|
f. 18/7 1751 i
Stockholm d. 5/7 1820 i Härnösand Västernorrlands län
Son till hovrättsrådet Jonas Aschling o
h h Anna Margaretha Gröning.
----------------------------- Gift
18/5 1784 med Carolina Margaretha
Wier f. 1761 d 20/1 1809 |
|
Löjtnant i Galärflottan 1772,
sjöartilleriofficer vid Stockholms eskadern 1773, kapten 1774, major 1778,
överstelöjtnant i Arméns flotta 1791, överste 1799, sektionschef vid
Stockholmseskadern 1806, konteramiral 1808, adlad 1809, landshövding på Gotland
31/8 1812 - 11/3 1817, Militärbefälhavare och chef för Gotlands Nationalbeväring 1812 -
1817,
landshövding i Västernorrland 26/3 1817 |
|
Han blev student vid Uppsala
universitet 1759 och gjorde därefter upprepade resor med olika
handelsfartyg 1765-72. 1768 blev Aschling volontär vid flottan, 1769
lärstyrman vid galärflottan och 1770 medelstyrman. Aschling undergick
löjtnantsexamen 1771, blev löjtnant vid galärflottan 1774 och
sjöartillerilöjtnant 1774. Han kom att inta en framskjuten ställning
inom sjöartilleriet och gav 1773-1786 undervisning inom ämnet, inrättade
1774 ett laboratorium för studier inom ämnet och införde kanonexercis
för Stockholmseskaderns artilleriofficerare. Under åren 1776-77 var
Aschling konstruktör och besiktningsman för kanontillverkningen vid
Åkers och Stavsjö bruk och blev major och artillerikapten vid arméns
flotta 1778. Han sysselsatte sig 1779-83 med olika skjutförsök. Ett
förslag till kanonkonstruktion gjordes redan 1775 men kom att inlämnas
först 1803. Under Gustav III:s ryska krig deltog Aschling 1788 som
tygmästare och divisionschef och ledde samma år galärflottans utredning
angående artilleriet. 1789 förde han befälet över flottan vid
Helsingfors. Aschling kom redan 1788 att yrka på större fartyg med
starkare artilleri för skärgårdsflottan, men lyckades då inte vinna
gehör för sina tankar. Året därpå lade han dock fram sina synpunkter för
Carl August Ehrensvärd och fick även Gustav IIIs gillande och sändes
till Karlskrona för att i samråd med Fredrik Henrik af Chapman utarbeta
en ny fartygstyp. Av denna nya fartygstyp, Hemmematypen, byggdes under
vintern 1789-90 flera fartyg som i slaget vid Svensksund visade sig vara
fördelaktiga. Efter slaget, där Aschling inte deltog, fick han befäl
över svenska brigaden av skärgårdsflottan, vars uppläggande han efter
freden fick ombesörja. Han blev överstelöjtnant och tygmästare 1791,
överste i armén 1799 och 1803 överste i arméns flotta. 1803 var Aschling
ledamot av lantartillerikommittén och blev 1805 besiktningsman av
kanoner och ammunitionssorter för flottorna. Samma år utarbetade han en
Praktisk afhandling i sjö-artilleriet. 1806 blev Aschling sekundchef för
Stockholms eskader, 1808 konteramiral och adlades 29 juni 1809. Han
utnämndes 1812 till landshövding i Gotlands län, där han samtidigt även
blev militärbefälhavare. Som sådan vidtog han bland annat 1812-14
åtgärder för nationalbeväringens vidmakthållande. 1816 sökte han
förgäves transport till Västmanland. 1817 ådrog han sig misstankar om
majestätsbrott i samband med att ett antal personer på Karlsdagen låtit
dricka "Gustav V:s skål", vilket ledde till att han entledigades från
landshövdingebefattningen och kallades till Stockholm att förklara sig.
Han lyckades dock förklara sin oskuld och utnämndes därefter till
landshövding i Västernorrlands län. Ett av hans mer originella förslag
var införandet av en särskild högtidsdräkt för allmogen i länet. Han tog
även livlig del i hushållningssällskapens verksamhet, var ordförande
Västernorrlands läns hushållningssällskap och utarbetade nya stadgar för
sällskapet. |