Fotografiet ovan: Från tisdagen 23/9 1941 hållna minneshögtiden i Visby hamn över jagareolyckans offer. Kommendör Braunerhielm håller minnestal. Bakom honom ses marindistriktets officerare och regementspastor E. Beijer.
 

Gotlands Marindistrikt  /  Visbyavdelningen (Vba)  1931 - 1956

 

Fartyg i tjänst vid Visby Marinavdelning 1939-45

Förband organiserade av Gotlands Marindistrikt

Befälet har ordet 1940 - Kommendör Erik Braunerhielm

"Dålig flotta för Gotlands försvar" Tidningsartikel

 

Chefer för Gotlands Marindistrikt

1933 - 1937

Charles Léon de Champs

1937 - 1938

Göran Wahlström

1/10 1938 - 30/9 1942

Eric Braunerhielm

1/10 1942 - 30/9 1948

Samuel Åkerhjelm

 

Torpedkryssaren Jacob Bagge

Minsveparen Arholma 1944

Jagaren Sigurd glider in i Visby hamn 1939

Vedettbåten Castor i Visby hamn 1939

Vedettbåten Snapphanen i Visby hamn 1943

Vedettbåtar utanför Visby 1940

Marindistriktets personal firar påsk

M/S Visby från eskortfartyget

 
27. Vedettbåtsdivisionen i Visby hamn i oktober 1939
 

Trångt i Visby hamn för de civila passagerarfartygen för alla fartyg vintern 1940

Territorialvattnet vid Sveriges kuster indelades i sjömilitärt hänseende i marindistrikt. Organisationen innebar till en början i huvudsak endast, att vissa officerare redan i fredstid förordnades till blivande marindistriktschefer under krig, varvid sådana chefer, som i fredstid innehade militär befattning, hade till åliggande att utföra det planläggningsarbete, som hans verksamhet i krig krävde.
 

Minsveparna Arholma (53), Landsort (54), Vinga (65) samt Hven (66) i Visby hamn dagen efter S/S Hansas torpedering

 

Marindistrikten tillkom av 1931 års reglemente för marinen och var till antalet sex, Norrlandskustens, Ostkustens, Gotlands (GMD), Sydkustens, Öresunds samt Västkustens marindistrikt.

Marindistriktsorganisationen var föranledd av nödvändigheten att skapa klara befälsförhållanden och enhetlig ledning av olika kustområdens maritima försvar vid krig. Marindistriktschefen skulle utöva den militära ledningen av samtliga förband, organ och anstalter inom marindistriktet, såsom lokala sjöstridskrafter, marindistriktets kustartiIleriförsvar, örlogsstation eller örlogsdepå samt örlogsvarv. I enlighet med denna princip ställdes Gotlands marindistrikt senare under därvarande militärbefälhavare.

Marindistriktsorganisationen utvecklades genom 1936 års försvarsbeslut där de i stort sett erhöll hela sin omfattning redan i fredstid. Genom 1942 års försvarsbeslut togs steget fullt ut, så att en särskild chef redan i fredstid fanns tillsatt inom varje distrikt såsom marindistriktschef, i militärt avseende lydande omedelbart under chefen för marinen. Marindistriktschef av flaggmans grad benämnes befälhavande amiral (befälhavande general, om han är generalsperson från kustartilleriet).

Marindistriktschefen biträddes av en stab, marindistriktsstaben. Under marindistriktschefen löd cheferna för lokalstyrkorna ur flottan (fartygsdepåerna), kustartilleriförsvar med kustartilleritruppförband, örlogsstation, örlogsvarv och örlogsdepå i militärt hänseende, kustbevakningsområdena samt tjänstegrenschefer. Organisationen medförde för de båda större marindistrikten, Ostkustens och Sydkustens marindistrikt viktiga förändringar i den lokala administrationen. För att marindistriktschefen skulle kunna i högsta möjliga grad ägna sig åt sina viktiga operativa uppgifter, befriades han från en mängd åligganden, som förut tillkommit honom i egenskap av tillika stationsbefälhavare och som nu delegerades på underlydande tjänstegrenschefer, såsom stationschefen (förut chefen för underofficers- och sjömanskårerna), chefen för marindistriktets intendenturförvaltning (förut chefen för stationsintendenturen), chefen för marindistriktets sjukvårdsförvaltning (förut förste läkaren) och chefen för marindistriktets karneralförvaltning (förut stationskontoret), varjämte fanns en amiralitetspastor.

