Det gotländska rusthållet

Utdrag ur boken "Till bröders hjälp"

Många som ville anmäla sig som frivilliga tvangs avstå på grund av ekonomiska skäl. Men då man ville att så många som möjligt anmälde sig gällde det att så snabbt som möjligt komma fram till en lösning av problemet. Som ett första steg infördes ett engångsunderstöd på 200:- som utbetalades till de som blivit antagna. Detta ansågs emellertid inte tillräckligt.

I Östergötland hade personer som av olika anledningar inte själva kunde söka som frivilliga bildat en förening som de kallade Rusthåll. Föreningens huvuduppgift var att socialt hjälpa och stödja de finlandsfrivilliga och deras familjer. Rusthållsidén ansågs så bra att Finlandskommittén i Stockholm ville att liknande föreningar skulle bildas runt om i landet.

För att hjälpa de lokala rusthållen upprättades av Finlandskommittén en rusthållsbyrå i Stockholm som var verksam under januari och februari 1940. Den 19 februari bildades det Centrala Rusthållet som skulle ha som uppgift att vara en sammanhållande myndighet för de lokala föreningarna.

På Gotland började man i februari att planera och förbereda en rusthållsorganisation. Den 20 februari anordnades ett möte i stadsfullmäktiges lokal i Visby där ett 25-tal personer från skilda politiska inriktningar deltog.

Mötet öppnades av biskop Ysander som i sitt välkomsttal framhöll behovet av att i handling lämna Finland hjälp och stöd. "Ansvaret härför blir för oss svenskar för varje dag allt tyngre och det måste oroa våra samveten om hjälpen ej blir både tillräcklig och snabb."

Efter en kortare diskussition beslöts att man skulle bilda Föreningen Gotlands Rusthåll varefter stadgarna antogs.

Efter antagandet av stadgarna valdes den första styrelsen. Rusthållets skulle lämna understöd till frivilliga som inte hade någon arbetsinkomst den första månaden efter hemkomsten. Hade inte den frivillige lyckats få något arbete efter den första månaden på hemorten kunde ett understöd även utbetalas under den andra månaden. Rusthållet kunde även i viss mån lämna ersättning för förlorade kläder och andra tillhörigheter.

För att värva medlemmar till föreningen infördes ett upprop i de gotländska tidningarna:

"I Nordens ödestimma känna vi plikten oundkomligt bjuda att med osparda offer hjälpa Finlands folk i dess frihetskamp. Det är också vår övertygelse att de svenskar som gå ut som frivilliga till Finland därmed tillika tjäna vårt land. Vi har därför en dubbel anledning att stödja frivilligrörelsen.

Men även om viljan att gå ut som frivillig är aldrig så stark kunna omständigheter av ekonomiskt slag lägga sig hindrande emellan. För att i möjligaste mån undanröja dessa hinder i vad rör frivilliga från Gotland har föreningen Gotlands Rusthåll bildats. Det torde för varje svensk framstå som självfallet att de frivilligas anhöriga icke böra tyngas av ekonomiska bekymmer för att den som det närmast ålåg att sörja för dem, gått till Finland. Vi tro därför, att det icke blir förgäves, då vi nu rikta en varm vädjan till Eder att stödja föreningen Gotlands Rusthåll genom att själv bli medlem samt söka förmå andra att inse vikten av föreningens verksamhet och ansluta sig till föreningen.

Vi vilja särskilt fästa uppmärksamheten på den möjlighet som finnes för en sammanslutning eller ett företag, exempelvis de anställda på ett kontor, de som arbeta å en gård eller på en verkstad, att ingå i föreningen som korporativ medlem. Medlemsavgiften kunna inbetalas till Gotlands Rusthåll, postgiro 164550, eller genom något av Gotlands Banks eller Svenska Handelsbankens kontor inom länet. Föreningens postadress är Strandgatan 5, Visby. Sekreteraren häradshövding K. F. Pfeiffer träffas å telefon Visby 565 och kassören bankdirektör K. Hellsing å telefon Visby 443.

För Gotlands Rusthåll

T. Ysander                      K. F. Pfeiffer                        K. Hellsing

Hur många bidrag som utlämnades från rusthållsbyrån på Gotland till gotländska frivilliga är obekant. Ansökningar inkom emellertid, bl a om bidrag till enfrivillg som förfrusit båda fötterna under den s k köldmarschen.