|
Befästningsarbeten efter krigsslutet |
|
|
|
 |
|
1948 - 1949 |
|
| Tolv 37 mm pansarvärnskanoner (som då ännu var i kustförsvaret) tillfördes och ersatte de gamla 8 cm kanonerna m/81. Därutöver tillkom 14 kanoner m/02, varaven del var rörliga och beredda att insättas i Lärbrolinjen. De fasta pjäserna tilldelades kompanierna längs kusten fr o m Slite t o m Fårö." | |
|
1950 - 1970 |
|
|
I två etapper 1957 och 1959 tilldelades nya värnpjäser som skulle installeras fram t o m 1961. Totalt uppfördes 61 värn för ett skiftande slag av värnkanoner. Stridsvagnskanontornen skulle levereras fram t o m 1960, dvs i takt med att stridsvagn m/41 och m/42 blev ombyggda till pansarbandvagn 301 respektive stridsvagn m/74. Kraven ifråga omtäckningstjocklek, maskering, terrängens utnyttjande och anläggningarnas utspridning hade ökat." På Gotland påbörjades utbyggnaden av "atomsäkra" skansar vid kusten och vid flygfält i slutet av 1950-talet. De kunde klara tryckvågen och strålningen förutsatt att explosionen inte skedde alldeles inpå skansen. Även stabsplatser, batteriplatser m m utbyggdes med särskilda skyddsrum. De gamla värnpjäserna ersattes efter hand. Det bästa tillskottet från atomskyddssynpunkt var de 7,5 cm stridsvagnskanontornen, som blivit över efter ombyggnaden av stridsvagn m/42. De kunde monteras i skansarna 1959. All värnkanonutbildning hade då ålagts I 18, som ansvarade för följande arsenal: 12 st 37 mm stridsvagnskanontorn m/41 16 st 7,5 cm stridsvagnskanontorn m/42 10 st 7,5 cm luftvärnskanon m/37 15 st 57 mm pansarvärnskanon m/43 8 st 7,5 cm kanon m/02-33 De flesta av dessa pjäser grupperades i kustvärn, men 37 mm stridsvagnskanontornen installerades runt Visby och Bunge flygfält. För den sistnämnda platsen nyorganiserades. Alla värn försågs med s k kupolskyddsrum, som var anpassade att motstå stötvågor från kärnladdningsexplosioner. Dessa omfattande befästningsarbeten kunde utföras till rimliga kostnader genom att varje årsklass rekryter kommenderades ut på s k fältarbetsveckor. Inneliggande årsklasserna hade länge utnyttjats för sådana, sedan civila yrkesmän satt formarna. De hade gällt modernisering av äldre pjäsvärn eller nybyggen - framförallt av skyddsrum. Någon arbetstidsreglering var ännu inte införd. Befälet låg alltså mangrant ute med sin trupp i 14-dagarsperioder. För att påskynda dessa arbeten hade slutövningen 1962 inställts och ersatts med befästningsarbeten. Under dessa år utbyggdes bl a skyddsrum för 702. och 703. gruppstaberna på Östergarnslandet och mitt på ön. På Sudret fanns redan, sedan kriget, skydd för 701. gruppstaben. |
|
|
1977 |
|
| Ersatte kanoner från de utrangerade Pansarvärnskanonvagnarna (pvkv) de äldre artillerpjäserna m/02-33 och pansarvärnspjäserna m/43. | |
|
1980 |
|
| En omfattande ombeväpning av värnkompanierna skedde under 1980-talet. Från 1977 hade nämligen 7,5 cm kanonerna från pansarvärnskanon-vagnarna, pvkv, friställts och något år senare hade kanontornen från stridsvagn 74 avmonterats för att i stället utnyttjas som värnpjäser. Med dessa tillskott kunde 7,5 cm kanonerna m/02-33 och 57 mm pansarvärnskanonerna m/43 utmönstras. Denna ombeväpning hade särskild betydelse, eftersom utbyggnad av Visby hamn började våren 1980. För denna krävdes extra försvarsåtgärder. Två stridsvagns kanontorn 74 avdelades därför till de nya befästningar, som byggdes i anslutning till det nya inloppet. Ytterligare tre anlades vid Visby flygbas 1996 och ersatte tre 7,5 cm stridsvagnskanontorn m/42. | |
| _________________________________________________________________________________________ |
|
Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig. Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper |
| Till huvudsidan Kontakta sidansvarig |