 

Gotlands marindistrikts chef var till en början placerad i Stockholm där han hade sitt kontor och expedition. Han fanns på Gotland bara vid vissa tillfällen för övningar med Gotlands trupper och för överläggningar med militärbefälhavaren och länsstyrelsen.

Marindistriktets uppgift var att upprätthålla Gotlands förbindelser med fastlandet för tillförsel till ön av förråd av olika slag och för förstärkningar till trupperna, och upprätthålla den normala ut- och införseln. Detta skydd skedde på två sätt, genom konvojering av fartyg och genom minsvepning. Organisationen hade vidare till uppgift att ingripa till Gotlands försvar, direkt om det blev anfall mot Gotland. Vidare gällde det att svara för att farvattnen omkring Gotland hölls rena från minor och ubåtar så att kustflottan kunde med så små risker och förluster som möjligt insättas till skydd mot eventuella landstigningsförsök på ön. Marindistriktsorganisationen skulle vidare bevaka farvattnen genom kustsignalväsendet, genom patrullering med flygplan och fartyg.

 

Vid början av beredskapen utgjordes Visbyavdelningen av torpedkryssaren Jacob Bagge samt av jagarna Ragnar och Sigurd. Samtliga fartyg hade, då förstärkt försvarsberedskap anbefalldes, uppnått eller överskridit den totala livslängden enligt bestämmelserna iförsvarsordningen.

Fartygens stridsvärde var på grund av den höga åldern ringa. Under septemberkrisen 1938 hade chefen för Gotlands marindistrikt framhållit, att "med nuvarande sammansättning kan Visby-avdelningen endast avses för minsvepning och konvojering. Jagarna kunna möjligen, under gynnsamma omständigheter sättas in mot en landstigande fiende, men endast under mörker." Minsvepningsuppgifterna måste dock tilldelas hjälpfartyg, eftersom örlogsfartygen inte var utrustade med paravaner eller andra svepanordningar. Artilleriet och luftvärnet var svagt och ålderdomligt på både kryssaren och jagarna. Beträffande Jacob Bagge föreslog marinchefen och marinförvaltningen samma åtgärder som för Örnen. Jagarna var enligt marinförvaltningens uppfattning "jämförelsevis" i gott skick.

"Alla dessa jagare, vilka äro sjösatta under åren 1907-1911, äro emellertid trots verkställda reparationer till följd av sin långa och påfrestande tjänst nedsatta i fråga om hållfasthet och driftsäkerhet." Jacob Bagge var rustad då förstärkt försvarsberedskap intogs. Ragnar var klar den 3 september. Sigurd var färdigrustad först den 14 oktober och ingick därefter tillfälligtvis i Karlskrona-avdelningen och förenade sig med Visbyavdelningen den 29 oktober.

 
 

1931

Gotlands marindistrikt tillkom på grundval av 1925 års försvarsbeslut då sex marindistrikt inrättades. Före den 1/1 1938 fungerade chefen för Ostkustens marindistrikt som chef för det krigsorganiserade marindistriktet som detta år fick sin fredsorganisation.  

1937

Gotlands marindistrikt - förvaltningsföreskrifter utfärdade.

K. m:t har nu utfärdat föreskrifter för förvaltningen i fred vid Gotlands marindistrikt. Det stadgas bl a att chefen för marindistriktet skall i teknisk och ekonomiskt hänseende vara närmast underställd marinförvaltningen. Marindistriktchefen skall i vad på honom ankommer vara ansvarig för förvaltningen vid distriktet. Förvaltningen vid Gotlands marindistrikt skall omfatta distriktets chefsexpedition samt Tingstäde radiostation. För penningmedels erhållande skall marindistriktschefen hänvända sig till marinförvaltningen. Vid marindistriktet tjänstgörande manskap skall erhålla i stat fastställd beklädnad genom vederbörande kompanis försorg. (Artikel ur en gotländsk tidning den 25/11 1937) 

1939

Marindistriktsstaben som tidigare haft sin expedition i Stockholm, flyttade över till Visby för att överta ansvaret för bl a kustbevakningen och den flottans Visbyavdelning, som skulle organiseras. Expeditionen förlades på S:t Hansgatan 53.

1939-08-24

Utfärdades en generalorder om att marinens stridskrafter skulle upprustas. Chefen för Visbyavdelningen skulle med stab utföra rustning av strids- och hjälpfartyg som var tilldelade avdelningen. Rustning av två hjälpvedettbåtar tilldelade Gotlands marinflygstation (Fårösund).

1939-09-01

Den över 40 år gamla torpedkryssaren Jacob Bagge var klar och rustad (som depåfartyg) redan 1 september. Den nästan lika gamla jagaren Ragnar kom två dagar senare. Dessa gamla fartyg hade ännu inget luftvärn och deras användbarhet i strid var starkt begränsad. Det var dessa båda gamla jagare som stod för bevakningen runt Gotland. En jagare patrullerade kusten öster om Gotland och den andra jagaren kusten väster om ön.

1939-09-04

Kustflottan löpte ut för konvojering av trupptransporter till Gotland. Vilket kom att ske vid ett flertal tillfällen. Mineringarna i Fårösunds norra och södra inlopp har utlagts. Rustning av en hjälpvedettbåtsdivision var klar i slutet av september.

1939-10-29

Ragnars systerfartyg Sigurd anländer till Visbyavdelningen. Avdelningen utökades vid mobiliseringen med ytterligare två hjälpvedettbåtsdivisioner. På Gotland fanns nu fyra hjälpvedettbåtar typ I (bestyckade bogserbåtar).

1939-11-01

Under november och december prejades ett flertal fartyg av tyskarna medförande bl a post mellan fastlandet och Gotland. Vid undersökningen av fartygen granskades även passagerarlistorna. Sex hjälpvedettbåtar typ II (bestyckade fiskefartyg utrustade för minsvepning) tillkommer.

1940-03-01

Hela månaden var samtliga fartyg infrusna i Visby hamn. Den 9 april låg fortfarande ett packisbälte kvar utanför Gotlands västkust.

1940-04-09

Ingick i Visbyavdelningen jagarna Munin, Vidar, depåfartyget Jacob Bagge, sex hjvb typ II.

1941-04-01

Ingick i Visbyavdelningen jagaren Ragnar, depåfartyget Jacob Bagge, vedettbåten V 30, två hjvb typ I och sex hjvb typ II

1941

I slutet av året kunde Visbyavdelningen börja utmönstra sina gamla jagare. I stället tillfördes de moderna minsveparna Landsort och Arholma. De lämpade sig även för ubåtsjakt och fick efterhand delta i eskorteringen av trupptransporterna.

Att övervaka kustvattnen bl a att ta reda på och oskadliggöra minor och andra farligheter som kunde flyta in mot den gotländska kusten. Visbyavdelningen bidrog också till eskortering av trupptransporterna till och från Gotland. Marindistrikt Gotland / Visbyavdelningen var förlagd i en restaurang som hette Tesalongen och låg i det s k Liljehornska huset.

1942-04-01

Ingick i Visbyavdelningen minsveparna Arholma, Landsort, en hjvb typ I och sex hjvb typ II.

Tillförs depåfartyget Örnen, som ersatte systerfartyget Jacob Bagge. När avdelningen låg i hamn kunde fartygen hjälpa till med försvaret av Visby med sitt luftvärn bestående av åtta 25 mm automatkanoner. Fartygen kunde även utnyttjas som flytande kustbatterier, Örnen hade två 12 cm och minsveparna vardera två 7.5 cm kanoner.

Samtliga av Visbyavdelningens fartyg låg instängda i Visby hamn under hela månaden på grund av isläget.

1942-06-19

Danska fartyget S/S Orion torpederas av en rysk ubåt (SC 317) men sjönk inte utan den 23 bogserades fartyget in till Visby hamn av hjvb 273 Falken.

1943

Från det året fungerade chefen för VII militärområdet tillika som chef för Gotlands marindistrikt.

1943-08-01

Ingick i Visbyavdelningen minsveparna Arholma, Landsort, sex hjvb typ II.

På hösten utbyttes Arholma och Landsort ut mot vedettbåtarna Snapphanen och Kaparen. De var något mindre än sina föregångare men hade samma bestyckning och var sex knop snabbare. Med sina 23 knop kunde de lättare insättas mot ubåtar som hotade de fartyg som eskorterades.

1944

I januari gick vedettbåten Kaparen på grund och måste tas in på varv.

1944

Beordrades Visbyavdelningen att eskortera även de civila gotlandsbåtarna, beslutet upphävdes emellertid 14 dagar senare.

1944-03-15

Minsveparna Arholma och Landsort återkom till Visby. De avlöste både Kaparen och Snapphanen.

1944-04-01

Ingick i Visbyavdelningen minsveparna Arholma, Landsort, sex hjvb typ II.

Flyktingströmmen från baltikum ökar och Visbyavdelningen blev ombaserad till gotlands östra kust. Den blev även förstärkt med en vedettbåtsdivision och hjälpkryssare. Hjälpkryssaren användes i huvudsak till att överföra flyktingarna till fastlandet.

1944-11-24

Gotlandsbolagets fartyg Hansa sänks av en sovjetisk ubåt. 84 människor dör.

1945-01-31

Minsveparen Landsort på väg till Visby utsätts för torpedanfall men lyckades genom en undanmanöver undgick fartyget att träffas.

1945-02-01

Lastfartyget Gute som går i konvoj till Nynäshamn. Eskorten utgörs av bl a Arholma som upptäckte ett torpedskott mot Gute. Den gick genast till anfall mot den okända ubåten, dock utan att hitta den. Torpeden missade dock sitt mål. 

1945-04-01

Ingick i Visbyavdelningen minsveparna Arholma, Landsort, sex hjvb typ II

1956-12-31

Marindistriktet indrogs och dess uppgifter överfördes till Ostkustens marinkommando.

 
 
 

Hjälpminsvepare på farligt uppdrag

 
 

En liten bildsvit från Visby hamn under beredskapen

"Vår beredskap är god". Tuffa gotländska vakter bevakar yttre kajen 1940

Bäst att ha oklanderlig legitimation
 
Även gotlandsbåtens passagerare får visa legitimation Övervakad ilandstigning
 
Hela hamnen bevakas och skyddas Gotländska landstormsgubbar beredda på trubbel
 
Visby hamn full med marinens fartyg år 1940 Visby hamn full med marinens fartyg år 1940
 

Gamla torpedbåten HMS Orkan (V30) hjälper också till.

Minsveparna Arholma (53), Landsort (54), Vinga (65) samt Hven (66) i Visby hamn dagen efter S/S Hansas torpedering.

 
Hjälpvedettbåt under minröjning Minor, minor, minor överallt
 
Torpedkryssaren Jacob Bagge anlöper Visby hamn efter fullgjort uppdrag Torpedkryssaren Jacob Bagge på väg mot ett nytt uppdrag
 
Trångt i Visby hamn för alla örlogsfartyg vintern 1940
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig