans.

Mangir kunungar stridu agutland mithan hathit war. thau hieldu gutar e iemlica sithri Oc ret sinum. Sithan sentu gutar sendumen manga tjl suiarikis En engin thaira fic frith gart fyr than awair strabain af alfha socn hann gierthi fyrsti frith withr suja kunung.

Många kungar stred mot Gutland, medan det var hedniskt. Dock behöll gutarna alltid segern och sin rätt. Sedan sände gutarna upprepade gånger sändebud till svearnas rike, men ingen av dem kunde skaffa fred förrän Avair Strabain från Alva socken. Han slöt först av alla fred med sveakungen.

tha en gutar hann til bathu at fara. tha suarathi hann. Mik witin ir nu faigastan oc fallastan giefin tha mir en ir wilin et iec fari innan slikan watha thry wereldi. att mir sielfum. annat burnum synj minum. Oc thrithia cunu. thy et hann war senieldr. Oc fiel kunnungur so sum saghur af ganga gicc hann a staggathan ret withr suia kunung. Siextighi marca silfs vm arr huert. thet ier scattr guta so at suiarikis cunungr fiauratighi marcr silfs af thaim siextighi. En ierl hafi tiughu marcr silfs. thinna stathgath gierthi hann mith lanz rathj. fyr en hann haiman fori.

Då gutarna bad honom fara, svarade han dem: "Ni vet att jag nu är gammal och bräcklig, giv mig då, om jag skall ge mig in i en sådan livsfara, tre mansböter, den första för mig själv, den andra för min egen son och den tredje för min hustru." Ty han var, som sagorna berätta om honom, en vis och mångkunnig man. Så ingick han i stadgad rätt med sveakungen. 60 mark silver om året. Det är gutarnas skatt, som skall delas så, att Svea rikes kung får 40 marker av de sextio och jarlen 20 mark silver. Detta avtal hade redan fastställts i landets råd innan han for hemifrån.

So gingu gutar sielfs wiliandi vndir suia kunung thy at thair mattin frir Oc frelsir sykia suiariki j huerium stath. vtan tull oc allar utgiftir. So aigu oc suiar sykia gutland firir vtan cornband ellar annur forbuth.
hegnan oc hielp sculdi kunungur gutum at waita. En thair withr thorftin. oc kallathin. sendimen al oc kunungr oc ierl samulaith a gutnal thing senda. Oc latta thar taka scatt sinn. thair sendibuthar aighu frith lysa gutum alla stethi til sykia yfir haf sum upsala kunungi til hoyrir. Oc so thair sum than wegin aigu hinget sykia

Så gick gutarna av egen fri vilja under svearnas kung, så att de kunde fritt och utan risk fara till alla platser i Svea rike utan tull och andra avgifter. Så äga och svearna fara till Gutland utan kornband och andra förbud.
Skydd och hjälp skulle kungen ge gutarna, när de behövde det och själva begärde det. Sändebud skall kungen och även jarlen sända till gutnaltinget (gutarnas allting), för att där mottaga skatten. Dessa sändebud skola lysa frid för gutarna att fritt fara till alla platser över Uppsala kungs hav och detsamma gäller för alla dem, som söka sig hit till Gutland.

Thaut gutar hainir waru. thau silgdu thair mith caupmanna scap innan all land bathi cristin oc haithin. tha saghu caupmenn cristna sithi j cristnum landum tha litu sumir sic thar cristna Oc fyrthu til gutlanz prestj botair af acubek hit thann sum fyrstj kierchiu gierthi j thann stath sum nu haitir kulastethar. thy wildi ai land thula vtan brendu hana thy callar thar en kulastethar.

Ehuru gutarna var hedningar seglade de dock med köpmansvarirg till alla länder både kristna och hedniska. Då såg köpmännen kristna seder i kristna länder och somliga lät döpa sig där och förde till Gutland kristna präster. Botair av Akebäck hette den man, som byggde den första kyrkan på den plats, som nu heter Kulstäde. Detta ville landet (alltinget) ej tåla utan lät bränna den. Därför kallas platsen i dag för Kulstäde.

ha eptir than tima war blotan j wj thar gierthi kirchiu athra. tha samu kirchiu wildi land oc brenna tha for hann sielfr wp a. kirchiu. tha. oc segthi. wilin ir brenna tha sculin ir brenna mik meth kirciu thissi hann war ricr sielfr oc ricasca manz dotur hafthi hann sum hit liccair sniellj boandi thar sum kallar stainkirchiu hann reth mest vm than tima hann halp borairj magi sinum Oc segthi so herthin ai brenna mann ella kirchiu hanns thy et han standr i wi. firj nithan clintu. mith thy ficc thaun kirchia standa obrend han war sett thar mith aldra helguna namnj innan than stath sum nu kallar petrs kirchiu. han war fyrsti kirchia j gutlandi sum standa ficc

Någon tid därefter var det blot i Vi. Där lät han bygga en andra kyrka. Denna kyrka ville landet (alltinget) också bränna. Då klev han själv upp på kyrkan sade: "Vill Ni bränna den, så får Ni bränna mig tillsammans med kyrkan." Han var själv en mäktig man och han var gift med dottern till en av de allra mäktigaste, som hette Likkair den vise och som bodde på den plats, som heter Stenkyrka. Han hade mest att säga till om på den tiden och han hjälpte Botair sin måg. Och han sade så: "Låt bli att bränna mannen och hans kyrka, fastän den är byggd i Vi, nedanför Klinten." Så fick denna kyrka stå obränd. Den var byggd där i alla helgons namn inom det rum, där nu S:t Peters kyrka står. Det var den första kyrkan på Gutland som fick stå kvar.

t Sithan vm nequan tima eptir lit suer hans lickair snelli sic crisna. Oc husfoyu sina. barn sinn oc hiskep sin allan oc gierthi kirchiu j garthj sinum. thar nu kallar stainkirchiu han war fyrsti kirchia a landi uppi j northasta thrithiungj

När sedan någon tid hade gått, lät hans svärfar Likkair den vise döpa sig med sin hustru, sina barn och allt sitt husfolk och byggde en kyrka på sin gård, som nu heter Stenkyrka. Det var den första kyrkan i norra tredingen på Gutland.

Sithan gutar sagu crisna manna sithi tha lydu thair guz buthi oc lethra manna kennu tocu tha almennilica withr cristindomj mith sielfs wilia sinum vtan thuang so et engin thuang thaim til cristnur .... Sithan en menn orthu almennilica cristnjr tha gierthis kirchia annur alandi j altinga bo han war fyrstj j mithalthrithiungi  Sithan warth thrithi gar a landi j farthaim j sunnarnasta thrithiungi af thaim briscathus kirchiur allar j gutlandi thy et menn gierthu sir kirchiur at mairu maki

Sedan gutarna sett kristna mäns seder, lyssnade de till Guds bud och lärda mäns undervisning och tog enhälligt emot kristendomen av egen fri vilja och utan tvång, så att ingen tvang dem till att bli kristna. Sedermera då kristendomen vunnit allmänt erkännande byggdes den andra kyrkan på Gutland i Atlingbo. Det var den första i mellersta treningen. Sedan byggdes den tredje kyrkan i på Gutland i Fardhem i södra tredingen. Därefter växte kyrkor upp överallt på Gutland, allteftersom man byggde sig kyrkor till större bekvämlighet.

Eptir thet sithan quam helgi olauir kunungr flyandi af nerweigi mith schipum oc legthis j hamn. tha sum callar acrgarn thar la helgi olaujr lengi. tha for ormica af hainaim oc flairj rikir menn till hanns mith giefum sium thann ormica gaf hanum tolf wethru mith andrum clenatum tha gar helghi olauir kunungr hanum atr agin tua bulla oc aina braithyxi. tha tok ormica withr cristindomj eptir helga olafs kennjdomi Oc gierthi sir byna hus j sama steth sum nu standr acrgarna kirchia thethan for helghi olauir til ierzlafs j hulmgarthj

Någon tid därefter kom Olof den helige, kungen, på flykt från Norge med sina skepp och lade till i den hamn som heter Akergarn. Där låg den helige Olof länge. Då for Ormica av Hejnum och många andra mäktiga män till honom med sina gåvor. Sålunda gav Ormica honom tolv baggar och andra dyrbarheter. Då gav den helige Olof honom i gengäld två dryckeskar (bullor) och en bredyxa. Då tog Ormica emot kristendomen efter den helige Olofs lära. Och han byggde sig ett bönehus på den plats, där nu Akergarns kyrka står. Därifrån for Olof den helige till Jaroslav i Holmgård.

Fyr en gutland toki stethilica withr necrum biscupi tha quamu biscupar til gutlanzs pilagrimar til helga lanz ierusalem Oc thethan haim foru than tima war wegr oystra vm ryzaland oc gricland fara til eirusalem thair wigthu fyrst kirchiur Oc kirchiugartha Mith byn thaira sum giera litu kirchiur

Innan Gutland på allvar utsett någon biskop, kom biskopar till Gutland, som var pilgrimer på väg till det heliga Jerusalem eller for hem därifrån. På den tiden gick vägen österut över Ryssland och Grekland till Jerusalem. Dessa vigde till en början kyrkor och kyrkogårdar på anhållan av dem som låtit bygga kyrkorna.

Sithan en gutar wendus withrcristindom tha sentu thair sendibutha til hoygsta biscups i leoncopungi thy et hann war thaim nestr. so at mith stethdum ret quami hann til gutlanz thann raithschep giera mith thaim forschielum at biscuper wildi cuma af leoncopungj thrithia huert ar til gutlanz mith tolf mannum sinum sum hanum sculdin fylgia vm land alt mith bonda hestum so mangum oc ai flairum ..

Sedan gutarna helt antagit kristendomen, skickade de sändebud till den högste biskopen i Linköping, eftersom han bodde dem närmast, så att han enligt avtal skulle komma till Gutland för att bistå dem. Det bestämdes då, att biskopen skulle komma till Gutland från Linköping vart tredje år med tolv av sina män, vilka skulle följa honom runt landet med böndernas hästar, så många och ej fler.

So a biscupr vm gutland fara til kirchiu wigsla. Oc gingertha sinna taka thry borth oc ai maira at kirchiu wigsl. heurri mith. thrim marcum. at alteris wigsl. at borth mith tolf oyrum En alteri ainsamt scal wigias tha en bathi iru o wigth alteri oc kirchia saman tha sculu bathi wigias firj thry borth Oc thriar marcar penninga

Så skulle biskopen fara kring Gutland för att viga kyrkor. Då skulle han ha rätt att vid varje kyrkoinvigning som gengäld kräva tre måltider och inte mera. Samt dessutom tre mark vid varje tillfälle. Vid altarinvigning, en måltid och 12 ören, om endast altare skulle vigas. Då både kyrka och altare äro vigda, då skola bägge tillsammans vigas för 3 måltider och 3 mark penningar.

Af presti andrum huerium a biscupr gingerth taka vm tilquemda sith thry borth Oc ai maria af andrum huerium prestj sum ai gierthi gingerth a thy ari. taki biscupr af huerium lausn So sum kirchiur iru til scurathar. thair sum ai gingerth gierthu at thy bragthi. thair sculu gingerth giera thegar biscupr cumbr atr at thrithia ari. En hinir aigu loysa sum fyrra bragthi gingerth gierthu

Av varannan präst äger biskopen taga gengäld som visitationsavgift eller 3 måltider och ej mera. Av varannan präst, som ej utgjorde gengäld den gången tar biskopen lösen, allt eftersom kyrkorna äro taxerade. De som ej gjorde gengäld vi detta tillfälle, de skola utgöra gengäld, då biskopen återkommer det tredje året och de andra skola utgöra lösen som förra gången gjorde gengäld.

Cunnu dailur wartha sum biscupr a dyma thaar sculu lendas j sama thrithiungi et thair menn wita mest af sannundum sum thar nest boa varthr ai thar thaun daila lent tha scal han schiautas til aldra manna samtalan. Oc ai af thrithiungi j annan Cunnu hetningar etha dailu mal wartha sum biscupi til hoyra at retta. tha a hier bitha biscups quemdar. oc ai yfir fara vtan thuang reki til. oc mikil synd sei at ai ma proastr loysa. tha scal yfir fara millan walborga messur oc helguna messur. En ai thar eptir vm wintr tima til walborga messur Biscup sac. j gutlandi ier ai hoythri than thriar marcr.

Uppkommer tvist, som det tillkommer biskopen att avdöma, skall denna avdömas i samma treding, ty de som bord där närmast veta mest om sanningen. Blir tvisten ej avdömd där, då skall den hänskjutas till alla mäns dom (alltinget) och ej från en tredinge till en annan. Uppstår stridigheter eller tvistmål, som det tillhör biskopen att avdöma, då skall man avvakta biskopens ankomst och ej fara över havet, om inte nödtvång och mycket svåra synder begåtts, så att prostarna inte själva kan avdöma dem, men då skall man fara över mellan valborgsmässan och allhelgonamässan. Men ej därefter om vintern före valborgsmässan. Biskopsböter äro på Gutland aldrig mer än 3 mark.

Sithan gutar toku sir biscup oc presti oc withir fulcumnum cristindomi tha toku thair Oc withr at fylgia suia kunungi i herferth mith siau snieckium. vfan a haithin land oc ai vfan cristin. So thau at cunungr. a biavtha gutum laithing eptir wittr Oc manatha frest firi lithstemnu dag oc thau scal lithstemnu dagr wara firi missumar oc ai sithar. tha ir laglica buthit oc ai ellar tha hafa gutar wal vm at fara en thair wilia mith sinum snieckium oc atta wichna wist en ai maira tha en gutar efla ai fylgia tha gialdin fiauratigi marca penninga firi hueria snieckiu Oc thau at andru ari. Oc ai ath thy sama ari sum buthit war. thet haitir laithings lami

Sedan gutarna skaffat sig biskop och präster och helt anammat kristendomen, gick det också med på att följa sveakungen i härfärd med sju snäckor emot hedniska länder men ej mot kristna. Om så är fallet skall kungen kalla gutarna till ledung (härfärd) då vintern är slut och med en månads frist före härstämman, och mötesdagen skall vara före midsommar och ej efter. Då är den lagligen utbjuden och ej annars. Då hava gutarna fritt val att, om de så vilja, ställa upp med sina snäckor med 8 veckors proviant och inte mer. Men besluta de att ej ställa upp, då skola de i stället betala 40 mark penningar för varje snäcka. Men detta skall ske först året därpå och ej samma år som kallelsen utgick. Det kallas ledungslame (härfärdsskatt).

j thaim manathi tha scal aina wiku buth cafli vm fara oc thing nemnas. tha en mannum sembr at laithingir scal ut ganga tha scal sithan halfan manth til ferthar boas En sithan siau netr firi lithstemnu sculu laithings menn garlakir wara Oc byriar bitha tha en so cann wartha. et ai cumbr byr j thairi wicu tha sculu thair en bitha siau netr eptir lithstemnu dag. tha en ai cumbr byr j thairi frest. tha aigu thair haimfara at saclausu mith thy et ai gatu thair roandi yfir haf farit vtan siglandi Cuma laithings buth j minnum frestum than manathar. tha a ai fara vtan haima sitia at sac lausu

Under den fastsatta månaden skall under den första veckan budkavle kringsändas och ting samlas. Är man då överens om att härfärd skall utbjudas, så skall man under en halv månad rusta för färden. Därefter skola männen vara stridsberedda sju dygn före härmötet. Från och med då skola de avvakta, och vara beredda och om segelvind ej kommer i den veckan, då skola de vänta ännu sju dygn efter mötesdagen. Om det då ej heller kommer segelvind kunna de saklöst fara hem, ty de kunna inte ta sig över havet roende utan endast seglande. Kommer ledungsbudet med kortare tidsfrist än en månad, då skola de ej heller fara utan kunna bli sittande hemma utan åtal.

Jer so et cunungr wil ai troa at buth quamin olaglica etha byr hindrathi at retum frestum tha aigu sendimen kunungs sum scat taka a thy thingi sum nest ir eptir sanctj petrs messu taka tolf nemda manna aith. Svm sendimen kunungs nemna wilia et thair mith laglicum forfallum haima satin. ... Engin gief nemda aithir j gutlandi vtan kunungs aithir
Cann so illa att bieras at crunathr kunungr warthr mith nequaru waldi bort rekinn af sinu riki tha aigu ai gutar scatt vt giefa vtan haldi hanum vm thry ar oc thau aigu thair e huert ar scatt saman giera oc liggie lata. En tha vt giefa than thry ar iru vt gangin. thaim sum tha rathir suia riki ... Lyct bref mith kunungs insigli scal at allum kunungs ret sendas. oc ai vpit

Är det så att kungen ej vill tro på att budet kom i olaga tid eller att vind hindrade under fastställda tidsfristen, då må sändebuden på det ting, som infaller närmast efter S:t Persmässan mottaga tolv nämndemäns ed av dem, som kungens sändebud önska utse, att de med laga förfall stannade hemma. Ingen nämndemansed gives på Gutland utom ed till kungen.
Sker så illa att krönt kung blir med våld bortdriven från sitt rike, så skola gutar ej utgiva skatt, utan behålla den i tre år. De må insamla skatten varje år, men låta den ligga. Och därefter utbetalas den först tre år äro gångna till den som då härskar i Svea rike. Slutet brev försett med kungens eget insegel skall då sändas som bevis på hans rätt och ej ett öppet brev.

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper