Salpetersjuderiverksamheten

Salpetersjuderierna sörjde för krigsmaktens behov av salpeter som användes för kruttillverkning. Salpeterjordarna ansågs så viktiga att under Gustaf Vasas tid förklarades all salpeterjord för kronans egendom.

Bönderna var skyldiga att hjälpa och bistå de kringvandrande salpetersjudarna i deras arbete. De skulle förutom att leverera salpeterjord även tillhanda hålla aska och ved till framställningen.
 

Då det gällde Gotland åren 1700-21, så fanns det ett femtontal orter där salpetersjudning bedrevs.
Själva framställningen skedde i en lada speciellt anpassad för sådant arbete s. k. salpeterlada. Där lagrade och bearbetade man den kväverika jorden som hade förts dit från lämpliga åkrar. Dock använde man oftast den jord som fanns under bl.a. djurstallar och fähus.

Själva framställningen skedde på följande sätt: I mittersta delen av ladan stod en stor kittel av koppar. I den lade man den urinindränkta jorden, blandade i aska, kalk och diverse andra avfall. Blandningen hölls porös genom att man tillsatte ekkvistar. Man var tvungen att hela tiden bevattna blandningen för den fick inte torka ut och stelna. Därefter tillsatte man ekaska och sedan blötlades hela blandningen. Sedan skulle hela soppan bringas att avdunsta, därefter skedde kristalliseringen som utfördes två gånger. När det var klart utfördes den s.k. smältningen, då man med hjälp av svavel brände bort den feta skumbeläggningen som hade bildats på ytan.
Det här tillverkningssättet att lagra jord eller ta den urinindränkta jorden från djurstallar höll sig kvar långt in på 1800-talet. Inte förrän 1895 upphörde all salpetersjuderiverksamhet i Sverige. Förutom salpeter använde man kol och svavel för kruttillverkningen. Kolet fick man vanligtvis från kolning av vissa mjukstammiga trädslag t.ex. al, lind, hassel och pil.
Kolet pulveriserades i en valskvarn och därefter siktades den. Svavel fick man under äldre tider importera bl.a. från Västeuropa och Nordtyskland. 

Krutet man fick fram då man blandade de här beståndsdelarna kallades svartkrut .“ Det förekom mest i form av små oregelbundna korn. När man tillblandade den urinindränkta jorden så skedde det efter ett visst måttsystem.
T.ex. om man vart fjärde år behövde 4 lispund ( 8.5 kg) salpeter fordrades därtill, 28 3/4 kubik aln sand, 1 1/4 kubik am kalk och 6 kubik aln gödsel. 

 
Var de gotländska salpetersjudarna skickade sitt färdiga salpeter innan år 1716 är obekant, men efter februari 1716 skickades den färdiga produkten till Torsebro krutbruk beläget vid Helgeå ca 9 kilometer norr om Kristianstad.
Salpetersjuderiverksamheten indrogs på Gotland, liksom på en del andra orter 1828, dock tog det längre tid att avveckla hela den stora rörelsen och det fanns kvar en bra bit in på 1800-talets mitt.