Polska krigare i roddbåt till Gotland 1939

Nedanstående berättelse är till stor del baserad på Bolesław Kwiatkowskis bok Łodzią Gotlandię (Med båt till Gotland). Översatt och nedskriven av Romuald Wroblewski (med smärre tillägg av M. Lundgren).

301st Polish Bomber Squadron ”Ziemi Pomerskiel”

Bilden tagen då piloterna anmälde hos den polska flygattachén i London. Från vänster: Tadeusz Zawistowski, Edward Krawczyk, Zygmunt Popławski, Antoni Palul och Józef Pujdak. Den sistnämnde tillhörde inte ursprungsgruppen.
Den polska statsministern general Sikorski dekorerar sergeant Zygmunt Popławski i Swinderby den 16 juli 1941.
Lasham, sommaren 1944. Zygmunt Popławski, andra fr. höger, med sin besättning. I bakgrunden en De Havilland Mosquito.
Tadeusz Zawistowski
Zygmunt Popławski

Zygmunt Popławskis krig börjar som för de flesta klockan fem på morgonen den 1 september, 1939. Flygplatsen i Lida där han befinner sig bombas av Luftwaffe.  De polska stridsflygplan som fanns i Lida hade bara några dagar tidigare, som en del av mobiliseringen, förts till Vilnius flygplats i Porubanek. I Lida fanns bara några skolflygplan. Han överlevde den kraftiga attacken och tar sig vidare med de oskadade skolflygplanen till flygplatser vilka anvisades i östra Polen av den polska regeringen. Då startade den ryska invasionen av Polen från öster. Flygarena har inte många mål att fly till. För de flesta blir målet Lettland. Bara under en dag, den 18 september landar över hundra flygplan i Daugavpils - Divinsk. Letterna avväpnar på ett brutalt sätt polackerna, de tar flygplanen i besittning och för besättningarna till ett interneringsläger.
 
Flygplanen som kom till Daugavpils bestod bl. a. av 38 RWD-8, 35 PWS-26 PZL-11A 1, 2 RWD-10, 2 RWD-17,  2 Lublin R-XIII, en R XIIIc Lublin och en R-XIV. De flesta var skolflygplan från nordöstra Polen, vilka under första halvan av september samlades på Vilnius flygfält, Purubank. Det enda riktiga stridsförband som anlände var 3 st. RWD-8 är från Pinsk. Två flygplan vars piloter kände på sig att Lettland skulle kunna bli deras ändhållplats flög vidare till Finland. Ett plan med samma avsikt skötts ned av letterna.
 
Zygmunt Popławski blir liksom de andra internerad i Lilaste, 3 mil norr om Rīga. Han försöker fly men stoppas. Hans tredje försök med två andra piloter lyckas dock. De tog sig till Rīga och hjälptes av polacker som var bosatta där.
 
Först tänkte man smuggla dem till Sverig medelst en båt, men det fanns redan åtta andra som väntade på det. Ett annat sätt att ta sig ur Lettland behövdes. De köpte en åtta-mans räddningsbåt  i Liepāja. Liepāja ligger på den yttersta spetsen i Lettland i riktning mot Sverige och bara 150 km från Gotland. 
 
Man hade också ingått ett avtal med kaptenen på ett lettiskt fartyg , som skulle möta dem på det öppna havet och bogsera de in på svenskt territorialvatten. De nio fick med sig nödvändig utrustning, dricksvatten och mat för ett par dagar.

Man hittade slutligen en skicklig båtsman i lettiska handelsflottan, Feliks Kozakiewicz, som åtog sig ledningen av hela expeditionen. Det gällde att ta kommandot över den oerfarna besättningen och leda dem till deras destination. Det svåraste var att föra båten på natten till mötesplatsen ute till havs och vänta på det lettiska fartyg som skulle ta de på släpp till Gotland.
 
De nio som flydde från Liepāja, Lettland var:
Feliks Kozakiewicz,  båtsman i lettiska handelsflottan, 
Zygmunt Popławski, korpral pilot - nr sł. P-1528, f. 24/12 1912 i Białej Podlaskiej. 
Antoni Palul, korpral pilot  - nr sł. 780247, 
Tadeusz Zawistowski, korpral pilot - nr sł. 780255, f. 12/10 1915 i Vilnius. Zginąłd. d. 11/10 1941 vid Ruislip-Lido, England.
Wacław Raczkowski, löjtnant, 

Stanisław Lewandowski, löjtnant vid infanteriet, 

Wincenty Zienkiewicz, underlöjtnant vid infanteriet, 
Józef Pujdak, handelsattaché och troligen inte militär, 
Bolesław Kwiatkowski, underlöjtnant i kavalleriets reserv.
 
När Zygmunt Popławski tillfrågades om det sa han om författaren Kwiatkowski: - "Den här mannen måste ha vara mycket rädd i sin ungdom, och så förblivit. Det rasade ingen kamp för att överleva, det rådde ingen storm och det fanns inte några höga vågor var inte höga som hänsynslöst slog mot båten. Visst, det var kallt, regn och ett ganska hårt arbete vid årorna under hela natten, eftersom vi var tvungna att finnas vid en viss tidpunkt i närheten av fartyget, som skulle ta oss på släp mot Gotland. Denna stackars killen förstod förmodligen inte det, och greps därför av panik. Det är synd att innehållet i boken blandas fantasi med bluff och skryt. Det här är pinsamt.”

Omkring kl 22.00 den 22/10 1939 anlände de nio polackerna till Östergarnsholms norra sida, där de omhändertogs av fyrpersonalen. De befanns vara i gott skick. De sade att de inte hade rott hela vägen utan de hade blivit ilandsatta från ett större fartyg, vars nationalitet de inte ville avslöja, som släppt av dem utanför territorialgränsen. Det var dock svårt att tala med dem då endast två talade tyska, och då en mycket bristfällig sådan. De uppgav sig vara civila krigsflyktingar och man fick uppfattningen att de var industriarbetare. De militära myndigheterna ordnade så att de påföljande dag överfördes till Visby. Varför de valt att fly till Sverige var oklart, man förmodade att de ville fortsätta till frankrike eller Storbritannien. Då de var civila lät man den polska legationen sköta ärendet. Myndigheterna låste in de oväntade gästerna i häktet i två veckor, för att de har olagligen passerat den svenska gränsen.

Piloterna inledde omedelbart en hungerstrejk för att protestera mot detta förfarande. Detta resulterade i ett positivt resultat, efter tre dagar återfick piloterna sin frihet. Zygmunt hävdade att det verkliga skälet till hungerstrejken var egentligen maten som serveras i häktet. De tre piloter klarade inte av att äta den söta fisk som tillagades av svenskarna.
 
När de släpptes till sist ur häktet gick piloterna direkt till den polska ambassaden i Stockholm. Där fick de pengar och nya pass. Efter bara tre dagar skickades de med tåg till Oslo, och därifrån tog en engelsk båt till Newcastle, dit de anlände 1 november 1939. Dagen efter anmälde sig alla tre piloter hos den polska flygattachén i London.

I London skildes deras vägar. De placerades inom olika enheter i RAF.
Efter sitt 17:e uppdrag i RAF, september 1941, blir Zygmunt Popławskis plan beskjutet och träffas av det tyska luftvärnet. Han hoppas dock kunna flyga planet till sin bas men blir beskjuten av ett av Luftwaffes plan över England. Det var tyska plan som var på väg tillbaka till Tyskland efter att ha bombat flygfältet där Popławskis flygdivision var belägen. Trots sina skador eftyer beskjutningen lyckas han i totala mörker landa på ett fält. Planet fattar dock eld. Popławski brinner och kan inte ta sig ut med sina brutna ben. I sista stunden drar hans besättning ut honom, hans hår och ansiktet brinner. De hinner inte rädda den andrepiloten då planet exploderar. Popławski är "sjukskriven" i 18 månader. Han återvänder på bår till sin division den 27 mars 1943. Den polske generalen och premiärministern Władysław Sikorski dekorerar honom med orden Virtuti Militari. Ett tag därefter befordras han till underlöjtnant.
Efter kriget flyttar Popławski liksom många andra polska piloter från RAF till Kanada. 
 
Tadeusz Zawistoski stupar i tjänsten i RAF under en träningsövning den 11 september 1941. Antoni Palul var med som pilot i polska divisionen 301st Polish Bomber Squadron inom RAF. Hans öde är okänt. Han var en av de 19 polacker inom RAF som dekorerades med Air Force Cross (AFC).

---------------------------------

I nordlig hamn.

Omkring klockan 22.00 den 22/10 1939 anlände nio polacker till Östergarnsholms norra sida i en roddbåt. De hade lyckats komma undan de tyska och ryska invasionsarméerna i Polen. De lyckades ta sig fram till Östergarnsholms fyr där de blev omhändertagna av fyrpersonalen. De befanns vara i gott skick. De sade att de inte hade rott hela vägen utan de hade blivit ilandsatta från ett större fartyg, vars nationalitet de inte ville avslöja, som släppt av dem utanför territorialgränsen. Det var dock svårt att tala med dem då endast två talade tyska, och då en mycket bristfällig sådan. De uppgavs sig vara civila krigsflyktingar och man fick uppfattningen att de var industriarbetare.

De militära myndigheterna ordnade så att de påföljande dag, den 23/10, överfördes till Visby dit de anlände något efter klockan 13.00. Varför de valt att fly till Sverige var oklart, men man förmodade att de ville fortsätta till Frankrike eller Storbritannien. Då de var civila lät man den polska legationen sköta ärendet.

Nu var det så att de inte var civila utan fyra av dem var underofficerare vid polska flygvapnet i Lida. Underlöjtnant Bolesław Kwiatkowski var den ledande i gruppen, han hade lyckats få med fem personer till på flyktförsöket som tog sin början i Lettland där de befann sig på flykt undan tyskar och ryssar. De hade erhållit en fiskebåt som personer kopplade till den polska flyktinghjälpen hade köpt. De hade alltså ej släppts av från någon ångare utan bara bogserats ett stycke av en lettisk kutter. (Källa: 954)

Korpral Zygmunt Popławski (i mitten) och korpral Tadeusz Zawistowski (första raden till höger om Popławski) bland andra internerade i Lilaste, 3 mil norr om Riga, oktober 1939. 

Bolesław Kwiatkowski, en av deltagarna i flykten från Lettland, beskrev det (1979) i boken "Med båt till Gotland". Hans beskrivning sägs vara lika färgad som bokens färgglada omslag.

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper