Gotlands försvarshistoria - Kronologisk

Gutland hitti fyrsti mathr than sum thieluar hit. tha war gutland so eluist at thet daghum sanc Oc natum war uppj. En thann mathr quam fyrsti eldi a land Oc sithan sanc thet aldri.

(Gutland fann allra först en man, som hette Tjelvar. Då var Gutland bundet av mörka makter, så att det om dagen sjönk (i havet) och om natten var uppe. Men denne man bar först av alla eld till landet och sedan sjönk det aldrig).

Thissi thieluar hafthi ann sun sum hit hafthi. En haftha cuna hit huita stierna thaun tu bygthu fyrsti agutlandi fyrstu nat sum thaun saman suafu tha droymdi hennj draumbr. So sum thrir ormar warin slungnir saman j barmj hennar Oc thytti hennj sum thair scrithin yr barmi hennar. thinna draum segthi han firi hastha bonda sinum hann riath dravm thinna so. Alt ir baugum bundit bo land al thitta wartha oc faum thria syni aiga. thaim gaf hann namn allum o fydum. guti al gutland aigha graipr al annar haita Oc gunfiaun thrithi. thair sciptu sithan gutlandi i thria thrithiunga. So at graipr thann elzti laut northasta thrithiung oc guti mithal thrithiung En gunfiaun thann yngsti laut sunnarsta.

Många kungar stred mot Gutland, medan det var hedniskt. Dock behöll gutarna alltid segern och sin rätt. Sedan sände gutarna upprepade gånger sändebud till svearnas rike, men ingen av dem kunde skaffa fred förrän Avair Strabain från Alva socken. Han slöt först av alla fred med sveakungen. Gotland skulle betala en skatt på 60 mark, som skulle delas mellan kungen, 40 mark, och jarlen 20 mark.

Så gick gutarna av egen fri vilja under svearnas kung, så att de kunde fritt och utan risk fara till alla platser i Svea rike utan tull och andra avgifter. Så äga och svearna fara till Gutland utan kornband och andra förbud.
Skydd och hjälp skulle kungen ge gutarna, när de behövde det och själva begärde det. Sändebud skall kungen och även jarlen sända till gutnaltinget, för att där mottaga skatten. Dessa sändebud skola lysa frid för gutarna att fritt fara till alla platser över Uppsala kungs hav och detsamma gäller för alla dem, som söka sig hit till Gutland.

200-talet

Någon ristar in en runrad i en spjutspets på Gotland.

500-talet

Lämningar av fornborgar finns från tiden kring vår tideräknings början till vikingatid, det vill säga tiden mellan 0 och 1000 e. Kr. Kulmen i borgbyggandet kom under den oroliga folkvandringstiden, 400-550 e. Kr.

600-talet

Fredssändebudet Avair Strabain från Alva socken

900-talet

Olof Tryggvason härjar Gotlands kuster. Olav Tryggvason, även kallad Olav Kråkben, född cirka 968, död år 1000. Växte upp i exil i Gårdarike (Ryssland). Kung av Norge 995 till 1000. Gift med Sven Tveskäggs syster Tyra. Som ung deltog han i flera vikingatåg och strider i länderna kring Östersjön.

1000

Erik Jarl härjar i Östersjön. Stavar den store slagen vid Sandesrum i Grötlingbo.

1000-talet

Ett vikingatåg mot ön som leddes av den blivande norske kungen Olav Haraldsson (S:t Olof) är bland de första kända historiska händelser som omnämns rörande Gotland. Gotlänningarna hade samlat en här för att försvara sig men valde att betala gäld till norrmännen för att slippa plundring.

I en hyllningsdikt till Olav nämns händelsen: "Hövding, du tog gäld av en gotländsk här, folket vågade inte försvara sitt land".

1028

Någon tid därefter (efter att han hade blivit avsatt som norsk kung 1028) kom Olof den helige, kungen, på flykt från Norge med sina skepp och lade till i den hamn som heter Akergarn. Där låg den helige Olof länge. Då for Ormica av Hejnum och många andra mäktiga män till honom med sina gåvor. Sålunda gav Ormica honom tolv baggar och andra dyrbarheter. Då gav den helige Olof honom i gengäld två dryckeskar och en bredyxa. Då tog Ormica emot kristendomen efter den heliga Olofs lära. Och han byggde sig ett bönehus på den plats, där nu Akergarns kyrka står. Därifrån for Olof den helige till Jaroslav i Holmgård.

