Signalstenarna på Visborgs slätt

Text Nils-Åke Stenström

(P 18 · A 7 · Lv 2 · KA 3 Kamratföreningars tidskrift 2015)

Utanför P 18 kanslihus ligger en sten på vilken man kan se Gotlands regementes vapen, samt texten ”Yttre signalstenen”. Passerar man in genom kanslihuset till tillbyggnaden, så hittar man, infälld i golvet en likadan, en ”inre signalsten”. De som haft det militära som yrke känner säkert till att det är platser från vilka det blåstes signaler. Jag stämde möte en vacker junidag med musiknestorn Swen-Arne Wighammar, flöjtist med förflutet inom regementsmusikkåren, och som själv blåst signaler åtskilliga gånger på platsen, för att få veta mera om stenarna.

Hur ser din musikerbana ut i stort?

Jag började som musikelev 1 september 1949 och var kvar i yrket till 1988. Ett minne från en av de första dagarna; jag hade inte lärt mig det där med hälsningen, jag gick på vägen ner mot mässen, då kommer översten Herman Levin emot mig, han gör flott honnör, men han hade förstås räknat med att jag skulle hälsa först… 1988 gick jag till P 18 museum, och där blev jag kvar tills jag pensionerades 1991.

Hur såg den första tiden ut?

Först fick man ju ett signalhorn i näven, man skulle lära sig blåsa alla signalerna, och det var inte lätt. Läpparna svullnade då man var ovan. Senare upptäckte jag att om jag spolade läpparna med rikligt med kallvatten innan jag skulle blåsa så blev jag betydligt uthålligare och blåste renare. Sedan fick vi lära oss att slå marschtrumma, efter ett par månader fick vi gå det första vaktspelet. Vi höll till i bottenvåningen i kasern II fram till 1954, den gamla musikbaracken hade ju brunnit ner 1947. Där fick vi städa, bl.a. sopa ett slitet, parkettliknande golv, så dammet stod som en dimma i korridoren. Senare lades ju klinkers.

Hur kunde en vanlig dag för musikeleven se ut?

Vi fick inför repetitionerna ställa upp notställ och duka med stolar. Tisdagar och fredagar konserterades i matsalen, på just fredagarna var det först förbimarsch för musikdirektören och chefen I 18, Herman Levin, som stod i stram givakt framför kanslihuset. Därifrån marscherade vi vidare till matsalen där vi genomförde programmet.

Hur länge höll ni till i kasern II?

Till 1954. Då hade anskaffats ett par baracker från Vamlingbo som ställdes upp i form av ett ”L” (det som senare blev Sjukvårdsskolan). Ena baracken blev replokal, den andra inreddes med ett antal små rum så varje musiker hade ett eget utrymme där han kunde öva. 1957 tillkom 13 musiker från då avvecklade KA3 musikkår, själva var vi 14, så nu blev det bättre klang med flera instrument. Namnet blev ”Arméns musikkår i Visby” och dess förste chef blev Åke Dohlin.

Nå, hur var det nu med signalstenarna?

Det fanns en gjuten signalsten på kaserngården, öster kanslihuset. Men någon gång runt år 2000 ville chefen P 18 även ha en signalsten på västra sidan, mot Donners Hage. Där har dock aldrig funnits någon signalsten, spelets riktmärke var att stå mitt emellan de där befintliga kanonerna. Nu kom det i alla fall dit en sten, men den blev felplacerad, den kom för nära kanslihuset. Det har irriterat mig på senare år, därför har jag kontaktat projektledaren vid Tekniska Förvaltningen i regionen, Harald Gröttvik, och bett honom hjälpa mig att få stenen på rätt plats! Och si, där ligger den nu, exakt på den plats där jag stått så många gånger med mitt signalhorn! Heder åt honom! Men hur är det med den inre signalstenen? Låt oss gå in och se den!... Titta, där ligger den, inlagd i marmorgolvet. Men som du ser så ligger den inte ens mitt för ingången, av någon märklig anledning. Men den tänker jag inte låta flytta på…

Signalsten inre

Fakta Att tjänstgöra som vaktspel fram till 1950-talet innebar att svara för signalgivningen och därutöver delta i musikkårens ordinarie verksamhet. Vi började 0550 med att blåsa revelj i varje våning i två kaserner (avgående spel svarade för de andra två kasernerna) för att 0600 stå på inre signalstenen och vänd mot matsalen blåsa revelj. 0615 skulle det blåsas matappell inför frukost och 1030 inför lunch (hette då 2.frukost). Vidare skulle blåsas paradmarsch vid flaggans hissande klockan 0800 (vintertid 0900) samt vid dess halande vid solens nedgång. Det skedde från platsen mitt emellan kanonerna på västra sidan av kanslihuset. Klockan 1800 blåstes vaktappell i samband med vaktavlösningen och till sist skulle det blåsas tapto klockan 2145 och tystnad klockan 2215. Spelet tillbringade natten bland vaktens övriga personal, liggande i full beredskap med kläderna på. När artikelförfattaren var beväring 1961 var reveljen och väckningen ersatt av en signalsirén i respektive korridor som avgav ett fruktansvärt oljud. Paradmarsch vid flaggans hissande och halande exekverades dock av vaktspel fram på 1980-talet då det ersattes av en bandspelare. Artikelförfattaren är fullt medveten om att kanslihuset vid regionens flytt till Visborgsslätt omdöptes till Rådhuset. Bland de som verkat på regementsområdet kommer det dock alltid att heta kanslihuset.