|
|
 |
Officerare vid Gotlands Nationalbeväring 1877 |
|
|
 |
Artillerister vid Gotlands Nationalbeväring på
1870-talet. |
|
 |
Artillerie de campagne en Gotland. Camp de
Visby juin 1854. Fältartilleri på manöver. (Tuschteckning av
Fritz von Dardel) |
|
|
|
Konventionen
Efter att kriget
1808-09 avslutats bytte Sverige sina forna fiender till
allierade och sina forne bundsförvant till fiende. Den
nödtvungna krigsförklaringen mot England utfärdades den 17
november 1810. Någon fientlighet från England sida skedde
emellertid inte. De styrande i Sverige ansåg dock det var
behövligt att omedelbart på våren 1810 skicka över en
militärstyrka till Gotland bestående av en bataljon ur
Jönköpings regemente samt ett batteri artilleri. Denna styrka
ställdes under landshövdingen baron Rajalins befäl.Kriget mot
England var emellertid förklarat och en enda bataljon och ett
artilleribatteri var en alltför liten försvarsstyrka om något
anfall skulle göras av den nya fienden, vilket eventuellt kunde
väntas under kommande sommar. Regeringen insåd därför
nödvändigheten av att Gotlands försvar inte i framtiden enbart
kunde förlita sig på hjälp från trupper från fastlandet. Av
denna anledning beslöt öns innevånare att försöka bilda en egen
krigsstyrka. Landshövdingen baron Rajalin sommaren 1810
rappelerad och amiralen baron Rudolf Cederström förordnad av
Kungl. Maj:t att i egenskap av vice landshövding och
militärbefälhavare resa till Gotland för att organisera öns
försvar och vilket befäl amiralen tillträdde den 22 augusti. Uti
tre utlysta sammankomster med deputerade av öns innevånare vid
tingsställena på landet den 11 och den 19 samt i Visby stads
rådhus den 29 december överenskoms och antogs den konvention om
utgörande av en national beväring på Gotland som senare
sanktionerades av kungen genom ett Kungl. brev av den 5 februari
1811.
Sedan
ej mindre samtlige Gotlands innevånare på landsbygden,
än största delen av Visby stad, enligt hållne
protokoller under den 11, 19 och 29 december förledet
år. antagne de dem om sättet till Gotlands försvar vid
befarade fientlige anfall, å Kongl. Maj:ts höga vägnar
av mid då gjorde propositioner; i anledning varav de
frivilligt ingått uti en Allmän National Beväring, samt
åtagit sig att hellre mangrannt gripa till vapen, och i
förberörda ändamål låta sig däruti inövas, än att efter
Riksens Ständers beslut förstärkningsmanskap utgöra; så
har Kongl. Maj:t ej allenast genom desse av trycket
utgågne nådiga proklamation av den 5. sistlidne
februari, därutöver förklarat sitt synnerligen nådige
välbehag, utan ock, uti särskilt till mig avlåten nådig
skrivelse av samma datum till alla delar i nåder gillat
alla de av mig vid denna National Bevärings upprättande
och organiserande föreslagne och vidtagne åtgärder,
ävensom de därvid betingade villkor och förbehåll, så
lydande: |
|
Konvention Antagen vid mötet 11, 19 och
29 december 1810, fastställd av Konungen 5 februari 1811 |
1:o) |
Utskrives var man, som kan
bära vapen, och icke av ålder och sjuklighet är därtill
otjänlig, för att indelas uti fyra kårer av jägare,
artillerister, lätt infanteri och pikförare. |
2:o) |
Dessa kårer indelas var för
sig i kompanier, så att varje socken eller pastorat får
i möjligaste måtto vara tillsammans. |
3:o) |
Vart således indelt kompani
får inom sig välja korpraler och underofficerare; för
varje 25 man, en korpral och för varje 50 man, en
underofficer. |
4:o) |
Desse underofficerare och
korpraler skola så snart de blivit kallade, samlas att
lära sig exercera vid närmaste militärstation, och få
under tiden lika underhåll som deras vederlikar av
Kronan. |
5o)
|
Gevär och
ammunitionspersedlar avlämnar Kronan, och kommer
sedermera att vårdas och för dem ansvaras av var och en,
som densamma emottaga.
|
6o) |
Om exercistiden och det
övriga av allmänna beväringsanstalter skall särskilt
överenskommas med allmogen och församlingarna. |
7o) |
Då någon kår eller avdelning
bliver beordrad, att samlas till försvar av ön, eller
fördriva fienden, undfår den lika avlöning och underhåll
som Kronans manskap. |
8o) |
De som ej erhåller kläder,
undfå ersättning av Kronan för det de slita sina egna, i
proportion av tiden de gjort tjänst och efter vad
Kronans kläder kosta. |
9o) |
Sedan försvarsmanskapet är
samlat i trupp och står under befäl efterlevs
krigslagarna. |
10o) |
Samma rättighet till
hedersbelöningar för visad mandom och ådagalagd
tapperhet emot rikets fiender, samt enahanda rätt till
gratial för erhållne blessyrer, vård och skötsel, som
Kronans manskap; ävensom lika rättighet till
prispenningar bliver lantförsvaret förbehållet. |
11o) |
Utav allt manskap och befäl,
som utgöres av landets innevånare till öns försvar,
skall ingen kommenderas utan inom länets gränser varken
i krigs- eller fredstider. |
12o) |
Så fort som möjligt är skola
tryckta exemplar meddelas alla församlingar, så väl av
detta, som det av krigsartiklar och reglementen, som kan
tjäna till deras efterrättelse, varjämte Kongl. Maj:t i
nåder behagat fastställa vad jag med avseende på
allmänna nationalbeväringen härstädes i övrigt i
underdånighet föreslagit näml: |
|
1o) |
Att ingen över 50 år kommer
uti rullorne att antecknas. |
2o) |
Att manskapet mellan 45 och
50 års ålder skall utgöra en särskild kår av pikförare
eller reserve. |
3o) |
Att husbönder, arrendatorer,
huvudmän för rörelser och deras högsta oumbärliga
biträden likaledes bliva indelte uti en särskild kår,
som ej uppkallas till tjänstgöring förrän högsta nöden
det fordrar, och |
4o) |
Alla övriga till krigstjänst
tjänliga personer med undantag av dem, vilka innehava
publikt ämbete eller syssla på stat, enrolleras för att
på utsatt tid i vapen genast inövas; i vilket avseende
sammandraga av exercitie- och tjänstgöringsreglementen,
samt krigsartiklarne behörigen fastställde, böra till
efterlevnad utdelas. |
|
Och som alle de, vilka till
allmänna nationalarmeringen hörs och således även de i
3:e punkten omnämnde till en särskild kår vid
infanteriet indelte personer, de där ej förr, än högsta
nöd det fordrar till tjänstgöring måge påkallas, likväl
emellertid ofelbart böra i vapen inövas, och göras
skicklige att kunna, enligt sitt åtagande till landets
försvar vid fientlige anfall bidraga, hälst det är
förgäves och utan ändamål, att av en först i nödens
stund påkallad oövad och odisciplinerad, men bevärad
trupp kunna vänta, eller påräkna det försvar, som till
fiendens fördrivande med mandom och tapperhet, stdgad
ordning och ståndaktig pålitlighet erfordras; alltså,
och i händelse en och annan skulle undandraga sig den
skyldigheten, att ovillkorligen efter kallelse på utsatt
tid och ställe sig infinna för att exercera, har jag
funnit nödigt härigenom förklara, att ej någon äger
rättighet, att utan särskilt tillstånd förfallolöst
avhålla sig från anbefallte exercismöten och
samlingsställen vid det äventyr och ansvar som olydnad,
ohörsamhet och motvilja ofelbart måste med sig föra;
vartill dock efter vad jag hoppas, icke någon av landets
enige och vältänkande innebyggare, som tävla med alla
andra redliga svenske män uti undersåtlig trohet och
tillgivenhet för Konungen och en ren kärlek för
fosterlandet, oförförd sig skyldig gör. |
|
Vilket allt,
uppå Kongl. Maj:t nådige befallning härigenom kungjort
varder.
Visby å
landskansliet den 9. april 1811. |
|
Rudolf
Cederström / J. F. Sturtzenbecker |
 |
 |
|
Kort efter konventionens upprättande blev i
januari och februari 1811 genom utfärdad allmän kungörelse det
inom beväringsåldern befintlige manskap uppbådat, och på
generalmönstringar, som amiralen själv förrättade, särskilt
med varje ting, de beväringsskyldige på landet uppskrivne och
indelte, jämlikt konventionen, till jägare, infanterister och
pikförare, samt fördelda uti särskilda kompanier, 16
jägarkompanier, 19 infanterikompanier och 3 avdelningar
pikförare. Fårö socken förblev en särskild avdelning eller
kompani där de tre vapnen var förenade. Kompanierna sammandrogs
genast därefter under tillsyn av länsmännen, till utväljande
inom sig av det antal underbefäl som i konventionen var bestämt.
Av därtill kommenderade officerare av Jönköpings bataljon blev
en del av dessa kompanier under några dagar i februari och mars
månader övade i marsch och gevärsexercis.
|
 |
|