|
En hälsning till Visby från skyttegrafvarna |
|
 |
|
| Från skyttegrafvarna vid Yser har en belgier d:r Spehl, sändt en vän i Sverige nedanstående vackra sonett, hvilken ställts till Svenska Dagbladets förfogande. D:r Spehl gjorde för tre år sedan en resa i vårt land och besökte därvid också ”rosornas och ruinernas stad”, hvars skönhet — som han skrifver i ett åtföljande bref — ofta kommer för hans minne under de långa vakterna i skyttegrafven och som nu inspirerat honom till att stränga sin lyra. Sonetten lyder: | |
|
|
Visby Ceinte de ruines et de roses, Visby, dans la lumière d´or D´un matin clair de Thermidor. Sur l´eau vermeille qui l´arrose.
Ellève en une apothéose Comme un prestigieux décor. Sa grace médiévale où dort. D´un sommeil calme et grandiose.
Le souvenir de sa splendour, Etranger, crains que sa pudeur N´aille l´envelopper de bruines!
Va-t-en! Laisse, aux amants pleux. Visby, sous un ciel radieux. Ceinte de roses et de ruines.
Tranchées de l´Yser, soût 1916. |
|
(Öfversatt på svenska och i obunden stil blir detta: Se Visby, gringgärdad af rosor och ruiner. I det gyllene skimret af en klar högsommarmorgon reser sig staden ur purpur vågen som sköljer dess fot och visar apoteoslikt och såsom en kostbar dekoration sitt medeltida behag, hvari minnet af dess svunna glans slumrar i en lugn och storartad sömn. O främling, akta, att icke hennes blyghet förmår henne att svepa sig i en töckenslöja. Gå bort! Öfverlämna åt kärleksfulla ögon det af rosor och ruiner kringgärdade Visby, där det badar i solens glans. Skyttegrafvarna vid Yser, i augusti 1916. (Källa: 595) |
|
