Gustaf Abraham Andersin

”En af kämparne i Finlands blodiga, oförgätligt herrliga, men olycksdigra frihetskrig, kapitenen Gustaf Abraham Andersin har i dessa dagar härstädes slutat sin bana.
Den bortgångne var född i S:t Mickels socken i det finska Savolaks 1784. Under det ödesdigra kriget mot Ryssland 1808-09 hade han tjänat i Savolaks infanteriregemente och bland annat deltagit i striderna vid Lappo, Oravais och Hörnefors. När kriget slutade med att Finland hamnade under tsar Aleksander I:s välde valde Andersin att stanna kvar i Sverige. Så kom det sig att han hamnade på Gotland och när nationalbeväringen grundades år 1811 blev Gustaf Abraham Andersin en av dess första officerare. Efter fem år blev han 1816 tygofficer i Visby, en befattning som han upprätthöll i tjugo år innan avskedet 1836.
Den finske krigsveteranen Gustaf Abrahamn Andersin rotade sig i Visby och i mars 1813 gifte han sig med Mamsell Sophia Magdalena Lallérius. Paret bosatte sig i fastigheten nummer 33, S:t Hansrotens andra kvarter. Efter sitt avsked verkade Gustav Abraham Andersin som bokhandlare i Visby.
Gustaf Abraham Andersin personifierade det tidiga 1800-talets gotländska försvar. Han var själv en av öns få veteraner från det krig som hade initierat tillkomsten av Gotlands eget försvar. När nationalbeväringen skapas 1811 blir Andersin en av dess första officerare. På det sättet var det en epok som gick i graven när den gamle soldaten och bokhandlaren avled den 25 januari 1853. När Gustaf Abraham Andersin begravdes stod Gotland och Östersjöområdet inför en helt ny säkerhetspolitisk situation, som skulle komma att ställa helt nya krav på dess nationalbeväring. När året efter, 1854, randades, stod det gotländska försvaret in för helt andra uppgifter än vad man hade haft att möta under Gustaf Abraham Andersins levnad." (Källa: 158).

En gammal Finsk krigare.

I Svenska blad läses följande notis från Wisby: En af kämparne i Finlands blodige, oförgätligt herrliga, men olycksbistra sista krig, Kapitenen Gustaf Abraham Andersin har i dessa dagar härstädes slutat sin bana. Han var född 1784 i S:t Mickels socken i Savolaks, ingick tid 12 års ålder såsom Korporal vid Karelska Dragonerna, och blef sedan Underlöjtnant vid den i Fänrik Ståls Sägner rättvist firade Dunekers bataljon af Savolaks' Jägare. Klädde första gången skott i affären vid Carliik i Leppänrta, deltog sedan i bataljen vid Itevolaks, och i den vid Lappo, efter hvilken Andersin erhöll guldmedaljen "för tapperhet if ält," till honom öfverlemnad med en kyss af den käcke d. v. Öfversten Sandels; vidare vid Alnvo, Salmis och Oravais. Under hela fälttågets jemna faror, strapatser och obeskrifliga lidanden hade A. lyckan att bibehålla lif och helsa. — En gång var han i ett finnpört inqvarterad med 13 personer, och af dessa afledo 11 i fältsjukan; stundom måste man bo i granrishyddor, ofta sof man på snödrifiorna i skogen. A. deltog ock i affären vid Holmö d. 21 Mars 1809 (på isen å Qvarken, mot Ryska Generalen Barclay de Tolly, der Savolaksarne under Duneker slogo sig tappert igenom, med förfärlig manspillan), och i marschen genom Säfiar och Umeå, samt i det på hjältebragder rika krigets sista akt, bataljen vid Hörnefors d. 5 Juli, der bland andra Öfv.-Löjtn. Duneker stupade. — Efter krigets slut blef A. placerad såsom Kompani-Officer på Carlberg, sedan på Wermlands Jägare, der han dock icke kom att tjenstgöra, och 1811 på Gottlands National-Beväring; gift 1813 med Sofia Lallerius, som efterlever;Tygofficer 1816, tog afsked 1836. — Med endast en obetydlig pension, men med rikedomen af ett vänligt, muntert och förnöjsamt sinnelag, framlefde den Finske veteranen sitt stilla lif, och klagade aldrig öfver den torftighet, som blifvit även hans framtidslott. Lifligt mån om ekonomiskt oberoende, iakttog han en grannlaga sparsamhet, som i hans små omständigheter var aktningshjudande. På äldre dagar var Bokhandel hans sysselsättning, och hans noggranhet med de influtna medlens vård och redovisning var exemplarisk. — Kapten Andersin afled d. 25 Jan. 1853, utan föregående sjukdom. Han inslumrade i den sista sömnen så lugnt, som då han en gång, på slagfältet vid Lappo, somnade och sof den trötte jägarens sömn, med en fallen fiende till hufvudkudde. — Hans begrafning försiggick d.31 med enkel högtidlighet. Under akten gafs kanonsalut, 8 skott i 2 omgångar genom vänners föranstaltande, hvilka icke ville, att denna högtidliga och i våra fridsdagar allt mer sällsjorda utmärkelse, hvartill den är berättigad, som stridt för Konung och fädernesland, skulle i följd af sterbhusets inskränkta tillgångar saknas vid dens graf, som varit med i 17 ordnade fältslag, och som på sitt bröst bar tapperhetens äretecken. (Källa: 159).