|
Han har rest så mycket, sett
så mycket under alla år som journalist och utrikeskorrespondent hos de
stora drakarna, Expressen, Aftonbladet och SVT. De sista yrkesverksamma
åren, nära tio år, arbetade han vid Östnytt.
–Jag har rest så in i helsikes mycket genom åren, jag var ju anställd
för att resa. Det kostade mig mitt äktenskap, säger Bison uppriktigt och
tillägger:
–Fast jag har alltid varit hemkär. Mina föräldrar skilde sig tidigt så
hemmet har alltid varit tryggheten på något sätt.
Han har rapporterat från tre krigszoner under sina år som journalist:
Vietnam-, Jordanien och Biafrakriget. Plus några svåra svältkatastrofer.
Vid ett tillfälle var det nära att han själv inte kom hem levande.
–Jag höll själv på att stryka med. Jag stod cirka 10-15 meter från en
granat som slog ned och dödade en amerikan. Explosionen gav mig en skada
på båda öronen men det förstod jag först flera år senare när jag var
utrikeskorrespondent i London. Jag trodde att jag var så jäkla dålig på
engelska men det var för att jag inte hörde. Jag fick dessutom
granatsplitter i magen som fortfarande finns kvar, jag brukar skylla på
det när jag springer fel vid orienteringen, säger Bison och ler snett.
Någon krishantering var det inte frågan om då och under många år kunde
de svåra minnesbilderna väcka honom med ett skrik på nätterna. Det finns
fortfarande stunder då han inte klarar av att med ord berätta om vad han
upplevt. I dag är inte en sådan dag.
–På ett barnhem i Vietnam var det en ung flicka som jag tyckte sjöng så
märkligt. Det visade sig att hon hade fått tungan avskuren.
Gotländsk reporter skadad vid Khe
Sanh
Den gotländske journalisten Berndt
Nilsson – tidigare signaturen Bison i Gotlänningen − som just nu är i norra
delen av Sydvietnam i den amerikanska basen, som förste icke amerikanske
journalist, Khe Sanh som representant för Aftonbladet, har blivit sårad i magen
av granatsplitter. Enligt rapporter till Stockholm skulle skadorna inte vara så
allvarliga. Nilsson blev sårad av granatsplitter under beskjutning av
flygplatsen i den innestängda USA-basen Khe Sanh. Han har nu återvänt från Khe
Sanh till Saigon.
I ett telegram hem till Stockholm
säger han:
− Det har varit hårda strider som jag aldrig glömmer. Jag lever vidare med
granatsplitter i mig som minne av de dramatiska dagarna. I Khe Sanh var jag
innestängd i tre dagar. De amerikanska soldaterna dog runt omkring mig under
beskjutningen. Det var omöjligt för USA-trupperna att få ut sina döda och
sårade. Till slut kunde jag komma med en evakueringstransport.
När jag låg i min skyddsgrop
för att springa fram till evakueringsplanet kom en raket från de
nordvietnamesiska ställningarna. Den slog ned bara 50 meter från där jag befann
mig. Jag kastade mig ned i en grop före nedslaget. Sedan kunde jag stå upp och
fotografera det som hände.
− Det var då jag fick splitter i mig. Jag kom till ett militärsjukhus i Saigon
tillsammans med
− Jag träffade en annan svensk däruppe. Han var soldat i amerikanska armén och
hade ställt upp som frivillig i Vietnam. Hur någon frivilligt kan ge sig till
detta helvete är ofattbart.
− En dag under vår middag i en bunker slog en granat ned bara tio meter från
oss. Flera soldater kring mig dödades och sårades. Jag fick rycka in som
bårbärare och springa med döda och sårade marinsoldater till ett sjukvårdstält.
Här gällde ingenting annat än att söka hjälpa skadade medmänniskor. (Källa: 685) |
