Roboteran vid Lv 2

Av Rutger Edwards

Roboteran vid Lv 2 började för 40 år sedan med utbildningsåret 69/70 då ett infanteri-luftvärnskompani robot 69 Redeye (Rödöga) utbildades.

Systemet inköptes från USA och Sverige blev det första landet utanför USA som erhöll Redeye. Försöksverksamhet påbörjades 66/67 vid Lv 4 i Malmö och LvSS i Norrtälje/Väddö. I den gotländska krigsorganisationen ersatte inflvkompaniet det föråldrade brigadlvkompaniet med sina 18 stycken 20 mm lvakan m/40.

Organisation och stridsuppgifter

Kompaniet bestod av 162 man organiserade i stabstropp med stabsgrupp och orienteringsgrupp, trosstropp med kokgrupp och pack-och drivmedelsgrupp samt tre lvplutoner. Varje lvpluton om 44 man bestod av en orienteringsgrupp om 6 man och tre robotgrupper om vardera 11 man. Kompaniet var lättrörligt och skulle kunna vara eldberett inom 15 minuter efter ankomst till grupperingsterrängen. Robotgruppen var eldberedd inom mycket kortare tid, en robotskytt åkte normalt med en robot i knäet och var eldberedd sekunder efter avsittning. Det var rikt utrustat med sambandsmedel, det fanns 29 stycken Ra 145 på kompaniet.

Kompaniet grupperades med 2-4 km mellan robotgrupperna och var främst avsett att bekämpa luftlandsättningsföretag i farter upp till 200 m/s inom en yta av 80 kvadratkm och upp till 2000 meters höjd. All personal transporterades i personaltransportkärror eller person/lastbilar vilket gjorde det ”personalvänligt”.

Vapen och utbildning

Huvudvapnet var naturligtvis robotarna. Hur många som ingick var då en stor hemlighet. Varje robotgrupp hade 10 robotar, orienteringsgrupperna i plutonerna 4 robotar och orienteringsgruppen i stabstroppen 6 robotar. Totalt på kompaniet 108 robotar. Det fanns alltså inga robotar på trossen, däremot lär det ha funnits ett antal extra robotar centralt i landet. Då orienteringsgruppernas personal även utbildades att handha robotarna kunde kompaniet momentant gruppera 13 robotgrupper. Roboten hade en målsökare, som var känslig för infraröd strålning (IR) d.v.s. målsökaren låste på målets varma delar (avgasrör, motorplåtar, jetstrålar).

Den beskrev därför efter avskjutning en s.k. hundkurva mot målet och det var också orsaken till den begränsade verkan mot jetplan. Den skulle i praktiken jaga ikapp ett jetplan. Runt 1980 planerades anskaffning av ett enkelt mörkersikte till roboten som skulle möjliggöra skjutning i gryning, skymning och i månljus. Det anskaffades dock aldrig. Varje robotgrupp hade därutöver en 20 mm lvakan m/40 som var modifierad och utrustad med ett s.k. Delta-visirsikte. Den hade därför beteckningen m/40-70-2. Samtliga fyra orienteringsgrupper var utrustade med ett 8,4 cm granatgevär m/48 vilket inte sällan lockade understödda infanterichefer att utnyttja delar av kompaniet till pansarbekämpning i pansarvärnsfronter. Grundutbildning av inflvkompani skedde utbildningsåren 69/70 och 72/73. Av någon anledning organiserades Lv 2 dessa år med bara ett grundutbildningskompani trots att skillnaden mot utbildning av system 48 var avsaknaden av stridsledningstropp och kanske något färre värnpliktiga. Kompanichefer var kapten Bo Weijne 69/70 och kapten Leif Delén 72/73. Skjutning med skarp robot genomfördes augusti 1970 på Vidsels skjutfält av menige Segersten och augusti 1973 i Karlsborg av menige Eklund.

Vårt 18.inflvkompani blev det mest välövade av våra förband och genomförde fyra krigsförbandsövningar 1972, 1976, 1983 och 1988. Vid åtminstone 1972 års övning genomfördes dessutom mobiliseringsövning d.v.s. personalen ryckte in vid och utrustades vid det skarpa mobiliseringsförrådet vid Malmen norr om Ekeby. Vid samma KFÖ var samtliga traktorer splitternya, inhyrda och röda. Traktorförarna jublade av glädje, komforten var himmelsvid jämfört med grundutbildningens militära stamtraktorer och det gavs order om att de skulle återlämnas efter ”muck” utan en skråma. Det innebar bl.a att personal-transportkärrorna backades in i skyl och maskerades medan traktorerna stod fritt och utan maskering. Vid de två första KFÖ-erna var kaptenerna Leif Delén och Anders Börjesson chef respektive ställföreträdare och fanjunkare Tage Svensson stabstroppchef. Vid KFÖ 1983 vid storövningen Ostkust stod kaptenerna Tommy Olsson och Kent Samuelsson för chefsskapet och vid sista KFÖ:n hade RO/löjtnant Lars-Åke Nilsson och löjtnant Christer Ahlström tagit över.

Kompaniet utgick ur krigsorganisationen i början av 90-talet. Totalt genomfördes 16 utbildningsår vid Lv 2 med robotsystemen 69, 70 och 90.  (Källa: P 18 • A 7 • Lv 2 • KA 3 Kamratförenings tidning 1-2009)

 

Skytt 2. plut 69/70 Rolf Segersten, Vamlingbo	Skytt 3 plut 69/70 Jörgen Larsson, Klintehamn