|
|
|
Territorialvattnet vid Sveriges kuster indelades i
sjömilitärt hänseende i marindistrikt. Organisationen
innebar till en början i huvudsak endast, att vissa
officerare redan i fredstid förordnades till blivande
marindistriktschefer under krig, varvid sådana chefer, som i
fredstid innehade militär befattning, hade till åliggande
att utföra det planläggningsarbete, som hans verksamhet i
krig krävde. |
|
|
|
|
|
Minsveparna
Arholma (53), Landsort (54), Vinga (65) samt Hven (66) i
Visby hamn dagen efter S/S Hansas torpedering |
| |
|
Marindistrikten tillkom av 1931 års reglemente för marinen
och var till antalet sex, Norrlandskustens, Ostkustens,
Gotlands (GMD), Sydkustens, Öresunds samt Västkustens
marindistrikt.
Marindistriktsorganisationen var föranledd av nödvändigheten
att skapa klara befälsförhållanden och enhetlig ledning av
olika kustområdens maritima försvar vid krig.
Marindistriktschefen skulle utöva den militära ledningen av
samtliga förband, organ och anstalter inom marindistriktet,
såsom lokala sjöstridskrafter, marindistriktets
kustartiIleriförsvar, örlogsstation eller örlogsdepå samt
örlogsvarv. I enlighet med denna princip ställdes
Gotlands marindistrikt senare under därvarande
militärbefälhavare.
Marindistriktsorganisationen utvecklades genom 1936 års
försvarsbeslut där de i stort sett erhöll hela sin
omfattning redan i fredstid. Genom 1942 års försvarsbeslut
togs steget fullt ut, så att en särskild chef redan i
fredstid fanns tillsatt inom varje distrikt såsom
marindistriktschef, i militärt avseende lydande omedelbart
under chefen för marinen. Marindistriktschef av flaggmans
grad benämnes befälhavande amiral (befälhavande general, om
han är generalsperson från kustartilleriet).
Marindistriktschefen biträddes av en stab,
marindistriktsstaben. Under marindistriktschefen löd
cheferna för lokalstyrkorna ur flottan (fartygsdepåerna),
kustartilleriförsvar med kustartilleritruppförband,
örlogsstation, örlogsvarv och örlogsdepå i militärt
hänseende, kustbevakningsområdena samt tjänstegrenschefer.
Organisationen medförde för de båda större marindistrikten,
Ostkustens och Sydkustens marindistrikt viktiga förändringar
i den lokala administrationen. För att marindistriktschefen
skulle kunna i högsta möjliga grad ägna sig åt sina viktiga
operativa uppgifter, befriades han från en mängd åligganden,
som förut tillkommit honom i egenskap av tillika
stationsbefälhavare och som nu delegerades på underlydande
tjänstegrenschefer, såsom stationschefen (förut
chefen för underofficers- och sjömanskårerna), chefen för
marindistriktets intendenturförvaltning (förut chefen för
stationsintendenturen), chefen för marindistriktets
sjukvårdsförvaltning (förut förste läkaren) och chefen för
marindistriktets karneralförvaltning (förut
stationskontoret), varjämte fanns en amiralitetspastor. |
| |
|
Gotlands
marindistrikts chef var till en början placerad i Stockholm där han hade sitt
kontor och expedition. Han fanns på Gotland bara vid vissa
tillfällen för övningar med Gotlands trupper och för
överläggningar med militärbefälhavaren och länsstyrelsen.
Marindistriktets uppgift var att upprätthålla Gotlands förbindelser med
fastlandet för tillförsel till ön av förråd av olika slag och för förstärkningar
till trupperna, och upprätthålla den normala ut- och införseln. Detta skydd skedde
på två sätt, genom konvojering av fartyg och genom minsvepning. Organisationen
hade vidare till uppgift att ingripa till Gotlands försvar, direkt om det blev
anfall mot Gotland. Vidare gällde det att svara för
att farvattnen omkring Gotland hölls rena från minor och ubåtar så att
kustflottan kunde med så små risker och förluster som möjligt insättas till skydd
mot eventuella landstigningsförsök på ön. Marindistriktsorganisationen skulle
vidare bevaka farvattnen genom kustsignalväsendet, genom patrullering med
flygplan och fartyg.
Vid början av beredskapen utgjordes Visbyavdelningen
av torpedkryssaren Jacob Bagge samt av jagarna
Ragnar och Sigurd. Samtliga fartyg hade, då
förstärkt försvarsberedskap anbefalldes, uppnått eller
överskridit den totala livslängden enligt bestämmelserna
iförsvarsordningen.
Fartygens stridsvärde var på grund av den höga åldern ringa.
Under septemberkrisen 1938 hade chefen för Gotlands
marindistrikt framhållit, att "med nuvarande sammansättning
kan Visby-avdelningen endast avses för minsvepning och
konvojering. Jagarna kunna möjligen, under gynnsamma
omständigheter sättas in mot en landstigande fiende, men
endast under mörker." Minsvepningsuppgifterna måste dock
tilldelas hjälpfartyg, eftersom örlogsfartygen inte var
utrustade med paravaner eller andra svepanordningar.
Artilleriet och luftvärnet var svagt och ålderdomligt på
både kryssaren och jagarna. Beträffande Jacob Bagge föreslog
marinchefen och marinförvaltningen samma åtgärder som för
Örnen. Jagarna var enligt marinförvaltningens uppfattning
"jämförelsevis" i gott skick.
"Alla dessa
jagare, vilka äro sjösatta under åren 1907-1911, äro
emellertid trots verkställda reparationer till följd av sin
långa och påfrestande tjänst nedsatta i fråga om hållfasthet
och driftsäkerhet." Jacob Bagge var rustad då förstärkt
försvarsberedskap intogs. Ragnar var klar den 3 september.
Sigurd var färdigrustad först den 14 oktober och ingick
därefter tillfälligtvis i Karlskrona-avdelningen och förenade
sig med Visbyavdelningen den 29 oktober. |
| |
| |
|
1931
|
Gotlands
marindistrikt tillkom på grundval av 1925 års försvarsbeslut då sex
marindistrikt inrättades. Före den 1/1 1938 fungerade chefen för Ostkustens
marindistrikt som chef för det krigsorganiserade marindistriktet som detta år
fick sin fredsorganisation.
|
|
1937
|
Gotlands
marindistrikt - förvaltningsföreskrifter utfärdade.
K. m:t har nu utfärdat föreskrifter för förvaltningen i fred vid Gotlands marindistrikt. Det
stadgas bl a att chefen för marindistriktet skall i teknisk och ekonomiskt
hänseende vara närmast underställd marinförvaltningen. Marindistriktchefen skall
i vad på honom ankommer vara ansvarig för förvaltningen vid distriktet.
Förvaltningen vid Gotlands marindistrikt skall omfatta distriktets
chefsexpedition samt Tingstäde radiostation. För penningmedels erhållande skall
marindistriktschefen hänvända sig till marinförvaltningen. Vid marindistriktet
tjänstgörande manskap skall erhålla i stat fastställd beklädnad genom
vederbörande kompanis försorg. (Artikel ur en gotländsk tidning den 25/11 1937)
|
|
1939
|
Marindistriktsstaben som tidigare haft sin expedition i
Stockholm, flyttade över till Visby för att överta ansvaret
för bl a kustbevakningen och den flottans Visbyavdelning,
som skulle organiseras. Expeditionen förlades på S:t
Hansgatan 53. |
|
1939-08-24
|
Utfärdades en generalorder om att marinens stridskrafter
skulle upprustas. Chefen för Visbyavdelningen skulle med
stab utföra rustning av strids- och hjälpfartyg som var
tilldelade avdelningen. Rustning av två hjälpvedettbåtar
tilldelade Gotlands marinflygstation (Fårösund). |
|
1939-09-01
|
Den över 40 år gamla torpedkryssaren
Jacob Bagge var klar och rustad (som depåfartyg)
redan 1 september. Den nästan lika gamla jagaren Ragnar
kom två dagar senare. Dessa gamla fartyg hade ännu inget
luftvärn och deras användbarhet i strid var starkt
begränsad. Det var dessa båda gamla jagare som stod för
bevakningen runt Gotland. En jagare patrullerade kusten
öster om Gotland och den andra jagaren kusten väster om ön. |
|
1939-09-04 |
Kustflottan löpte ut för konvojering av trupptransporter
till Gotland. Vilket kom att ske vid ett flertal tillfällen.
Mineringarna i Fårösunds norra och södra inlopp har utlagts.
Rustning av en hjälpvedettbåtsdivision var klar i slutet av
september.
|
|
1939-10-29 |
Ragnars systerfartyg Sigurd
anländer till Visbyavdelningen. Avdelningen utökades vid
mobiliseringen med ytterligare två
hjälpvedettbåtsdivisioner. På Gotland fanns nu fyra
hjälpvedettbåtar typ I (bestyckade bogserbåtar).
|
|
1939-11-01 |
Under november och december prejades ett flertal fartyg av
tyskarna medförande bl a post mellan fastlandet och Gotland.
Vid undersökningen av fartygen granskades även
passagerarlistorna. Sex hjälpvedettbåtar typ II (bestyckade
fiskefartyg utrustade för minsvepning) tillkommer.
|
|
1940-03-01 |
Hela månaden var samtliga fartyg infrusna i Visby hamn. Den
9 april låg fortfarande ett packisbälte kvar utanför
Gotlands västkust.
|
|
1940-04-09 |
Ingick i Visbyavdelningen jagarna Munin, Vidar,
depåfartyget Jacob Bagge, sex hjvb typ II.
|
|
1941-04-01 |
Ingick i Visbyavdelningen jagaren Ragnar,
depåfartyget Jacob Bagge, vedettbåten V 30, två hjvb
typ I och sex hjvb typ II
|
|
1941
|
I slutet av året kunde Visbyavdelningen börja utmönstra sina
gamla jagare. I stället tillfördes de moderna minsveparna
Landsort
och Arholma. De lämpade sig även för ubåtsjakt och fick
efterhand delta i eskorteringen av trupptransporterna.
Att övervaka kustvattnen bl a att ta reda på och
oskadliggöra minor och andra farligheter som kunde flyta in
mot den gotländska kusten. Visbyavdelningen bidrog också
till eskortering av trupptransporterna till och från
Gotland. Marindistrikt Gotland / Visbyavdelningen var
förlagd i en restaurang som hette Tesalongen och låg i det s
k Liljehornska huset. |
|
1942-04-01 |
Ingick i Visbyavdelningen minsveparna Arholma,
Landsort, en hjvb typ I och sex hjvb typ II.
Tillförs depåfartyget Örnen, som ersatte
systerfartyget Jacob Bagge. När avdelningen låg i
hamn kunde fartygen hjälpa till med försvaret av Visby med
sitt luftvärn bestående av åtta 25 mm automatkanoner.
Fartygen kunde även utnyttjas som flytande kustbatterier,
Örnen
hade två 12 cm och minsveparna vardera två 7.5 cm kanoner.
Samtliga av Visbyavdelningens fartyg låg instängda i Visby
hamn under hela månaden på grund av isläget.
|
|
1942-06-19
|
Danska fartyget S/S Orion torpederas av en rysk ubåt (SC
317) men sjönk inte utan den 23 bogserades fartyget in till
Visby hamn av hjvb 273 Falken.
|
|
1943
|
Från det året fungerade chefen för VII militärområdet
tillika som chef för Gotlands marindistrikt.
|
|
1943-08-01
|
Ingick i Visbyavdelningen minsveparna Arholma,
Landsort, sex hjvb typ II.
På hösten utbyttes Arholma och Landsort ut mot
vedettbåtarna Snapphanen och Kaparen. De var
något mindre än sina föregångare men hade samma bestyckning
och var sex knop snabbare. Med sina 23 knop kunde de lättare
insättas mot ubåtar som hotade de fartyg som eskorterades.
|
|
1944
|
I januari gick vedettbåten Kaparen på grund och måste
tas in på varv.
|
|
1944
|
Beordrades Visbyavdelningen att eskortera även de civila
gotlandsbåtarna, beslutet upphävdes emellertid 14 dagar
senare.
|
|
1944-03-15
|
Minsveparna Arholma
och Landsort återkom till Visby. De avlöste både
Kaparen
och Snapphanen.
|
|
1944-04-01
|
Ingick i Visbyavdelningen minsveparna Arholma,
Landsort, sex hjvb typ II.
Flyktingströmmen från baltikum ökar och Visbyavdelningen
blev ombaserad till gotlands östra kust. Den blev även
förstärkt med en vedettbåtsdivision och hjälpkryssare.
Hjälpkryssaren användes i huvudsak till att överföra
flyktingarna till fastlandet.
|
|
1944-11-24
|
Gotlandsbolagets fartyg Hansa sänks av en sovjetisk ubåt. 84
människor dör.
|
|
1945-01-31 |
Minsveparen
Landsort på väg till Visby utsätts för torpedanfall men
lyckades genom en undanmanöver undgick fartyget att träffas. |
|
1945-02-01
|
Lastfartyget Gute som går i konvoj till Nynäshamn. Eskorten
utgörs av bl a Arholma
som upptäckte ett torpedskott mot Gute. Den gick genast till
anfall mot den okända ubåten, dock utan att hitta den.
Torpeden missade dock sitt mål.
|
|
1945-04-01
|
Ingick i Visbyavdelningen minsveparna Arholma,
Landsort, sex hjvb typ II |
|
1956-12-31
|
Marindistriktet indrogs och dess uppgifter överfördes till
Ostkustens marinkommando.
|
 |
|
|
| |
| |
| |
|
 |
|
Hjälpminsvepare på farligt uppdrag |
| |
|