Emellertid hade gutarna inte mottagit kristendomen utan lite motsträvigheter. År 1028 stod en strid mellan Gutar och Olof den Helige på Laikarhaid. På denna hed förskansade sig Olofs flotta och armé. Gutarna skulle på sedvanligt vis kristnas genom svärdets försorg. Gutarna samlades under ledning av bondehövdingen Dacker för den avgörande bataljen. Då Olof den helige såg hedningahärens antåg och överlägsenhet knäföll han på en stor sten "Sangelstainen" och bad för att kunna besegra och kristna Gutarna.

Olof Haraldsson blev Olof den Helige, Nordens första helgon. Han föddes någon gång i slutet av 900-talet. Han reste, som så många ungdomar gör även idag, ut i världen. Han plundrade byar och gårdar utmed Östersjöns och Danmarks kuster, och han stred om kungatronen i England. I Normandie blev han kristen, och han återvände till Norge för att sprida den kristna läran. Och den spred han, med svärd och fackla i händerna. Brand, stympning och död var effektiva övertalningsmetoder för att vinna själar till kristendomen. År 1030 stupade Olof Haraldsson i ett slag vid Stiklastad.

1050-talet

Kastalerna börjar uppföras på Gotland

1100-talet

Wese, hövding över Witterna eller Jutterna, hade ringa lycka i sitt krigande med Saxer, Meerer och Friser. Men när dessa "Tydska Søerøfuere" får reda på att gutarna på Gotland led stor nöd av hunger och hade utsänt sina mäktiga kämpar, gör de sig redo att hämnas nederlaget vid Gnisvärd genom att landstiga i en vik och "Landit indtager / Steden beholder Nafnet i denne dag / formedelst den onde Gierning / oc Kaldit efter Tydsken oc hans Bedrifter Bossvich (Burgsvik) en aff de fornemmiste hafuer under Guthiland". (Strelov)

1100-talet

Gutarna kommer överens med den svenske kungen om att följa honom i ledung med sju snäckor mot hedningar. Det innebär att gutarna var skyldiga att ställa upp med sju fartyg och följa Sveakungen, när han pålyste ledung, d.v.s. krigståg.

Ca. 1150

Hansan bildas. Hansan växte först fram i Tyskland, i områdena kring floderna Rhen, Weser och Elbe samt längs Östersjökusten. Till en början bestod den av flera enskilda intresseorganisationer för olika grupper av köpmän, som erbjöd varandra skydd längs farofyllda transportvägar och stödde varandras handel. År 1157 gav den engelske kungen Henrik II tyska köpmän viktiga handelsprivilegier i London. Danska köpmän hade tidigare haft ett gille och en egen kyrka i London. När det danska väldet i Danmark upphörde, såldes gillet till tyskar från Köln. Detta kom att bli föregångare till hansekontoret i London. Redan på 1100-talet bildades liknande gillen bland tyska köpmän i Novgorod och Visby.

Ca 1250

Visby stadsmur började byggas i mitten av 1200-talet (förmodligen tidigare) och stod sannolikt helt klar i mitten av 1300-talet. Muren var ursprungligen avsedd för frontalt försvar och byggdes då cirka 6 meter hög. Torn saknades i det första byggnadsskedet. Senare kompletterades muren med torn för flankförsvar och muren höjdes 3-4 meter. På insidan var muren indragen och hade skyttegång av trä. Murkrönet fick låga tinnar och skyttespringor. Vallar och gravar var viktiga för försvaret. De hindrade fienden att framföra murbräckor och försvårade reträttmöjligheterna. Vid Nordermur löper tre parallella gravar med delvis murade sidor.

1285

Efter förhandlingar på Öland med Magnus Ladulås går gutarna med på att omvandla ovan nämnda korstågsledung till en årlig skatt. Detta innebär att Gotland knyts närmare det svenska riket.

1288

Inbördeskrig mellan staden och landet. Sveakungen Magnus medlar och ökar sitt politiska inflytande på Gotland.

Visby blev med sina sammanslutningar och möjligen bättre handelsteknik med tiden en farlig konkurrent för landsbygdens storhandel. Konflikter mellan stad och land ledde 1288 till ett öppet krig.

Visby stadsmur var under denna tid en lägre mur där bönderna gjorde inbrytningar, om de blivit utdrivna eller själva dragit sig tillbaka är oklart. För att hämnas och stoppa dessa angrepp drog stadsborna ut och vid Vinkels i Sjonhem hade det kommit til ett fältslag där bönderna hade blivit slagna. Även vid ett kommande slag vid Högbro i Roma lyckades stadsborna tilldela bönderna svåra förluster. Men under anförande av Peter Harding från Vall och fem andra bondehövdingar (Olof Rangvalds i Tofta, Michel Takstens i Lärbro, Olof Gartarve i Gammelgarn, Thomas Bilder i Lau och Häglef Qvinnegårda i Havdhem) sammandrabbade den åter med Visby borgare i en blodig och oavgjord strid nära Roma kloster.

Peter Hardings gravsten i Vall kyrka pryds med en vapensköld och hjälmprydnad. Den latinska texten lyder: " Här är Harding, kallad Peter, lämnad åt Dig i stenen. Han var en klippa för sitt folk genom sitt sinnes ståndaktighet. Jag beder Kristus, att den förfärliga underjorden inte måtte skada honom i graven. Amen."

1313

Slaget vid Röcklingebacke. Konung Birger Magnusson landstiger i Slitehamn (Vägumeviken) för att utkräva större skatt. Han misslyckas sedan konungens här blivit slagen vid Röcklingebacke i Lärbro.

1320

Riksmarsken Matts Kettilmundson landstiger på Gotland för att hålla räfst med konung Birgers anhang. Avskaffar flera av Birgers pålagda skatter och utkräver trohetsed från gotlänningarna.

1348

Digerdöden hemsöker Gotland. Den rasar med sådan häftighet, att flera kyrkosocknar blir öde på folk och enbart i Visby dör 8,000.

1361 21/7

Valdemar Atterdag erövrar Gotland. Den danske konung Valdemar Atterdag landstiger vid Klintehamn (Kronvalls fiskeläge) för att erövra ön.

Kung Valdemar seglade med sin flotta först mot Öland. Efter att ha intagit Borgholms slott gick flottan till Gotland och Valdemars här landsteg där i juli 1361 vid Kronvalls fiskeläge på Ekstakusten på västra Gotland. Enligt de samtida berättelserna satte sig den i hast uppbådade lantbefolkningen till motvärn och utkämpade flera häftiga strider mot Valdemars välutrustade legoknektar. Bondehärens anfall slogs dock tillbaka bland annat på Fjäle myr. I ett försök att stoppa danskarna rev man Ajmunds bro. Danskarna försökte ta sig över ån men insåg det var dålig taktik då de var branta sluttningar på åns sidor gjorde de svårt för de tungt rustade danskarna att avancera. De drar sig tillbaka och börja skicka ut folk för att hitta en bättre övergång medan trupperna övernattar. Danskarna hittar en övergång vid Fjäle myr 1 km nordost. Danskarna gå över Fjäle myr. Bönderna hoppades att danskarna som var tungt rustade skulle få svårt att röra sig på myren taktiken var locka ut dem på myren. Men den varma sommaren hade nästan helt torrlagt myren och krigslisten misslyckades och slutade i en massaker av ca 1 500 bönder och bondeuppbåd lyckades inte besegra danskarna.

Den sista av tre stora sammandrabbningar stod utanför Visbys murar där bondehären lätt kunde besegras. En lübsk krönika berättar mer allmänt om ett blodigt nederlag eftersom bönderna var obeväpnade och ovana vid strid. En Visbyuppteckning säger att 1800 gutar stupade i slaget. De begravdes i sex massgravar - fortfarande i sina rustningar och utgrävningar har resulterat i mycket välbevarade ringbrynjor och annan krigsmateriel från den tiden. En tid efter slaget restes ett minneskors vid Korsbetningen intill Solberga nunnekloster öster om ringmuren. På korset står det på latin "Herrens år 1361 den 27 juli föll framför Visby portar gutarna i danskarnas händer. Här är de begravna. Bed för dem".

Borgarna i Visby deltog troligtvis inte i striden utanför staden utan hade en annan inställning till den anfallande övermakten än landsbygden och valde förhandlingar när slaget var över för att undvika belägring och en förödande stormning. De hade dessutom bättre möjligheter att kunna förhandla innanför skyddande murar än vad befolkningen hade på den öppna landsbygden. Valdemars landsknektar fick utan strid tåga in i staden.

Stadens invånare fick betala med en del av sina samlade skatter för det fördrag som ingicks två dagar efter striden utanför murarna. Detta gick ut på att Valdemar erkände alla rättigheter och friheter som Visby hade. Enligt sägnen sägs kungen ha ställt fram tre ölkar på Visby torg och krävt att Visbyborna inom tre "solmärken" skulle ha fyllt karen med guld, silver och andra dyrbarheter. Enligt en krönika förliste vid Karlsöarna ett av Valdemars skepp med dyrbart gods, som tagits från kyrkor, kloster och borgare, under färden åter till Danmark.

1391

Johan av Mecklenburg erövrar Gotland åt konung Albrekt. Plundrade och brände Visby. Avseglade 18/4 för att undsätta Stockholm.

1394

Borgen Landescrone börjar byggas.

1394

Mäster Hugo med 8 skepp för att efter ett misslyckat försök att undsätta Stockholm som hölls av konung Albrekt, erhålla en bas i Östersjön. Visby och trakten däromkring intogs. Drottning Margarethas ståthållare behöll resten av Gotland.

1395 - 1396

Vitaliebröderna landstiger vid Västergarn och plundrar ön. En del av Gotland intogs och största delen av Visby brändes.

1396

Hansestäderna med 20 skepp landstiger i Visby. Drottning Margaretha utsände fartyg från Lübeck, Kalmar och Borgholm för att hjälpa Hansan och befria ön från sjörövarna, vilka drevs ut ur Visby men lyckades stanna kvar i sina fästen på landet. Hansan avböjde den svenska hjälpen och överföll till och med de svenska fartygen utanför Hoburgen på deras återväg till Kalmar.

1396 - 1397

Sjörövare på Gotland. Konung Albrekts son hertig Erik försökte med hjälp av Vitaliebröderna att erövra Sverige. De anlade på gotland fästet Landeskrone nordväst om Klintehamn. Sven Sture som 1395 av drottningen sänts till ön med en här övergick istället till hertig Erik och fortsatte kampen efter hans död 26/7 1397.

1397

Konung Albrekts brorson hertig Johan från Mecklenburg och Sven Sture samlade sjörövarna och erövrade 20/3 1398 de båda tornen i stadsmuren.

1398 21/3

Vitaliebröderna framfart drabbade Visbys borgare hårt och då dessa hade nära band till Tyska orden såg sig högmästaren Konrad von Jungingen nödsakad att ingripa. I mars 1398 landsteg Konrad von Jungingen från Marienburg i Västergarn med 80 skepp och 5.000 man för att fördriva sjörövarna. Öns befälhavare Sven Sture drog sig tillbaka till Visby men misslyckades med att mobilisera borgarna mot orden varvid det stod klart att han inte skulle kunna segra. Förhandlingarna mellan de bägge parterna började därför snart och den 5 april överlämnades Gotland till orden. 7/4 hade både staden och resten av ön kapitulerat för Jungingens styrkor. Sven Sture lovades fritt avtåg och lämnade ön tillsammans med sina soldater, vilket även större delen av ordensarmén gjorde, endast 200 man lämnades kvar för att övervaka ön.

1403 - 1408

Drottning Margaretha sände en svensk-dansk här och flotta under Abraham Broderson och Algot Magnusson för att återta ön. Fem fasta borgar uppfördes på landsbygden. 25/1 1404 började man belägra Visby. Drottning Margareta krävde snart att ön skulle överlämnas till unionen samtidigt som högmästaren krävde att orden skulle ersättas för de kostnader den tvingats stå för genom sin kontroll av ön. Förhandlingarna drog ut på tiden och drottning Margaretas tålamod tröt varvid hon ställde som ultimatum att ett avtal skulle ha ingåtts innan 11 november 1403, annars skulle hon återta ön med vapenmakt. Således kom danska styrkor att landstiga på ön och kunde påbörja en belägring av Visby i januari 1404. Det lilla antalet trupper som fanns i staden fick starkt stöd från stadens borgare och kunde därför åsamka unionsstyrkorna stora förluster under stormningsförsöket den 25 februari.

De återstående unionsstyrkorna kom därefter att ställas mot den ordensarmé som anlände efterföljande månad. Ulrik von Jungingen, bror till Tyska Ordens högmästare landstiger i Slite med 10.000 man för att undsätta ön. Den Preussiska styrkan på Gotland som nu uppgick till 15.000 stormade och slog den svenska hären och erövrade deras fästen den 16 maj.

Drottning Margaretha utrustade en flotta i Kalmar för att förstärka den svensk-danska hären på ön. Företaget kom dock inte till utförande eftersom flottan förstördes av Tyska Orden, 200 skepp brändes. Stillestånd slöts 1/7 1404.

Då unionsstyrkorna uppfört skansar kring staden kom det att följa ett segdraget belägringskrig innan ett stilleståndsavtal kunde slutas i juli samma år. Unionsstyrkorna lämnade då ön som förblev under ordens kontroll ännu några år innan orden år 1408 avträdde ön till unionen i utbyte mot 9000 engelska nobler.

1411 20/7

Konung Erik av Pommern anlände med en stor här för att ta ön i besittning. 22/9 1408 hade Tyska Orden avträtt Gotland till konung Erik XIII mot "Gotlands lösen" som sveriges allmoge fick betala. Erik lade grundstenen till Visborgs slott.

1411

Wisborgs slott börjar byggas.

1436

Erik XIII bosätter sig på Visborgs slott. Här fortsatte han att regera och försörjde sig på bland annat sjöröveri mot Hansans och Tyska Ordens skepp.

1448 28/7

Konung Karl Knutsson i Sverige sände riddarna Magnus Gren och Birger Trolle med 2.000 man som landstiger i Västergarn (Flensviken) för att driva bort Erik. Visby stormades den 3 och 4/12 1448. Gotlänningarna avlade trohetsed 4/1 1449. Innesluten på Visborgs slott förmådde Erik svenskarna att ingå stillestånd. Erik flyttade därefter till sitt Västpommerska hertigdöme där han regerade under namnet Erik I av Pommern. Där dog han 1459 i Rügenwalde, (Darłowo idag).

1449

Dansk eskader från Köpenhamn under Folmer Mårtensson och Jörgen Laurentsson landstiger i Visby för att träffa avtal med Erik om utbyte av Visborgs slott mot danska län, samt provantera slottet.

Genom diverse intriger lyckas den danske länsmannen Olof Axelsson Tott ta kontroll över Visborgs slott och Gotland. Han innehar Gotland som pantlän (vilket innebär att den danske kungen inte kan avsätta honom utan att betala tillbaka en betydande skuld). Olof Axelsson Tott styr således Gotland nästan som ett självständigt rike.

Seglar konung Kristian I av Danmark till Gotland för att erövra ön. Visby brändes 28/7. Sedan de sveanska skeppen fallit i danskarnas händer överlämnades ön till danskarna 31/7.

Jacob Mangarde från Lye socken deltog i belägringen och blev där ihjälskjuten. I Lye kyrka finns hans gravsten med en runinskrift.

1464

Ivar Axelsson Tott ärver panträttigheten till Gotland efter sin broder och fortsätter att styra Gotland som ett nästintill självständigt rike. Det finns en räkenskapsbok bevarad efter Ivar Axelsson Tott, vilken ger mycket intressanta inblickar i hans liv och om tillståndet i Visby under senare delen av 1400-talet. Han hade planer på att skapa ett fjärde nordiskt rike med Gotland som centrum, men dessa planer var för vidlyftiga och år 1487 tvingas han lämna ön.

1487

Den danska flottan under Erik Ottesons befäl och med konung Hans ombord seglar från Dragör till Visby för att från Ivar Axelsson Tott ta besittning över ön. En garnision på 400 man förlades på Visborgs slott. Jens Holgersson Ulfstand utnämns till länsherre på Gotland.

1509

Lybsk flotta försöker landsätta soldater i Västergarn med misslyckas och får vända tillbaka.

1517

Kristian II utnämner Sören Norby till överbefälhavare för den danska flottan och till länsherre på Gotland.

1524 16/5

Gustav Vasa i Sverige sände Berend van Mehlen med 10 svenska och 6 lybska skepp samt 8.000 man för att fördriva Sören Norby och ta kontroll över Gotland. Man landstiger 16/5 vid Kronvall i Västergarn och vid Hall på norra Gotland samt vid Östergarn. Hela ön utom Visby stad och Visborgs slott intogs. Hela företaget misslyckades genom Berend van Mehlens förräderi och genom att Sören Norby underkastade sig den danske konungen Fredrik I att i utbyte av Gotland erhålla Blekinge som förläning. 1524 slöts även Malmö recess som bland annat innebar att Gotlands rikstillhörighet skulle avgöras av skiljedomare, men detta blev aldrig av och i freden i Stettin 1570 som avslutade det nordiska sjuårskriget avstod Sverige formellt från sina anspråk på ön.

Amiral Ivar Fleming anländer från Stockholm i slutet av juni för att förstärka de svenska belägringsstyrkorna. Anfall från sjösidan mot Visby med brännare misslyckas. Belägringen av staden avbröts 7/10 varefter svenskarna seglade hem.

1525

En styrka från Lübeck erövra Gotland och bränner norra delen av Visby och plundrar resten. Visborgs slott belägras. Danmark förkom emellertid Lübeck genom att förmå Sören Norby att utlämna slottet till konung Fredrik I. Befälet övertogs av den insatte danske länsherren Melchior Rantzau. Sören Norby anfaller istället överraskande Skåne; men tvingas så småningom kapitulera och fly.

Ca. 1530

Reformationen genomförs av Kristian III, den katolska kyrkan blir luthersk, klostren stängs och kyrkorna förfaller.

1539

Wladislaus Wobitzer dansk länsherre på Gotland. Han reparerade Visborgs slott.

1563

Svenskt strandhugg på Gotland. I slutet av augusti, under Nordiska sjuårskriget, gör svenska flottan under befäl av Jacob Bagge och med 21 skepp och 1.700 man strandhugg vid Östergarn där de tar brandskatt av allmogen och bränner ned Östergarns kyrka och 5 bondgårdar.

1564

I augusti görs ännu ett strandhugg av svenskarna, nu vid Katthammarsvik.

1566 28/7

Sjökatastrofen utanför Visby. Dansk-Lübska flottan förliser under en svår storm utanför Visby.

25/7 upptäcktes den förenade dansk-lübska flottan vid Ölands norra udde, på kurs mot Gotland. Den svenske amiralen Horn, som hade motvind, beslöt sig för att undvika strid, men sedan vinden vänt började han striden på morgonen 26/7. Några större förluster hann inte drabba någondera flottan, då en plötslig vindkantring gjorde det omöjligt för svenska flottan att fortsätta sitt förföljande av den danska flottan, som ankrade vid Gotlands kust för att i vigd jord begrava den danske viceamiralen Christopher Morgisen vilken hade fått huvudet avskjutet av en kanonkula.

I samma stund bröt en storm ut, som varade i tre dagar. Den svenska flottan, som befann sig till sjöss, klarade sig utan större förluster, annat än att skeppet Hectors stormast måste kapas, och kunde 6/8 löpa in vid Älvsnabben.

Den 39 skepp stora dansk-lübska eskadern fortsatte till Gotland och till Visby för att begrava amiral Christopher Morgisen. Lübeckarna hade först insisterat på att sätta kurs mot Danzig där man kunde reparera de stridshärjade skeppen. Efter begravning av Akilles förolyckade befälhavare återvände besättningarna till sina skepp. Nästa morgon skulle eskadern lämna Gotland. Då helt plötsligt utbröt en fruktansvärd storm. Skeppens ankare revs lätt loss från den steniga botten, och ankarlinorna slets av. De klumpiga, svårmanövrerade skeppen försökte kryssa iväg från kusten, dock utan större framgång. Morgonen därpå var stränderna fullständigt översållat med vrakdelar och döda kroppar. Tolv danska och tre lübska skepp förliste, stormen tog mellan fem och sju tusen liv. Under stormen omkom två danska amiraler, Hans Lauritzen och Jens Ulfstrand Truidson samt den lübske amiralen Bartholomeus Tinnapfel, som även var Lübecks borgmästare. Två flaggskepp gick till botten, den danska Samson och den lübska Morianen. Övriga skepp som förliste var Hannibal, Merkurius, Akilles, Engelen, Floris, Solen, Køgehøgen, Papegøjen, Gribben, Engelske Fortun, Hertig Adolfs Pinke, Josva och Meerweib. De döda kropparna lades i massgravar.

1570

Anfaller den svenska flottan under Klas Eriksson Fleming Gotland men misslyckas på grund av bristfällig utrustning. Samma år vid freden i Stettin efter det nordiska sjuårskriget avstår Sverige från alla anspråk på Gotland.

1595

Herman Juel blir länsherre på Gotland.

1612

Under kryssning i Östersjön av den svenska flottan med 11 skepp och under befäl av amiralen Rickard Clerck görs två strandhugg på Gotland där bland annat 10 fångar och en mängd boskap togs. Även ett lybskt skepp lastat med sten erövrades.

1645

Fredsförhandlingarna i Brömsebro  inleddes 1643 och avslutades 13/8 1645 mellan Sverige och Danmark-Norge under drottning Kristinas respektive Kristian IV av Danmarks regeringsperioder. I förhandlingarna företräddes Sverige av Axel Oxenstierna och Danmark av Corfitz Ulfeldt.

Det första mötet ägde rum 8/2 1645 vid gränsstenen på den lilla holmen i Landabäcken i Brömsebro. 13/8 möttes medlarna åter vid gränsstenen på holmen i Landabacken för att till varandra lämna över det av kungarna godkända och underskrivna traktatet.

I slutet av juni var den svenska flottan under befäl av amiral Erik Ryning på väg sydvart för att påverka fredsförhandlingarna i Brömsebro erövrade Visby 2/7.

De militära framgångarna i kriget för Sverige gjorde att de svenska kraven var mycket långtgående. Freden innebar att Danmark-Norge avträdde Jämtland, Härjedalen, Gotland och Ösel till Sverige. Sverige erhöll dessutom Halland under 30 år samt viss tullfrihet i Öresund.

Drottning Kristina utnämnde Åke Hansson Ulfsparre till landshövding på Gotland. Han anser att Visborgs slott är alltför förfallet att bebo så han låter uppföra det s.k. Gamla residentet i Visby.

1652 - 1654

Karl X Gustav hade Gotland som underhållsprovins, alla inkomster tillföll honom. Han hade ett tag planer på att göra Slite till stad och riva stadsmuren i Visby.

1654

Drottning Kristina återfick Gotland som underhållsprovins när hon abdikerade 1654.

1656

Carlswärds fästning börjar uppföras.

1667 - 1674

Jacob Momma Reenstierna arrenderar Gotland av exdrottning Kristina.

1676

Danska ockupationen av Gotland. Den 29 april lämnar amiral Niels Juel med 20 danska skepp och 1.500 man Köpenhamn för att erövra Gotland. Ön gav sig utan motstånd, Visby föll 1/5. Gotland blir ockuperat fram till 1679 då danskarna tvingas återlämna ön till Sverige.

Major Ewert Taube med 8 svenska skepp försökte återerövra Gotland men fick ge upp, "Kunde ej landstiga, ty överallt var vakt utsatt".

1679

I april försökte major Ankarstjerna med 5 mindre svenska skepp landstiga vid Klintehamn och återerövra Gotland men förhindrades av 2 danska linjeskepp, understödda av kanonbatterierna på Tyskmerkerskansen i Klinte.

Vid freden i Lund ingicks 26/9 1679 ett fredsfördrag mellan Sverige och Danmark slutet. Freden utgjorde slutet på skånska kriget. Danmark återlämnade till Sverige alla områden som ockuperats tidigare.

När danskarna lämnar Gotland spränger man Visborgs slott sönder och samman. Svenskarna försöker inte återuppföra befästningen utan bränner kalk av stenmassorna.

1715 3/8

Ryskt strandhugg vid Herrviken i Östergarn.

1717 9/7

Ryskt strandhugg vid Herrviken i Östergarn.

1718 25/7

Ryskt strandhugg vid Tomtebode vid Ronekusten.

1720

Landsattes ryska soldater från en förbiseglande eskader men dessa drevs bort under landshövding Psilanders befäl.

1741 - 1743

Örlogsflottans gotländska sjukläger

1808 22/4

Rysk ockupation av Gotland.

1811

Gotlands Nationalbeväring upprättas. Manskapet rullfördes och indelades i jägare-, infanteri-, pikförare- och artilleriförband, vilka sammanlagt omfattade drygt 6700 man.

1853

Enholmens fästning

1853

Beredskapen under Krimkriget. Under Krimkriget utnyttjar Frankrike och Storbritannien Fårösund som en bas för sin gemensamma flottas krigsföretag i Östersjön. Kolera bryter ut och det anläggs en kolerakyrkogård vid Ryssnäs på södra Fårö.

1854

Koleran på Gotland.

1863

Polska upprorsmakaren Lapinski på Gotland

1886

Gotlands Nationalbeväring ombildas till Gotlands infanteriregemente och Gotlands artillerikår.

1885 - 1902

Fårösunds fästning. Våren 1885 igångsattes därför byggandet av tre batterier och två kontrollerbara mineringar. I början av 1886 anlände artillerimaterialen till Fårösund med kanonbåten Astrid. 18/4 inkallades Gotlands Nationalbeväring och i månadsskiftet april-maj hade minor lagts ut och garnisionen förstärkts med 35 man ur Göta artilleriregemente och 12 örlogsfartyg. Befälet över garnisionen sköttes av amiral Virgin och matroser och beväringar fick bygga och rusta batterierna. Redan i mitten av maj var konflikten mellan Ryssland och Frankrike bilagd och man återgick till fredsförhållanden.

Befälsförhållandena var mycket kuriösa. Anläggningarna benämndes "Flottans batterier och minpositioner i Fårösund".

1904 - 1905

Beredskapen under Rysk-japanska kriget

1904

Batteri Mojner börjar uppföras.

1904 - 1919

Fårösunds kustposition och Fårösunds kustartilleridetachement (1904 - 1914). Fårösunds fästning och Fårösunds kustartilleridetachement (1915 - 1919)

1911

Tingstäde fästning börjar uppföras.

1914 - 1918

Gotländska beredskapen under första världskriget.

1915

SMS Albatross sätts på grund.

1928 - 2005

Gotlands infanterikår I 18 (1928 - 1937). Gotlands infanteriregemente I 18 (1937 - 1963). Gotlands regemente P 18 (1963 - 1994). Gotlands regemente och Gotlandsbrigaden MekB18 (1994 - 2000). Gotlands regemente P 18 (2000 - 2005).

1931 - 1956

Gotlands marindistrikt tillkom på grundval av 1925 års försvarsbeslut då sex marindistrikt inrättades. Före den 1/1 1938 fungerade chefen för Ostkustens marindistrikt som chef för det krigsorganiserade marindistriktet som detta år fick sin fredsorganisation.

Marindistriktet indrogs och dess uppgifter överfördes till Ostkustens marinkommando 1956.

1937 - 2000

KA 3 i Fårösund. Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands kustartillerikår (1937 - 1975). Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands kustartilleriregemente (1976 - 1993). Fårösunds Marinbrigad med Gotlands kustartilleriregemente (1994 - 1997). Gotlands kustartilleriregemente (1997 - 2000)

1939 - 1945

Gotländska beredskapen under andra världskriget.

1944

Å/S Hansa sänks av sovjetisk ubåt.

1944 - 2000

Stockholms luftvärnsregementes batteri på Gotland Lv 3 G (1944 - 1952). Östgötas luftvärnsregementes batteri på Gotland Lv 2 G (1952 - 1961). Östgötas luftvärnsregementes division på Gotland Lv 3 G (1961 - 1963). Gotlands luftvärnsdivision Lv 2 (1963 - 1968). Gotlands luftvärnsbataljon Lv 2 (1968 - 1994). Gotlands luftvärnskår Lv 2 (1994 - 2000)

1944 - 1963

Göta Pansarlivgarde P 1 G

1975 - 2000

Gotlands artilleriregemente (1975 - 2000)

1939 - 2012

Flygvapnet på Gotland. Flygfält började byggas i Bunge 1939. Flygstationer förbereddes i Roma (invid Kungsgården), ett reservfält vid Stava (ca 5 km längre norrut) samt en vid Väskinde (ca 8 km nordost om Visby) med basförband ur Östgöta Flygflottilj F 3. 1941 gavs order om att en enhet ur F 3 i Linköping och F 2 i Hägernäs skulle överföras till Gotland. De var grupperade 11-12 juni.

F 13 Bråvalla flygflottilj i Norrköping övertar ansvaret av Gotland (F 13 G) 1956

F 16 Upplands Flygflottilj övertar ansvaret av Gotland (F 16 G) 1994.

F 17 Blekinge flygflottilj övertar ansvaret av Gotland (F 17 G) 2003.

2018