9. Svenska FN-bataljonen i Gaza 1960 - april 1961

Till Visby anlände på lördagsförmiddagen (15/4 1961) 1:e polisassistent Bertil Lekström efter att ha fullgjort ett halvårs tjänstgöring som löjtnant och plutonchef i Svenska FN-bataljonen i Ghaza. Som alla andra svenskar som tjänstgjort i det gamla Juda land återkom han med en klädsam solbränna, och hustru Maud såg ut som om hon tyckte att han var vackrare när han kom än när han for.

Gotlänningens medarbetare hälsade på uppe hos familjen Lekström på lördagskvällen för att få höra litet om erfarenheterna. Det är så många gotlänningar som tjänstgjort i Ghaza vid det här laget att det knappast kan komma fram så mycket nytt genom en intervju, men eftersom polisass. Lekström tjänstgjorde som plutonchef för den unge FN-soldaten Sjöberg som blev skjuten på långfredagen är det kanske motiverat med en pratstund.

Resan till Mellersta Östern skedde i ett Boeing 707 jetplan som tar 162 passagerare – litet större än kärrorna på visbytraden. Bara en av motorerna är lika stor som en jaktplanskropp.

Tjänstgöringen förlades till 2 komp. 3 plut. Där Lekström som plutonchef ansvarade för kulspruteposten Helmers Hill och tre observationsposter. Observationsposterna ligger på ca 500 m avstånd utmed det dike som utgör demarkationslinje mellan det egyptiska Ghazaområdet och Israel men kulspruteposten ligger ca 1 km innanför demarkationslinjen. 

Under 6 veckor tjänstgjorde han även i Raffa som chef för vaktstyrkan och tiden där blev den mest omväxlande och trevliga.

På 2 kompaniet tjänstgjorde inte mindre än nio gotlänningar: 1:e polisassistent Bertil Lekström, stabsred. Lars-Erik Lingström (bägge bördiga från Fide), fanj. Bo Pettersson, I 18, rustmästare K.-G. Lansgard, I 18, samt FN-soldaterna med skiftande civila yrken, Evert Malmström, Kjell Pettersson (bägge från Hogrän), Stig Magnusson från Sanda, Stig Larsson, Norge (från Garda) och Bengt Jakobsson, Levide.

Dödsskottet invid observationspost 12

Dödsskottet mot Sjöberg skedde när denna och kamraten Nilsson skulle återvända från den yttersta på högra flygeln av svenska bataljonens observationsposter. Nilsson och Sjöberg var på återväg från denna till Helmers Hill. Mellan sig bar de en flaggstång som användes för den FN-flagga som markerar demarkationslinjen. När de passerade en bäckravin ljöd plötsligt två skott och Sjöberg som träffades och dog en ögonblicklig död föll och drog i fallet med sig Nilsson tack vare flaggstången. Denne som trodde att han träffats räddades troligen genom att Sjöberg föll först. Av allt att döma avlossades skotten från två bakhåll, ett på vardera sida av ravinen.

De män som utförde överfallet, av allt att döma två stycken, sprang fram till svenskarna och då de såg att Nilsson levde sattes en kulsprutepistol mot hans huvud o. han fick ordern ”Don’t move, Give me your machine gun”. Försiktigt lirkade Nilsson av sig k-pisten och därefter beordrades han ”Give me your money – don’t move”. Sedan han även lämnat pengarna ifrån sig avlägsnade sig männen och först när Nilsson ansåg sig säker vågade han resa sig upp och kunde då konstatera att Sjöberg var död. Han rusade till kompanichefens kommandoställe som låg något närmare än Helmers Hill och rapporterade vad som hänt. Hela överfallet gällde att komma över vapen, ca 150 kr får man för en k-pist på svarta börsen – så billigt kan ett dyrt liv bli.

FN-bataljonen absolut nödvändig

Polisass. Lekström framhöll som sin bestämda uppfattning att FN-styrkornas tjänstgöring i Ghaza är oundgängligen nödvändig – skulle de dras bort skulle en katastrof snabbt inställa sig. Om stämningar och tankegångar får en svensk FN-soldat inte yttra sig, allt som har den ringaste politiska anknytning är tabu. Mycket av sin lediga tid använde han till fotografering och filmning och med i sitt bagage hem har han många meter intressant film och många fina färgbilder. Så småningom kommer han väl att visa en hel del av dessa för allmänheten.

Problematisk hemresa i sandstorm

En sparsam kanadensare hade kommit underfund med, ansåg han, att hemtransporten kunde omorganiseras och därmed skulle FN spara ca 25.000 dollars. Truppen skulle efter avlösningen transporteras till Kairo varifrån flygningen hem skulle företas, SAS lade in anbud och fick flygningen.

När så konvojen med första avlösningstruppen skulle passera Sianiöknen överraskades man av en sandstorm, alla bussar och lastbilar så när som på en fastnade i sanddrivorna och försenades. Förseningen ökade när Suezkanalen skulle passeras, klaffbron var öppen för passerande fartyg och egyptierna var inte särskilt angelägna att släppa över svenskarna i stället för att släppa igenom fartyg. Till sist fick egyptiska ambassadören general Hilmy ta till sina skarpaste ord för att klara upp saken.

Återstoden av bataljonen som inte for i den första omgången fick nu istället transporteras till El Arish i Förenade Arabrepubliken och därifrån flygas till Kairo. Från Kairo gick sedan färden för Lekströms del med en DC 8 från SAS till Arlanda, men när planet skulle landa var det dimma och efter en halvtimmes snurr över Arlanda fick man gå till Kastrup och övernatta där – tre kvart tog resan Arlanda – Kastrup - och 12 timmar senare än beräknat var man nere på Arlanda.

Vid avrustningen i Strängnäs kunde man konstatera att 38 man inte fått sina grejor till Strängnäs utan de hade troligen hamnat i Kairo. Till de 38 mannarna hörde vår löjtnant och han fick avstå från avrustningen och blev försenad så att makan fick honom hem först på lördagen i stället för med fredagens kvällsflyg.

Hur många dollars FN förlorade på den sparsamme kanadensarens affär förmäler inte historien, men dyrt blev det. Slutet gott allting gott och nu glädjer sig 7-årige Jan åt Pappas presenter och minst lika glad är fru Maud åt brokader och smycken från fjärran land och far röker kanadensiska cigarrcigarretter och är mäkta belåten över att vara hemma igen. (Källa: 202)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper