Visby Nationalbeväring - Dede Skyttegille - Historik

av Rolf Engström

Finska kriget

År 1808 började det så kallade Finska kriget genom att Ryssland gick in i Finland. För Gotlands del beslutades att en lantvärnsbataljon om 600 man skulle uppsättas.

Amiral Bodisco

Innan något försvar hunnit organiseras kom bud den 22 april 1808 att Ryssarna landstigit i Grötlingbo.

Man försökte då i alla hast organisera så att allmogen skulle samlas till försvar.

Sammandragningen och koncentrationen skulle ske vid Ejmunds bro för att vid ån försöka hindra fiendens vidare framfart mot Visby.

Gotland ger sig

Magistraten i Visby sammanträdde och måste erkänna att motstånd synes vara hopplöst. Det var ju 20 år sedan det funnits en militär organisation på ön. Det saknades befäl. Alldeles militärt utblottat var landet dock icke. Det fanns 580 användbara gevär med flintor och kulor – dock fanns det inget krut - och då var  gevären tämligen värdelösa.

Man beslöt ge upp tanken på motstånd och man gav den samlade allmogen order att återvända hem.

Man meddelade amiral Bodisco att man ville underhandla, samtidigt som 2 fartyg tillhöriga Jacob Dubbe, sändes iväg från ön. Ett hade ränteriets kontanta medel och posten med sig och i det andra lastades den krigsmateriel (?) som fanns i Visby förutom gevären. Sedan sändes ytterligare ett fartyg, från Klintehamn, med underrättelser om invasionen på Gotland.

Allmogens beväpning                                                               

Allmogen, som samlats vid Ejmunds, var ca 400 man med yxor, liar på långa skaft och knölpåkar,  endast några få hade skjutvapen.                                                         

Ryssarna hade landsatt ca 1.800 man som dagen efter landsättningen började marschera mot Visby.

Den ryska transportflottan seglade till Slite.

Kapitulation

Visby uppgavs utan motstånd och de ryska trupperna inkvarterade i Visby. Merparten i en byggnad (numera riven) på Stora Torget.

Till Gotlands hjälp

På fastlandet organiserades undsättning och den 10 maj avseglade en flotta under Rudolf Cederström från Karlskrona med 2.000 man och 6 kanoner.

Den 14 maj anlände den till Sandviken och trupperna landsteg på Sysne udd. Bud sändes till ryssarna med begäran om omedelbar kapitulation.

Då amiral Bodisco insåg att han inte kunde påräkna några ryska förstärkningar beslöt han att uppge allt motstånd.

Den 16 maj undertecknades kapitulationen vari bestämdes att alla vapen och all ammunition skulle avlämnas och den ryska styrkan inom 2 dagar avsegla från Slite. Vidare skulle allt som rekvirerats, förtärts eller förstörts betalas kontant eller genom reverser.

På mindre än en månad hade Gotland erövrats och återerövrats utan att en droppe blod flutit.

När Bodisco lämnade Slite lär han ha sagt. ”Förr bör min monark återlämna hela Finland än Gotland, vars ägande i avseende till den ryska handeln och herraväldet över Östersjön, blir för Ryssland i alla tider högsta konsekvens”.

Gotländsk försvarsvilja

Efter Ryssarna återtåg var den gotländska befolkningen mycket missnöjd med att den återigen inte hade kunnat försvara sig och ville gärna medverka till att något sådant icke skulle upprepas. Man beslutade utöka lantvärnet till 2 bataljoner om 500 man.

Någon allmän beväpning på Gotland genomfördes inte då men när Sverige i nov 1810 måste förklara England krig kallade landshövding Rudolf Cederström till möten på Gotland.

Allmän National Beväring

Frågan vid dessa möten var om gotlänningarna hellre ville mangrant gripa till vapen och ”här på landet i farans tillstånd kvarbliva än såsom förstärknings- manskap i krig utgå, och från orten bortkommenderas”.

Avtal om att ingå i en ”Allmän National Beväring” fattades såväl i Visby som på landsbygden i december 1810.

Avtalet innebar att när allt organiserats skulle igen (utom fast anställda officerare) av det befäl eller manskap som tillhörde Nationalbeväringen kommenderas utom länet varken i krig eller fred. (Men för båtsmännen förelåg samma skyldigheter som förut).

Konventionen (avtalet) fastställdes av Kungl Majt den 5 februari 1811. Värnplikten omfattade 15 till 50 åringar.

1811 var organisationen klar och den nya organisationen kom att inräknas bland arméns truppförband under benämningen:

No 27, Gotlands National-Beväring.

Befälen inkallades årligen till ett 6 dagar långt befälsmöte.

Samövningar

2 gånger ordnades amövningar med hela Nationalbeväringen. 1 gång i Östergarn och 1 gång i Slite (1826 resp. 1829).

Dessa övningar hade en mera fältmässig karaktär. Vad Nationalbeväringen kunde prestera visar Hoburgs kompani som samlades den 14 juni i Öja och anträdde den 10 mil långa marschen till Slite som utfördes ”som om fienden voro nära och anfall i varje ögonblick kunder förväntas”.  Klockan 5 på eftermiddagen den 16e stod kompaniet på sin plats i bataljonen. Nästa dag genomfördes ett gemensamt anfall mot Slite backe och därefter anträddes hemfärden. Den 19e på eftermiddagen upplöstes kompaniet vid Havor i Hablingo.

1877 i september så försågs artilleriet med revolvrar. Det är första gången som jag hittar något om ”våra” vapen. Det finns dock inte angivet vilken modell det var.

Skarpskytteföreningar

1836 bildades på initiativ av militärbefälhavaren Gotlands Skarpskytte och jägaregille som blev sammanslutningen som ordnade med skytteträning och skyttetävlingar. Samtidigt bildades skarpskytteföreningar vid samtliga kompanier inom Gotlands Nationalbeväring och sedan fick de som var intresserades ansluta sig till dessa. Man fick använda kronans vapen och man kunde även få ammunition därifrån. Detta var en mycket stor fördel för gotlänningarna om man betän-ker att dåtidens indelta soldater under ett ”möte” bara fick skjuta 3 skarpa skott.

1836 bildades det således inom Visby kompanier och Dede kompani skyttegillen.

Dede kompani omfattade socknarna Björke, Roma, Vall, Hogrän, Follingbo och Akebäck. Dedes skjutningar skedde på Bäcks rum.

I Visby hade man sin skjutbana i Östergravar.

1837 tävlade man mot en tavla av trä, som var 12 ringad med 2 tum mellan ringarna och en 12:a med 2 tums diameter, och man sköt stående utan stöd 3 skott var. Eftersom det tog lång tid att ladda om mellan skotten så sköt man flera stycken efter sig på samma tavla, Varje skytts träff markerades genom att man slog i en numrerad träplugg i skotthålet och vid lika poäng så mätte man sedan vilken skytt som sammanlagt på sina tre skott var närmast mitten.

På 1850-talet hade intresset avtagit  och man uppmanade då i tidningarna att bilda frivilliga skytteföreningen. Annonserna gjorde att ”skytteförbund” bildades i snart sagt alla socknar.1860 fanns det 78 ”förbund” med 2.398 medlemmar.

1881 anskaffade man på skjutbanan i Östergravar två tavlor av järn på vilka man övade och där målade man bara över skottmärket när man markerade.

Frivilliga skytterörelse

1886 upphörde Jägaregillet med ”Skarpskyttet” och anslöt sig till Jägarförbundet varför en annan huvudman behövdes för skytterörelsen.

Den frivilliga skytterörelsen som var anknuten till Nationalbeväringen räknade 1888 nära 2.000 medlemmar.

1889 bildade man i Stockholm Centralstyrelsen för Sveriges Frivilliga skytteföreningar vilket till att börja med var en konkurrerande organisation till Skarpskytteföreningarna som uteslutande hade tävlat stående.

1893 bildades Gotlands Skytteförbund och för att komma i åtnjutande av kontanta statsbidrag för sin verksamhet anslöt sig snart nästa alla skytteföreningar dit.

I Visby hade Wisby Stads Skyttegille funnits under ett antal år och man hade sin skjutbana i Östergravar där Gotlands Skarpskytte o Jägaregille alltsedan 1836 och fram till år 1900 hade sina skjutningar:

I Wisby Stads Skyttegilles protokollsbok kan man läsa:

Rapport

Föreningens skjutbana är belägen Öster om Wisby stad (Gotlands Skarpskytte- och jägaregilles skjutbana)

Målskjutningar övas med gevär av 1867 års modell förändringsmodell eller med sådana, som av Kungl. Majt. o  Kronan äro utlämnade, mot tafla, 178 cm. i fykant, försedd med prick af 17,8 cm radie.

Tävlingsskjutning inom föreningen har skett med 8 skott på 240 meters avstånd. I densamma har deltagit 15 man; pris är utdelade för 59 pointo och minst 48 pointos.

I länstävlingsskjutningen har 18 man av föreningens medlemmar deltagit.

I allmänna tävlingsskjutningen i huvudstaden har ingen man av föreningens medlemmar deltagit.

                                                                                                        Visby den 31/3 1888

                                                                                                                         Ordföranden

Att det inte var så kinkigt med buller och miljö då framgår av de årliga anmälningar man gjorde till de styrande i Visby Stad: ex.

Till Magistraten i Wisby.

Enär Wisby Stads Skyttegille, som utgör en underavdelning av Gotlands Skarpskytte och Jägaregille, ämnar idka målskjutningsövningar å Gillets skjutbana, Öster om staden varje söndagsförmiddag före gudstjänstens början och eftermiddagarna Lördag och Söndag efter densammas slut med början Söndagen den 21 innevarande månad till Septembers månads utgång får styrelsen för nämna gille härmed vördsamt detsamma anmäla.

                                                                                           Visby den 18 Juli 1889 

                                                                                            På Styrelsens vägnar

                                                                                                     Carl Alyhr

1897 ett brytningsår för Skytterörelsen

Man började då planera för en ny skjutbana på Kopparsvik. Anledning var främst att man började skjuta på 300 meter och det var ett avstånd som inte gick att uppnå i Östergravar och med tillkomsten av mantlad ammunition var inte stadsmuren lämplig som kulfång.

Man arrenderade mark av Cementfabriken vid Kopparsvik där man anlade ny skjutbana som togs i bruk år 1900. Banan var idylliskt belägen under berget och man sköt ut över havet varför kulfång inte behövdes.

Ladugårdshällar

Skjutbanan vid Cementfabriken flyttades dock (fabriken behövde själva marken) 1910 upp på ”Ladugårdshällar” dvs det som vi idag kallar för ”Hällarna” där en permanent skjutbana anlades och en rymlig skyttepaviljong kostnadsfritt uppfördes av Visby Cementfabrik. Skyttepaviljongen låg där idag ”Träffpunkt Gotland” är beläget.

Skjutbanan byggdes efter hand ut till att omfatta 8 tavelställ på 300 m avstånd och 4 ställ för skjutning på upp till 200 meter.

Man kan ännu se rester av vallarna på 3, 2 och 100 meter.

1885  Sverige får ny värnpliktslag

En lag som dock innehöll förebehållet ”att den icke äger tillämpning på Gotlands innevånare utan där skalle man som tidigare fullgöra sin Nationalbevärings-skyldigheter.

Gotlands befolkning protesterade mot detta beslut och fick igenom att man skulle jämställas med övriga Sverige, dock kom förbehållet från Staten att tjänstgöringstiden på Gotland skulle vara längre än på Fastlandet.

Landstormen bildas

Samtidigt som den nya värnpliktslagen antogs delade man upp artilleri och infanteri i två separata förband och för de äldre värnpliktsomgångarna tillskapades Landstormen – ett slags hemvärn som främst skulle ha bevakningsuppgifter och frivilligutbildning på sitt program.

Under åren fram till första världskriget (1914) var Landstormen mest en vilande  organisation eftersom det var en tid av nedrustning och litet försvarsintresse.

Ett undantag var dock Gotland där man hade ett redan etablerat samarbete med skytterörelsen och man var medlem i en av organisationerna så fick man utan kostnad även vara med i den andra och dessutom fick man tillgång till fri ammunition av staten.

1892 ersattes namnet Gotlands Nationalbeväring med Gotlands Trupper och bestod då av No 27, Kungl Gotlands infanteriregemente och No 4, Kungl Gotlands artillericorps. I samband med namnbytet fick artilleriet No 7.

År 1900 inköptes ett markområde, i Tofta, till skjutfält.

Värnplikten införd

Regementena hade nu tagit över försvarsrollen och värnplikten införd. Gotland var likställt med övriga landet.

Första världskriget.

Världskrigets utbrott 1914 gjorde att behovet av landstormsförband – frivilliga – ökade. Intresset för landstormens utbildning hade skapat en frivillig försvarsrörelse representerad av Sveriges Landsstormars Centralförbund. Till detta anslöt sig Gotlands Landstormsförbund som bildades 1914

Gotlands Nationalbeväring återuppstår.

Den 12 juni 1925 kom det ett nytt försvarsbeslut. Konsekvenser för Gotland blev som vanligt större än väntat.

Gotlänningarna markerade kraftigt sin försvarsvilja och missnöje med nedrustningen. Som en påminnelse om gotlänningarna tidigare försvarsåtaganden ändrade Gotlands Landstormsförbund 1926 sitt namn till Förbundet Gotlands Nationalbeväring. Samtidigt bildades förbundets kvinnoförbund.

Föreningen Visby Nationalbeväring var ett rullföringsområde lydande under Förbundet Gotlands Nationalbeväring och där har vi det födelsedatum vi firar som vår tillblivelse och våra äldsta stadgar är daterade 10 april 1926.

Gotland omfattade efter namnbytet 1926 fyra landstormsområden: Visby, Roma, Tingstäde och Hemse.

Dede levde under tiden kvar som ett skyttegille och ingick i Roma-området.

Eftersom vi var en Landstormsförening och som sådan främst hade ansvaret för att utbilda befäl för att leda landstormskompanierna så blev pistolen det naturliga vapnet för de som ledde föreningen.

1928 fick infanteriregementet nytt nr och blev I l8 från att ha varit I 27.

1936 i mars månad bildade man Svenska Pistolskytteförbundet vilket enligt stadgarna skulle ha till uppgift att främja skjutning med pistol.

Initiativtagare till förbundet var: Sveriges Militära idrottsförbund, Sveriges Landstormsföreningars centralförbund, Svenska Armens reservofficersförbund, Svenska reservunderofficersförbundet. Redan i maj samma år gick VNB med i förbundet.

1940 omfattade förbundet 296 föreningar varav 102 st var Landstormsföreningar,

104st var militära, 39 var polisföreningar och endast 18 stycken var civila För att en civil förening skulle komma med i förbundet fordrades det, att i styrelsen skulle det finnas en tjänsteman från försvaret eller polisen, och som kunde godkännas av förbundet.

1944 den 18 januari ställdes VNB inför ett ultimatum;

I protokollet står ordagrant följande att läsa:

Då hade det om inte vår styrelse stått på sig kunnat vara slut på historien om VNB och namnet Nationalbeväring varit borta för gott

1943 hade Visby Nationalbevärings kvinnoförbund övergått till att  bli Visby Armé och marinlottakår.

1944 den 5 februari delades föreningen i två delar – halva blev den frivilliga befälsutbildningen - FBU - numera namnändrad till Försvarutbildarna och den andra halvan blev kvar som Föreningen Visby Nationalbeväring med pistolskytte som huvudsaklig verksamhet.

1944 den 2 maj bildades, på initiativ av: A7, I 18, Televerket, Visby Poliskår och Visby Nationalbeväring, Gotlands Pistolskyttekrets. Styrelsen kom att bestå av 5 medlemmar: VNB:s ordf, Felix Eriksson blev  v. ordf, Hans Rohnström blev sekreterare och representerade Televerket men han var också sekreterare, och mycket aktiv skytt i VNB och blev dess ordförande under många år.

I dag finns Visborgs skytteförening och Visbypolisens idrotts- och skytteförening samt Visby Nationalbeväring kvar som pistolskytteföreningar i Visby, Televerket och A7 är nedlagda. Televerket var under många år en bra rekryteringsbas för VNB. Många utmärkta skyttar har kommit därifrån.

Skjutbanor

Gamla Gotlands Nationalbeväring hade en skjutbana i gropen mellan Skansport och Söderport. Den var ursprungligen längre än vad den är idag. Västra delen, av den gamla vallgrav den utgör en del av, fylldes igen när man förlängde Visborgsgatan in genom Skansport.

En skjutbana fanns i Östergravar där man sköt norrut längs muren med det utbyggda torn som ligger innan Dalmansporten som kulfång.

Man sköt även på strandgärdet ner emot havet och man sköt längs strandpromenaden  norrut.

Man hade tom gevärsskjutning på läroverkets skolschema och man hade en stor propagandaskjutning för samtliga Gotlands kolor på Standgärdet . Sedermera hyrde man in sig på Skyttegillets bana på Hällarna.

Gotlands 1:a länstävling i skytte anordnades 7/8 1885 i  Åsbergska hagen. Här var skjuttältet uppsatt i södra delen och målen i norra. 253 skyttar deltog.

Man hade bara 4 tavlor så tävlingen tog lång tid och först på söndagskvällen kunde militärbefälhavaren på landshövdingens uppdrag dela ut priserna. 

Säkerhet o miljö var inte så kinkigt på den tiden och det var nog också lite folkfest  med eld, rök och smällar.

1911 är första gången jag har stött på begreppet pistoltavla i de texter jag letat i då hade man nämligen en extratävling för damer i gevärsskytte i samband med att Gotland anordnade ”Riksskyttetävling” med 782 deltagare. Damernas extratävling gick på 20 meters avstånd mot 25-ringad pistoltavla.

För Visby nationalbevärings del var den första pistolskjutbanan belägen på Norra Hällarna, ett stycke innanför staketet där nu ”Mötesplats Gotland” finns. Där fanns tidigare även en stor skyttepaviljong tillhörig Visby Skyttegille.

.

Pistolskyttebanan låg nedsänkt i vad som tidigare varit ett litet stenbrott. Den hade till att börja med 4 ställ, byggdes på 40-talet ut till 7 och 1953, till plats för 12 skyttar.

Under denna period hade VNB ett mycket nära samarbete med Visby Skyttegille, VNB var nästan en ”underavdelning” vilket bl a framgår av våra stadgar från 1950, där det står angivet att vårt upptagningsområde av nya medlemmar var Visby Skyttegille och det framgår av protokollen att man inte gjorde sitt skjutprogram utan att först ha stämt av med skyttegillet.

Samarbetet pågick fram till omkring 1960 varefter det upphörde.

(Enligt Hans Rohnströms minnen – var anledningen en fråga om damer eller inte damer vid årsmötets efterföljande middag)

Den gamla skjutbanan fyllde inte säkerhetsbestämmelserna. Vi fick inte skjuta om övningar pågick på andra ställen på hällarna varför vi under 1955 hade stora bekymmer och i princip fick söka skjuta där det fanns en ledig bana.

Skjutbanefrågan var akut. Med stort stöd och hjälp från Armédirektören Radhe blev vi anvisades mark på den plats där Bilprovningen idag finns.

Där fanns då i mitten på 50-talet en liten skogsdunge och  ett par äldre små militärbaracker som ursprungligen använts av Luftvärnet när de etablerades på Gotland.

I samband med att Visborgsstadens bostadsområde började uppföras så fick VNB schaktmassor att lägga upp till en skjutvall. Och med hjälp från A7 lades en ordentlig skjutvall upp. Banan hade plats för 30 skyttar, och stod färdig 1956.

Ny tavelställ som var gjorda av järn, och outslitliga, anskaffade 1961. Föreningen fick en offert på tavelställ som slutade på 13 – 14 kr/st med det var för dyrt varför man köpte in järn och några medlemmar med kontakter tillverkade dessa.

Ställen fyllde inte dagens bestämmelser om säkerhet för rikoschetter och splitter varför de inte fick användas i vår senare flytt till  P 18:s E-banan.

Man stod ett stycke in på det som i dag är väntplatsen till bilprovningen vänd mot havet och sköt.

I samband med att industriområdet planerades på platsen blev vi uppsagda även därifrån, och då den barack vi disponerat, inte var i skick att flytta till annat ställe så stod vi utan både skjutbana och klubbstuga/målbod.

Efter att militären ställt sig välvilliga till att upplåta plats för oss på sin E-bana, ett stycke söderut på Toftavägen fick vi flytta dit, med förbehållet att vi alltid fick maka på oss om militären behövde banan.

Kommunen ställde upp med ett bidrag på 10.000.- för införskaffande av en ny klubbstuga och en sådan byggdes på den skyddade verkstaden i Fårösund och transporterades till Visby för uppställning i anslutning till skjutbanan på Hällarna.

1993 utvidgades VNB till att idag även omfatta Dede skyttegille - som en gång också var ett kompani inom Gotlands Nationalbeväring.

Genom försvaret nedläggning har nu även skjutbanan på Hällarna upphört. VNB har sålt sin klubbstuga och väntar nu på vad som skall ske i framtiden.

Visby Nationalbeväring har för närvarande tillgång till Dedes gamla skjutbana på Hammaren i Björke, arrendet löper ut om ca 10 år.

Förhandlingar pågår med Gotlands kommun efter förvärvet av P 18-området, att vi tillsammans med Visborgs skytteförening, skall få behålla den mycket fina pistolskjutbana som finns uppförd på baksidan av vallen till en av gevärsskjutbanorna. Den är försedd med alla de anordningar som behövs för en modern pistolskjutbana, den är miljöanpassad och den elektroniska utrustningen är i gott skick. Det vore verklig kapitalförstöring om banan skulle rivas.

Vi har just nu en respit på något år beroende på att militären inte har pengar till att bygga någon ny skjutbana på Tofta och att den i sådant fall kommer att bli anpassad för hemvärnets behov och där ingår inte pistol.

Visby i maj 2008

Rolf Engström

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Kjell Olsson / Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper