
Barbara var dotter till en rik
och förnäm hedning vid namn Dioscurus från Nicomedia. Hon led en kvalfull
martyrdöd, somliga säger år 235.
Enligt
legenden lät fadern spärra in henne i ett högt torn; ingen man skulle få se
henne. När han en gång var hemifrån en längre tid, lät S:t Barbara döpa sig.
Kyrkofadern Origenes skall ha undervisat henne i den kristna läran. Barbara
ritade korsets heliga tecken överallt på tornmuren, som då blev mjuk som vax
under hennes fingrar. När fadern återkom hem, berättade hon för honom, att
hon låtit göra tre i stället för förutvarande två fönster i ett badhus och
att dessa fönster symboliserade den heliga Treenigheten.
När fadern på detta sätt fick höra, att dottern hade blivit kristen, drog
han sitt svärd för att dräpa henne. Hon flydde undan till on grotta i
skogen, men en herde röjde hennes gömställe. Till straff blev herden
förvandlad till en sten och hans får till gräshoppor. Fadern anklagade henne
nu för domaren, som lät piska henne och gnida såren med en vass tagelduk.
Samma natt uppenbarade sig Kristus för henne i fängelset och sade: "Barbara,
jag är med dig och skall befria dig från dina plågor."
I samma stund helades hennes sår.
Följande morgon lät domaren bränna sidorna på hennes kropp med lampor, slå
hennes huvud med en hammare, skära av henne brösten och leda henne naken
genom staden att hudflängas av allt folket.
Men en ängel kom från himlen, klädde henne i en snövit klädnad och helade
alla hennes sår. Då högg fadern av henne huvudet med sitt svärd. Och strax
kom en blixt från himlen och brände honom till döds, så att inte ett enda
ben av hans kropp fanns kvar. Innan S:t Barbara mottog det dödande hugget
bad hon: "Herre Jesus, tänk på domens dag inte på deras synder, som åkallat
ditt namn, och minns ditt och alla dina tjänares lidanden. Var barmhärtig
mot dem och länk på att vi alla är svaga."
En röst från himlen svarade
henne: "Det skall ske dig såsom du har sagt."
S:t Barbaras attribut är en
krona, palmkvist, bok, svärd (dödsvapnet), ett torn med tre fönster,
brinnande fackla (tortyren) och kalk med eller utan hostia (sista
smörjelsen, ty hon var de döendes skyddshelgon, samt därför att hon
enligt legenden skall ha tagit emot eukaristin ur en ängels hand). Hon
trampar på en liten gestalt, fadern Dioscurus.
S:t Barbara är som nyss nämnts de döendes skyddshelgon. Eftersom hennes
torn påminde artilleristerna om ett försvarstorn, blev hon också analogt
skyddshelgon för artillerister och alla dem som handskas med kulor och
krut. Eftersom krutet exploderar med en blixt, anropas hon mot faran av
blixtnedslag och när man vid svåra åskväder brukade ringa i
kyrkklockorna, blev hon även analogt skyddshelgon för klockgjutarna.
Den 4 december samlas
artillerister över hela värden på sina regementen för att hålla parad
och fira S:t Barbara. Att det sker just den 4 december beror på att
det var enligt sägnen den dagen som hennes far avrättade sin dotter.