Sovjetiska krigsflyktingar på Gotland 1941

På de stora estniska öarna Ösel och Dagö fanns sovjetiska styrkor förlagda av vilka en del valde att fly undan tyskarna, de kom då i många fall att landa på Gotland.

Lördagen den 4/10 1941 anlände sammanlagt fyra båtar till Gotland med sovjetiska flyktingar. En båt anlände till Stockholms skärgård och hade enligt uppgift 13 man ombord. Det var en gammal färjeliknande farkost, och dess namn var "Svealand". Namnet stod ursprungligen målat i stäven med ryska bokstäver, men före ankomsten till svenskt vatten hade dessa strukits över och ersatts med latinska. Sedan de ombordvarande debarkerat gick båten till botten, Den båt med flest ombordvarande landade kl. 12.30 vid Gotska Sandöns norra landningsplats, det var sammanlagt 36 personer varav en kvinna. De kom i en stor motorbåt, förmodligen från Ösel. De hade lämnat ryskt område nattetid och i skydd av mörkret lyckats ta sig igenom de av tyskar och finnar spärrade områdena. På Sandön togs de omhand av neutralitetsvakten och fyrpersonalen. Ryssarna hade tänkt åka till Gotland, men brist på bränsle gjorde att de valde Sandön i stället. De flesta ombord visade sig vara officerare från olika vapenslag. Det rådde svår språkförbistring då endast en av ryssarna talade tyska, och då en dålig sådan. Förutom en man som hade armen i band efter en skottskada och två andra som hade benskador, förmodligen hade de blivit beskjutna under flykten, så befanns de friska och oskadda. Redan samma dag kl 16.55 fördes de över till fastlandet av en jagare.

Klockan 14.30 samma lördag anlände en gråmålad racerbåtliknande halvdäckad motorbarkass till Valleviken i Rute, med henne kom 18 ryska flyktingar, alla kustartilleriofficerare utom en som var civil. De hade säkerligen lyckats undkomma från någon av de estniska öarna och smyga sig igenom den finsk-tyska spärren. Hon hade legat och väntat utanför den gotländska kusten och passade på att följa med motorskutan m/s Sirius i kölvattnet in i Valleviken och lade till vid kajen. Landsfiskal Bonde och en militärtrupp som tillkallats från Vallevikens cementfabrik tog genast hand om flyktingarna och lät avspärra hamnområdet. Vid den kroppsvisitation som följde visade det sig, att ryssarna medförde 7 à 8 revolvrar och pistoler. De var uthungrade, att döma av den glupande aptit som de förtärde den mat som serverades dem, de var också uttröttade efter resan. Alla ombord var mycket tystlåtna och sade ingenting angående resan. Senare samma dag kom ett av marindistriktets vaktfartyg och hämtade dem för vidare färd till Fårösund, på väg dit passade de på att hämta ytterligare en kontingent flyktingar om fem ryssar som låg i sin båt utanför Fjaugen där de påkallat uppmärksamhet genom att blossa.

De sista flyktingarna anlände kl. 22.15 till Fårö fyr. Det var en grupp på en officer, en underofficer och sex meniga som hade varit på väg från Ösel i två dygn. De hade gott om förnödenheter med sig i form av konserver och limpor, men trötta var de dock efter två dygn på flykt.

Flyktingarna kom efter ankomsten till fastlandet att sanitetsbehandlas och transporterades därefter till interneringsläger.

Natten till tisdagen den hade 7/10 hade några gotländska fiskare som låg till havs på fiske påträffat en motorbåt med åtta ryska undersåtar, tre uniformerade officerare (minst en kapten och en löjtnant) och fem meniga, ombord, vilka med tecken tillkännagivit att de ville veta var de befann sig. Fiskarna gav dem kursen till Östergarnsholm dit de anlände och omhändertogs vid 11-tiden på kvällen. De hade tagit sig över havet i motorbåt, men på vägen hade motorn strejkat och hade då blivit tvungna att ro. De hade natten den 6/10 drivit ända upp emellan Sandön och Fårö men sedan kommit söderöver. Provianten hade under resan tagit slut så de var ganska medtagna Senare samma dag överfördes de genom militärmyndigheternas försorg till Borgvik i Katthammarsvik där de fick äta sig mätta och sedan fördes de genom flottans försorg vidare till Visby för transport till fastlandet och interneringsläger.

En mindre sovjetrysk motorslup anlände kl. 15.00  på söndagen den 26/10 till Gotska Sandöns norra landningsplats med en löjtnant och två matroser tillhöriga kustförsvaret på Dagö, ombord. De hade den 19/10 flytt från Dagö. De tre männen avväpnades och togs troligen omhand på fyrplatsen. Klockan 11.27 den 28/10 anlöpte minsveparen "Stockholm" till västra sidan på Sandön och förde flyktingarna vidare till Stockholm för att den 29/10 anlända till Byringelägret.

(Källor:

Gotlands Allehanda 6, 7, 27/10 1941

Gotlänningen 6, 7/10 1941

Gotlands Folkblad 6, 7 27/10 1941

Gotska Sandön fyrdagbok.

RA SUK Efterforskningsavdelningen).

-------------------

Jag har bara hittat bevis för att tre ”Gotlandsryssar” lyckades stanna kvar i Sverige efter kriget, alla andra tycks ha sänts hem i oktober 1944 till ett mycket ovisst öde i hemlandet. Stalin ansåg att det var landsförräderi att ge sig för fienden, och de som gjorde det skulle behandlas därefter, de sattes i läger i den s.k. Gulagarkipelagen.

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper