Föregående sidaa

Ståndsdragonerna 1700-1721

I ett kungligt brev, daterat den 26 april 1700, utgick det befallning på att landets adel och ståndspersoner skulle låta uppsätta dragoner som sedermera skulle ingå i. planerade ståndsdragonregementen. En dragon skulle uppsättas för vart hundrade mantal i församlingen. Då det inte fanns någon adel på Gotland gällde skrivelsen i första hand öns prästerskap och de förmögna kalkugnsägarna. Förutom att de skulle rusta en dragon skulle de även utrusta denne med en god klippare, gevär och full mundering.
En kort tid efter skrivelsens ankomst samlade den dåvarande landshövdingen på Gotland von der Osten representanter för de berörda parterna till en överläggning om hur man i största möjliga mån skulle kunna uppfylla den kungliga befallningen. 1 en skrivelse till defensionskommissionen den 24 maj och till konungen den 8 juni, redogjorde han för resultatet av mötet. Prästerskapet hade lovat att rusta en dragon, men skulle man följa konungens befallning på att för varje hundrade mantal en dragon skulle rustas så skulle antalet dragoner från Gotland endast komma att uppgå till ca. 10 man. De gotländska prästgårdarna var små och deras mantal uppgick sällan till mera än tio. Prästerskapet kom emellertid med ett eget motförslag. Man skulle istället rusta en dragon för vart pastorat på ön, dock med villkoret att dragonerna skulle få stanna kvar på ön och användas till dess försvar istället för att skickas till fastlandet, man ville också att prästerna skulle få utnyttja dessa dragoner till andra sysslor då de inte var i tjänst.Däremot utrustning till dragonerna kunde man inte bistå med, mest därför att sådant fanns ej att tillgå på ön.
Den 25 december kom konungens svar: “de dragoner som i å måtto utgöres måtte förbliva kvar i landet och brukas till dess försvar vid påfordrande nödfall". Konungen gick alltså med på prästerskapets krav. Då det gällde kalkugnsägarnas dragoner torde de ha uppgått till ca. 7 man. Emellertid synes de ej ha blivit uppsatta förrän år 1715 eller 1716. De män som utsågs till dragoner var i de flesta fall antingen klockare eller prästgårdsdrängar. Munderingen var mycket bristfällig, ofta något prästen själv bistod med. Längre fram fick man kläder av dels blått kläde, dels blå vadmal. Deras hästar var oftast små gotländska russ. Även deras vapen var bristfälliga. Inte förrän år 1714 fick man tillgång till nya vapen. Varje dragon blev då utrustad med, en flintlåskarbin, en flintlåspistol och en värja med gehäng.
De gotländska dragonerna var fast anställda soldater som användes i första hand till bevakningstjänst. Åren 1711-14 tjänstgjorde huvuddelen av styrkan som garnisionstrupp vid Karlsvärds fästning. Ännu i slutet på kriget fanns det en mindre styrka kvar där.
Det gick dock trögt med rustandet, och det kom ett flertal anmärkningar från högre ort. Inte förrän man hade lyckats få fatt i en duglig officer som chef för dragonerna blev det lite mer fart på rustandet.
Mannen som fick till uppgift att leda de gotländska dragonerna var en löjtnant som hade tjänstgjort vid Elfsborgs regemente, Fredrik Sturtzenbecker. Han var omtalad för att vara en "duglig och brav officer" . Han fick då han tillträdde tjänsten kaptens rang. Hans närmaste man blev en löjtnant Paul Michalski. Han hade tidigare tjänstgjort vid ett dragonregemente i Litauen. Han blev dock kvar endast till början av år 1712 då han överflyttades till allmogeinfanteriet. Befälskadern växlade under åren något, men i huvudsak bestod den av, 1 kapten, 1 löjtnant, 1 fänrik, 1 fältväbel, 1 sergeant, 1 förare, 1 trumslagare, 1 profoss och 1 korpral. Efter det svåra nederlaget för den svenska hären vid Poltava och den efterkommande kapitulationen, där nästan hela den svenska armén tillfångatogs, måste man nu försöka att ersätta de förlorade styrkorna med nya färska trupper. Därför utsändes det bl.a. till den gotländske landshövdingen en skrivelse, daterad den 24 januari 1712 om nyuppsättande av ståndsdragoner.
1 en svars skrivelse den 24 april hänvisar den gotländske landshövdingen till att kungen själv i sin skrivelse å den 26 april 1700 hade sagt att man endast skulle sätta upp dragoner efter ett visst mantal, och i Gotlands fall då endast 10 man. Nu hade man ju emellertid satt upp det fyrdubbla på de villkoren att de skulle få stanna kvar på ön, vilket ju också konungen hade givit sitt tillstånd till i sin skrivelse den 25 december år 1700. Allt blev som landshövdingen ville, och som konungen tidigare hade befallt, dragonerna fick stanna kvar hemma på ön.
De gotländska ståndsdragonerna var aldrig inblandad i strid med någon fiende. Enligt Söderbergs bok “ Gotländskt försvar “, så skulle de gotländska dragonerna ha tjänstgjort i fälttågen i Polen och Ryssland. Jag har dock i min forskning ej funnit något som talar för detta, däremot fanns det en del enstaka dragoner som sedermera tjänstgjorde i något av de regementen som var förlagda i Polen respektive Ryssland.
Efter freden 1721 i Nystad begärde det gotländska prästerskapet att de skulle slippa hålla dragoner. Den 1 mars 1722 gav den dåvarande konungen Fredrik tillstånd att upplösa ståndsdragonerna på Gotland.

 

 

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig