Kungl. Gotlands Infanteriregementes Idrottsklubb |
||||
![]() |
![]() |
![]() |
||
1943-03-01
Nya stadgar ha antagits.
År 1944 invigs den ombyggda idrottsplatsen inför c:a 2000 åskådare. Under många år sker nästan ingen verksamhet fram till 1978 då ungdomsverksamheten startas. Numera består klubben nästan enbart av verksamhet för flickor. |
||||
![]() |
![]() |
|||
Medalj i silver | Medalj i brons (från 1909) | |||
![]() |
![]() |
![]() |
||
Medalj i guld | Medalj i silver | Medalj i brons | ||
![]() ![]() |
![]() |
![]() |
||
Plakett i guld o brons | Medalj i brons | Nålmärke I 18 Idrottsklubb | ||
Kungl. Gotlands Regementes Idrottsklubb |
||||
![]() |
![]() |
|||
Medalj i silver | Medalj i brons | |||
![]() |
||||
Medalj i brons | ||||
![]() |
![]() |
|||
Medalj i guld | Medalj i silver | |||
![]() |
![]() |
|||
Nålmärke I 18 Idrottsklubb | Nålmärke P 18 Idrottsklubb | |||
Gotlands Regementes skytteförening / Visborgs skytteförening |
||||
(Se Visborgs skytteförening) | ||||
CISM 1978 |
||||
![]() |
![]() |
![]() |
||
VM i Militärt skytte. |
||||
![]() |
![]() |
![]() |
||
![]() |
||||
Officersfäktklubben |
||||
![]() |
![]() |
![]() |
||
(1888) Löjtnant O. Scherstén har jämte ett par andra officerare fått i uppdrag att utarbeta stadgar till en nybildad militär idrottsförening, kallad Officersfäktklubben. (Källa: 1736) |
||||
Visborgs Fältrittklubb |
||||
![]() |
![]() |
![]() |
||
Bildades 1909 på initiativ av kapten Beselin vid A 7. Klubbens förste ordförande var kårchefen vid A 7 överstelöjtnant K. O. Toll. Klubben anslöts även till Ridsportens Centralförbund. Så småningom anslöts även till klubben I 27-ryttare. Militärdominansen var stor och skulle så förbli fram till mitten av 1950-talet.
Många verkligt förnämliga hästar tillfördes A 7. En av dem var Refenaut, riden av Erik Malmgren och en utmärkt representant för den svenska halvblodshästen. Han vann åtskilliga tävlingar på fastlandet, bl.a. jaktlopp i Östersund och steeplechase i Malmö men hans förnämsta prestation var att i hård konkurrens vinna Strömsholms stora steeplechase. Bland andra hästar, vars namn gått till eftervärlden, kan nämnas Diana och Tropp, liksom Refenaut stamhämstar vid 3. batteriet. Med Georg von Braun, kårens skickligaste och mest framgångsrika ryttare i sadeln, skulle dessa hästar framträda på många inhemska och utländska arenor. Georg von Braun var en verklig hästkarl. Ridning var hans liv och han behärskade suveränt ridsportens alla tävlingsformer. Trots att han vid två tillfällen bröt båda benen i samband med att hästen störtade under honom, dröjde det inte länge innan han åter var tillbaka på hästryggen. Han vann stora framgångar både inom och utom Sverige och tillhörde under många år världseliten. Toppen på hans karriär var, då han blev uttagen att representera Sverige vid olympiaderna i Antwerpen 1920 (fälttävlan) och Paris 1924 (prishoppning). Vid den, förra red han det eleganta stoet Diana, en av de vackraste hästar, kåren någonsin ägt och dessutom med de bästa egenskaper. På henne erövrade von Braun guldmedalj i lagtävlan. Även en individuell medalj låg inom räckhåll men ett förargligt nedslag i den avslutande prishoppningen spolierade hans chanser. På samma häst deltog von Braun 1923 i Nordiska ryttartävlingarnas svåra hoppning och vann här en mycket meriterande seger, måhända hans mest uppmärksammade. I Paris 1924 var han åter med i det segrande svenska laget, nu beriden på Tropp, som bland svenskfödda hästar kanske har rekordet i vad angår- antal vunna pris. Utöver ett stort antal priser i lokala tävlingar vann han 69 pris i offentliga tävlingar, därav 23 segrar varav 16 i svår hoppning. Under de ytterligare fyra år, von Braun tillhörde kåren, fortsatte hans framgångar på hästryggen och det är i första hand hans förtjänst, att A 7 i ridsportskretsar under många år omnämndes med aktning och respekt. År 1928 transporterades denne legendariske ryttare till Göta artilleriregemente, där han fortsatte att tävla och att arbeta för ridsportens f:rämjande. I början av 1930-talet kom motorerna att alltmer ta över hästarnas uppgifter och fr.o.m. 1934 är kåren helt motoriserad. För att befälet vid kåren skulle kunna underhålla sina färdigheter i ridning fick A 7 tills vidare behålla tjugo stamhästar. Under krigsåren låg ridverksamheten nere men återupptogs i mitten av 1940-talet, om än i blygsammare omfattning än tidigare. Dock ordnades varje år höstjakter samt en serietävling i banhoppning. Tävlingar med ryttare från fastlandet arrangerades vid en del tillfällen. Därvid förekom såväl banhoppning i olika klasser, tävling i dressyr samt ibland även fälttävlan. 1954 var det emellertid slut på det roliga. Då försvann de sista hästarna till K 1 och därmed ändade en epok i kårens historia. (Källa: Artilleriet vid Korsbetningen) |
_________________________________________________________________________________________ |
Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig. Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper |
Till huvudsidan Kontakta sidansvarig |