Föregående sidaa

Tygverksamheten på Gotland

 

Stridsvagnsgaraget I 18

Tygverkstaden vid A 7

Markverkstad Gotland

1833 inlämnade militärbefälhavaren på Gotland ett förslag till Krigskollegiet om att få uppföra ett nytt tyghus. Han fick emellertid avslag av Kungl. Maj:t som ansåg att det inte fanns pengar till ett sådant. Däremot fick han tillåtelse att bygga ett tyghus som enbart var avsett som förvaringshus. En tomt inköptes utanför stadsmuren och där blev det nya tyghuset uppfört på entreprenad för en summa av 5090 Rd banko. Huset blev fullbordat och avsynat hösten 1836.

Chef för tygförråd med mera hade varit militärbefälhavaren men 1836 överläts chefsskapet istället på artilleribefälhavaren i egenskap av tygmästare. Däremot skulle militärbefälhavaren ha högsta befälet i egenskap av inspektör.

1854 bestod tygstaten på Gotland av en tygofficer, en tygförvaltare, en pistolsmed och en stockmakare.

Förutom det nyuppförda tyghuset fanns ett äldre hus på artillerigården på Södertorg som benämndes artilleri- eller tygboden. Den behövdes inte längre utan ombyggdes 1865, för en mindre summa, till exercis - och gymnastikhus för artilleriets stamtrupp.

  

På Gotland etablerades 1836 Visby tyg‑, ammunitions‑och gevärsförråd. Verksamheten bedrevs i en fastighet belägen utmed Brännerigränd, numera Gotlands fornsal. Verksamheten nedlades 1915 men upptogs igen 1928, numera benämnd Visby tygverkstad och från och med 1932 Visby tyganstalt. Bestod av ett centralt tygförråd och en tygverkstad. Stod under befäl av en tygofficer. År 1943 omorganiserades den till Gotlands tygstation (GT). Dess verksamhet uppdelades 1966 på Gotlands militärkommandos tygförvaltning och Gotlands militärkommandos tygverkstads förvaltning (VFG). Båda förvaltningarna upphörde 1982.

Gotlands militärkommandos tygförvaltning hade bl a som arbetsuppgift att handha  förrådshållning av tygförnödenheter (vapen, ammunition m.m.) inom militärområdet.

Gotlands militärkommandos verkstadsförvaltning (VFG). Tygverkstadsförvaltningen hade tidigare tillhört respektive regemente.

 

I början av 1990-talets sammanslogs materialförvaltningarna och verkstadsförvaltningarna och bildade i varje militärområde ett underhållsregemente. Det var Norra Underhållsregementet, Mellersta Underhållsregementet och Södra Underhållsregementet samt på Gotland Underhållsgrupp Gotland (UhgG) som tillkom 1994. Underhållsgrupp Gotland ansvarade bl a för att förnödenheterna i krigsförbanden samt ersättningsförnödenheter hade den krigsduglighet, beredskap och uthållighet som krävdes. Även ansvara för kvantitet, kvalitet och tillgänglighet avseende förnödenheter som inte var i bruk.

Skulle även stödja utbildningen av befäl, värnpliktiga och frivilliga på Gotland genom att tillhandahålla resurser som är anpassade till produktionen. År 2000 arbetade runt 300 personer i underhållsgruppen.

 

I slutet av 2001 avvecklades (UhgG) och ersattes av Försvarsmaktens logistik (FMLOG)

Den har till uppgift att svara för underhålls- och stödverksamhet till förbanden och är indelat i tre divisioner med en ytterligare nedbruten indelning i enheter. För underhålls- och stödverksamhet till P18 fanns Försörjningsenheten Gotland med c:a 80 anställda, Serviceenheten Visby med c:a 130 anställda, Markverkstad Gotland  med c:a 60 anställda och Ledningsteknik Visby med c:a 30 anställda.

Försörjningsdivisionen hade hand om förnödenhetsförsörjning och transporter. Divisionen hade totalt 71 bemannade arbetsplatser från norr till söder. I försörjningsenheternas uppgifter ingick bland annat att tillhandahålla förnödenheter (utrustning, materiel) i serviceförråden, svara för servicen vid drivmedelsanläggningarna, utföra transporter samt att ta hand om miljöfarligt avfall.

Serviceenheterna skulle lämna den nära service som förbanden, skolor och centra behövde lokalt. I Visby låg ett löne- och servicekontor, lades ner 2006.

Teknikdivisionens stab är lokaliserad till Arboga sedan 2003. Kärnverksamheten inom divisionen bestod av teknisk tjänst, systemförvaltning och drift av FM informationssystem. Verksamheten varr organiserad i ett antal enheter: mark-, flyg-, marin-, ledningsteknik-, reservmateriel- samt systemförvaltningsenhet.

Det garage som byggdes 1937 på Visborgs slätt byggdes om 1945 till stridsvagnsgarage. 1954 flyttades det tillsammans med den dåvarande miloverkstaden till den före detta järnvägsverkstaden på Söderväg. Där förblev den fram till 1996 då en ny miloverkstad uppförts på Visborgs slätt. Sedan 2001 kallas den Markverkstad Gotland och lyder under FMLOG i Arboga.
 
 

F d Järnvägsverkstaden
 
 

(23/3 1938) För omkring fyrtio år sedan blev dåvarande tygmästaren på Gotland av generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet anmodad att inända en utredning rörande dela Kronans åtkomst av de byggnader, som vi nu i dagligt tal kalla Tyggården och där Gotlands tyganstalt är inrymd vid Melangatan, dels de byggnader vid Strandgatan, vilka förvärvats av föreningen Gotlands fornvänner. Av tygmästarens företagna forskningar framgick bl. a., att Kronan inköpte tomtområdena av enskilda ägare omkring år 1777 och att bränneribyggnader uppfördes. Bränneriet nedlades troligen 1801, varefter fastigheterna under Kungl. magasinsdirektionens förvaltning användes för kronans räkning.
Så småningom övergingo en del byggnader i enskild ägo, medan de andra överlämnades till Kungl. Krigscollegii . artilleriavdelning. Därom heter det i en skrivelse 1899 från tygmästaren till generalfälttygmästaren och artilleriinspektören : " Däremot undergick den ursprungliga brännerigården en väsentlig minskning, då 1813 genom köpebrev av den 25 maj och fastebrev av den 13 december a amma år Landshövdingen m. m. C. F. Aschling efter Kungl. Magasinsdirektionens förordnande till handlanden Charles Chasseur för en köpeakil. ting av 1.020 riksdaler banko försålts förra bränneribyggnaden, numera "Gotlands Fornsal", mot Strandgatan 60 1/4 alnar lång, mot gränden 19 3/4, mot bränneriflygeln och gården 60 1/4 samt i söder 19 1/4 alnar".
Föreningen Gotlands Fornvänner erhöll lagfart härå den 5 jan. 1880. Under vissa villkor uppläts 1910 åt samma förening även geväreförrådsbyggnaden (det s. k. Eneqvistska magasinet) och 1927 ytterligare ökat utrymme för Gotlands Fornsal. Som bekant hoppas man kunna förvärva kvarvarande byggnader i Tyggården, när tyganstalten kan flytta in i de byggnader, vilka skola uppföras strax öster om artillerikasernen.

   

Tyganstalten ett mångskiftande arbetsområde

Gotlands tyganstalt sorterar närmast under chefen för Gotlands artillerikår och för att få en hum om detta militära förvaltningsområde, vända vi oss således till översten, greve C. G. D. Hamilton med anhållan om en liten orientering. Tyganstaltens förråd i Tingstäde fästning och andra förvaringsrum kunna vi självfallet icke få tillträde till, men det finna helt visst mycket annat vid "tyget ", som kan anses vara av allmänt intresse. Översten ger oss också benäget tillstånd att, med tygofficeren, kapten Sven Hambn som ciceron bese dela verkstäder och expedition i Visby, dela anläggningar av samma art i Tingstäde.
Vi bege oss först till Tyganstaltens expedition i den gamla ärevördiga Tyggården vid Mellangatan, varest vi få en inblick i de arbetsuppgifter man där har att brottas med. Tygförvaltare G. Blomström plockar fram diverse volymer besiktningsjournaler, journaler för förråd av allehanda slag o. s. v., ty kontroll är A och 0 antingen det gäller bokföring av materiel eller inköp och utlämning av reservdelar, ammunition, vapen och mycket annat. Dagligen uppgöres reversal för löpande transaktioner, lånekvitton etc. Enligt försvarsdepartementets utfärdade bestämmelse, skall månatliga räkenskaper avgivas.
  

Förrådens omsorgsfulla vård

Av stor vikt är att alla förråd vårdas på lämpligaste sätt och att truppförbandens materiel underhåller, så att allting är i fullt brukbart skick. Vid en hastig visit i förrådslokalerna i Visby, får man en uppfattning om hur ofrånkomlig en noggrann kontroll är, ty där finnas massor av olika slags material och reservdelar, vilka dagligen måste vara tillgängliga för verkstädernas avdelningar eller för utlämning till truppförbanden. Varenda sak stor eller liten är registrerad och en väl lagd organisation svarar för, att ingenting förfaren.
I en del lokaler hänga selar, sadlar och remtyg i långa rader och alla tillhörande attribut, vilket allt också måste väl underhållas, oaktat de ej komma till användning i större utsträckning för närvarande, då truppförbanden äro motoriserade. Det kan emellertid hända, att Gotland blir isolerat och utan möjligheter att skaffa bensin o. dyl. driftmedel, varför seldon och annan hästutrustning bör finnas i reserv.
Från tygförvaltarens domäner bege vi oss till rutmästarens eller tygverkmästarens, som det nu heter. Tygverkmästare C. G. Lund för oss genom vindlande smala gångar ned till smedjans lokaler, som säkert komma att te sig trevligare, när kyrklig konst blir deras inredning. När Gotlands Fornsal får hand om dem, kanske det blir någonting i den vägen. Nu äro valven i nedrökta och svarta och det ser för i övrigt ut som det skall se ut i en stor smedja. Smedjan är såsom antytt ganska rymlig men ändå för liten, för att de, som ha sin verksamhet där, skola kunna obehindrat hantera de väldiga artilleripjäser, vilka ibland måste tagas inom dess murar. Verktyg och maskiner av alla möjliga slag finnas där förstås - och folk som kan sköta dem. Men naturligtvis kommer denna verkstadsavdelning såväl som de andra mera till sin rätt, när de planerade tygverkstäderna bli färdiga och den maskinella utrustningen kompletterad.

 

Snickeriverkstad, Skomakeri och optisk avdelning

Kapten Hambn för oss vidare till sadelmakeriverkstaden, där alla slags , läderpersedlar ses om. Det år sadlar, selar och remtyg, fodral o. dyl. På den optiska avdelningen justeras alla möjliga kikare och mätningsinstrument samt diverse andra arbeten, där fullständig precision fordras. Snickeriverkstaden utför träarbeten av do mest skiftande slag samt reparationsarbeten. Vid vårt besök i denna verkstadsavdelning, visar oss kapten Hambn en låda med de allra nättaste små bilar, kanoner och traktorer av trä. De trevliga leksakerna äro emelletid ej avsedda för att roa barn, utan skola användas som demonstrationsmateriel vid truppförbandens skolor.
Tyganstalten, som kan liknas vid ett större industriellt företag, saknar naturligtvis icke heller modern bilverkstad. Denna verkstad är belägen utanför östra stadsmuren, och är betydligt rymligare än tyganstaltens verkstäder i de gamla byggnaderna vid Mellangatan. Det fordras ju också både utrymme och förstklassiga verkstadsmaskiner och precisionsverktyg. Våra motoriserade truppförband ha inte i förmånen att, såsom privata bilägare, byta bilar varje år, varför de liksomall annan materiel måste underhållas på det bästa sätt. Som exempel härpå kan nämnas att verkstadspersonalen vid vårt besök plockat sönder en Volvo personbil helt och hållet, för att sedan se om och justera varenda detalj. Bilen är ingen duvunge bland bilar, men när den yrkesskickliga personalen utfört sitt arbete - och inga delar blivit över - fungerar den föryngrade Volvon lik bra som när den var ny, fastän själva karossen inte är så över sig prålig. Men huvudsaken är ju att motorn fungerar oklanderligt.
Med kapten Hambn och tygförvaltaren beredas vi tillfälle göra en utflykt till Tingstäde för att bese en del av anläggningarna därstädes. Tyganstalten förfogar över ett flertal förrådsbyggnader och även verkstadsavdelningar i Tingstäde, vilka stå i beredskap att tagas i bruk vid mobilisering. Vi göra en titt in i ett par förrådslokaler, där varje sak är ytterst väl konserverad. I hyllornas fack och lådor ligga reservdelar till vapen och utrustningspersedlar prydligt staplade, alla registrerade och bokförda. Golv och hyllor äro fernissade, så att lokaler och allt vad de rymma lätt kunna dammtorkas.
Ordning synes vara utmärkande för allt vad Tyganstalten har hand om, antingen det gäller rena expeditionsarbetet eller arbetena i verkstäder och förråd. På grund av de gamla otidsenliga verkstadslokalerna med sina trånga utrymmen, är det svårt att handskas med större pjäser. Det oaktat ha vid verkstäderna tillverkats såväl släpor till kanoner och traktorer samt åtskilligt annat som ingå i truppförbandens materiel. (Källa: 1359)
 

Artilleriet använde längan utefter Brännerigränd. Numera Fornsalen.

Interiör från Tygstation
 

Personalen vid Tygstationen 1910. Officeren längst fram är tygmästare Ernst Hellgren

Personalen vid Tygstationen 1913. Officeren längst fram är tygmästare och majoren Arvid Zetterling. 3:dje man från vänster är styckjunkare Anders Nilsson.
 

 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper
                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig