Tidningsklipp med anknytning til Gotlands försvar / 1940 |
 |
|
 |
Två Gotlandsbilar till
Finland
Gotlands Allehanda 19/1 1940 |
 |
Gotländska bilbolaget skänker bilarna. —
Vem skänker lasten?
Ett berömvärt initiativ har tagits av
direktör H. Sundström och Gotländska
bilbolaget, vilka beslutat att sända tvenne
lastbilar till Finland. Bilarna bli två
stycken 3,5 tons Chevrolet, vilka i dagarna
hitväntas från General Motors fabriker för
att monteras och utrustas, varefter meningen
är, att de skulle kunna avgå härifrån i
början av februari för att sedan landvägen
Stockholm-Torneå fortsätta vidare till
lämplig ort i norra Finland. Direktör
Sundström kommer själv att köra en av
bilarna och den andra föres av någon man ur
firmans personal. Men dessa bilar ta som
sagt tillsammans sju tons last. Och
naturligtvis skola de ha full last när de gå
till Finland. Nu blir det övriga
gotlänningars sak att samla ihop
förnödenheter av olika slag, så att lasten
blir fylld.
Direktör Sundström har varit i kontakt med
Centrala Finlandshjälpen, och där har man
förklarat, att vad som särskilt är lämpligt
att packa in för Finland är exempelvis
kokkärl, kläder, skidor mekaniska verktyg o.
s. v. Och det bör icke vara någon svårighet
att på Gotland få ihop sju ton av dylika
nödvändighetsartiklar. Finns det andra
nyttiga saker än de nämnda, som någon vill
skänka, så går det naturligtvis också bra.
Avfärden skall som nämnts ske i början av
februari och det gäller alltså att snarast
möjligt komma med gåvorna. Dessa komma att
ihopsamlas i Gotländska bilbolagets
utställningslokal vid Kung Magnus väg, och
postadressen blir F i n l a n d s b i l a r
n a, Visby. Förfrågningar kunna göras å tel.
1909 eller 1322.
Ångbåtsbolaget har för sin del lovat att
befordra bilarna kostnadsfritt fram och
åter. |
|
|
|
Militärbilen gick till botten
Gotlands Allehanda 30/1 1940
|
|
 |
Ett svårt missöde råkade tvenne militärer ut för på
fredagsmiddagen (26/1 1940). En av kronans lastbilar skulle
köra på isen utanför Grötlingboudd, emedan detta är enda
framkomliga vägen i trakten. Något över hundra meter från
land brast isen och bilen sjönk i vattnet. De åkande hunno
dock taga sig ur och sluppo och följa med i det kalla
vattnet. Bilen står på 2,5 meters djup utanför en s. k.
pall, varför bärgningen icke blir så lätt i det besvärliga
vädret. Efterräkningar torde icke utebli, då bilen synes ha
körts onödigt långt ut från stranden. |
|
|
|
Skyddsrummet i Nunnan
Gotlands Allehanda 4/2 1940
|
|
 |
Till entreprenör för
iordningsställande av skyddsrummet i
Nunnan har antagits byggnadsfirman Pettersson och Nordberg,
vilkas anbud slutade på 3,081 kr. Härtill kommer sedan
luftreningsaggregat. |
|
|
|
Varning för skarpskjutning och
bombfällning i trakten av Fårösund
Gotlands Allehanda 4/2 1940
|
|
 |
Skarpskjutning och bombfällning från flygplan kommer att
äga rum samtliga vardagar mellan kl. 08,00-16,00 fr. o. m.
den 4/6 och t. v.
Farligt område för skjutning utgör en sektor med 5,000 mtr
radie, med centrum i innersta delen av V. Nackevik (2 kmtr.
öster Ar) och begränsat åt väster av linjen V.
Nackevik - mittpunkten av Falholmen, och öster av linjen V.
Nackevik - Vialmsudd.
Farligt område för bombfällning utgöra dels Skenholmen, dels
norra delen av Bungenäs.
När skjutning eller bombfällning pågår hissas röd flagg vid
resp. västra udden i inre delen av V. Nackevik, Långösändan
(Skenholmen) samt vid vägskälet 2 kmtr syd - sydost Fårösund.
Övningsledaren |
|
|
|
Visby Rödakorskår
Gotlands Allehanda 4/2 1940
|
|
 |
Visby Rödakorskår
höll i går sitt sammanträde för sommarsäsongen. Trots att en stor del av
medlemmarna f. n. äro inkallade i beredskapstjänst, hade ett 30-tal infunnit sig
till sammanträdet. Mötesförhandlingarna öppnades av kårens ledare R. K.-serg.
Fred Holmgren, vilken hälsade de närvarande välkomna.
Föredragningslistan godkändes. Ur denna saxa vi en del ärenden av allmänt
intresse. Sålunda beslöt kåren att deltaga med en så stor, trupp som möjligt vid
firandet av Svenska flaggans dag den 6 juni. Även en beredskapsavdelning under
befäl av R. K.:korpral G. Åman avdelades att svara för olycksfallsberedskapen
under kvällen. Vidare beslöts att fr. o. m. den 16 juni beredskapsplats skall
upprättas varje lämplig badsöndag vid "Norderstrands badplats" i Visby. Ävenså å
Tolta badplats om personal finnes till förfogande. Kåren beslöt även ställa sig
till förfogande med anordnande av beredskap vid idrottstävlingarna på Gutavallen
o. "Visby stadslöpning" den 9 juni. Även ett förslag ang. insamling av
medicinalväxter under R. K.-sergeant Danckwardts ledning godkändes. Under
sammanträdet meddelade v. ordföranden landskontorist Liljeborg att kåren av
fältpost 18511 erhållit en penningsumma, insamlad bland mannarna därstädes till
hedrandet av vpl. 16 78/35 Hanssons minne. Kåren beslöt att tacksamt emottaga
densamma, samt avfattade en tacksamhetsskrivelse och ägnade en tyst minut till
Hanssons minne.
Som avslutning på sammanträdet höll R. K.-serg. Holmgren ett litet kåseri över
ämnet "Minnen från min Rödakorstjänstgöring vid Sv. ambulansen i Finland".
Talaren började med att skildra resans besvärligheter och övergick sedan till
att omtala hur hans dagliga arbete gestaltat sig, samt de äventyr och
besvärligheter som han varit med om. Efter sitt anförande avtackades han med
applåder av de närvarande, vilka livligt uppskattade hans föredrag. R. K.-man
Larsson föreslog därefter ett fyrfaldigt leve för "våra kamrater som deltagit i
Finlandsambulansen". Av dessa voro endast två närvarande, nämligen Holmgren och
Wallin. Den senare lovade att vid ett annat tillfälle kåseri litet om
"ambulansen" samt förevisa en del bilder från densamma. Kåren emottog
erbjudandet med tacksamhet.
Man har bett oss meddela att kåren samlas den 6 juni å Gutavallen kl. 18,30 för
deltagandet i firandet av Svenska flaggans dag. |
|
|
|
Sveriges finaste Lv-skjutbana på I 18 ger
fenomenresultat mm
Gotlänningen 27/3 1940 |
 |
Mera radioreportage, ber sjungande
batteri.
Bastu, betong och bilkonstruktörer på
frontresans andra dag.
Det gotländska luftvärnets effektivitet var
det starkaste intrycket från frontresans
andra dag. Även då sken en härlig vårsol
över snövidderna men temperaturen höll sig
lagom frisk, några grader under
nollstrecket. I varje fall var kylan
tillräckligt bitande för att göra sig påmind
genom de civila överrockarna ute på Hällarna
vid Visborgs slätt, där landets nyaste,
största och modernaste
luftvärnskulsprutebana demonstrerades av
överstelöjtnant M. E. Hedenlund, en av de
många officerare som nedlagt och nedlägger
ett energiskt och outtröttligt arbete på
stärkandet och övandet av speciellt
landstormstrupperna, som numera i de flesta
fall stå i nivå med de bästa linjetrupperna.
Vilket ju endast är som det skall vara,
eftersom landstormen här på Gotland har
uppgifter som endast tillkommer
linjetrupperna i andra landsdelar.

Ett backkrön utanför Visby ringmur forceras
av mannarna med friskt humör.
Luftvärn är någonting som aldrig blir
riktigt färdigt. Allting kan aldrig skyddas
hundraprocentigt, ens med världens bästa
luftvärn, men man vill ju skydda så mycket
som möjligt, och därför bör det sägas ut att
vi behöva ännu mer luftvärn. Vilket som sagt
inte betyder, att en fiende i luften
ostraffat kan nalkas våra kuster. Tvärtom
torde det komma at bli mycket hett om öronen
för honom, och i själva verket äro vi redan
ganska nära det tillstånd som talas om i
uppropet om jaktplan för Gotland, nämligen
att inget fientligt flygplan skall kunna
oskatt återvända från en raid mot den
gotländska kusten.
Utbildningen av luftvärnsartillerister och
kulspruteskyttar pågår med oförminskad iver,
och när nu Sveriges största skjutbana i
branschen är klar på hällarna kommer
utbildningen att gå ännu snabbare. Inte
mindre än 20 luftvärnskulsprutor kunna på en
gång peppra sina tavlor på detta skjutfält,
vars enda nackdel är blåsten. Men blåst äro
gotlänningarna vana vid.
Det är intressanta anordningar vi få se här.
En lång rad ställningar för tavlor, 20
stycken, och tavlorna ha sitt särskilda
intresse eftersom de äro konstruerade efter
den nya skjutinstruktionen som är så färsk
att den ännu inte lämnat tryckpressarna.
Kring varje tavla finns uppsatt små
flygplansilhuetter, som motsvara vissa lägen
i verkligheten.
Målbestämningen sker på vanligt sätt,
pjäserna riktas mot målfigurerna, och om
alltsamman görs på rätta sättet sitter
kulkärven mitt i tavlan. När skyttarna
blivit litet mer försigkomna få de pröva
sina talanger på den s. k. paddan, som
består av ett slags drake vilken bogseras
fram över en konstruktion av linor på höga
master. Hastigheten är anpassad så att den
motsvarar ett riktigt flygplans fart och så
gäller det att sätta skotten rätt på några
sekunder. Ty man har inte lång tid att vinka
på när det gäller flygangrepp.

Visby ringmur erbjuder ett naturligt
skyttevärn – åtminstone när fotografen är i
närheten.
Väldig förbättring av skjutresultaten.
Luftvärnskulsprutorna användas endast mot
flygare på lägre höjd, upp till 1,000 m.
Sedan de ettriga Boforskanonerna vid – de
skjuta förresten bra även på kortare
avstånd. Och en luftvärnskulspruta nu är
inte detsamma som för några år sedan. På
grund av den förbättrade utbildningsmetoden
vid den nya banan har träffsäkerheten
drivits upp med 30-40 procent, och
projektilerna ha förbättrats. Numera finns
även pansarbrytande kulspruteammunition med
stor genomslagskraft, och eldhastigheten är
närmare 800 skott i minuten.
− Skytte har alltid legat för
gotlänningarna, säger överstelöjtnant
Hedenlund, som är mycket nöjd med sina
elever. – Hittills ha de skjutit bra, nu
hålla vi på att lära dem skjuta fort också,
och de tycks trivas lika bra med det.
I
förbifarten kasta vi ett öga på en vanlig
kulspruta som ligger och knattrar mot ett
mål ”någonstans”. Det är en grupp studenter
som utbildas av en sergeant. Om någon frågar
var målet finns, så får man den förbluffande
upplysningen att det är osynligt.
”Sprutorna” skjuta med hjälp av sina
kikarsikten, fina riktinstrument och
eldledning mot osynliga mål precis som
artilleriet. Man kan alltså ligga på ena
sidan av en sluttning och knäppa en fiende
på andra sidan backen, om den inte är för
brant.
Vad skall nästa steg i utvecklingen bli –
att skjuta runt hörn?
Hos Gotlands bästa luftvärnsbatteri.
Detta var den elementära utbildningen. Hur
ett luftvärnsbatteri fungerar på sin plats
vid fronten få vi se på ett annat ställe
”någonstans”, där ett batteri moderna
helautomatiska lv-kanoner ligga i starkt
skyddade ställningar för att bevaka något
viktigt föremål. Flyglarm går, på ungefär en
minut har kanonservisen ryckt ut från sin
förläggning, besatt ställningarna och gjort
pjäser och riktinstrument klara för aktion
(rekordet lär vara 45 sekunder för en
utryckning på platsen!)
Dessa kanoner ha för övrigt en mycket stor
fördel jämfört med äldre modeller, de kunna
nämligen också användas som flackbanepjäser.
Skulle mot förmodan några fientliga
fallskärmstrupper våga sig på ett
landsättningsförsök och komma ner på fältet
ha de alla utsikter att bli nedmejade, om de
inte prickats redan i fallskärmarna.
Batteriet på detta ”någonstans” var
förresten ett intressant kapitel. Det var
sammansatt av unga pojkar, och chef var en
A-klassare, flaggkorpral till graden och
jur. stud. i Stockholm i det civila. Där
fanns alltså inte en enda man befäl ”på
stat” och ändå var det pressdelegationens
enhälliga mening att rappare lv-batteri hade
vi inte sett på resan hittills.
Flaggkorpralens namn bör fram: E. Edberg är
hans namn och om allt går efter beräkning
dröjer det inte längre förrän han är
konstituerad till fänrik. En intelligent och
säker ung man, typen för det svenska
reservbefälet när det är som bäst. Och så
kommer vår oundvikliga fråga: Hur trivs ni
här ute?
− Här går ingen nöd på oss, försäkrar den
blivande fänriken. Vi har det varmt och gott
i vår stuga och alltid finns det saker och
ting att göra för oss. När lördagskvällen
kommer är det just inte många som ber om
permission för att resa till stan. De flesta
föredraga att stanna här ute, och vi brukar
hälsa på i bondgårdarna runt omkring – där
vi bli mottagna på allra bästa sätt. Det är
duktiga pojkar allesammans, de bästa jag har
sett i den vägen. Jag vill också säga att de
är värda litet uppmuntran. De flesta ha
legat inne från februari förra året, så det
skulle nog inte vara ur vägen med avlösning.
Jag skulle också vilja säga att det nog
skrivits litet för mycket om vad som gjorts
för neutralitetsvakten, det är inte alla som
fått vara med. Själva ha vi fått varken
hjälmskydd eller något annat här ute, fast
det kan vara besvärligt nog att stå på post
om nätterna när temperaturen närmar sig 40
minusgrader. Och så är pojkarna litet ledsna
för att Radiotjänst gjort så litet för oss
här på Gotland. Det är visst mest från
Norrland man har utsändningar. Vi har nog
lite att komma med vi också i
underhållningsväg, det är ett ”sjungande
gäng” i den här förläggningen.
Nu går alltså denna behjärtansvärda bön
vidare till Radiotjänst, om den når så
långt. Det är en bön som säkert de flesta
inkallade här nere instämma i: Gör mer
radioreportage från Gotland, ge även
pojkarna här en chans att hälsa hem via
etern. De ha burit en tyngre försvarsbörda
än de flesta, många av dem ha legat inne
över ett år i följd, och ingen vet när
avlösningen kommer. Hjälp till att bryta
isoleringen för dem!

Övningsskjutning med luftvärnskulspruta i
dubbellavettage. Kulsprutebanan är Sveriges
modernaste.
Trupperna bygga sin egen bastu.
På tal om trevnad dimper nu detta lilla
frontreportage rakt in i ett ämne som inte
är utan sin betydelse, nämligen badfrågan.
Hur ha de inkallade den saken ordnad så
långt ute i bygderna, där det kanske inte
finns en bastu på flera socknars avstånd!
Nu, är det ju så att basturörelsen går fram
som en stormvind över landsbygden. I socken
efter socken resa sig små vita hus, där
ångan fräser mot de glödheta stenarna på
lördagskvällarna och dit socknens folk
vandrar efter en veckas svett och möda för
att löga sin kropp och friska upp sin själ.
Bastun har gamla gotländska anor och den har
nu börjat uppleva en kraftig renässans. På
de flesta håll är det alltså inte så långt
till närmaste bastu. Och där man inte har
bastu, där bygger man sig en bastu själv, så
enkelt är det.
Den förnämliga hemgjorda bastun träffade vi
på i en socken ”någonstans”. Det var
bataljonen Lindh som svarade för rusthållet,
och kapten C. Vogel var badmästare eller vad
man skall kalla honom. Han demonstrerade sin
och bataljonens bastu med berättigad
stolthet. Av en gammal kåk, som stått
obebodd i tjugo år, hade kompaniet med egna
händer byggt sig en bastu som inte går av
för hackor. Den är inte bara större än de
nya bastumodellerna utan också minst lika
komfortabel, byggd enligt det urgamla finska
systemet med upphettade stenar som begjutas
med vatten, varefter de utveckla en
överhettad ånga vars verkningar lära vara
ljuvliga – undertecknad har själv aldrig
prövat finsk bastu, men den såg lockande ut.
Och som en värdig och uppiggande avslutning
följer en härlig snödusch i drivorna
utanför.
Ett tusen kronor har denna mötesbastu
kostat. Men så har också förläggningen
knogat värre med murslev, såg och
målarpensel. Inte ens rörmokarna ha fattats,
det vittnar rörledningarna och den praktiska
duschen om. Man tager vad man haver, till
vattentankar utnämndes några gamla
oljebehållare, och så var den saken klar med
litet händighet. I december satte man i
gång, och första lördagen i februari
serverades det första bastubadet.
Betongvärn, hemgjord ambulans och alla
tiders skyddsrum.
Major Torstens Lindhs förband ligger inte på
latsidan. Kulsprutenästena och
pjäsställningarna kanta kusten även här,
ytterligt listigt kamouflerade. Den
gotländska kusten måtte vara vid det här
laget något av en mardröm för en fiende med
landstigningsmani.
När truppförbandet inte har något särskilt
för sig hittar man på att göra något
knepigt. Där finns en lastbil som man inte
har direkt användning för – den förvandlas
hastigt och lustigt till en sjuktransportbil
av de händiga mannarna. En riktig
förstklassig ambulans med plats för 3-4
liggande patienter och 10-12 personer
sittande. Dragfri, varm och skön.
Och, för att återvända till den osynliga
delen av försvaret, planlägges byggandet av
ytterligare ett absolut fullträffsäkert och
lika osynligt skyddsrum för
truppförbandsstaben. Platsen för
skyddsrummet är en bergknalle med härlig
utsikt över den kringliggande trakten,
inbegripet havet. Och skyddsrummet placeras
i en skreva som täcks över med mäktiga
betongvalv, och därefter dröjer det inte
länge förrän en riklig vegetation av mossa
och enbuskar utbreder sig över taket,
fientliga spanings- och bombflygare till
stor besvikelse, ty det skall mer än en
falks öga för att upptäcka denna hjärna i
traktens försvar.
Reservbefälet utbildas vidare.
Dagens artikel började på I. 18, och det kan
väl inte vara ur vägen att sluta reportaget
på samma plats, nämligen med några ord om
den teoretiska utbildningen, som vi fingo
tillfälle att nosa på. Soldatens utbildning
består inte bara i att sköta vapnen, han
måste också känna något om taktik och andra
finesser, och detta gäller i synnerhet
reservbefälet. För närvarande pågå ett antal
kurser, för gevärsplutonchefer,
kulsprutetroppchefer och andra. Grupp efter
grupp kallas in från de yttre
förläggningarna och få sig en duvning i
materielkännedom, skjutning och taktik,
först och främst taktik, som först inläres
på skolbänken under kapten Sven Hedengrens
skickliga ledning och sedan praktiseras i
terräng. Det har under det senaste kriget
visat sig att materielkännedom betytt
oerhört mycket för truppernas kvalitet, och
meningen är att varje chef skall kunna
hantera alla sorters vapen i sin avdelning:
gevär, kulsprutegevär, kulsprutepistol och
vanlig pistol, granatkastare, kulspruta och
pansarvärnskanon. Var man på rätt plats –
men i nödfall skall var man helst kunna
ställas på vilken plats som helst.
Jacson. |
|
|
|
Gotländsk militär lär sig kolning
Gotlänningen 10/4 1940 |
 |

Milan vid Banner i Lärbro har tänts.
Skorstenen som gett milan dess namn ses till
höger
I
lördags tändes som förut omtalats den första
skorstensmilan på Gotland vid Banner i
Lärbro. Den är byggd av militär och
instruktör har varit en studerande vid
skogshögskolan vid namn Löfgren, vilken f.
n. tjänstgör son studentfurir på Gotland.
Furir Löfgren har praktiserat kolning i
Värmland. För att vinna inträde vid
skogshögskolan fordras en två månaders kurs
i kolning.
Vid kolning skall man helst ha torr ved, men
detta har man inte lyckats uppbringa i dessa
vedbristens dagar. Milan som rymmer hela 62
kbm. och därför med säkerhet är den största
milan som byggts på Gotland och är fylld med
gran- och furuved, därav 20 proc. rå ved,
som man under veckan avverkat i trakten. Den
torra veden har man fått från Vallstena. På
onsdagen i förra veckan började man bygga
milan som vilar på en rost av sparrar. I
mitten står en grov stock med tvärribbor,
mot vilken de tre meter långa sparrarna ha
rests, så att en tändtrumma bildats i
mitten. Utanpå veden har lagts granris och
sågspån och utanför är det kraftiga stöttor.
Milan har en omkrets av 21 meter i botten
och 11 meter i toppen och är nära tre meter
hög. Milorna täckas vanligtvis med kolstybb,
men sådan har inte stått att uppbringa på
Gotland. Sågspån är som bekant eldfängt, men
man försöker neutralisera faran av att milan
skall brinna genom att sågspånen hålles
fuktig.
Milan är av den typ som kallas
skorstensmilor, en tidsbesparande värmländsk
uppfinning. I stället för at man vid vanliga
milor har tre veckors kolningstid klaras
kolningen vid skorstensmilan av på en vecka.
Utbytet av kol blir c:a 50 proc. och man
räknar med att få ut 30 kbm. kol ur milan.
Dessutom finnas fyra luftintag som samtidigt
tjäna som rökgångar. Dessa skola emellertid
täppas igen när kolningen kommit i gång.
Tändningen av milan gjordes på
lördagseftermiddagen. En brasa av ved
gjordes upp på toppen av milan och när veden
blivit tillräckligt genombränd kastades
alltsammans ned i tändtrumman, vilket man
upprepade än en gång. Det tar i regel 4-5
timmar innan kolningen kommer i gång.
Denna mila skall tjänstgöra som
instruktionsmila och den kommer att skötas
av elva man som äro förlagda i ett tält i
närheten. Samtidigt utbildas dessa mannar av
furir Löfgren till kolare. Det är nämligen
meningen att kolningen skall bli mera
omfattande på Gotland. Vid Banner kommer man
att samla ved till hösten för att då sätta i
gång på allvar med kolning och då komma
kanske fyra eller fem milor att ligga
bredvid varandra. Även på södra Gotland
kommer man att bygga milor.
Kolen som man får skall användas för
militärens behov för drift av gengasbilar.
Många sådana finnas redan i bruk här på
Gotland och flera blir det väl om
bensintillförseln stoppar. |
|
|
|
Grovt överfall å S:t Hansgatan. Civil person slagen av två
militärer
Gotlands Allehanda 6/5 1940
|
 |
Ett våldsamt bråk
ägde rum vid S:t Hansgatan vid 11-tiden på lördagskvällen
(4/5 1940), varvid skrik och vrål störde de omkringboende,
som trodde att minst ett mord var i görningen.
Ögonvittnen
meddela, att de — så gott de nu kunde i mörkläggningen —
iakttagit två militärer, enligt uppgift i artilleriuniform,
och en civil, vilka varit inbegripna i gruff vid frisör
Högvalls hörna. Militärerna voro de angripande och den
civile tog till flykten nedåt Revalsgränd, men upphanns och
vräktes tvärs genom den stängda porten som slogs sönder, in
på hr Högvalls gård, där han slogs omkull och sparkades. Det
var därunder han utstötte de hjärtslitande skrik, som väckte
hela grannskapet. Tumultet var så våldsamt, att soptunnor på
gården vältes upp och ner. Tillstädeskommande personer,
fingo av militärerna uppgiften, att de tillhörde
krigspolisen. De funno emellertid för gott att försvinna
från platsen, varefter den slagne civile så småningom blev
omhändertagen och även infann sig på polisstationen. Han
förklarade där, att han icke kände, vem som utfört våldet
mot honom.
På polisstationen
förklarade man, att man icke känner saken närmare, men att
krigspolisen ägnat saken uppmärksamhet. På platsen för
uppträdet har hittats en tur- och returbiljett med
busslinje, vilket kanske kan lämna upplysningar i saken.
Det är att
hoppas, att saken bör uppklarad och att rättssäkerheten i
staden under mörkläggningstider kan upprätthållas. |
|
|
|
Vådaskott i låret
Gotlänningen 21/5 1940
|
|
 |
Sergeant
Strandberg vid A. 7 råkade i går e. m. (20/5 1940) skjuta
sig i ena låret. Olyckan inträffade när han skulle dra upp
den tydligen osäkrade pistolen ur hölstret, varvid skottet
brann av och kulan gick genom låret. Han förbands på platsen
och fördes sedan i ambulans till lasarettet.
Vid undersökning
på lasarettet konstaterades att kulan lyckligtvis endast
gått genom mjukdelarna och sålunda benet icke skadats. |
|
|
|
Skyddsrummet i Nunnan
Gotlands Allehanda 7/6 1940
|
|
 |
Till entreprenör för
iordningsställande av skyddsrummet i Nunnan har antagits
byggnadsfirman Pettersson och Nordberg, vilkas anbud slutade på 3,081 kr.
Härtill kommer sedan luftreningsaggregat. |
|
|
|
Lottorna anordna
aftonunderhållning
Gotlands Allehanda 7/6 1940
|
|
 |
Lottorna anordna
aftonunderhållning å I 18:s gymnastiksal i morgon
afton, varvid Visby amatörklubb uppför den roliga pjäsen
Eliza stannar. Efter teaterföreställningen blir det dans
efter tonerna av Ernestos kapell och samtidigt sörjer
lottorna för förfriskningar etc. Behållningen går till
lottornas verksamhet. |
|
|
|
Skarpskjutning med artilleripjäser
Gotlands Allehanda 8/6 1940
|
|
 |
Skarpskjutning med artilleripjäser
kommer att äga rum på Tofta skjutfält tisdagen den 11 juni 1940 mellan kl.
10,00-15,00. Allmänheten uppmanas att icke taga befattning med möjligen påträffade
ammunitionseffekter. Anmälan om påträffade ammunitionseffekter lämnas till tygavdelningen A 7, tel.
903.
Visby den 8 juni 1940.
Chefen för Kungl. Gotlands
Artillerikår. |
|
|
|
Lyckad Lottafest på Visborgs
slätt
Gotlands Allehanda 10/6 1940
|
|
 |
Visbylottorna slogo i lördags ett slag för kassans
förstärkande genom att i infanteriets gymnastiksal anordna
en trevlig och välbesökt fest.
Det hela började vid halv åttatiden, då Ernestos
förträffliga orkester spelade några nummer, dymedelst
inlockande den del av publiken, som hade litet svårt att
skiljas från det vackra försommarvädret. Huvudpunkten på
programmet var den lustiga farsen "Eliza stannar", vilken
framfördes av Visby amatörklubb. Att amatörerna, som ju är
gamla i gå-le, skötte sig bra behöver knappast poängteras,
och publiken visade också sin uppskattning med hjärtliga
applåder t. o. m. inför "öppen ridå" - uttrycket är dock
kanske en smula oegentligt, ity att ridå saknades på den
improviserade scenen.
Efter detta dramatiska mellanspel spelade så Ernesto upp
igen, denna gång till dans, vilken, det vågar man nog påstå, inte var den minst uppskattade punkten på programmet. |
|
|
|
Kulspruteskjutning från
flygplan
Gotlands Allehanda 10/6 1940
|
|
 |
Kulspruteskjutning från
flygplan mot markmål på Fåröns sydligaste udde (Ryssudden) kommer
att äga rum fr. o. m. den 12/6 t. o. m. omkring den 12/7 kl.
08,00 till kl. 16,30 alla dagar utom lördagar och söndagar.
Farligt område: Fåröns sydspets bäring 300-130° intill ett
avstånd av 3,5 distansminuter.
Röd flagg på ovannämnda udde angiver att skjutning pågår.
Övningsledaren. |
|
|
|
Tygverkstaden i Fårösund
Gotlands Allehanda 10/6 1940
|
|
 |
Statsutskottet
hemställer, att riksdagen skall för budgetåret 1940 - 1941
anvisa ett reservationsanslag på 22,000 kr. till maskiner
och verktyg för tygverkstaden i Fårösund. Förslaget innebär
anvisande av andra hälften av de för ändamålet beräknade
kostnaderna. |
|
|
|
Gengasbil i diket, passagerare
skadad
Gotlands Allehanda 11/6 1940
|
|
 |
Vid halvtretiden i går middags inträffade i Follingbo en
bilolycka, varvid försäkringsinspektören Gust. Johansson,
Visby, skadades.
Herr Johansson hade från artillerikårens garage vid
Kaiserport medföljt på en provtur med en gengasdriven
lastbil, som fördes av en montör vid tygstationen. Färden
gick utåt Follingbo, men i de svåra kurvorna vid Hallfreda
gård höll chauffören troligen för hög hastighet, varför
ekipaget bar i diket. Hr Johansson kom vid kullerbyttan att
falla så olyckligt, att han skadades i ryggen. I
efterskickad ambulans fördes han till lasarettet, där man
konstaterat brott på minst en kota. Han befinner sig
emellertid efter omständigheterna väl. Utredning om olyckan
pågår. |
|
|
|
Bil och cykel i kollision
Gotlands Allehanda 12/6 1940
|
|
 |
Vid halvåttatiden i går kväll inträffade en
trafikolycka i Ljugarn, då en cyklist kolliderade
med en bil och skadades. Olyckan inträffade på den
öppna planen utanför Ohlins affär, då cyklisten -
sjuttonårige Arne Ardell från Ljugarn skulle svänga
av från vägen in till sitt hem, som ligger vid
nämnda plats. Härvid blev han emellertid påkörd av
en kronans lastbil, som fördes av en fanjunkare,
varvid han givetvis barkade i vägen och skadades.
Ett första förband anlades på platsen, men då Ardell
klagade över svåra smärtor i huvudet, ansåg man det
säkrast att forsla in honom till lasarettet, varför
ambulansen efterskickades.
Utredningen om olyckan är ännu icke klar, men det
vill synas som om båda trafikanterna hade sin del i skulden.
Cyklisten tycks sålunda ha brustit i uppmärksamhet, medan
bilföraren hållit en hastighet på cirka 50 km/tim., vilket
är alldeles för mycket inom ett tättbebyggt samhälle. |
|
|
|
Hemvärnsövning i Lärbro
Gotlands Allehanda 13/6 1940
|
|
 |
Hemvärnsövning, fältskjutning och fältgudstjänst äger rum
om söndag - den 16 - å Röcklinge backe vid Lärbro.
Hemvärnsmännen skola samlas kl. 9, då gevär och ammunition
ställes till förfogande och nya hemvärnsmän enrolleras.
För fältskjutningen sker samlingen 1 1/2 km. nordost Lärbro
kyrka, där Lärbro skyttegille samlas kl. 8, Slite 8,30,
Hellvi 9, Rute 9,30, Hangvar 10, Lummelunda 10,30 o övriga
kl. 11.
Kl. 13 officierar kyrkoherde Coldemo vid fältgudstjänst, vid
vilken även I 18:s musikkår medverkar, och kl. 17 slutligen
blir det prisutdelning.
Hemvärnsmännen erhålla middagsmål genom kronans försorg,
medan lottorna ordna kaffeservering för skyttar och
åskådare. |
|
|
|
I 18:s paroll: 1,500
poäng på Fria Idrottens dag
Gotlands Allehanda 14/6 1940
|
|
 |
Glänsande upptakt på torsdagen, minst en poäng
pr man. Officerare och manskap i starkt uppbåd.
Det är ett storartat intresse, som Gotlands trupper i år
visa för den Fria Idrottens dag, och det skulle förvåna, om
inte Gotland och I 18 göra en vacker insats i den väldiga
poängstriden mellan landskap och regementen. Torsdagsstarten
på I 18:s idrottsplats var verkligen prima, från kl halv
åtta på morgonkulan till närmare 17 på kvällen drev sergeant
Erixon och andra energiska ledare fram pojkarna till så
skapliga resultat, att en hastig summering på kvällskvisten
gav till netto drygt 300 poäng.
- Men det skall bli minst lika mycket både på fredag och
lördag och enbart depån skall skramla ihop en 900 poäng.
Räkna vi sedan med att alla kompanier ute på landet
åstadkomma ungefär 600, så skulle regementet vara uppe i en
summa på 1,500. Och det kanske kan stå sig rätt bra i
konkurrensen.
Det var ett sjudande liv på idrottsplatsen, synd bara, att
inte regementet vill kosta på den reparation och förbättring
för ett par hundra kronor! - och det hela kulminerade, när
kapten Sven Hedengren i spetsen för 4 depåkompaniet tog
planen i besittning. Han har en liten trupp under sig men
det är rena rama eliten; de cirka 80 pojkar, som startade,
ordnade ihop inte mindre än 171 poäng. Det hade blivit en så
jämn siffra som 170, om inte kapten själv hade klivit in i
kulringen, sträckt ut armen och lågt ner kulan på 8,05 m.
Vilket var precis lagom för en poäng!
Heder åt Hedengren och hans sällsynt vältränade och
energiska pojkar!
Gotlandsrekordet på 3,000 m. dödsdömt.
I den hedengrenska truppen fanns bl. a. Anders Dahlin, Gute,
vilken plockade poäng både i kula, längd, 200 m. (27,1 sek.)
och 1,500 m. På den senare» distansen försökte han först dra
fram några kamrater till tider under 4,30 min. men som han
tvingades lämna ifrån sig sin "Nurmiklocka" på sista varvet,
felräknade han tiden och gick själv i mål på 4,33 min. Han
startade omedelbart i nästa heat och gjorde då ledigt 4,20,
d. v. s. han hade löpt 3,000 m. på sammanlagt 8,53 min. Man
kan säkerligen utgå ifrån, att Dahlin när som helst är god
för minst 8,50 på 3,000 m. och hans eget Gotlandsrekord på
9,03,6 har ingen chans att få stå sig över sommaren. På god
bana gör han under 8,40 och längre fram i sommar får han
säkerligen möjlighet att debutera i Stockholms stadion. Nu
kände han sig inte i tillräckligt god form för att starta på
MP:s tävlingar i kväll.
På 200 m. hade Hallands distriktsmästare på medeldistans
Carl Svensson bästa tiden med 25,9 sek. - har tidigare löpt
på 24,8 - och andre man var sergeant Lindell på 26 blankt.
Den senare visade strålande spänst i längd, där han höll sig
kring 6 m. men han liksom Carl Svensson, Dahlin, Löf,
sergeant Lidbrink m. fl. ämna göra toppresultat först på
söndag på Gutavallen, då Gute svarar för arrangemangen på
Idrottens Dag. Lindell kan då gärna ta med sig långa
Fransson och låta denna löpa in en ansats, så blir det 6 m.
även från det hållet. Han har den längden i benen.
I kula var handbollsmålvakten Almqvist bäst med 11,87 m. och
där överraskade fanjunkare Fondelius med 8,88 m. - comeback
efter 20 års paus! Det kommer fler kraftiga fanjunkare under
de kommande dagarna, ty varenda man ska ta minst en poäng.
Anders Dahlin leder än så länge individuellt med 10 poäng.
Spännande semifinaler i fotboll.
På fredagskvällen spelades även semifinalerna i
depåmästerskapet i fotboll. De lämnade följande resultat.
4 depåkomp.-5 depåkomp., 3-0 (1-0).
Signalkompaniet - Reg.-staben, 2-1, (1-1).
Innan vi ägna matcherna ett par ord, ska vi be att få hylla
5 depås hejarklack, ett hundratal man, som under munter
sång och taktfast marsch tågade opp på idrottsplatsens
obefintliga hedersläktare. Det var faktiskt riktigt
imponerande och värmande. Bör mana till efterföljd.
Nu blev visserligen hejarklacken snart rätt stum, ty 4 depå
var det klart bästa laget och presterade stundom en mycket
god fotboll. Det var många fina ämnen i elvan, skada bara,
att planen är så ojämn, att den förrycker spelet.
Dusten mellan signalisterna och stabarna blev riktigt
animerad, de förra voro de bättre spelarna men de senare
verkliga fighters. Det var jubel när staben tog ledningen,
centern Danielsson trängde in en boll, men signalisternas
Andersson fick även sina beskärda applåder för sina
båda mål. Speciellt av linjemannen! Staben fick ett mål
felaktigt bortdömt för offside men ingen skada skedde, ty
signalisterna var det bättre laget.
Finalen går nu på lördag. Favorit är 4 depåkomp. men
signalisternas bakre linjer få göra som stabspojkarna, fightas och kämpa i varje ögonblick.
Inte en man, inte en boll förbi vårt försvar! |
|
|
|
Förberedelser för evakueringen
Gotlands Allehanda 14/6 1940
|
|
 |
Utrymningskommissionen tillstyrker hos k. m :t att
länsstyrelsen i Visby får 300 kr. till ersättning åt
byggmästaren Albin Nyberg i Follingbo för att han som.
byggnadssakkunnig undersökt inkvarteringsmöjligheterna på
landsbygden för skolbarn och deras lärare för den händelse
att skolorna i Visby skulle behöva utrymmas vid
luftskyddstillstånd. |
|
|
|
Någonstans på Gotland
Gotlands Allehanda 14/6 1940
|
|
 |
Söndagen den 2 juni uppvaktades fältpost 18111 av
Vestkinde lottaförening, som bjöd på gott kaffe och utmärkt hembakat bröd.
Besöket uppskattades mycket av mannarna och alla instämde i kompanichefens ord,
då han tackade för den goda trakteringen och önskade lottorna välkomna igen. |
|
|
|
Skyddsrummet i
Nunnan.
Stadsbibliotekets magasin måste utrymmas
Gotlands Allehanda 18/6 1940
|
|
 |
Vid drätselkammarens sammanträde i går afton förelåg en
skrivelse från biblioteksstyrelsen, vari denna framställt
erinringar mot stadsfullmäktiges beslut att till
luftskyddsrum taga de källarlokaler, som disponeras av
biblioteket, och detta utan att på något sätt träda i
förbindelse eller underhandla med biblioteksstyrelsen. Det
fårs i kvarteret Nunnan en annan källare, som hade varit
lämpligare till skyddsrum, alldenstund dit leder en stor
ingång direkt från torget med präktig trappa till källaren,
säger styrelsen.
Bibliotekets källarrum disponeras, framhåller styrelsen i
sin-skrivelse, till magasinering av 5- á 6,000 bokband samt
5- á 600 tid skriftsårgångar jämte en del inventarier såsom
bokhyllor m. m. I det mindre magasinet, som förut a7
drätselkammaren tagits till skyddsrum för fastighetens
hyresgäster, hade biblioteket börjat iordningsställa den del
av boksamlingen, sorl ej är aktuell och som på grund av
utrymmesskäl måste flyttas från lånesalen, men som dock är
efterfrågad av en del låntagare. Boksamlingen fick då
flyttas över till och läggas på golvet i det större
magasinet, där den hittills ej kunnat utnyttjas.
Så kom bestämmelsen om vindsröjning. Biblioteket fick avstå
en tredjedel av det stora magasinets golvyta för att bereda
övriga hyresgäster plats för sina från vindarna undanröjda
saker. Ingen har ännu använt sig av detta utrymme, men efter
drätselkammarens framställning står det disponibelt.
Nu skall hela det större magasinet utrymmas.
Biblioteksstyrelsen begär då att få överflytta sina böcker
och inventarier till den källare, som är ledig och vilken
som ovan sagts enligt styrelsens mening borde ha kunnat bli
skyddsrum. Denna har emellertid använts som extra kolkällare
och måste därför grundligt rengöras, kanske även målas.
Alternativt vill styrelsen att drätselkammaren skall anvisa
annan lokal. Vidare vill styrelsen att drätselkammaren skall
bekosta flyttningen och anhåller att få återkomma för
reglering av hyresbeloppen i samband med upprättande av nytt
hyreskontrakt.
|
|
|
|
Stora militärtävlingar i
Burgsvik
Gotlands Allehanda 19/6 1940
|
|
 |
Gotländsk idrott, fri idrott och fotboll.
På fredag komma stora militära idrottstävlingar att hållas i
Burgsvik och dessa tävlingar omfatta skilda slag av både
gamla och moderna idrotter. Det blir tävlingar i pärk,
varpa, stångstörtning m. m. i gotländsk stil och vid sidan
om detta hållas tävlingar i fri idrott samt spelas
fotbollmatcher.
Ledare för hela arrangemanget blir major Råberg och vid hans
sida står "general" Dahlgren, som väl här träffar på en hel
del av det folk han annars skulle ha dirigerat till årets
Stångaspel.
AIK slog laget från Flottan.
I går kväll möttes på Gutavallen AIK samt ett lag från
Flottan i en entimmes vänskapsmatch. Hemmalaget, som hade
3-4 av sina B-lagsspelare med, tog initiativet till att
börja med och ledde snart med 2-0. Det första målet tillkom
på straff och det andra gjorde Bror Nilsson sedan
flottisterna missuppfattat situationen. Gästerna spelade
emellertid upp sig och kommo med allt farligare anfall, av
vilka ett under andra kvarten ledde till resultat; vi. fick
en boll från högerkanten alldeles inne vid mål och hade bara
att slå till. Någon minut efter kom den mest storslagna
chans till utjämning som kunde tänkas men spelaren blev
nervös, där han stod ensam med målvakten, och lade bollen
utanför.
I andra halvlek var spelet omväxlande och jämnt fördelat, de
sanabba anfall som flottisternas högerving drog upp voro
dock de farligaste. I denna halvlek ökade AIK på sin seger
med ett mål som sköts av "Alma" Lindström, center för dageni
AIK:s lag. Målsiffrorna kunde nog ha blivit större men turen
var niånga gånger Flottans målman behjälplig och det
stannade alltså vid 3-1.
En film från fjolårets korp.-orientering
kommer att visas av dr Nils Bolin vid AIK:s kvartalsmöte på
Folkets hus över sal fredag kl. 19.30. |
|
|
|
Cyklisten fick betala
skadeståndet
Gotlands Allehanda 20/6 1940
|
|
 |
Svea hovrätt har fastställt Gotlands norra domsagas utslag att döma en person i
Vesterhejde för ovarsam framfart på, cykel till 20 dagsböter å. 1: 50. Under
cykelfärd på vägen Visby-Fårösund hade denne, utan att ge tecken, ändrat
körriktning med påföljd att han blev påkörd bakifrån av en kronans bil, körd av
en värnpliktig. Bussen körde därvid i diket och skadades, varjämte även
cyklisten och hans cykel skadades. Ansvar- och skadeståndstalan mot bilföraren
har ogillats och cyklisten har ålagts utge skadestånd med 917 kr. |
|
|
|
Regementsmusik
Gotlands Allehanda 22/6 1940
|
|
 |
Regementsmusik utföres midsommarafton mellan kl. 6-7 e. m. å Norra
Idrottsplatsen i samband med Röda korsfesten. Det är
infanterimusiken som under ledning av dir. Bäckström utför
musik till danslekar kring den på, platsen resta
midsommarstången. |
|
|
|
Beredskapsrevyn ges på
Paviljongen
Gotlands Allehanda 26/6 1940
|
|
 |
"Försöksmodell 1940", den gotländska neutralitetsvaktens
egen revy, som nu gjort en stadig succéute bland trupperna,
kommer på fredag kväll att framföras för visbypubliken i D.
B. V:s paviljong. Hela revyprogrammet, inklusive den
ryktbara herrbaletten, utföres då av de inkallade artisterna
och man kan med all sannolikhet profetera om extra glad
afton på gamla Pav. Revyn kommer att uppföras i två akter,
den första börjar 8,30 och den andra 10,30. Det kan också
meddelas att revyn medför sin egen dansorkester, vilken lär
ha sitt ursprung från KA 3. Det kostar endast en krona att
få delta i det förnämliga nöjet. |
|
|
|
Originalen gå bort
Gotlands Allehanda 26/6 1940
|
|
 |
Ett av de på sin tid mera kända visbyoriginalen, förre båtsmannen Anton
Theodor Walman har avlidit på Fristad i en ålder av 75 år. Den bortgångne,
som under några år varit intagen på Fristad, har under senare år inte varit
så mycket synlig i vimlet. Dessförinnan hörde han emellertid till de kända
personagerna på Stora Torget, där den lille livlige mannen lät höra sitt
småländska idiom och allt som oftast också slängde i väg en skämtsam glosa.
Under många år gick han "ståndspersonerna" till handa, anlitad av dem som
"sändebud" med köttvaror och annat. I det längsta pigg och rörlig uppehöll
han denna sin "befattning" ända tills ålderdomen tog ut sin rätt och han på
Fristad bereddes en mera bekymmersfri tillvaro. |
|
|
|
Försvarsassistenterna
Gotlands Allehanda 27/6 1940
|
|
 |
Bland sökande till befattningen som försvarsassistent hos
överståthållareämbetet i Stockholm märkes major Nils-Erik
Velander, förut i Visby. |
|
|
|
Närbilder och episoder från
finska kriget
Gotlands Allehanda 27/6 1940
|
|
 |
Stockholms Tidningens krigskorrespondent i Finland Allan
Beer, numera inkallad till den gotländska
neutralitetsvakten, har under den senaste tiden hållit
föredrag vid olika truppförband om sina många och
intressanta upplevelser under ryskfinska kriget. I morgon
kommer han att för vissa truppförband i Visby berätta
episoder och upplevelser från fronterna och de hemsökta
städerna. Föredraget som hålles på Församlingshuset, börjar
kl. 6 och allmänheten äger fritt tillträde. |
|
|
|
De gotländska
truppförbanden
få nattvardsuppsatser
Gotlands Allehanda 29/6 1940
|
|
 |
Genom försvarsstabens själavårdsdetalj ha I 18 och A 7
tilldelats var sin uppsättning nattvardskärl. Dessa komma
att invigas till sin tjänst av biskop Torsten Ysander i
samband med morgondagens högmässa i domkyrkan. |
|
|
|
Albatross — ett 25-årsminne
Gotlands Allehanda 1/7 1940
|
|
 |
I morgon den 2 juli är det 25 år sedan den tyska minkryssaren Albatross, illa
skadad av den förföljande ryska övermakten, måste sättas på land i Östergarn.
Det i fjol av en del av Albatross besättning 1915 planerade kollektivbesöket här
med anledning av 25-årsminnet, har givetvis under nuvarande förhållanden måst
slopas. |
|
|
|
Albatrossmännen
Gotlands Allehanda 2/7 1940
|
|
 |
Albatrossmännensminne hyllat på 25-årsdagen. Kransnedläggning i dag i Östergarn.
På 25-årsdagen idag av tyska minkryssaren Albatross strandning vid Kuppen i
Östergarn har en enkel högtidlighet ägt rum vid Albatrossgraven på Östergarns
kyrkogård. Tyske konsuln på Gotland Carl E. Ekman har därvid vid minnesmärket
på den gemensamma graven nedlagt ett antal kransar. Sålunda nedlade konsul Ekman
stora vackra kransar med röda band försedda med namn och svarta hakkors, dels
för egen och en del enskilda tyskars del, dels också från tyska krigsflottans
överbefälhavare, tyska sändebudet och tyska marinattachén i Stockhom, NSDAP samt
tyska kolonierna i Stockholm och Västervik. Även på de båda tyska gravarna i
Björke nedlades kransar. Till följd av kriget har givetvis den tilltänkta högtidligheten vid graven måst
inställas. |
|
|
|
Gotlands
Soldattmissionssällskap
Gotlands Allehanda 2/7 1940
|
|
 |
Gotlands
Soldattmissionssällskaps styrelse hade i går sammanträde på Soldathemmet,
Visborgsslätt. Styrelsen var med undantag av några få
ledamöter mangrant samlad. Ordföranden pastor H. Östlund
öppnade mötet med några ord, utgående från Romarebrevet 11:
36 och talade om en andlig försvarsberedskap. Sedan sekr.
fröken Anna Meukow föredragit förra mötets protokoll, beslöt
man att hålla årsmötet i Hogrän söndagen den 25 augusti med
biskop Ysander som huvudtalare. Ett par möten skulle hållas,
det ena i kyrkan och det andra i missionshuset. Utom biskop
Ysander skulle ordf. pastor Östlund medverka och skulle
kyrkoherden på platsen samt missionsförbundets ortspredikant
anmodas deltaga jämte pastorerna G. Damberg och E. Björkstig
m. fl. Styrelsen beslöt att göra en undersökning av
erforderliga reparationer å Soldathemmet.
Pastor E. Björkstig och maskinist Harry Eriksson framförde
från Gotländska missionsförbundets årsmöte önskemålet om
bättre andlig verksamhet bland de inkallade. Frågan
föranledde ett längre samtal. Man beslöt att söka få ett
bättre resultat till stånd, i den avsikten skulle biskopen
vända sig till kyrkans präster med en skrivelse och för att
väcka intresse inom de olika samfunden valdes för
missionsförbundet pastor E. Björkstig, för baptistsamfundet
pastor E. Hallberg, för metodistkyrkan pastor H. Östlund och
för fosterlandsstiftelsen löjtnant R. Thomsson. Semester
beviljades åt Soldathemmets föreståndare med fru. Under
deras semester skulle vården av hemmet handhas av styrelsen.
Biblar och testamenten ha anskaffats och dessa skola delas
ut, där så behöves. Efter avgörandet av några mindre frågor
avslöts det goda och eniga mötet med bön, varpå styrelsen
bjöds till ett rikt dukat kaffebord ute i trädgården. |
|
|
|
Hemvärnet för Visby
Gotlands Allehanda 4/7 1940
|
|
 |
Till chef för Visby hemvärnsområde har förordnats bilinstruktör Wilh. Nilsson,
Visby. Samtliga anmälda hemvärnsmän från Visby stad böra infinna sig i
stadsfullmäktiges lokal 2 tr. upp i rådhuset lördagen den 6 juli kl. 6 e. m. för
organisering av övningarna samt för indelning i studiecirklar. |
|
|
|
Hemvärnet för Visby
Gotlands Allehanda 8/7 1940
|
|
 |
De personer, som i Visby anmält sig som hemvärnsmän, sammanträdde i lördags
eftermiddag i stadsfullmäktiges lokal under ledning av den förordnade
hemvärnschefen, bilinstruktör Wilh. Nilsson. Hr Nilsson lämnade därvid en
redogörelse för hemvärnets organisation m. m., varjämte de närvarande indelades
i studiecirklar för deltagande i brevskolans hemvärnskurs. Vid sammanträdet
beslutades även att övningarna skola sättas i gäng innevarande vecka. |
|
|
|
Gotlands hemvärn
Gotlands Allehanda 13/7 1940
|
|
 |
Hemvärnsområdesbefälhavare.Indelningen av Gotland i hemvärnsområden är nu fastställd och
hemvärnsområdesbefälhavare äro förordnade enligt nedanstående: 1.Visby: bilinstr. Wilhelm Nilsson, Visby.2. Lummelunda, Martebo, Vestkinde, Lokrume, Bro: fjärdingsman Wilhelm Eriksson,
Martebo.3. Hejdeby, Endre: lantbr. Arvid Pettersson, Fjells, Endre.4. Follingbo, Akebäck: dir. Otto Hanson, Roseldal.5. Västerhejde, Stenkumla, Träkumla: poststationsförest. O. Bengtsson,
Hallvards.6. Vall, Hogrän, Atlingbo: Gunnar Pettersson, Allvede, Hogrän.7. Tofta, Eskelhem, Västergarn, Mästerby: handl. Georg Leibertz, Eskelhem.8. Väte, Hejde: folkskollärare J. V. Sundahl, Hejde.9. Sanda, Klinte: godsägare A. Resare, Klintebys.10. Fröfel, Eksta, Sproge: Arvid E. Boberg, Bottarve, Klintehamn.11. Lojsta, Gerum, Levide, Fardhem, Linde, Stånga: Gust. Valfred. Andersson,
Maldes, Stånga.12. Hemse: folkskolläraren William Kupper, Hemse.13. Silte, Hablingbo, Havdhem: hemmansägare Jakob Levander, Vestlunds, Havdhem.14. Alva, Rone, Eke: mejeristen Arthur Schöld, Autsarbe, Rone.15. Näs, Grötlingbo, Fide: hemmansägaren 0. Lundquist, Sixarve, Näs.16. öja, Vamlingbo, Hamra, Sundre: lantbr. Svante Berggren, Gervalds, Vamlingbo.17. Lye, Lau, Burs, När: folkskolläraren K. G. Loggin, Lau.1. Etelhem, Garda, Alskog: Henrik Smitt, Petsarve, Garda.19. Kräklingbo, Ala, Ardre, Gammalgarn, Östergarn: jordbr. Gustav Ekblom,
Orleifs, Ala.20. Ganthem, Sjonhem, Viklau, Vän-ge, Guldrupe, Buttle, hr Elof Dahlgren,
Buttlegårda, Buttle.21. Gothem, Hörsne, Norrlanda, Anga: hr Tyko Andersson, Gervide, Gothem.22. Fole, Bäl, Ekeby, Vallstena, Källunge: fjärdingsman Emil Andersson, Bäl.23. Boge: J. O. Hartvig Karlsson, Laxar pr Slite.24. Othem med Slite: K. Hagström, Slite.25. Hellvi: Nils Gottfr. Andersson, Hide, Hellvi.26. Lärbro: Torvald Tell, Lärbro.27. Stenkyrka: lantbr. C. O. Högberg, Stenkyrka.28. Hall, Hangvar: handl. Konrad Lundin, Kappelshamn.29. Rute: förrådsförv. Algot Svensson, Valleviken, Rute.30. Fleringe: förvaltaren C. J. Lindell, Blase, Lärbro.31. Bunge: f. furiren Johan Johansson, Broungs, Bunge.32. Fårö: lantbr. August Broman, Verkegårds, Fårö.33. Tingstäde, Hejnum: Henrik Söderström, Kyrkebys, Hejnum.34. Roma, Björke, Barlingbo, Dalhem, Halla: Anton Möllerström, Gotl. Karby.
Övningarna i skjutning äro i full gång i den utsträckning som tillgången på
gevär medger. En stor mängd av de i privat ägo varande gevären äro emellertid ej
ännu överlämnade till hemvärnet, varför hemvärnsområdesbefälhavarna f. n. äro
sysselsatta med att söka ordna överlämnande under hand av dessa gevär. Skulle
detta ej lyckas måste man tillgripa tvångsrekvisition av vapnen, vilket ju är
den yttersta men långt ifrån mest tilltalande möjligheten. Man får emellertid
hoppas att vapeninnehavarna i elfte timmen skola begagna sig av den för dem
själva mera tilltalande möjligheten att snarast personligen överlämna sitt gevär
till viss hemvärnsman, varvid äganderätten till detsamma kan bibehållas. Önskar
ägaren helt överlåta vapnet till staten sker detta genom hänvändelse till
vederbörande stads- eller landsfiskal. Är någon gevärsinnehavare tveksam hur han
skall förfara med sitt vapen har han endast att vända sig till
hemvärnsområdesbefälhavaren för den socken han tillhör. Som hemvärnschefen i sitt radioanförande den 11 juli meddelade är nu arbetet i
full gång med att anskaffa övrig utrustning åt hemvärnet. Även här på Gotland
böra vi taga ad notam hans maning att ge framskaffandet av det ena eller det oss
till tåls om det skulle dröja med andra. Hemvärnet är omfattande organisation
och det är ansenliga mängder materiel, som erfordras för dess uppsättande. |
|
|
|
Skjutning med
artilleripjäser
Gotlands Allehanda 16/7 1940
|
|
 |
Skjutning med
artilleripjäser äger rum i natt i Visby och trakten däromkring, har man
bett oss meddela. |
|
|
|
Flygdagen på Gotland
Gotlands Allehanda 17/7 1940
|
|
 |
Jaktplangrupper överflyga de större samhällena på
söndag.
Den flygdag som Gotlands Vapen anordnar på söndag synes bli
ett omfattande arrangemang, som säkerligen kommer att göra
god effekt och bidra till att insamlingen av medel till öns
luftförsvar kommer att intensifieras.
Det har nu blivit bestämt att olika grupper av jaktplan
skola överflyga: skilda gotländska orter efter följande
ungefärliga tidsschema:
13,15 passerar en grupp över Fårösund;
13,20 passerar en annan grupp över Ljugarn;
13,25 gå planen över Rute och Hemse;
13,30 över Lärbro;
13,35 över Slite och Burgsvik;
13,40 över Tingstädes
13,50 över Roma och Klintehamn;
14,00 över Visby;
14,15 över Ihre.
Demonstrationen av markluftvärnspjäser och annan materiel
för luftjärnet, som kommer att äga rum i Visby tar sin
början på norra idrottsplatsen strax efter kl. 13 samt
fortsätter efter flyguppvisningens slut.
På norra idrottsplatsen kommer landshövding Jeppsson att
hålla ett kort inledningsanförande och vidare kommer
regementets musikkår samt Hansekören att medverka. |
|
|
|
Anslag till byggnaderna vid
Gotlands trupper
Gotlands Allehanda 17/7 1940
|
|
 |
Det ordinarie anslaget för underhåll av arméns byggnader
vid Gotlands trupper har armeförvaltningen upptagit till
23,800 kr. Av beloppet avses 3,500 utgå till
militärbefälhavaren för honom direkt underställda byggnader
i Tingstäde och Visby, 13,500 kr. till Gotlands
infanteriregemente och 6,800 kr. till Gotlands artillerikår,
varav 800 kr. till byggnader vid Tofta skjutfält.
Vidare har Gotlands trupper fått 35,000 kr. till större
reparationer samt 4,000 kr. till oförutsedda utgifter.
Till bestridande av kostnaderna för uthyrningsfastigheter
samt jordbruks- och skogsfastigheter få Gotlands trupper
aisponera 5,937 kr. till uthyrningsfastigheter o. 30,553 kr.
till jordbruks- och skogsfastigheter. |
|
|
|
Ohygglig olycka vid flottan
Gotlands Allehanda 17/7 1940
|
|
 |
Åtta man omkomna, när högtrycksledning sprang sönder.
- Två svårt skadade.
Tidigt i morse landsatte ett flottans fartyg två skadade från ett av flottans
större fartyg. Båda de skadade fördes i mötande ambulanser till lasarett Deras
skador uppgåvos vara av allvarlig natur.
Senare meddelas genom TT:
Ombord på ett av flottans större fartyg har en svår olycka inträffat. Enligt
uppgift som bekräftas i marinstaben ha åtta man blivit dödade och två skadade ha
ilandförts. Olyckan torde ha vållats genom brott på en högtrycksledning.
Officiellt meddelande från vederbörande militära myndighet väntas inom de
närmaste timmarna.
De omkomnas och skadades namn.
På middagen i dag ingår följande officiella meddelanden från marinchefen:
Under övningar till sjöss inträffade natten till onsdagen en olyckshändelse i
ett pannrum på ett örlogsfartyg, varvid åtta man omkomma och två skadades.
De
omkomna äro: flaggkorpralen vid 1:sta yrkeskomp. 930 2/30 Nilsson, 2:dre
klassjömannen vid 1:sta yrkeskomp. 68 Jönsson, 3:dje klassjömännen vid 1:sta
yrkeskomp. 531 Svensson, 347 Pettersson och 350 Fransson, vpl. vid 1:sta
bevärings komp. 43 212/39 Andersson, 50 2112/39 Friman och 193 84/39 Axelsson.
Svårt skadad blev furiren vid 3:dje matroskomp. 836 Niklasson och skadad 3:dje
klassjömannen vid 3:dje matroskomp. 478 Larsson. |
|
|
|
Gotlands Vapens
Luftförsvarsdag
Gotlands Allehanda 19/7 1940
|
|
 |
Med mycket intresse har den gotländska luftförsvars- och
flygdagen nu på söndag omfattats från olika delar av
Gotland. Det hade naturligtvis varit kommitterades önskan
att bereda alla delar av vårt örike tillfälle att få studera
flyg- och markluftvärn, men detta är av många skäl nu
omöjligt. Dock kommer vid Fårösund, Rute, Slite, Lärbro,
Ihre, Tingstäde, Visby, Roma, Ljugarn, Hemse, Klintehamn och
Burgsvik på platser, som äro angivna på anslag inom dessa
samhällen, markluftvärn att demonstreras och flygförband att
göra ett besök i luften. Det är där- för att förvänta att
allmänheten kommer att möta upp i stort antal till dessa
platser — även från angränsande orter — för att få en
inblick i hur luftförsvaret bör i nuvarande orostider vara
ordnat, när ytterligare materiel erhållits.
I samband med de lokala uppvisningarna komma
landstormslottor m. fl. att sälja de vackra enkronas-korten
— ljusblå med brunt tryck efter teckning av
gotlandskonstnären kapten Ivar Sellergren. Likaså finnes
tillfälle för dem, som ännu ej tecknat sitt namn på någon
Gotlands Vapenlista att lämna ett bidrag. Självfallet äro
större bidrag mycket välkomna, men av naturliga skäl kunna
många ej nu lämna vad de under bättre tider skulle önskat.
Alla — även familjemedlemmarna —böra dock vara med på
listorna, som representera en opinionsyttring för att
flygförband fi5rlägges mer varaktigt till Gotland liksom att
markluftförsvaret förstärkes.
De insamlade medlen komma att användas för i första hand det
gotländska hemvärnets förstärkande med luftvärnsmateriel.
I Visby kommer området mellan norra delen av stadsmuren och
sjukhuset — norra idrottsplatsen m. m. att avspärras. Det
öppnas för allmänheten kl. 12,40 med entreer genom
Snäckgärds- och Silverhättans (S :t Görans) portarna samt
från S:t Göransgatan och Snäckgärdsvägen. Entreavgiften är
satt så låg som 50 öre för manskap i uniform och ungdom
under femton år och 75 öre för övriga.
Programmet kommer att omfatta musik från kl. 13,00 (1 e. m.)
av Gotlands Infanteriregementes musikkår, kortare anförande
av landshövdingen, sång av Hansekören samt demonstration av
olika luftvärnspjäser. Omkring kl. 14,00 kommer flyganfall
m. m. av jaktförband mot olika mål även av marinflygplan att
åskådliggöras, varunder en flygare genom högtalare förklarar
det som sker i luften. Festen beräknas vara slut kl. 14,45.
På övriga orter kommer med början i regel senast kl. 13,00
(1 e. m.) demonstrationer m. m. att fortgå 1 å 2 timmar.
Det bör understrykas att flygets medverkan sker i form av
samövning med det gotländska markförsvaret, vilket icke
tidigare haft så många tillfällen härtill.
Alltså samlas alla gotlänningar, som hava någon
möjlighet, på någon av de angivna platserna för att bidraga
till ett gott slutresultat för Gotlands Vapen! |
|
|
|
Bombfällning
Gotlands Allehanda 22/7 1940
|
|
 |
Bombfällning mot
bombmål c:a 2,5 km. sydsydost Fårösund kommer att äga rum
fr. o. m. den 24 juli t. o. m. omkring den 1 sept. kl.
0700-1700 alla dagar utom lördagar och söndagar. Farligt
område intill 300 m. från bombmålet. Vägar till bombfältet
äro spärrade. Röd flagga hissad vid bombfältet angiver att
bombfällning pågår.
Övningsledaren |
|
|
|
Likfynd vid Hablingbo
Gotlands Allehanda 23/7 1940
|
|
 |
Liket efter en drunknad rysk flygare har flutit i land i Petesviken i Hablingbo.
Liket var icke svårare skadat, varför man knappast kan anta, att det legat i
vattnet sedan i vintras. Detta antagande gjordes nämligen först, då flygaren var
iförd vinterkläder. Fallskärmen, som den döde hade på ryggen, var icke
utvecklad. Legationen i Stockholm har underrättats om fyndet, och personal från
densamma torde i morgon anlända hit för att ta hand om den döde, som införts
till stadens bårhus. |
|
|
|
Från den gotländska flyg- och
försvarsdagen
Gotlands Allehanda 23/7 1940
|
|
 |
Vi presentera här några snapshots från den lyckade flyg- och försvarsfesten i
söndags på Norra idrottsplatsen i Visby. Arrangemanget blev som bekant en
strålande succe, till vilken icke minst flyget bidrog. På en av bilderna återges en av de uppträdande, livligt beundrande
jaktplansgrupperna, som just inlett en looping mot cumulusmolnens effektfulla
bakgrund. Vidare skådas en av de luftvärnspjäser, som på festplatsen demonstrerades inför
en högeligen intresserad publik. För den detaljen svarade kustartilleriet. Publiken hade rika tillfällen att skriva på teekningslistorna till förmån för
Gotlands Vapen. Unga lottor voro flitigt i elden för klarande av den detaljen.
På den lilla bilden frestar som synes en sådan ung lotta just några damer att
lämna sina autografer med vidhängande klingande valuta. Hoppoms att attacken
lyckades! |
|
|
|
En cykelolycka
Gotlands Allehanda 23/7 1940
|
|
 |
En cykelolycka,
vars detaljer ännu äro höljda i dunkel, inträffade vid halvettiden i
förmiddags vid Träkumlabacke.
Några militärer, som kommo åkande i en gengasbil, upptäckte nämligen vid
nämnda tidpunkt en äldre man liggande halvt medvetslös bredvid sin cykel
nedanför backen. Man stannade givetvis för att ta med den skadade till
sjukhus, men då man skulle starta visade det sig dessvärre att man inte
kunde få igång bilen. Det fanns ingen annan utväg än att en av militärerna
fick ta cykeln, som dessbättre ännu var brukbar, för att cykla till närmaste
telefon, varefter ambulansen tillkallades.
Den skadade, som icke kunde uppge sitt namn, fördes därefter till
lasarettet, där han omedelbart kom under behandling. Han hade ådragit sig en
skallskada, men huruvida den är av svårare art hade ännu på middagen icke
konstaterats. |
|
|
|
Major Eriksson talar
i Visby.
Festlighet i S:t Nicolai ruin på söndag kväll
Gotlands Allehanda 24/7 1940
|
|
 |
Den kände radiomajoren Arvid Eriksson som gett sig i
fälttåg mot de femte och sjätte kolonnerna, och som gjort
sig känd som en uppskattad föredragshållare både i radion
och vid försvarslånefester ute i landet, kommer till Gotland
på söndag. IOGT-arne, som äro med sin tid, ha skaffat både
honom och Riksteaterns turnetrupp som "de stora kanonerna"
vid sin fest i Prästängen i Mästerby på söndag, och
naturligtvis böra visbyborna också få höra något av
radiomajoren, då han nu kommer till Gotland. Stadens
upplysningsnämnd, ett organ för informationsverksamheten,
som utgör en samarbetsnämnd i första rummet mellan
ungdomsorganisationerna, har tagit hand om uppslaget och
ordnat en festlighet i S:t Nicolai ruin på söndagskvällen,
där man hoppas på lika fullt hus, som det var på
teaterföreställningarna, på artillerikåren i går kväll.
Programmet kommer att bli synnerligen värdefullt, ty utom
major Eriksson medverkar även professor Johnny Roosval med
ett' kort föredrag och dessutom blir det värdefulla
musikaliska insla av Visby konsertförening och inslag
sällskapet.
Festen början kl. halv 8 med ett Preludium av Ellen
Hallwyl-Roosval, utfört av orkestern under ledning av
direktör Friedrich Mehler, och därefter talar professor
Roosval, som kommer att beröra Gotlands försvar under
medeltiden. Omedelbart därefter följer major Erikssons
föredrag och slutligen framföres "Gotland hell dig", vilket
icke behöver någon närmare presentation. Biljettpriset blir denna gång 1 kr. och biljetter torde
komma att säljas i förväg. |
|
|
|
Likfyndet i Petesviken
Gotlands Allehanda 25/7 1940
|
|
 |
Med anledning av det tidigare omtalade likfyndet i Petesviken i Hablingbo voro
två tjänstemän från ryska legationen i Stockholm igår nedresta till Visby för
undersökningar. Det framgick därvid bl. a., att den omkomnes namn var Alexander
Maltjikov, att han var krigsflygare men icke av officers rang samt att han
troligen förolyckats någon gång efter finska krigets slut. Stoftet
vidarebefordrades igår till Stockholm för undergående av kremation. |
|
|
|
Skarpskjutning
Gotlands Allehanda 25/7 1940
|
|
 |
Skarpskjutning med granatkastare och pansarvärnskanon kommer att äga rum på
Tofta skjutfält i sydlig och västlig riktning fredagen den 26/7 samt lördagen
den 27/7 mellan kl. 1000 och 1600. Under nämnda tider är det förenat med livsfara att beträda området, som
begränsas i söder av en linje Marsängen-Fettings. (norra), i väster av havet, i
norr av sockengränsen norr namnet Allhagebysen-Martille samt i öster av
Rangvalds-Norrgårda-vägen nordost ut.
CHEFEN FÖR DEPÅBATALJONEN. |
|
|
|
Mineringar utanför
Slite, förbjudet att ankra
Gotlands Allehanda 27/7 1940
|
|
 |
På framställning. av militärbefälhavaren på Gotland
hemställer länsstyrelsen hos k. m:t att få utfärda förbud
mot ankring inom vissa områden i och invid Slite hamn på
grund av mineringar m. m. i farvattnen där.
Förbudet skulle avse området mellan latituderna genom Magö
norra udde och landfästet till Slite hamns södra brygga samt
från stranden av Gotska landet ut till longituden genom Magö
norra udde. |
|
|
|
Luftskyddstillståndet
består
Gotlands Allehanda 27/7 1940
|
|
 |
Luftskyddsföreningens årsberättelse ger en
påminnelse.
Sedan Gotlands luftskyddsförenings årsmöte, som skulle
hållits den 22 april på förekommen anledning blivit
uppskjutet, har styrelsen velat genom att publicera
årsberättelsen för 1939 velat låta allmänheten få del av
föreningens verksamhet.
I samband härmed framhåller föreningens styrelse, att
luft-skyddstillståndet fortfarande råder och att det kan'
vara skäl i att allmänheten kommer ihåg att uppfriska sina
kunskaper om gällande bestämmelser och regler. Dessa
återfinnas bl. a. i de Luftskyddsregler för alla, som i
somras utsändes och alltjämt kunna kostnadsfritt erhållas.
Årsberättelsen, vittnar för övrigt om att föreningen 1939
utfört ett gott arbete, som även omfattats med intresse av
allmänhet och institutioner. Detta arbete har som bekant
fortsatt även i år.
Föreningens styrelse har under året bestått av följande
medlemmar: landshövding O. Jeppsson, ordförande,
folkskollärare J. Bergqvist, konsul. C. G. Björkander,
stadsläkare N. Bolin, folkskollärare G. Enekvist, grevinnan
Ebba Hamilton, fru Elin Holmqvist, konsul H. Ihre, fru Lola
Jacobsson, skattmästare, kapten T. Jacobsson, sekreterare,
rektor H. Jörlander, konsul C. I. Kolmodin, brandchef C.
Lindström, civilingenjör. G. Lyttkens, landssekreterare A.
Löf, vice ordförande, borgmästare H. Löwenberg, rektor E.
Möller, redaktör C. O. Nilsson, major G. Silven, kapten R.
Tiberg, stadsfiskal H. Ullman, syster Brita Vadenius,
förvaltare O. Berthon, grosshandlare V. Hansen, rektor B.
Nordlander, rektor A. Åkesson, disponent T. Lindman,
ingenjör O. Damstedt, direktör A de Jounge och landstingsman
H. Engström.
Verkställande utskottet har under året bestått av, förutom
sekreteraren och skattmästaren, vilka äro självskrivna
ledamöter av detsamma, major G. Silven, ordförande, direktör
Å. de Jounge, Slite, disponent T. Lindman, Roma, samt fru
Hildur Löf som adjungerad ledamot för Kvinnoföreningarnas
beredskapskommitté.
Antalet medlemmar uppgick vid årets slut till 306.
Föreningens årsmöte hölls den 3 april i läroverkets aula.
Under året hava hållits 2 styrelsesammanträden samt 3
sarinnanträden med verkställande utskottet.
22 luftskyddskurser i Visby
Föreningen har under det gångna verksamhetsåret bedrivit en
oiniat tände utbildningsverksamhet, som under vissa perioder
tagit form av en sammanhängande luftskyddsskola för
utbildning av hemskyddsledare Och övriga personal inom
hemskyddet. Sålunda har i Visby varit anordnade 22 kurser, i
Slite och Roma vardera 1 kurs samt i Klintehamn 2 kurser.
Antalet deltagare i dessa kurser ha varit 731.
För upplysning och propaganda anordnade föredrag,
filmförevisningar och demonstrationsövningar ha bevistats av
sammanlagt 1775 åskådare och åhörare. Intresset för
utbildningen har varit berömvärt och särskilt från flera
föreningar och vissa sammanslutningar har deltagarantalet
varit stort.
Utbildningsverksamheten avslutades med en kurs för
hemskyddsinstruktörer. med 14 deltagare. Kursen var centralt
anordnad i Visby med deltagare förutom från de flesta
luftskyddsorternd från Bunge och Ljugarn. Avsikten var, att
genom utbildning av instruktörer från icke luftskyddsorter
på frivillighetens väg ordna luftskydd inom sådana orter,
som kunna tänkas särskilt utsatta vid flygangrepp.
Erfarenheterna från Finland ha visat, att dn är nödvändigt
med luftskydd i någon form även inom mindre samhällen.
För upplysning har utdelats ett större antal av
Luftskyddsinspektionens och Riksluftskyddsförbundets
broschyrer samt vidare ett luftskyddsnummer av tidskriften
"Se". I detta sammanhang torde kunna påpekas den betydelse
för utbildningsarbetet, som den av k. m:t anbefallda
obligatoriska luftskyddsundervisningen i skolorna kommer att
få. Omnämnas kan också den korrespondenskurs i luftskydd
"Medborgarkursen i luftskydd", som anordnats av
Riksluftskyddsförbundet tillsammans med Brevskolan.
På kallelse av Riksluftskyddsförbundet och på bekostnad av
detta har föreningens sekreterare under oktober deltagit i
av förbundet anordnat sekreterare- och ehefsinstruktörsmöte
för dryftande av ärenden rörande utbildning och
organisation.
Föreningens inkomster ha uppgått till 9,228 kronor, därav
märkas årsavgifter 653 kronor, bidrag från A.-B. Gotlands
Bank och D. B. W:s Sparbank med vardera 3,000 kronor,
statsbidrag med 2,500 kronor samt från Östra Sveriges
erkända central-sjukkassa 50 kronor samt enskild givare 25
kronor. Utgifterna belöpa sig till 3,772 : 22 kronor.
Behållningen vid årets slut utgjorde 6,553: 93 kronor.
Styrelsen vill vid detta tillfälle framföra sitt tack till
de båda bankerna och övriga givare för de erhållna gåvorna,
varigenom det varit möjligt att anskaffa utbildad personal
vid organiserandet av hemskyddet inom luftskyddsorterna.
Särskilt erkännande ges samtliga ortstidningar, vilka
synnerligen verksamt bidragit till upplysningsverksamheten
om luftskyddet.
Som en allmän iakttagelse bör, särskilt med tanke på
erfarenheterna från Finland, framhållas den betydelse ett
väl organiserat, utbildat och utrustat hemskydd har för
upprätthållandet av den inre frontens motståndskraft i
ett land under krig. |
|
|
|
Kollision i luften, sex flygare
förolyckade
Gotlänningen 30/7 1940 |
 |
Ett
flygplan lyckades landa i skadat skick. Olycksdygn för flygvapnet.
Under övningar på
tisdagsförmiddagen (30/7 1940) skulle ett flygförband samlas i
luften efter att flygplanen utfört långa navigeringsflygningar på
olika flygvägar. I den på samlingsplatsen rådande dåliga sikten
kolliderade därvid två flygplan på låg höjd. Den av sex man
bestående besättningen ljöt en ögonblicklig död. Det andra
flygplanet lyckades i skadat tillstånd landa på en flygplats i
närheten av olycksstället. |
|
|
|
P. S. Olyckans offer
Gotlänningen 30/7 1940 |
 |
De
omkomna vid olyckan äro:
sergeanten vid flygvapnet
Bertil Vilhelm Sjöblom, född den 12 febr. 1912, gift och
hemmahörande i Folkärna,
furiren Erik Gunnar
Charles Jönsson, född den 12 aug. 1911, ogift och hemmahörande i
Lund,
vpl. furiren Bertil
Gunnar Ewenberg, född den 10 nov. 1916, gift och hemmahörande i
Karlskrona,
vpl. furiren Bernhard
Erik Sigurd Siegfrids, född den 27 sept. 1918, ogift och
hemmahörande i Stockholm,
reservofficersaspiranten
408 Johan Magnus Andersson, född den 14 maj 1919, ogift och
hemmahörande i Hästholmen, samt
reservofficersaspiranten
225 Karl Lennart Serge Johansson, född den 7 jan. 1918, ogift och
hemmahörande i Norrtälje. |
|
|
|
Försvarstinget i Mästerby
Gotlänningen 31/7 1940 |
 |

Ett par bilder från årets
Mästerbyting, som hade rekordpublik på 2,500 personer. Övre bilden
visar en liten del av den flertusenhövdade skaran, och därunder ses
en bild från entrén till festplatsen med fortskaffningsmedlet för
dagen, cyklarna, som förekommo i oräkneliga massor.
 |
|
|
|
Tionde dödsoffret från ”Gustaf V”. Även
den andre skadade har avlidit på Visby lasarett
Gotlänningen 31/7 1940 |
 |
Explosionsolyckan på
pansarskeppet Gustaf V morgonen den 17 juli har nu krävt sitt tionde
dödsoffer, i det att den andre av de två skadade, tredje klass
sjömannen 486 Sten Larsson vid 3:e matroskompaniet i Karlskrona, i
går (30/7 1940) avled på Visby lasarett. Den bortgångne, som var
endast 19 år gammal, var född i Hörby och son till lantbrukaren Karl
Larsson därstädes. Jordfästningen kommer att äga rum i Hörby
söndagen den 4 augusti. |
|
|
|
Olyckan på Gustaf V krävde tionde offret
Gotlands Allehanda 31/7 1940 |
 |
Matrosen Sten Larsson avliden på lasarettet.
Den svåra olyckan på pansarskeppet Gustaf V har nu kräft sitt tionde dödsoffer.
Den svårt skadade 3:dje klass sjömannen vid 3:dje matroskompaniet 478 Sten
Larsson avled i går eftermiddag på lasarettet i Visby, där han vårdats, sedan
olyckan inträffade. Den avlidne var 19 år gammal och son till lantbrukaren Karl Larsson i Hörby samt
stamanställd vid flottans station i Karlskrona. Den dödes kista föres kl. halv 5 i eftermiddag under militära hedersbetygelser
från bårhuset till Visby hamn, där den föres ombord på ångf. Visby. I
processionen deltager I 18 :s musikkår och en hedersvakt från flottan.
Jordfästningen äger rum i Hörby kyrka på söndag. |
|
|
|
Militärens hembesök underlättas
Gotlands Allehanda 31/7 1940 |
 |
Inom järnvägsstyrelsen behandlas f. n. ett förslag om inrättande av militära
veckoslutsbiljetter. Resorna å dylika biljetter skulle av militären få företagas
endast till hemorten och detta givetvis endast om hemorten ligger inom en viss
begränsad räjong. Möjligen kommer maximum att sättas till 200 km. Även om man
skulle stanna vid enkelt pris, så blir priset för 200 km. så pass högt (10 kr.),
att resor å detta avstånd endast undantagsvis borde ifrågakomma. Det anses böra
få bli distriktsbefälets sak att avgöra, i vilka förbindelser militära
veckoslutsbiljetter verkligen kunna vara erforderliga. Reseavbrott torde ej
komma att tillåtas; resorna böra ju företrädesvis eller uteslutande användas för
besök i hemmet.
För kontrollens skull är det ifrågasatt, att de resande skola förete ett intyg
om sin tjänstgöring vid visst regemente eller kår samt var de ha sin hemort.
|
|
|
|
Skarpskjutning med artilleripjäser
Gotlands Allehanda 1/8 1940 |
 |
Skarpskjutning med
artilleripjäser kommer att äga rum på Tofta Skjutfält fredagen den 2
augusti
kl. 1000-1700 och lördagen den 3 augusti kl. 0800-1600. Allmänheten uppmanas att icke taga befattning med möjligen påträffade
ammunitionseffekter. Anmälan om påträffade ammunitionseffekter lämnas till tygavdelningen A 7 tel.
903.Visby den 1 augusti 1940.
KÅRCHEFEN A 7 |
|
|
|
Till insamlingen för Gotlands vapen
Gotlands Allehanda 2/8 1940 |
 |
Till insamlingen för Gotlands vapen
har fru Anna Sahlin överlämnat en värdefull guldmedalj, som hennes framlidne
man, majoren G. Sahlin, erhållit av Visborgs skyttegille den 15 febr. 1910. Direktören Knut A. Falcks sterbhus har till insamlingen överlämnat
försäljningsvärdet av den bortgångnes frimurarering. |
|
|
|
”Fästningen Gotland” inte lätt att ta för
en fiende
Gotlänningen 3/8 1940 |
 |
Det
gotländska försvaret utbygges i rask takt.
Jättearbete utfört sedan krigsutbrottet.
 |
|
 |
|
 |
Från vänster
till höger: ”Smör och kanoner” – kossan tittar
intresserat på när fänriken riktar in batteriet. – Här
tas kraftiga tag – armeringsjärnet till ett ksp-värn
krökes. – Fältartilleri i lövskogsidyll. |
”Ingen fiende ska kunna
sätta foten på Gotlands jord” – denna general Törngrens flammande
paroll i den minnesvärda militärbefälsordern vid årsskiftet
1939-1940 har utan tvivel blivit ledstjärnan för våra gotländska
försvarskrafters arbete, det är den reflexion man främst gör efter
en rundresa med militärbil juli 1940. Det arbetas i många former och
på många olika uppgifter, energiskt och målmedvetet, och genom allt
lyser som en röd tråd den tanken: Detta land är vårt, denna bygd
skall försvaras – här skall aldrig en fiende få fotfäste.
Den som inte på flera
månader haft tillfälle att se vad som gjorts och göres inom det
gotländska försvaret blir säkerligen glatt överraskad, om han nu får
titta litet bakom kulisserna. I varje fall måste den som skriver
detta bekänna, att han blivit högst imponerad av vad som visades vid
en tredagars ”frontresa”, som innevarande vecka anordnats av
militärbefälet på Gotland för de här utkommande tidningarna. Det är
inte tu tal om att vår försvarsberedskap nu är långt bättre än vid
krigsutbrottet i höstas, och lika uppenbart är, att den blir bättre
och bättre för var dag. Gotland är snart en enda väldig fästning,
bestående av ett otal försvarsverk av skilda slag och försedd med en
både manstark och välövad besättning, som vet att fosterlandet är
värt att försvara. Ett är då säkert: den som eventuellt spekulerar
på att ta Gotland, bör betänka sig åtskilliga gånger. Ty ett blodigt
och dyrbart företag blir det, och utsikterna att lyckas måste
betecknas som små, kanske t. o. m. mycket små
Det angenämt att kunna
skriva detta – och att kunna tro på det – sedan man i tre dagar
grundligt studerat gotländska försvarsanordningar och lyssnat till
vad lika sympatiska som kunniga ciceroner förtälja.
Det var i måndags morse
vår rundresa började. Någonstans på södra Gotland lämnade hrr
krigskorrespondenter tåget som fört dem från Visby. På perrongen
stod ett par officerare och tog emot. Det var löjtnant Nils Ture
Engström vid I. 18 (bördig från Barlingbo och i det civila livet
fängelseassistent i Gävle) och löjtnant Hullberg vid A . 7, och vid
ratten i den väntande bilen satt en gammal bekant från Sudret,
korpral Victor Hansén, i vanliga fall sandstensexportör och mycket
annat på det merkantila området men nu som så många andra en kronans
karl. Allt klart, ”inspektionen” kunde börja.
Gotland
skall försvaras – full fart på besättningsarbetena.
Här får inga ortnamn
nämnas, men det är inte heller nödvändigt, ty det finns väl knappast
någon sicken på ön som inte hyser militär inom sina gränser. Varje
fläck av ön, där man kan befara ett fientligt anfall, vare sig nu
detta sker från luften eller från havet, skall bevakas – och det så
grundligt som möjligt. Gotland skall försvaras, den saken är klar. I
missionshus och bygdegårdar, i gamla förnäma prästgårdar och massor
av bondehem ha förläggningarna ordnats för våra soldater, och
dessutom ha ett otal nya baracker uppförts runt om på ön. Och
befästningsarbetena pågå i febrilt tempo. Redan för några månader
sedan talades det i denna tidning om en stark gotländsk
Törngren-linje, som skulle bli en hård nöt att knäcka för en
eventuell angripare. Vad skall man då säga nu, efter allt som skett
de allra senaste veckorna och månaderna, då större och mindre
bunkers, kulsprutevärn och annat skjutit upp som svampar ur jorden.
Alltjämt pågår denna utveckling med amerikansk fart. Den som
eventuellt tror, att de inkallade bara gå och dröna och inte ha
något annat nyttigt för sig än lite vakttjänstgöring och exercis,
tar grundligt miste.
Bunkers
byggas ”på löpande band”.
Det är visserligen sant,
att befästningsarbetena i mycket betydande grad utföras av
entreprenörer, men även truppförbanden själva ha mycket att göra på
detta område. Vi hade en dag tillfälle att med löjtnanterna Gårdman
och Sylvan som ciceroner studera, hur man inom ett av de gotländska
försvarsområdena organiserat dessa arbeten, och det måste utan alla
reservationer sägas, att både själva organisationen och arbetstakten
imponerade. På en plats med centralt läge inom området har man
ordnat med centraltillverkning och distribution, och därifrån sändas
alla för värnbyggena behövliga materialier ut till de olika
arbetsstyrkorna vid stranden. Både för centraltillverkningen och
arbetena vid stranden äro de värnpliktiga indelade i arbetslag, som
vart och ett ha sina speciella och strängt begränsade
arbetsuppgifter. Yrkesmän av alla slag finnas ju bland de inkallade,
och därför ar det inga svårigheter att få fullt kompetenta snickare
till formbyggnads- och andra snickeriarbeten, inte heller få
järnarbetare som ta hand om armeringsjärnet och beslagen. De värn
som byggas inom detta område i egen regi äro givetvis av
standardtyp, och formarna kunna utan olägenhet användas flera gånger
i följd, vilket givetvis sparar både tid och pengar. Tack vare den
långt drivna specialiseringen går arbetet undan mycket snabbt – det
är nästan som om värnen byggdes på löpande band, så smidigt och
snabbt löper arbetet undan. Vid stranden har ett arbetslag
uteslutande hand om schaktningsarbeten, nästa transporterar material
från centraltillverkningen till platsen för det blivande värnet, ett
bygger upp formarna, varpå nästa kommer och gjuter, och sedan följer
bevattning, formrivning, golvgjutning, asfaltering, efterarbeten och
maskering, ständigt efter den principen att varje arbetstempo skall
omhändertas av ett särskilt lag, och att ingen onödig väntetid skall
förekomma.
 |
Brunbrända soldater gräva och bygga lite varstans på
Gotland. |
Lång
weekend belöningen för friska tag.
Arbetet utföres på
ackord. Naturligtvis få mannarna inte extrabetalt, om de arbeta
undan bra, men de kunna tjäna in mer fritid, och det är inte dumt
det heller! Varje lag har alltså en viss arbetsprestation att utföra
per vecka, och om denna klaras av redan på fredagen så blir lördagen
helledig. Det har hänt att man också lyckats få fredagen, ja t. o.
m. en del av torsdagen fri, men då har förstås laget måst ligga i
för fulla muggar i början av veckan: upp kl. 5 på morgonen och jobba
till sena kvällen. De hellediga dagarna äro givetvis efterlängtade,
särskilt av dem som ha möjlighet att då tjäna en slant på sin civila
arbetsplats, och det lönar sig alltså att ligga i ordentligt.
Prima
arbete för billigt pris.
Naturligtvis tjänar också
kungl. Majestät och kronan på denna energi. Här blir ett nödvändigt
och högst betydelsefullt försvarsarbete utfört med all önskvärd
snabbhet och för en jämförelsevis mycket ringa kostnad. Och det är
ingen fara för att resultatet blir ett fuskverk. Arbetet står under
ledning av kompetent och intresserat folk, värnpliktiga
stadsingeniörer, byggnadsingeniörer o. s. v. som befordrats till
korpraler eller furirer och som givetvis se en heder i att inte
släppa ifrån sig något halvdant. Många av detaljerna i
kulsprutevärnen äro utexperimenterade av dessa värnpliktiga teknici,
och man gör allt för att nå bästa möjliga resultat. Kontrollen är
också god. Det kan nämnas, att den betongblandning som användes vid
byggena visat sig ge hållfasthet av 400 kg per kvcm., en mycket bra
siffra, då det annars räcker med 375 för fullgod betong.
Här
kommer fienden att få hett om öronen.
Det är väl knappast en
hemlighet, att hela den gotländska kusten är späckad med värn av
denna och andra typer, förutom försvarsanordningar av annat slag,
och att ett landstigningsföretag på Gotland därför måste anses som
en mycket besvärlig historia med ringa utsikt till framgång.
Visbyborna inte minst ha ju länge kunnat se en hel del av vad som
göres på detta område och måste väl göra den reflexionen, att det
aldrig kommer att löna sig att försöka förklara Visby för en öppen,
alltså obefäst stad. Nej, den som närmar sig Visby i fientliga
avsikter kommer utan tvivel att få det hett om öronen. Och det är
väl just så vi gotlänningar vill ha det, eller hur?
Under tredagarsresan hade
vi tillfälle att titta närmare på ett otal värn av skilda slag,
flertalet avsedda för kulsprutor och pansarvärnskanoner och alla
fullt klara att vilket ögonblick som helst leverera förödande salvor
mot en eventuell angripare. De som byggts på allra senaste tiden ha
naturligtvis ännu inte kunnat camouflerats, men andra äro så
skickligt gömda, att man har all anledning att tro, att deras
tillvaro inte kommer att avslöjas av en eventuell fienden förrän –
det är för sent. Än höja de sig endast obetydligt över strandlinjen
och gå bra ihop med trakten runt omkring, än döljas de fullständigt
av den kringliggande skogen och kunna tack vare skicklig
camouflering ej heller upptäckas från luften.
 |
Luftvärnsbatteriet erhåller eldgivningsorder per
telefon. |
Vi ha
bra luftvärn – men hjälp Gotlands Vapen ge oss mer!
Och bakom och vid sidan
av alla dessa för infanterivapen avsedda värn stå både kustartilleri
och fältartilleri i starka ställningar, redo att långt innan själva
landsättningsföretaget börjar bekämpa varje fientlig flotta som
närmar sig våra kuster. Nog har Gotland ett utsatt läge, men det har
också ett utomordentligt starkt försvar, det skadar inte att
framhålla den saken en gång till. Ännu starkare, ännu bättre kan det
bli, om vi alla hjälpas åt. Ett sätt är att ge insamlingen Gotlands
Vapen ännu ett starkare stöd än hittills.
Gotlands Vapen har som
bekant särskilt tagit till uppgift att skaffa oss ett starkare skydd
mot anfall från luften, alltså luftvärn och om möjligt även
jaktflyg. Naturligtvis ha vi luftvärn redan nu, inte så litet heller
för resten, och jaktplan surra som bekant då och då i luften över
oss, men erfarenheten visar, att man knappast kan få för mycket av
vare sig luftvärnspjäser eller jaktflyg. Det moderna
luftvärnsartilleriet är ett mycket effektivt vapen. Detta gäller
kanske framför allt de nyaste Boforspjäserna, som under det
finsk-ryska kriget visade hur det svenska stålet biter. Under resan
hade vi flera tillfällen att se hur ett luftvärnsbatteri fungerar,
och varje gång visade det sig, att luftvärnsartilleristerna äro
synnerligen väl trimmade och hantera sina sinnrika mätinstrument,
signalanordningar och vapen med berömvärd skicklighet. Ett
gotländskt lvbatteri behöver sannerligen inte många ögonblick från
det larm gått tills det är färdigt att ge eld. Men så har man också
idel specialutbildat folk, som legat inne både länge och väl och som
aldrig fått tillfälle att låta mossan växa på kunskaper och handlag.
På ett av lvbatterierna demonstrerades bl. a. hur det går när en
stor luftvärnspjäs förflyttas från en plats till en annan plats.
Lika fort – om inte rent av fortare – gick det att placera den i en
ny ställning och göra den skjutfärdig. Varje man visste precis vad
han hade att göra, allt gick i flygande fläng utan missar.
Kanonexercisen gick om möjligt ännu flottare på varje batteri vi
besökte. Naturligtvis hade de ofta förekommande målflygningarna
verksamt bidragit till att öka lvartilleristernas skicklighet.
Även
gammalt och nytt fältartilleri skyddar våra kuster.
I denna artikel har
hittills mest talats om infanteri och kustartilleri. Men även A. 7
har sin uppgift i försvaret av Gotland. Dess vapen äro kanske inte
genomgående så moderna som kustartilleriets o. inte heller som
infanteriets – granatkastare, pansarvärnskanoner och
kulsprutepistoler äro exempelvis oerhört effektiva vapen – men
skickligt använda äro de ett betydelsefullt inslag i vårt öförsvar.
Det har visat sig att man även med gamla pjäser som ansetts uttjänta
– dock inte så gamla som de Finland fick från Frankrike – kan uppnå
mycket goda resultat. Skotthastigheten är naturligt nog inte så
stor, men träffsäkerheten och sprängverkan finns det ingen anledning
att klaga på. Dylika gamla kanoner ha på ett eller annat ställe
placerats i väl uppbyggda och camouflerade ställningar, och på andra
platser har man motoriserade batterier, som mycket snabbt kunna
rycka ut med sina modernare kanoner och gå i ställning.
Artilleristerna ha alla lämpliga batteriställningar på hela ön
inprickade i fina specialkartor och kunna tack vare dessa –
naturligtvis också bilarna – mycket snabbt sättas in för försvaret
av en hotad punkt. De veta nämligen då precis var de skola ställa
pjäserna, var eldledningen skall placeras o. s. v. och det behövs
inga omständliga mätningar innan de äro färdiga att skjuta. Det
säger sig självt, att det arbete som lagts ned på denna sak är av
utomordentligt stort värde. Ett batteri, som förlagts i en vacker
trakt på södra Gotland, gjorde vid vårt besök en mycket lyckad
utryckning och gav därvid syn för sägen, att den artilleristiska
rekognosceringen av ön är guld värd. Samtidigt fick man också
tillfälle att konstatera, att A. 7:s signalister ha fått moderna,
fina grejor och kunna göra ett gott arbete på sin front. |
|
|
|
Bland bunkers och beredskapsmannar I
En höstvisit på Gotland
Gotlands Allehanda 3/8 1940 |
 |

Mycket har det väl klagats över den ihärdiga
beredskapstjänsten i den gotländska
neutralitetsvakten och till en del har den
varit befogad men – den har varit nödvändig.
Man torde utan överdrift kunna säga, att de
militära myndigheterna minst av alla ha
någon anledning att öka försvarsutgifterna
genom att hålla folk inne i onödan. Och de
ha icke heller gjort det, fast den enskilde
så tyckt mången gång. Gäller det den
mänskliga betjäningen av försvarsapparaten
är det säkerligen icke någon enskild olust,
som gjort sig gällande, utan det har mera
varit den allmänna känslan av att ligga ute
i onödan: det har ju inte hänt någonting.
Det tråkiga är ju bara att vi så litet veta
om och när det kan hända något.
Emellertid är det nu så, att vårt
militärstyre gjort vad det kunnat för att
permittera och därvid liksom i så många
andra fall här i livet, är den mänskliga
makten ofullkomlig och de mänskliga
önskemålen, helt naturligt särskilt när det
gäller hemförlovning, ganska stora. Så var
det förra mobiliseringen, så är det nu. I
närvarande stund torde man dock icke kunna
klaga på permissionsvälviljan, då
militärmyndigheterna gjort vad som för
närvarande kan göras för att främst
tillgodose lantbrukets behov av arbetskraft.
Det kan i detta fall dock vara förtjänt av
att påpekas, att det också finnas en hel del
inkallade som anse sig ha bättre betalt i
militärtjänsten än hemma. Hit hör bl. a. en
del säsongsarbetare men efter vad vi hört
finns det även jordbruksarbetare som ha den
åsikten.
Gotlandsförsvaret konsolideras.
När fastlandspressen här om dagen hade
tillfälle att besöka en del förläggningar
tyckte man sig kunna konstatera att
förhållandena så att säga stabiliserat sig.
Man längtar naturligtvis icke särskilt efter
att ligga i beredskapstjänst, men man har å
andra sidan tagit det onda med det goda och
anpassat sig efter förhållandena. Efter de
första månadernas febrila brådska har så att
säga en konsolidering av vår beredskap ägt
rum, icke blott i vad som avser den
materiella beredskapen utan även i vad det
gäller folk och förläggningar. Man torde
också kunna säga, att man gör vad man kan
för att icke platsbefolkningen till last mer
än nödvändigt. Må det tilläggas att här
lägga en blomma för gotlänningarnas fötter –
det påhäng som neutralitetsvakten
naturnödvändigt måste vara, bäres med
förundransvärt tålamod, och det är livligt
att hoppas, att uppgörelsen i sinom tid kan
träffas utan friktioner, när det gäller att
återställa vad som slitits ut och förstörts
i tjänsten.
Så långt man kunnat har man ju sökt placera
de inkallade i hemtrakten – att detta icke
alltid går, säger sig självt – och under den
vackra sommar, som nu lider mot sitt slut,
har säkerligen militärtjänsten icke varit
uteslutande av ondo. Mången innesittare i
vardagslivet och civiltjänst har under
fältlivets påtvungna rörlighet börjat känna
sig må så bra, som icke på mången god dag.
Har så vikten gått ned med några kilo har
icke heller detta varit av ondo.
Försvarsberedskap – folkgemenskap.
Gotlandsförsvaret har konsoliderats sade vi
Arbetet med det materiella beredskapens
utbyggande har bedrivits med kraft och
målmedvetenhet och detta arbete fortgår
ännu, även om permitteringar gjort att
arbetskraften för befästningsarbeten och
vedhuggning, som just pågå energi, är ganska
blandad. Befäl och underbefäl hugga i med
liv och lust, folk som annars i vardagslag
träffas i hovrätter och ingenjörskontor, på
lager och i affärer, knoga sida vid sida i
skog och betongarbeten – så demokratiskt,
som svenska folket är nu har det aldrig
varit. Och den renhårige svensken trivs med
att vara fri – det är kanske därför som den
svenska försvarsberedskapen också synes bli
en verklig svensk folkgemenskap.
Genom ett uppbränt landskap kila
Gotlandsexpressen mot dagens mål, säden står
brådmogen och rekordartat lågväxt på åkrar,
där man delvis redan skurit vad man kunnat.
På en del platser ser det ut som man skulle
få rycka upp stråna med händerna. Men
åskmoln varsla om att det kanske kan bli
regn. Men man ger blankt sjutton i att man
blir våt: det regnar ju, så nu kanske
åtminstone potatisen och betorna kunna taga
sig! Hoppet lever upp och man glädes med
jordens folk över vad himlen ger, även om
man håller med dem om, att det kunde ha
kommit litet tidigare. Regnet friskar också
upp växtligheten och ger annan touche åt
landskapet, och når tåget stannar på vår
station, lyser solen åter, och där står
dagens ciceroner färdiga: löjtnant Engström,
inkallad gotlänning, och löjtnant Hullberg,
som svara för kanonerna.
Förläggningarna blir allt bättre.
Det här området vi hamnat i har det särskilt
väl förspänt då man så här års till och med
har kvinnliga värdinnor i staben och efter
en god lunch i angenämt sällskap börjar en
rundtur inom denna jurisdiktion. Nu som
tidigare kunna vi konstatera, att man för
det mesta har förmåga att ordna praktiskt
och bra för sig i förläggningarna. Köken har
placerats i brygghus eller specialbyggda
hus, där kökspersonalens uppfinningsrikedom
speglar sig i allehanda bekvämligheter. De
färdigbyggda trähusen som ju i vintras icke
hunnit riktigt färdiggöras har man nu börjat
måla och piffa upp. Där man måst lägga in
folket i skolsalar eller missionshus, ser
man aldrig några bäddar på golven utan man
har överallt träsängar, i Borohusen för det
mesta med spiralfjärderbotten, men annars
efter råd och lägenhet, ibland åtminstone
ett Gunnebostängsel. En detalj, som vi vilja
rekommendera till andra platser, där vi sett
att den icke förekommer, är en trekantig
masonitskiva mellan de två huvudgärderna, då
två sängar stå intill varandra – det kan
varken vara trevligt eller lämpligt att de
båda mannarna ligga och flåsa varandra i
ansiktet i sömnen.
I
förbifarten kasta vi ett öga in i en
förläggning här och en expedition där. Vid
en divisionsstab finna vi att marketenteri
Galejan flyttat från norra Gotland söderut,
och en cello i ett hörn skvallra om att Fru
Musica tydligen icke är illa sedd i
förläggningen. Det viskades för övrigt om
att hon förekom i kvartett i uniform även i
den närbelägna kyrkan ibland.
Artilleriet har bra förspänt.
I
en strandburg hitta vi ett kanonbatteri i en
välordnad förläggning – över fiskbodarnas
flistak går blicken ut till den gamla
ankarsättningen: ovän ankrar där icke numera
lika ostört som i gamla tider kunde ske.
Våra vägar gå vidare, förbi pansarvärn och
kulsprutevärn bakom strandens avvisande men
kanske också symboliska taggtråd. Och då och
då på vägarna möter man en bil, som leker
Saxtorp. Man frågar vem det var och får för
det mesta samma svar: ja, det är den där
byggnadsbyråns bilar. Då och då ”händer” det
något, men det förefaller ingå i kalkylerna.
Så mycket bör i detta sammanhang nämnas, att
dessa bilar nu äro ganska ökända för sin
fortkörning, som vederbörande synes taga som
en solklar sak. Men även om arbetena drivas
på ackord innebär detta icke fri hastighet
på Gotlands landsvägar.
På en annan plats dit vi komma, ligger ett
batteri – kaliber och artilleristiska
möjligheter gillar inte den moderne
förmyndaren Statens informationsstyrelse –
att man talar om ens så här oss flickor
emellan – men så mycket vill jag säga, att
det här batteriet, som åkte iväg med
gengasbilar så det sjöng i gärdesgårdarna,
hade rätta temperamentet inne. I en kvarn
stod eldledaren och han hade till sitt
förfogande ett material, som skulle komma en
batterichef av 1914 års modell att slicka
sig om munnen. Par exemplibus: förr
verkställdes riktning och invinkling av ett
batteris station och skjutställning på nytt
för varje uppställningsplats – det var länge
sedan, nu tittar man i artilleriets
”konversationslexikon” och har där alla data
som behövas för direkt eller indirekt
beskjutning från varje särskild plats av
vissa bestämda mål. Och de beräkningarna ha
lagts på fullt vetenskaplig grund. Det är
ingen artillerivetenskaplig nyhet, men att
vi här på Gotland i vår försvarsberedskap ha
så bra ordnat, det är ju enbart ägnat att
glädja det fosterländskt klappande hjärtat.
Att vara beredd och att vänta.
I
en buske ligga några man och ha något
mystiskt för sig. En man sitter gränsle över
en bock och vevar en apparat och bredvid
sitter en man och mixtrar med en
telegrafnyckel – aha, det är de nya moderna
hmhm-watts fältradioapparaterna, fina
grejor. Det är något annat än gamla tidens
blanktrådstelefoner med en summer, som man
hade svårt för att förstå, när man slog, än
mer när man tog emot. Tatatta – låter det,
ibland sår man code, men ett tecken gav eko
i minnet: signalen ”vänta”. Ja, vänta, det
är visst det moderna krigets abc. Det säges
ju att den som väntar på något gott, väntar
aldrig för länge – det gäller kanske även
den som väntar på något ont, men det finnes
även en gammal regel som säger att den som
bara kan vänta, han vinner allt. Vi vänta…
Att veta eller icke veta.
Över karotterna med bruna bönor och fläsk
säga vi våra älskvärda ciceroner farväl och
snart rullar tåget åter mot Visby. Vi ha
sett en hel del, vi ha sett mycket, vi ha
nästan på känn, att höga vederbörande som
hittat på den här trevliga semestertrippen i
gotländsk beredskapstjänst, gjort det på
rent rackartyg: för att få se vad vi kunnat
hitta på att skriva om, när vi inte få
skriva om det vi se. Informationsstyrelsen
vågar ju inte en gång tala om vad hela
landet vet, därför att den tror att
”obehöriga” kunna få veta t. ex. att svenska
kustflottan patrullerar i Östersjön eller
att svenska flyget övar och därför kan råka
ut för olyckshändelser var som helst i
Sverige.
Vi tacka våra värdar ändå för en intressant
dag. Det är varken deras eller vår skull att
Vackra Maj i Moskvaradion kan tala om, när
man hempermitterar beredskapsmannar i det
gotländska försvaret, nästan innan de hunnit
hem. Forts. |
|
|
|
Skarpskjutning med artilleripjäser
Gotlands Allehanda 5/8 1940 |
 |
Skarpskjutning med artilleripjäser
och infanterivapen kommer att äga rum på Tofta skjutfält fr. o. m. tisdagen den
6 augusti t. o. m. lördagen den 10 augusti varje dag kl. 9-17. Allmänheten
uppmanas att icke taga befattning med möjligen påträffade ammunitionseffekter.
Anmälan om påträffade ammunitionseffekter lämnas till tygavdelningen A 7. Tel.
903.
Visby den 5 aug. 1940.
Kårchefen A 7. |
|
|
|
900 miljoner normalljus upptäcka nattlig
flygare
”Soldatens dröm” i mönsterförläggning
Bland landstormsbefäl, hovrättsnotarier
och andra vedhuggare
Gotlands Folkblad 6/8 1940 |
 |

900 miljoner normalljus slungar denna
strålkastare ut i rymden, upptäckande
nattliga flygare.
Vid sidan ses lyssnarapparaten, som kan höra
ett flygplan på miltals avstånd.

”Huset heter Värend säger kapten Lindeborg,
pekande på kronobergarnas mästerverk.
Försvarsmakten på Gotland är ett komplicerat
maskineri med tusen och en kuggar, vilka
alla skola bringas att arbeta så
friktionsfritt som över huvud taget är
möjligt för att öka maskinens effektivitet.
En kugge kan heta luftvärnstjänst, och
vakthållning, en annan materiel- eller
livsmedelsförsörjning, en tredje kurser och
utbildning, en fjärde vedavverkning, en
femte kulturell verksamhet o. s. v. Allt
skall samverka i en enda bestämd riktning
och har ett syfte: att öka beredskapen och
stärka slagkraften hos Gotlands försvar.
Helt utan gnissel går det inte, och nog har
mer än ett sandkorn kommit i hjulen, men ju
mera ”maskinskötarna” handskas med
maskineriet, desto bättre och jämnare blir
gången och kapaciteten ökas.
Under det nyligen gjorda pressbesöket vid
Gotlands trupper hade vi tillfälle att se
några av ”kuggarna” i verksamhet. Folk som
var med … fjorton” intyga enhälligt att den
beredskap som då fanns och den verksamhet
som utövades var ett intet mot vad nu är
fallet. Och … … dem gärna efter de glimtar
tredagarsbesöket givit oss. Men tiden är en
annan, världen har blivit ondare och risken
för plötsliga kupper är avsevärt större än
under förra kriget.
Andra dagens resa förde oss bl. a. till en
veritabel urskog på västra Gotland, där vi
kunde iakttaga under vilka svåra
omständigheter vedavverkningen stundom sker.
Även om denna verksamhet kulminerade i våras
pågår den ännu på sina håll. Avbrott i
vedavverkningen vållades under en längre tid
från april i år då genom krigets närmande
till vårt land trupperna fingo andra
sysselsättningar än att hugga upp ved. Sedan
nu något lugnare förhållanden inträtt kan
man ägna sig åt att fullfölja vedprogrammet.
På en plats skall man avverka 1.400 kbm. För
ett krigssjukhus, och inne i skogen håller
man på att forsla fram veden som förut
fällts. Det är ett svårt och tidsödande
arbete att från ett stort område släpa fram
stockarna, och icke mindre besvärligt är det
för lastbilarna att ta sig fram på de
oländiga skogsvägarna, om man så får kalla
de ofta upptrampade och breddade
fårstigarna. Som stora tanks plöja bilarna
fram, och sannerligen kunde det ha behövts
med larvfötter ibland. Med otrolig
skicklighet lotsa chaufförerna fram sina
fordon till vedcentralen. De senare finnas
på flera platser, men vid den central vi
besöka har en gammal lokomobil åter kommit
till heders och drar nu tre sågklingor.
Lokomobilen har man lånat, och den står nu
och pustar för fullt, belåten med att få
uppleva en ny renässans. Även träkärrorna
som forsla fram timret till klingorna ha
åldern inne. De ha nämligen hämtats fram ur
skjul där de stått i trettio år!
På personalen vid sågen kan inte klagas –
den är sannerligen kvalificerad nog! En är
folkskollärare, en annan är amanuens och en
tredje har egen begravningsbyrå ”någonstans”
i Hälsingborg. De sköta sågningen på ett
sätt som om de aldrig gjort annat.
Hovrättsnotarie svettas på ett gruslass.
Även på övriga områden inom det militära
livet träffar man på överkvalificerat folk.
Studentbeväringarna ha fått rycka in i
grovarbetet, och det tyckas de må väl av. Så
kan det komma sig att vi på ett ställe, där
man höll på att bygga värn, fann en
hovrättsnotarie tronande högst uppe på ett
gruslass, där han svettades hälsosamt. Det
var för resten en släkting till
filmskådespelerskan Marianne Aminoff.
Medan herrar notarier och amanuenser och
många, många andra på detta sätt knyta en
intim bekantskap med skog och mark, sitta i
en förläggning på en annan plats ett
dussintals landstormsmannar på skolbänken.
Det är en landstormsbefälskurs som pågår med
11 elever, av vilka de flesta är kända ”män
i staten” eller åtminstone i staden. Där ha
vi Kjell Wiman som glömt öl och bryggerier
för förpostställningarnas uppgifter, där är
kamrer Wahlberg som diskuterar uppehållande
försvar som om han aldrig sysslat med annat,
och idrottsfunktionären Erik Ericsson ger
klart och redigt besked om hur en
huvudställning bör läggas. Ledare för kursen
är fänrik Camitz, som är energin
personifierad och som satt sig före att han
skall plugga i sina disciplar så mycket som
möjligt under de 30 dagar kursen pågår.
Denna tid har snart förflutit, och av allt
att döma har resultatet blivit gott.
Landstormens styrka torde nu vara åtskilligt
annorlunda än ”förra gången”, och dessa
landstormsbefälskurser äro ägnade att öka
effektiviteten och höja slagkraften.
Från landstormens befälskurs går färden till
ett lv-batteri i närheten av en större
plats. Regnet, det välsignade regnet, står
tidvis som spön i backen, och löjtnant
Ribbing och fänrik Westberg får vänta en
stund innan de kommendera sina mannar ut
till en demonstration av batteriet. Snabbt
besättas pjäserna och göras skjutklara.
Siffror och mystiska formler sändas per
telefon från centralinstrumentet till
pjässerviserna, varefter inriktningen sker.
Tavlor och konstverk i förläggningarna.
I
närheten av samma ort har en trevlig
förläggning ordnats i en skola, som tagits i
anspråk från källaren till gymnastiksalen.
Icke minst i den senare har man förstått att
ordna det hyggligt för sig, skaffat sig en
läslampa i en liten alkov o. d. Tavlor och
diverse konstverk på väggarna. Att en
”konstnär” varit i farten, därom vittnat
inte minst inskrifterna och teckningarna på
sängkanterna, där förutom namn eller öknamn
bl. a. Eros och Psyke förekomma. ”Barberaren
för de husvilla” gör reklam för billig
klippning på sin sängkant, och ”Pommen”
hälsar lilla Frida välkommen.
Vid skolan har en ny matsal byggts, vilken
snart befinner sig i färdigt skick. Redan
prunka blommorna i fönsterbänkarna, och
väggarnas bruna färg står bra mot
barrskogens grönska. Praktiskt och trevligt
ordnas det i kök och sal, och ett
marketenteri har även iordningställts. Vid
en avprovning av kökets produkter befunnos
de vara utmärkta. Även vid denna förläggning
bedrevs sport i någon omfattning, och i
skogen hade bl. a. en provisorisk
boxningsring spänts upp.
Tredje och sista dagen av resan föra oss
vägarna mot norr. Framkomna söderfaller
pressens lilla trupp i trenne delar, som får
var sitt område till inspektion. Efter
ytterligare en kort färd möter oss ett
säreget landskap, ganska väsensskilt från
det mesta på Gotland. Men inte bara ett
intressant landskap – mera personligt möter
oss kapten Lindeborg, som blir ciceron för
dagen. Det är strålande sol över bygden
under rundturen, som bjuder på växlande
bilder ur områdets försvar och beredskap.
Finsk bastu ovanlig företeelse.
Sedan lunch intagits i en gård, vars finrum
tagits i anspråk som expedition (hur många
gotländska förut oanvända finrum ha inte
tagits i bruk av militär under detta senare
år och därigenom fått regelbunden eldning?)
går färden till den närbelägna
förläggningen. En så pass ovanlig företeelse
som en finsk bastu är det första vi stöta
på. Den har kommit till stånd tack vare en
synnerligen idrottsintresserad och
internationellt känd idrottsledare och
officer, som gav sig hm hm på att hans
pojkar skulle ha en bastu, en riktig finsk
”sauna”. Och nu stå den där, präktig och
prydlig och har redan fyllt sin mission en
säsong. Vår ciceron omtalar att även nu
under sommaren få pojkarna då och då ta ett
bastubad, såsom en icke överflödig
komplettering till havsbaden. Dymedelst
förhindras den närgångenhet vissa mindre
behagliga smådjur annars lägga i dagen.
Smålänningar byggde mönsterförläggningen.
Huset är av Boro-typ och blev färdigt för
några månader sedan. Det byggdes av
kronobergare och har döpts till ”Värend”.
Dessa smålänningar, vilka nu såsom avlösta
och hempermitterade sannolikt leva ett
lyckligt liv, ha tydligen haft speciella
konstruktiva och konstnärliga anlag, vilka
tagit sig uttryck i skapandet av denna
mönsterförläggning. Sängplatserna äro
ordnade som vanligt. Men två av de ”kabiner”
fyra kojplatser bilda ha inretts till ett
stort och rymligt dagrum. I hela huset har
man målat med klara och ljusa färger;
väggarna äro gula och försedda med grönmålat
listverk. Det vita taket har inrutats med
gula lister. I ett hörnrum har ett
förnämligt tvättrum inretts med tvättställ
och lavoar på golvet. Ett litet element i
tvättrummet får sin värme från en av de fyra
kaminer som finnas i förläggningen och som
sörja för en jämn värme under den kalla
årstiden. Vid fönstren hänga röda gardiner,
och på dagrummets bord ligger röd vaxduk.
Dagrummet är det ”allra heligaste” och har
blivit det främst tack vare konstnären och
studentkorpralen Sven Jakobsson, Växjö,
konststuderande i Stockholm. Hans
dekorationer i dagrummet göra anläggningen
till vad den är, trivsam och stilig och
faktiskt smått hemlik.

”SOLDATENS DRÖM”
heter den vackra målningen av
konstnären-studentkorpralen Sven Jacobsson,
som täcker en vägg i mönsterförläggningen på
norr.
”Soldatens dröm”
En mindre dekorationer upptar namnen på alla
de värnpliktiga ”byggherrar” från Värends
fara nejder som haft att göra med husets
tillkomst. Vid fönstren ett par mindre
surrealistiskt påverkade målningar. Mest
imponerande är emellertid ett konstverk som
täcker en hel brädvägg, omkring 3 x 4 kvm.
Direkt på väggen har hr Jakobsson målat en
tavla, som har kallats ”Soldatens dröm”.
Verkets vänstra del skildrar krigets fasor
med eld och förstörelse, en soldat ligger
död på marken, medan andra störtar sig ut i
krigets förintelse. Ur marken sticka ett par
händer bedjande upp mot det som upptar
resten av tavlan. Mot bakgrund av ett
stiliserat Gotlandslanskap med hav, kust och
klintar tecknar sig en ljus och vårlik
kvinna, omflödad av gyllene solljus. Kring
henne leka barn på marken, där gräset står
frodigt och blommorna knoppas.
Hr Jakobsson berättar vid en liten intervju,
att han genom denna starka kontrastverkan
velat få fram det som han – och många, många
med honom – hoppas: efter krigets fasor
skall en ny värld byggas, nya släkten skola
födas och leva utan att falla för krigets
förbannelse. Konstverket gör ett starkt
intryck och såväl till innehåll som i sitt
tekniska utförande vittnar de om att
inlevelse och en vilja att ge det bästa
legat bakom den hand som fört penseln. Hr
Jakobssons verk är inte bara en prydnad för
förläggningen och en källa till glädje för
dess innebyggare, därtill kan sådana
målningar också ha en moralisk god verkan.
Det folk som kommit efter smålänningarna
bygga tydligen vidare på de traditioner som
bildats, och fastän de äro ganska nykomna
har redan ett handsnidat schackspel hunnit
förfärdigas.
Vid kusten sågo vi också ett par
infanterivärn, som kronobergarna byggt,
gjorda med samma omsorg som förläggningen.
Inte bara att de döpts vid namn – Lejonet
och Kristvallsbrunn – och försetts med
namnplattor över byggarna, vilka haft kapten
Hyltén-Cavallius till chef, därtill ha också
värnen försetts med en mångfald finesser och
detaljer som öka effektiviteten.
I lyssnarapparater hörs flygplan på
miltals avstånd
Dagens sista besök gäller en så pass ovanlig
företeelse som en jättestor strålkastare med
lyssnarapparat och riktapparat. De äro
avsedd att verka mot flyg nattetid. I
lyssnarapparaten kan man höra flygplanet
redan när det befinner sig på en mils
avstånd, om vindförhållandena äro gynnsamma.
Genom oerhört fina och invecklade instrument
avläses genom luftvågorna avståndet till
flygplanet och befintligheten, och dess
värden överföras till riktapparaten. Denna i
sin tur riktar in den stora strålkastaren,
vilket sker automatiskt.
Strålkastaren är av ny modell och mycket
stor i diameter. Den kan kasta sitt
strålknippe miltals ut i rymden och styrkan
är 900 miljoner normalljus. 1) Tanken
svindlar för oss, när chefen för denna
avdelning, fänrik Höijer, nämner siffran 900
miljoner normaljus – det är ett begrepp som
man inte kan fatta. Självfallet är det
omöjligt att blicka in i strålkastaren med
blotta ögon när den på natten är tänd,
vilket sker under övningar o. d. Även nu
mitt på dagen med strålande solsken måste
man använda mörkt glas för att kunna titta
på själva eldkällan, som utgöres av ett kol
som alstrar ljuset genom att likström
släppes på. En bit därifrån står ett litet
el-verk, en maskin på 77 volt och 150
ampere. Samtliga apparater tillhörande
strålkastarbatteriet äro väl camoflerade.
Det gotländska försvaret allt starkare
för var dag
Pressresan vid Gotlands trupper är slut för
den här gången. Vad vi sett – och det är
åtskilligt mer än vad som kan offentliggöras
– har styrkt oss i uppfattningen, att
Gotland vid det här laget torde vara svårt
att erövra, om någon skulle komma på den
idén, vilket vi livligt hoppas inte blir
fallet. Allt starkare blir det gotländska
försvaret för varje dag som går. Första
linjen är i stort klar – och en andra torde
följa. Kan denna försvarsberedskap och vad
därmed följer i form av personliga offer,
större statsutgifter, högre skatter o. s.
v., kan detta göra att Gotland – och det
gäller självfallet för hela vårt land –
förskonas från angreppsförsök, då har inte
allt detta varit förgäves. Det vi ha att
försvara och som sammanfattas i ordet
Sverige är så dyrbart, att dess bestånd och
fortvaro som fri stat, i intet kan och skall
räknas i pengar.
Ymer
1) Ett stearinljus ger cirka två
normalljus.
|
|
|
|
Bland bunkers och beredskapsmannar II
En höstvisit på Gotland
Gotlands Allehanda 6/8 1940 |
 |

Varnande peka kustartilleriets kanoner mot
havet. Överst t. h. Sista dragningen. I
mitten t. v. officersbostäder
och t. h. underofficersbyggnad i Fårösund.
Nedan: Logementsvillan i skogen.
Land skall med försvar byggas…
Det hette en gång i en konungs valpråk att
”Land skall med lag byggas”. När man fått
ett land fotat? på sådan princip hade det
varit gott att också haft det med ett
försvar, som motsvarade åtminstone
minimikraven. Hade man på beslutande håll
varit på det klara med den saken för 15 år
sedan, hade man väl åtminstone låtit bli att
riva sönder … man än icke byggde upp. När
man så vaknade upp, blev det närmast en
fråga om ifall man skulle hinna täta de
värsta läckorna i vårt försvar. Forcering
kostar alltid pengar och den har så gjort
även i försvarets sättande på krigsfot, men
en god sak har penninggödslandet till denna
nödvändiga brandförsäkring haft och det är
att pengarna stannat i landet i form av
arbetslöner, direkt i försvarsarbeten och
indirekt för materiel och attiralj.
De kulsprute- och pansarvärn, som byggts och
byggas runt kusten – eftersom Snuviga Sixten
i Moskvaradion påstod att vi ha 60.000 man
under vapen på Gotland, måste man ju ha
ganska många värn att lägga dem i - ha
byggts dels av entreprenörer och dels av
trupperna själva, och att de senare blivit
billigast behöver väl icke särskilt påpekas.
Dock har icke kvaliteten eftersatts, det har
kontroll och regelbundna provtagningar
garanterat. Och arbetsledare har man haft
till förfogande i beredskapstjänstgörande
ingenjörer och fackmän.
För att taga ett exempel: kulsprutevärnen på
mellersta Gotlands västkust, däribland även
i Visbytrakten. Korpral Persson –
byggnadsingenjör i det civila – har
organiserat betongarbetena på ett
förträffligt sätt. Vid Södervärns skola har
man lagt en arbetscentral, där materialet
för omnämnda bunkers färdigställan. Man gör
formar för gjutning, dörrkarmar,
armeringsmattor och skärmställningar etc.
Och ackord tillämpas även här fast på så
sätt, att arbetsprestationen skall uppgå
till visst pensum per vecka. När detta nåtts
är man ledig. Och var viss om att det jobbas
undan ordentligt.
Själva byggnadsarbetena drivas sedan lika
rationellt. Arbetet utföres av olika lag,
som i tur och ordning rycka in på varje ny
arbetsplats. Ett schaktar för den bunkers
man skall framställa, nästa lag kommer nästa
dag och sätter upp formarna, nästa dag
kommer gjutarlaget och där efter följa i
snabb takt lag, som taga bort formarna,
lägga golv, insätta ”möbleringen”, asfaltera
och maskera etc. De gäng, som äro i
verksamhet här på kusten färdigställa på så
sätt två bunkers om dagen, d. v. s. 12 i
veckan. Samtidigt hålla entreprenörerna på
med en del större värn och betongskydd för
både infanteri och artilleri.
Visby väl skyddat.
Om till äventyrs någon haft svårt att sova
om nätterna av oro för vårt försvar, kan det
ju vara en skön sak att veta, att staden och
ön för övrigt är ganska väl försvarad. Litet
var har ju reda på luftvärnets existens och
de kustens glada gossar, som svara för Visby
luftskyddande sova icke med mer än ett öga i
sänder. Vi ha inspekterat detta försvar och
försäkra läsaren att allt var ganska gott –
och då är det naturligtvis också säkert.
Mycket varken kan eller får talas om av helt
naturliga skäl, men när man får en liten
inblick bakom kulisserna känner man en glad
tillfredsställelse över vad man får se. Och
även om man hör i radion att försvarslånet
redan överskridit den siffra man väntat i
november, förstår man att en överteckning
kommer att behövas och mer därtill.
Försvaret måste ju inriktas mot främst två
mål, angrepp från sjön och luftlandsättning.
Vid det här laget torde det inte finnas
många plättar öppen jord på ön, som icke
bevakas med skärpa i både blick och vapen.
Samtidigt med att försvarets värn och
fortifikationsmässige anstalter
färdigställas – kolossalt mycket har därvid
gjorts sedan i höstas – justeras
förläggningarna och bättras vad man som
fordom brast, d. v. s. vad man icke hann få
färdigt i höstas.

Bunkergubbarna ha en gjutningrik tillvaro.
På bad och kaffe hos
landstormsbefälskursen.
Tätt nere vid en strand hitta vi ett
trevligt och rymligt Borohus, som avser att
härbärgera ett femtiotal man. Här har man på
egen hand målat och snickrat och vi abonnera
utan tvekan på skrivbord och skåp av
förläggningens modell därest någon intendent
skulle hitta på att icke vilja betala
materialet, som gått åt. Intill ha mannarna
själva byggt ett förnämligt kök och det enda
som fallera är belysningen, men vi hörde
någon viska om vindelektricitetselverk.
Simpropagandan har i år riktat en särskild
vädjan till truppförbanden att se till att
mannarna lära sig simma i de fall, där det
brister härutinnan. När vi komma ned i en
fiskehamn på mellersta Gotland är just
simlektionen i full gång – man har en timme
om dagen anslagen till detta ändamål – och
med några instruktörer trumfa in arm- och
benrörelser på land och i grundvatten,
håller man längre ut vid piren på med
provtagningar för simborgaremärket och andra
simkunnighetsprov. Här finnes rätt många som
behöva denna undervisning för infanteristen.
Om vi icke missminna oss var simkunnigheten
bara 30 proc. här.
Det såg så skönt ut i vattnet, att icke
heller presskvarteret kunde motstå
frestelsen att a ett dopp. Vid återkomsten
till förläggningen intill hamnade vi mitt i
en landstormsbefälskurs och värden på
stället, sergeant Tingström, bjöd in till,
som det plägar heta i bättre mötesreferat,
ett väldukat kaffebord.
Vid kaffekoppen gjorde vi för övrigt den
reflektionen, att dessa Borohus en gång – då
som ju alla hoppas – fredens dag kommer,
kunna komma bli idealiska semesterhem för
olika folkgrupper, för att icke tala om
vandrarhem.
På ett ställe bodde man förnämligt nog på
pensionat – värden på stället gillar kanske
inte så särskilt intrånget, men nöden har
ingen lag. Här bjöd man presskvarteret på
sill, filmjölk och pytt i panna, och det
smakade, ska jag säga.
Ännu stå ved i skogarna.
I
trakten av Klintehamn träffa vi på en liten
grupp, som ordnat till ett sågverk.
Cedergrens verkstad i Klinte fixade en
gammal kasserad lokomobil när råoljan tog
slut, och nu töffar lokomobilen av glatta
livet, medan stockarna, som köras hem från
skogarna, blir till plank, stolpar och ved.
Fänrik Dassows bilpluton far omkring som
Jehu i skogarna med sina gengasbilar och
väldiga lass med virke forceras fram i en
terräng, där man vägrar tro att en bil kan
komma fram. Men fram gå det och fram kommer
virket. Och vedpinnarna flyga med vinden
till stora högar medan bräder och stolpar
travas – 1,400 kbm. Virke sätter man form på
här. Men ännu står en hel del kvar i
skogarna – beredskapens skärpande i våras
drog folket från skogsarbetet till viktigare
arbeten och därmed blev virket liggande. Men
nu kommer det, och snart lär nog ingen
förläggning icke ha sitt stipulerade
vedförråd, för vintern på den säkra sidan.
Den som bara kunde säga det om hemmets
bränsle också.
När efter en ånyo väl använd dag ciceronerna
i den militära sakkunskapen, löjtnanterna
Gårdman och Sylvan, avleverera i en
sommarmatsal någonstädes norr om Visby
smakar pepparrotsköttet och buljongen där
lika gott som morgonens kaffe på
”turistkompaniet” och lunchen på ”panget”
där söderut. Och med en stilla förhoppning
om allt det, som borde ha skrivits, men icke
blivit skrivet, icke vid av kommande besök
kommer att medföra repressalier, vända vi
kosan mor gamla Visby.
I getingboet på norra Gotland.
Att tala om att kustartilleriet är bofast på
norra Gotland kan väl vid det här laget icke
vara att blotta någon hemlighet. När landets
styrelsemän beslöto återupprättande av det
gotländska kustartilleriförsvar man för icke
så många år sedan rev sönder, ett
återupprättande, som också avsågs att bli
ett effektiviserande av samma försvar,
tänkte man sig icke att krigsmolnen skulle
urladda sig så fort som de gjorde. Först om
ännu ett par år skulle organisationen vara
fullt utbyggd och färdig. Men ödet ville
annorlunda, och när situationen i höstas
blev akut var detta liktydigt med att ett
övermänskligt arbete förestod för såväl
befäl som manskap i det gotländska
kustartillerivapnet. Folket fick föreläggas
var man kunde och en febril aktivitet
utvecklades. Vad man knappast trott möjligt
det skedde, och nu är vårt gotländska
kustartilleri tämligen färdigt även om
därmed icke är sagt att det icke kan bli
ännu mera kompletterat!
Manskapsförläggningarna, som ännu länge i
vintras på grund av omständigheterna voro
minst sagt urusla, ha avlöst av de trevliga
Borohusen och här och där i skogsdungarna
ligga dessa logementsvillor, av gossar döpta
till allehanda vackra namn. Även om S/S
Vilida avser att verka nödrop förefaller det
icke som om besättningen skulle lida
särdeles mycket. Visserligen ha vi reda på
att kustens gossar fått i högre grad än
många andra beredskapare känna på vad det
vill säga att ligga länge inne i tjänst, men
signaturen blev ju ändå litet förvånad när
en fråga till en man, som vi träffade i
logementet om hur länge han legat inne, gav
till svar: Tre år. Det befanns också att han
var korpral. Men de finnes, som icke varit
hemma sedan i fjol höst, d. v. s. de ha
legat inne sedan förra september. Men hoppet
lever än och det ser kanske bättre ut just
nu än tidigare.
Bra kan bli bättre.
I
och med att KA 3, som ju Gotlands
kustartillerikår heter, fått sin
organisation klar och sin materiel
disponerad, skulle man ju kunna tro att man
slagit sig till ro därmed. Emellertid gives
där liksom för en egnahemsägare alltid något
att göra. Övningar bedrives och
bevakningstjänsten tar sin tid. Ett vapen
som kustartilleriet har ju för övrigt en
ganska omfattande materiel, delvis ganska
invecklad att sköta och för att sköta den
perfekt fordras övning. Batterier,
skyddsrum, eldledningscentraler och
observationsbunkers etc. skola också
utbyggas och förbättras, förläggningarna
skola kompletteras – så nog finnes det
arbete.
I
och med att manskapsförläggningarna med
tillhörande expeditioner och
ekonomibyggnader placerats på sina platser,
har den sorgen stillats, men för befälet och
underbefälet såg det till en början ganska
mörkt ut att få bostäder. Emellertid blev
det så att genom statens ingripande
uppfördes en del byggnader i Fårösunds
samhälle, innehållande bostadslägenheter för
olika kategorier av befälet. En
underofficersbyggnad med ett antal
lägenheter är just nu klar för inflyttning
och en kaptensbyggnad närmar sig samma
efterlängtade klimax. Det måst bli till
väsentlig fördel för såväl tjänsten som den
personliga trevnaden att befälet sålunda får
sina hem till tjänstgöringsorten. Har
manskapet fått ligga inne länge i en följd
så är det också många av befälet, som icke
haft det mycket bättre – vi träffade en
officer, som på två år som gått sedan han
gifte sig, haft t r e veckors sammanhängande
ledighet. Flottans folk är väl kanske mera
vant vid dylika separationer, men inte äro
de särskilt nöjsamma.
Den stora sensationen.
I
den soliga julidagen medan flygets
morrhoppor surra oss om öronen, bege vi oss
utåt norr för att ta en titt på hur man nu
har det ordnat på KA 3. När vi sist besökte
kåren rådde ännu vinterkyla och intrycket
blev inte detsamma som nu då man genast
kunde konstatera, att här bör kunna bli
trevligt, när allt blir färdigt som man vill
ha det. I sällskap med avdelningschefen göra
vi en rond genom förläggningsområdet att
börja med en kronlunch i avdelningen ena
matinrättning. Här fick kustartilleriet
genast in en fullträff. Vi fråga hur man
fann korven, en fråga som ju aldrig förut
blivit framställd (?), och fick det
sensationella svaret: - Vi ha ingen korv. En
försvarsberedskap utan korv? Ja, det skulle
bero på att intendenten tyckte den var för
dyr. Det kan ju hända att så är fallet men
det beror säkert också på att man disponerar
utom brygghusgrytor för storkok ordentliga
kokspislar, där man kan laga all möjlig god
mat. Lunchen med makaronipudding, smörgås
och chokolad smakade förträffligt. Och
korvabsolutismen gällde förmodligen bara det
här området. För resten tycker jag att korv
är gott, och med en intresserad kökspersonal
kan den varieras ganska mycket, icke bara på
de traditionella sätten, som bara gå ut över
formatet.
Alltnog man hade här på avdelningen en
trevlig matsal med mindre mässar för
befälet. På väg från lunchen tittade vi in
hos doktorn, som med omsorg syntes vårda sin
enda patient. Det lilla avdelningssjukhuset
står just under ombyggnad och blir nog bra
när det blir klart. Och patienten tycktes
vara nästan bra redan nu.
Högt upp i talltopparna vakar ett spanande
öga över att intet flygetyg får nalkas utan
att man kontrollerar dess karaktär. Men
figurligt talat försvarets trådar i sin hand
sörjer posten för bevakning och vare nog
sagt att han under sig har möjligheter att
sätta kraft bakom ordet. Litet varstädes i
omgivningen för övrigt peka kustartilleriets
eldrör upp ur skogen, och ur idyllerna
skymtar allvaret fram i skiftande former.
Här kan icke lämnas någon skildring av livet
just nu och hur det ser ut – så mycket kan
dock sägas, att man får intrycket av
effektivitet i arbetet och av ett vapen,
vars mannar tillhöra detsamma med liv och
själ.
G. S. m. |
|
|
|
Bland bunkers och beredskapsmannar III
En höstvisit på Gotland
Gotlands Allehanda 7/8 1940 |
 |
Borohusen användas icke endast för
förläggningar och kök, man söker också ordna
mässar. Och i detta område ståtade mässen
med ett piano i vitt – dess anskaffande
planerades kanske i vintras. Det pianot har
man skaffat sig själva genom tillställningar
av olika slag, gåvor och – svinskötsel.
Nåja, man har ju kanske spargrisar i skåpen,
men avdelningen har hittat på att köpa
svinmaten av kronan och inackordera några
nassar på lämpligt ställe, varpå man sinom
tid säljer fläsket till högstbjudande, man
får väl hoppas det blir kronan, och så går
”svinräntan” till pianofonden. Och då och då
dansar man ihop några kronor till samma
ändamål.
På sina håll hos beredskapen har
konstnärliga förmågor prytt förläggningarna
med egna konstverk av aktuell innebörd. På
det kustartilleriavsnitt vi besökte hade
välvilliga konstnärer skänkt en del
etsningar och gravyrer till lokalernas
prydande – tacknämliga åtgärder, som höra
måna till efterföljd. Vad som kan göras för
att göra förläggningarna så trivsamma och
hemlika som möjligt är bara av godo – när
höstmörkret faller på har det i alla fall
sina sidor att ligga i beredskap även på
”kusten”.
100 proc. simkunnighet.
I
förbifarten ta vi en titt vid en badplats,
där man är i full fart med att avlägga prov
för simborgaremärket. Ledaren gissade att i
genomsnitt högst 2 proc. av mannarna skulle
kunna tänkas icke simkunniga, men i
allmänhet vid kustartilleriet ingår
simkunnigheten i det militära programmet och
simkunnigheten är 100 proc.
Här träffa vi för resten på en Boråsare, som
just kommit över till Gotland för att
tjänstgöra. Han var första gången på Gotland
men tyckte det var trevligt komma över och
se hur det var här – det föreföll som han
tyckte att det inte var så oävet här heller,
åtminstone på sommaren.
Scoutsekreteraren som batterichef.
Avdelningschefen snurrade så iväg med oss
”någonstans”, där man skulle ha de stora
bössorna. De lågo vackert förlagda alldeles
i närheten av en särdeles välhållen gammal
typisk gotlandsgård. Vakande ögon stoppa oss
långt innan vi komma så långt som dit men
med den eskort vi hade öppnades grindar och
spärrar. Här skulle finnas en batterichef,
som hette Friberg och det befanns vara
själva scoutsekreteraren Gerdt Friberg, som
hälsade oss välkomna vid en koppkaffe i sin
idylliskt belägna expeditionsbungalow. Vi ta
sedan en titt på batteriets förläggningar
och konstatera även här att mycket gjorts
sedan i våras, då vi gjorde förra besöket
här ute. Ännu återstår mycket men med en så
gammal van organisatör som batterichefen
synes förläggningen komma att bli en av de
trevligaste här uppe. I ett hörn av området
har man t. o. m. redan börjat ordna en
idrottsplats för batteriet.
Vid en av pjäserna håller manskapet just på
att dra loppet efter sista skjutningen och
man drar ett extra slag för kameran. En
sådan här bössa är inte riktigt lika
lättskött som ett mausergevär och förefaller
att vara lika hårdläskad som en gammal
rallare. Men jag skulle tro att den är mera
stadig av sig.
Tiden går och snart skall Lärbrobussen göra
detsamma och därför måste vi lämna även
denna vackra plats. Under den korta
vistelsen hos kustartilleristerna på denna
del av ön ha vi emellertid fått många
intressanta inblickar i både förhållanden,
arbete och, försvarsanordningar. Vi ha sett
att man är redo, alltid redo, och man gör
vad man kan för att icke tiden skall bli för
lång för folket. Gå och hänga är det värsta
som kan ske och det skys som pesten. Man
söker taga till vara möjligheterna till
förströelse – just i dagarna skulle
riksteatern ge en föreställning här uppåt –
för övrigt har man egna bioföreställningar,
dans etc., och så långt det sig göra låter
försöker man bryta isoleringen och känslan
av att ligga bortglömd i skogarna.

Fältradion i aktion.
Juridiska rådgivare åt mannarna.
I detta sammanhang kan det förtjäna nämnas,
att man litet varstädes i det gotländska
försvaret tagit till vara de juridiska
krafter som finnas till att utse juridiska
biträden åt manskapet. Detta kan ju ha många
anledningar till behöva rådfråga en jurist
om ett och annat. Och är det icke fråga om
goda råd och anvisningar, kan ju alltid det
juridiska biträdet, med sin större vana
hjälpa kamraten med en korrekt skriven
ansökan om tjänstledighet eller
familjeunderstöd. Och det är inte dumt det
heller. Sakkunskap saknas icke – en
förläggning hade ett slag hela fem jurister
bland gossarna.
Nå hur bra man ordnar så kan man
naturligtvis inte göra alla till lags. Redan
i höstas lär det ha varit en stockholmare,
som med dessas vanliga pretention på
sällskapsmöjligheter klagade sin nöd. Han
ansåg ”hela” tillställningen alldeles
misslyckad”, ty som han utlät sig: ”här
ligger vi c:a flera tusen man och så finns
det bara femti tjack”, - tja, eftersom tjack
lär betyda flicka på det språket så förstår
man att lördagsdansen blev skäligen
misslyckad. Men sommarens tid har väl även
här förgyllt upp tillvaron en del.
Och så tacka vi för vad vi fått se och vända
kosan söder över. Denna dag blev det inget
regn, men däremot sol över vårt ännu leende
vackra Gotland, så torrt det än kan se ut
här och där. Man kan bara hoppas, att allt
det som nu göres för skyddandet av vår
frihet och vårt oberoende icke behöver komma
till användning. Vi ha visat var vi stå och
att vi äro överens. Vi hoppas bli
respekterade utan att tvingas göra vad vi
icke önska.
Försvarsberedskapens goda sidor.
Det heter ju sedan gammalt att intet ont
finnes som inte har något gott med sig. När
den europeiska oron medför skärpt och ökad
försvarsberedskap hos oss, varmed följt
ökade utgifter och stora personliga
uppoffringar för både kommuner och enskilda,
så har dock denna skärpta försvarsberedskap
också medfört en hel del fördelar för både
kommunerna och de enskilda medborgarna. Det
skulle kunna vara på sin plats att sluta
denna lilla uppsats om den gotländska
beredskapen med ett påpekande härav.
Ett bland de viktigaste grenarna av
försvaret är inte som man kanske skulle
kunna tro något beväpnat förband utan
signaltrupperna. Förbindelsetjänsten är
nämligen oerhört viktig och klickar den när
det verkligen gäller, kan det hela bli kaos.
De tyska truppernas fabulösa snabba
frammarsch i Frankrike hade nämligen varit
omöjlig om icke förbindelsetjänsten –
jämsides med ersättningstjänsten - hållits i
ett utomordentligt trim. Även här hemma har
man sökt tillgodose denna viktiga gren av
försvaret och förbindelsetjänsten har här
redan satts i stånd på ett sätt, som kommer
även allmänheten till godo. För att under
alla förhållanden kunna lita på det
gotländska telefonnätet, har detta i
samarbete med telegrafverket kompletterats
och översetts, av försvarets signalister,
reservlinjer ha byggts och nya linjer ha
upplagts. Detta är sådant som icke rives
bort när fredens dag kommer, det står kvar
allmänheten till tjänst. Mycket annat kunde
vara att säga härom- signalisteras tysta
gärning är viktig, de tjäna just nu i dubbel
mening den gotländska allmänheten. Må en
gammal signalist få ge kamraterna denna
honnör.
En annan sak, som beredskapstjänsten hjälpt
allmänheten med är att sätta istånd en hel
del vägar. På många håll ha funnits mindre
vägar, som varit urusla, men som nu genom
kronans försorg sätts i gott stånd, ja, det
händer till och med att det kommer nya
vägbroar tack vare kronans behov och
försvarsberedskapens tillvaro.
Permitteringar har som förut omtalats skett
för bl. a. jordbrukets behov i så stor
utsträckning som varit möjligt med
bibehållande av nödig beredskap. På många
har emellertid befolkningen direkt fått goda
handtag av den i trakten förlagda militären,
som sålunda redan i förläggningsorten kunnat
hjälpa till även i den civila beredskapen.
Krigstider som de nuvarande medföra ju
alltid komplikationer av olika slag och en
av de otrevligaste är väl arbetslösheten.
Även om en del, som icke har arbete i det
civila, nu kunna få någon liten inkomst
genom sin militära tjänstgöring, får man
icke glömma bort, att försvarets ökade behov
medfört ökat arbete inom många arbetsfack,
metallindustri och byggnadsfacken bland
annat. I respektive hemorter har på detta
sätt arbetstillgången tryggats för lång tid
och i de olika beredskapsorterna ha ökade
arbetstillfällen skapats genom de militära
behoven. Här på Gotland ha de
fortifikatoriska arbeten, som av olika slag
utförts runt kusterna, kostat åtskilligt och
åtminstone en del av arbetslönerna ha gått
till gotländska arbetare. De byggnadsfirmor,
som ha vissa arbeten på entreprenad, ha av
olika grunder måst sätta ganska goda
ackordslöner med påföljd att vecko- och
månadslönerna för dugliga arbetare stigit
ganska otroligt. 20 och 30 kr. dagen lär
icke vara allt för ovanligt och vi ha hört
berättas att inemot 1.000 kr. i månaden
förekommit. Men det gäller ju i detta fall
säsongsarbete och ackordslöner, då det blir
att ligga i, dessutom gäller det ju arbeten
vilkas färdigställande måste forceras. Men
exemplen visa dock, att krigstid och
försvarsberedskap icke uteslutande innebära
besvär och utgifter. G. S-m.

Simprov vid kustartilleriet: 100 proc.
simkunnighet. T. h. Besättningen på S/S
Vilida. |
|
|
|
Nu ska luftskyddsrummen vara gastäta
Gotlands Allehanda 7/8 1940 |
 |
Luftskyddsinspektionen har i skrivelse till luftskyddschefen i Visby meddelat
att under vissa förutsättningar statsbidrag kan erhållas till inredande av
gastätt luftskyddsrum i berget. Emellertid bör icke ett större, centralt sådant
skyddsrum anordnas i berget för allmänheten, utan detta avses främst för en
luftskyddscentral, varjämte ett mindre rum för allmänheten kan inredas. Fem å
sex gastäta offentliga skyddsrum böra anordnas på olika platser i stadens
centrala delar. Statsbidrag kan utgå med 2/3 av kostnaden, dock högst med 100
kr. för personplats. Ingenjör H. Sellergren är nu sysselsatt med utarbetande av
förslag till dylika skyddsrum och sedan luftskyddsnämnden tagit ställning
härtill kommer frågan att upptagas av drätselkammaren till slutbehandling. |
|
|
|
Underofficerare bli officerare
Gotlands Allehanda 9/8 1940 |
 |
Ett 70-tal underofficerare vid armén har tagits ut till en kurs och komma sedan
denna genomgåtts, att utnämnas till officerare. De ha valts ut från samtliga
truppslag. Deras minimiålder är 25 år och som övre gräns har satts 34 år.
Genomsnittsåldern är 30 år. Kursen skall räcka i tre månader, men det är ännu
inte bestämt, när den skall börja och inte heller var den skall hållas. Från Gotlands trupper ha till kursen beordrats sergeanterna Tallqvist och
Utterling, båda från I 18. |
|
|
|
Skarpskjutning med artilleripjäser
Gotlands Allehanda 13/8 1940 |
 |
Skarpskjutning
med artilleripjäser och infanterivapen kommer att äga rum å Tofta skjutfält fr. o. m. onsdagen den 14 augusti kl. 9,00
t. o. m. den 17 augusti kl. 12,00. Allmänheten uppmanas att icke taga befattning med möjligen påträffade
ammunitionseffekter. Anmälan om påträffade ammunitionseffekter lämnas till tygavdelningen A 7, tel.
903.
Visby den 12 augusti 1940.
Tjf. Kårchefen A 7. |
|
|
|
Fest för militären
Gotlands Allehanda 13/8 1940 |
 |
Fest för militären
hade Frälsningsarmén anordnat i går kväll i sin lokal vid Mellangatan.
Programmet upptog sång, horn- och strängmusik samt tal över ämnet "Hjältar" av
major Fridolf Eriksson från Stockholm, varjämte kaffe serverades. Inlednings-
och avslutningsanföranden höllos av kårens ledare adjutant Gustafsson. Publiken var ganska talrik och synbarligen belåten med vad som bjöds. |
|
|
|
Gott om frivilliga till bevakningstjänst,
60 man från Stockholm till Gotland
Gotlands Allehanda 16/8 1940 |
 |
De norrländska landstormsmännen som fruktat
att de skulle bli tvingade att lämna sina
åkertegar och återgå till
luftbevakningstjänst nu när skolorna börja
och tillgången till frivilliga i de
nordligaste länen avtar kunna åter känna sig
lugna, meddelar försvarsstabens
luftförsvarsavdelning. Den vädjan
försvarsstaben för några veckor sedan
riktade till allmänheten med begäran om
frivilliga för luftbevakningen har inte
förklingat ohörd. Hundratals frivilliga ha
under de senaste veckorna anmält sig vid de
offentliga arbetsförmedlingarna, vilka som
bekant tjänstgöra som rekryteringskontor,
och för dagen är det aktuella behovet fyllt.
Om ett par tre veckor komma emellertid nya
avlösningar, och därmed ökas automatiskt
behovet på frivilliga. För september
beräknas åtgången till c:a 100 frivilliga
per vecka bara för Lapplands och Norrbottens
del, och då arbetslösheten i dessa distrikt
är ringa, kommer behovet att behövas täckas
med frivilliga från det övriga landet, om
man ej skall bli nödsakad att åter inkalla
landstormsmännen.
Enbart i Stockholms stads arbetsförmedling
ha under de senaste veckorna över 200
frivilliga anmält sig till tjänstgöring ute
i landet. Av dessa ha 110 placerats i
nordligaste Norrland och ett 60-tal på
Gotland. De stora sågverksdistrikten i
Sundsvallstrakten ha också visat stort
intresse för den frivilliga luftbevakningen,
och stora kontingenter av arbetslösa ha
avrest till tjänstgöring vid stationer i
Lappland. Sammanlagt har hittills över
12,000 frivilliga under sommaren varit ute
på luftbevakning, varav c:a 5,000 kvinnor.
|
|
|
|
Två flygplan över Gotland
Gotlands Allehanda 19/8 1940 |
 |
Två flygplan över Gotland. Det ena ett 4-motorigt Dornierplan.
Gotland överflögs på lördagen av främmande flygmaskiner. Kl. 9,40 till kl. 11,21
passerades Ronehamn-Stångudden-Gammelgarn-Östergarns holme-Holmudden av två
flygplan, som först flögo vart för sig med nordostlig kurs. Sydväst Östergarns
holme flögo de emellertid tillsammans på lägsta höjd innanför gränsen på 2
distansminuters avstånd. Flygplanen satte nordlig kurs upp mot Holmuddens fyr,
där de passerade öster om fyren. De svängde sedan mot söder långt ut till havs
och försvunno på låg höjd. Det ena planet var fyrmotorigt av typen Dornier. |
|
|
|
Gotlands Soldatmissionssällskap
Gotlands Allehanda 20/8 1940 |
 |
Gotlands
Soldatmissionssällskap
håller sin årshögtid i Hogrän söndagen den 25 augusti. Kl. 2 e. m. blir det
högtidsgudstjänst i Hogräns kyrka med högtidstal av biskop Torsten Ysander samt
tal av pastor G. Damberg m. fl. Kl. 4 e. m. hålles årsmöte med samkväm och
andaktsstund i Hogräns missionshus. Det blir korta anföranden,
årsmötesförhandlingar och kaffeservering. För talare, styrelseledamöter, medlemmar och intresserade avgår buss från
platsen vid Visby domkyrka kl. 12,40 e. m. Anmälan om deltagande i bussresan bör
helst göras i förväg hos löjtn. R. Thomsson, tel. 930. Vi vilja även påminna om,
att allmänheten hälsas välkommen till samtliga möten. |
|
|
|
Militärbil slår volt på Hangarvägen
Gotlands Allehanda 23/8 1940 |
 |
En militärbil körde i går i diket ute på
Hangarvägen, där man inte kunde klara en
av kurvorna. Flera av de medföljande skadades och ambulans rekvirerades från
Visby. En av militärerna hade fått en låda över bröstet och var till en början
ganska svårt medtagen medan två av de andra medföljande fått lättare skador.
Enligt vad som meddelas från lasarettet i dag äro samtligas skador av lättare
art. |
|
|
|
Till landstormsområdesbefälhavare
Gotlands Allehanda 26/8 1940 |
 |
Till
landstormsområdesbefälhavare
för Stockholms södra inskrivningsområde från 1 sept. har förordnats kapten Oscar
Nettren, för närvarande rullföringsområdesbefälhavare i Roma. |
|
|
|
Visby hemvärn i elden för första gången
Gotlands Allehanda 26/8 1940 |
 |
Lyckade övningar i går.
Hemvärnsområdesbefälhavarne på studiekurs.
På Visborgs slätt ha ett 30-tal hemvärnsområdesbefälhavare från olika delar av
Gotland varit samlade till en tredagarskurs i teori och praktik, under vilken
man sökt ge en så allsidig inblick som möjligt i vad som kan komma att möta en
hemvärnsman och särskilt då en befälhavare vid hemvärnets praktiska
genomförande. Deltagarna ha varit förlagda på Visborgs slätt och kursen
avslutades igår med en del praktiska övningar, varvid Visby hemvärn under sin
befälhavare, bilinstruktör. Vilh. Nilsson, samt manskap från I 18 tjänstgjorde
som demonstrationstrupp. I övningarna medverkade även det på slätten
stationerade civila målflygningsplanet, fört av hr Hansson. Efter en del övningar på Visborgs slätt, avseende att visa flygspaning,
förberedande åtgärder för luftlandsättning, dimbildning etc. drog man sig utåt
Nygårdsfälten, där en särdeles illusorisk övning ägde rum. Flyget markerade
uthopp av fallskärmshoppare, varvid på fälten gömda mannar kommo fram, samlade
sig och gingo till anfall. Från en postering ur Visby hemvärn alarmerades detta, huvuddelen var förlagd vid skyttepaviljongen vid Kungsladugården, och kom med
fart och energi till Vible, där hemvärnets uppgift var att uppehålla fienden
till dess de reguljära trupperna hunno fram. Efter att först ha varit tvungna
att retirera till Viblebäcken, höllo hemvärnsmännen där sin ställning till dess
ett framskickat kompani från I 18 genom skogen kom till hemvärnets hjälp och
avgjorde striden. Det var första gången hemvärnet var i elden i praktisk övning och sakkunskapen
gav Visby hemvärnsmän betyget, att ha skött sig utmärkt, både ifråga om
utryckning och uppträdande i fält. De avtackades vid Vible av överstelöjtnant
Berggren, vilken senare på Visborgs slätt även avtackade
hemvärnsområdesbefälhavarnekursen. I september komma ett par tredagarskurser att anordnas för pluton- och
gruppchefer i hemvärnet på Visborgs slätt. |
|
|
|
Skarpskjutning
Gotlands Allehanda 27/8 1940 |
 |
Skarpskjutning
med kulspruta från flygplan äger rum tiden 29 aug. -15 oktober dagligen utom
lördagar och söndagar mellan kl. 08,00-17,00 mot mål på stranden dels i trakten
av Ar (Västra Nackevik) med skjutriktning norr ut och dels c:a 3 km. sydsydost
Fårösund med skjutriktning öster ut. Farligt område en sektor med 30° vinkel å ömse sidor om ovan angivna
skjutriktningar och en radie av 5 km. Röd flagga är hissad vid målen, då skjutning pågår. Vägar till det farliga området äro spärrade. Allmänheten varnas att uppehålla sig inom eller passera det farliga området, då
skjutning pågår.
ÖVNINGSLEDAREN. |
|
|
|
Flygplan på äventyr
Gotlands Allehanda 27/8 1940 |
 |
Ett militärt flygplan råkade i natt ut för ett äventyr, som dock avlöpte
lyckligt. Planet fick nämligen fel på kompassen och irrade omkring utan
möjlighet att lokalisera sig, då fyrarna nu äro släckta. Till slut måste man vid
1/2 11-tiden nödlanda. Landningen gick bra. Man befann sig då utanför Östergarn
och fiskarna Stenberg, Ahlberg och Ekman, som höllo på att draga strömminggarn,
lämnade dessa och lyckades med strålkastares hjälp få rätt på flygplanet, som de
togo under bogsering in till Sysne fiskläge. Trots grov dyning gick bogserigen
bra. |
|
|
|
En militär sorgeakt
Gotlands Allehanda 28/8 1940 |
 |
En militär sorgeakt
ägde i går eftermiddag rum i Lärbro kyrka, då en värnpliktig Sten Henry
Johansson, flygflottiljen, som föregående dag avlidit på krigssjukhuset,
bringades en avskedshälsning från befäl och kamrater vid flottiljen. Kistan hade
bisatts i kyrkan, där en trupp från flottiljen med kapten Näslund i spetsen hade
infunnit sig jämte sjukhusets sköterskepersonal m. fl. Högtidligheten inleddes
med psalmen 66, varpå kyrkoherde G. Coldemo höll en betraktelse med utgångspunkt
från Ps. 90: 12. Sedan ytterligare en psalm, 600: 6-7, sjungits, bringades den
bortgångne unge mannen ett sista farväl, varvid flottiljchefen samt en
underofficer och en av den avlidnes kamrater nedlade kransar. Kistan utbars
därpå till den väntande likbilen, som fortsatte till Visby. I afton föres
stoftet med båten till fastlandet, där jordfästningen äger rum i Västerås om
söndag. |
|
|
|
Hemvärnet tar fast form
Gotlands Allehanda 29/8 1940 |
 |

Ett trettiotal hemvärnsområdesbefälhavaresom några dagar legat på Visborgs slätt för orientering och utbildning i de
uppgifter, som kunna komma att åvila dem i egenskap av lokala hemvärnschef er i
skilda delar av ön.
Bilden är tagen vid den kombinerade demonstration och
övning, som hemvärnet i söndags hade anordnat trakten av Vible-Nygårds. |
|
|
|
Militärmuseum på Gotland
Gotlands Allehanda 2/10 1940 |
 |
Som framgår av ett upprop i dagens tidning planeras inrättande av ett gotländskt
militärmuseum, vilket skulle inrymmas i en nybyggnad i gotländsk stil i
Donnerska hagen. En dylik institution skulle säkert vara av stort intresse, och vi vilja därför
ytterligare understryka maningen i uppropet till alla gotlänningar och andra att
plocka fram gamla minnen med militärt intresse för vidare befordran till museet
i fråga. Man behöver ju inte ovillkorligen donera föremålen det räcker gott
med deposition. Det behöver väl också knappast framhållas, att ett gammalt
föremål kommer betydligt bättre till sin rätt, då det inrangeras i ordnade
samlingar hemma på vinden eller i skräpkammaren är det ju ingen till glädje.
Det är alltså att hoppas, att det blivande, museet redan från början vinner
allmänhetens bevågenhet. |
|
|
|
Hemvärnsövning på södra Gotland
Gotlands Allehanda 5/10 1940 |
 |
I morgon samlas hemvärnsorganisationer från hela södra Gotland till gemensamma
övningar i Hemsetrakten. Ledare för det hela är major Einar Råberg, och
övningarna beräknas pågå från cirka 8 på morgonen till 2,30, vid vilken
sistnämnda tidpunkt det blir förbimarsch, fältgudstänst och konsert av I 18:s
musikkår. |
|
|
|
Spärrballong på gotländskt
härjartåg. Strömavbrott och skador på telefonnätet
Gotlands
Allehanda 7/10 1940
|
 |

Gotland har tidigare förskonats från de svärmar av spärrballonger, som hemsökt
det övriga Sverige och ställt till en hel del skador. I går kväll förirrade sig
emellertid en av dem in över ön, och dess framfart kännetecknas av avslitna
elektriska telefonledningar, medan andra skador dessbättre icke torde ha
anställts. Ballongen kom strax efter klockan sex in över land vid Västergarn, passerade
sedan längs kusten, öster om Visborgs slätt och Visby samt över Stora Hästnäs
vidare norrut, varefter den vid Häftings klint lämnade gotländskt territorium.
Kl. 6,20 slocknade ljuset här i Visby, och då hade alltså ballongen hunnit hit.
Den hade på några minuter slitit av ledningarna kring staden på sex ställen,
nämligen vid Skrubbs, Langenshage, Hästnäs skola, Furulund samt Hundlund samt
stora Slitelinjen också vid Skrubbs. Om ballongens hastighet kan man få en
föreställning, då den nämligen endast behövde tre minuter för att hinna från
Langenshage till Skrubbs. Elverket skickade givetvis genast ut folk för att reparera, och efter endast 15
minuter var det ström i huvudlinjen, medan Söderhem fick vänta tre kvart på
ljuset, ytterligare en del abonnenter till kl. 12,30 och slutligen ett mindre
antal blevo utan ström hela natten. Man måste nämligen koncentrera sig på
huvudlinjerna och sektionerna av de felaktiga ställena, som dessbättre befunno
sig i nätets utkanter. Slitelinjen var reparerad av kraftverkets folk vid
ettiden på natten. Tredubbla fingertjocka ledningar rev ballongen av som om de
varit av sytråd, vilket ju vittnar om dess kraft. Som en lustighet kan nämnas,
att ballongens wire vid Skrubbs först slet av visbyverkets ledning, sedan
hoppade över telefonledningen och slutligen tog med sig Sliteledningen. Att
märka är, att telefonledningen ligger högre än de båda andra.
Både Visbyverket och kraftverket har bett oss framföra ett tack till allmänheten
för att den snabbt rapporterade var ballongen gjort åverkan på ledningarna, ty
därigenom sparades åtskilliga arbetstimmar. Vid Skrubbs hade sålunda en person
omedelbart omtalat, att han sett ett eldfenomen inne i skogen, och därigenom
slapp man ifrån ett kanske långvarigt letande efter brottstället.
Beträffande telefonledningarna ha skadorna icke varit så stora.
Abonnentledningar ha brutits på ett par ställen i Visby, i närheten av Martebo
samt ute vid Häftings, där ett par stolpar också förstörts.
Personer, som
iakttagit ballongen i Hangvar berätta, att där wiren släpade mot taggtråd o. d.
syntes kraftig gnistbildning, vilket ju tyder på, att ballongen varit elektriskt
laddad - kanske som följd av kontakten med kraftledningarna. |
|
|
|
Hemvärnet försvarar Mästermyr
Gotlands
Allehanda 7/10 1940
|
 |
258 hemvärnsmän under major Råbergs befäl samövades i går.
Alla hemvärnsmän från hela södra försvarsområdet voro i går samlade i trakten av
Mästermyr till en stor gemensam övnnig, den första i sitt slag som hållits här,
och av de 310 hemvärnsmännen inom området voro 258 med på söndagen. De voro
fördelade på sex plutoner, vilka under övningens första moment fick i uppgift
att från respektive utgångspunkter ta sig ner till myren, där fienden landsatte
fallskärmstrupper, och nedkämpa dessa samt sätta sig i besittning av var sin av
de vägar, som leda ut på myren, och vidare hålla uppsikt ut över de vida fälten
för att snabbt kunna uppdaga, var eventuellt ytterligare fallskärmsjägare dalade
ned. Samma läge var givet för varje pluton och övningen var samtidig, så det var
inte möjligt att följa stridens utveckling på mer än ett ställe. Men där var det
roligt att se, hur man med list och knep kom den lede fienden inpå livet, vilket
lyckades tämligen väl bl: a. därigenom, att man vid ett tillfälle kröp genom en
trång brotrumma under vägen.Under andra övningsmomentet voro hemvärnsplutonerna grupperade till avvärjande
försvar i närheten av de vägar, på. vilka vägspärrar skulle bevakas. Så
plötsligt brummade det till uppe bland de lågtgående molnen och en stor maskin
svepte fram över trädtopparna och bombade här och var runt myren för att
därefter omedelbart sända ut ett antal fallskärmshoppare, här markerade med
miniatyrfallskärmar, vilka gjorde övningen ganska illusorisk. De landsatta
jägarna togo som väntat var till sin första uppgift att bemäktiga sig
tillfartsvägarna till ställningar och gömt sig väl, varför de också på sina håll
kunde släppa fienden ganska nära inpå livet för att sedan peppra på honom med
desto större träffsäkerhet. De anfallande sågo sig också tvungna ett gå tillbaka
med oförrättat ärende. Ledningen uppehöll sig vid ett tillfälle i
närhetennärheten av Hemseplutonen, då man från flygplanet upptäckte alla
stjärnorna på marken och gjorde ett låganfall med åtföljande bombfällning.
Precisionen var enorm - knappa fem meter från majoren slog sågduspåsen ned och
på återvägen träffade en annan dylik på samma avstånd från bilen, som säkerligen
i verkligheten inte tålt mera.Intressantast var emellertid det tredje övningsmomentet, som tog sin början vid
middagstiden, då plutonerna grupperades ut på tre olika platser, två vid
Fardhems kyrka, två vid Alva kyrka och två på Sprogevägen. Så kom det
meddelande, att sedan de övriga fallskärmstrupperna nu nedgjorts, hade nya
starka krafter landsatts på fälten öster om Hemse samhälle, vilket intagits och
härjats. Fienden grupperade sig nu i ett lövskogsparti en km. väster om
samhället, och övningsledaren dirigerade nu sina avdelningar så, att fienden
blev fullständigt omfattad och slutligen alldeles tillintetgjord i ett våldsamt
bajonettanfall. Det var en verklig upplevelse att från landsvägen se hur
anfallet utvecklade sig. Helt oförmodat blev det liv i skogsbrynen överallt, och
via dikesrenar och i skydd av den låga björkvegetationen tog man sig fram i
omgångar växelvis under livlig eldgivning från båda hållen. Sidoplutonerna
skyndade fram med berömvärd snabbhet, det var mest språng hela tiden, och då
kommandoordet bajonettanfall ljöd, stormade man fram från alla oväntade håll och
kanter under vilda segervissa hurrarop och gjorde slut på fienden, som
visserligen värjde sig tappert men dock blev fullständigt tillintetgjord.Ja, så blåstes eld upphör, varefter det som först blev tid för hemvärnsmännen
att ta fram näsduken och torka svetten ur pannan. Det var nog inte utan, att det
var ansträngande för många med så lång språngmarsch och så häftig anfallstakt,
men med var man och ingen gav tappt. Och att det var roligt, behövde man inte
fråga om. Det syntes lång väg och kunde för övrigt utläsas av den entusiasm
varmed var och en löste förelagda uppgifter. Så tågade man upp till samhället och gjorde en väldigt pampig förbimarsch för
regementschefen, och I 18:s musikkår gick i spetsen och spelade hela vägen.
Först i raden kommo de sex hemvärnplutonerna, sedan måltruppen, en pluton från
Havdhem, samt ett batteri artillerister. På det stora fältet mellan biografen
och järnvägen ställde man upp i fyrkant, och här tog sedan major Råberg och
överste Linde emot trupperna. överste Linde riktade därvid några ord till
hemvärnsmännen och sade bl. a.: Hemvärnsorganisationen på Gotland är nu snart
slutförd, och i egenskap av inskrivningsbefälhavare tackar jag alla dem, som
under den gångna sommaren ägnat tid och intresse åt hemvärnet. Resultatet har
blivit över förväntan gott, vilket framgått icke minst genom vad jag sett i dag.
Av 310 hemvärnsmän har 258 varit samlade, och det vittnar om ett starkt och
levande intresse för uppgiften.Till sist tackade överste Linde både dem som planlagt dagens övning och dem som
deltagit i densamma. övningsledaren, major Råberg, höll härefter genomgång och
kritik. Utöver en del detaljanmärkningar hade ledaren egentligen bara beröm kvar
för hemvärnsmännen. Ni har fyllt era uppgifter väl, sade han, och trots den
krävande övningen med långa och ansträngade förflyttningar både pr cykel och
till fots har farten hela tiden varit lika god som hos tränade linjetrupper.
Major Råberg framförde också sitt tack till deltagarna i övningen och till
lottorna samt till kapten Charpentier för hans pigga måltrupp samt slutligen
till dem, som under sommaren varit instruktörer inom, hemvärnet.Efter kritiken följde en kort fältgudstjänst med psalmsång och tal av kyrkoherde
Ernst Hejneman, varefter hemselottorna bjödo alla på kaffe och wienerbröd.
Vädret hade hela tiden varit vackert, men nu under avslutningshögtidligheten
kunde molnen inte hålla tätt längre, utan det strilade ett envist regn ned hela
tiden. |
|
|
|
Hemvärnsövningar i Follingbo
Gotlands
Allehanda 8/10 1940
|
 |
Follingbo och Akebäcks hemvärnsmän i aktion.
I söndags höllo Follingbo och Akebäcks hemvärnsmän omfattande övningar i
Follingbo under direktör Otto Hansons ledning. Klockan 9 då övningarna började
var vädret gynnsamt, varför resultaten på Follingbo skyttebana, där man sköt mot
hel- och halvfigurer, blevo synnerligen goda,Under tiden en del hemvärnsmän övade sig i skytte, höllo andra på med
granatkastning, exercis och stridsövningar. Alla deltagare voro mycket
intresserade och det var inget att klaga på farten. Övningarna gingo således i
raskt tempo och när klockan slog tolv var lunchpausen välkommen.Det blev ett par timmars uppehåll. Klockan två samlades man åter, men tyvärr
hade vädret slagit om och övningarna utfördes i hällande regn, vilket emellertid
inte nedsatte stridshumöret på deltagarna.På eftermiddagen förekom bl. a. luftvärnsskytte. Och just som man brassade på
som bäst, uppenbarade sig av en händelse en flygmaskin på mycket låg höjd,
vilket gjorde övningen ännu mera illusorisk. "Luftangreppen" på öppna fälten
avvärjdes av marktrupperna på lämpligt sätt. Hemvärnsstyrkan — 25 man — hade
uppdelats i tre grupper, varav två grupper voro försvarare och en tredje fiende.Övningarna avslutades (med nämnda uppställning) med en två timmars övning mot
"fallskärmshoppare", vilka senare inte hade haft någon chans att klara sig om
det gällt allvar.Striden avblåstes kl. 5 e. m. varvid områdesbefälhavaren dir. Otto Hanson
avtackade hemvärnstrupperna. Gruppledare voro hrr Emil Pettersson, Klinte, Otto
Nilsson, Rosendal, Gösta Hallberg, Akebäck, och Detlof Collberg, Follingbo. |
|
|
|
En flygeskader
Gotlands
Allehanda 9/10 1940
|
 |
En flygeskader,
bestående av sjutton plan passerade vid halvelvatiden i förmiddags Visby. Till
förebyggande av eventuellt ryktessmideri kunna vi meddela, att det rörde sig om
svenska jakt plan på övningsflygning. |
|
|
|
Originell kloaktjuv
Gotlands
Allehanda 25/10 1940
|
 |
En beredskapsman
hade i juni, då han låg Inkallad och kommenderad till köket
på ett krigssjukhus, tagit sig för att stjäla ett
damarmbandsur, som blivit kvarglömt i en källare. Svar. hade
i detta sammanhang blivit straffad av fältkrigsrätten för en
annan förseelse och när han kom tillbaka igen kröp han under
en natt in i kälaren och lade klockan under ett skåp. När
han sedan avlägsnade sig från källaren genom,, fönstret hade
han blivit iakttagen av en person och saken fick sin
förklaring. Klockan hittades emellertid ej med detsamma utan
blev delvis förstörd av vatten innan den kom fram. Det blev
25 dagsböter å 1 krona. |
|
|
|
Olaga cykellån
Gotlands Allehanda 25/10 1940
|
 |
Som bekant voro tre kustartillerister åtalade förra gången
för olvligt bruk av andra personers cyklar. Två dömdes vid
septembertinget och den tredje fick nu sin dom med 25
dagsböter å 1,25. |
|
|
|
Indragning av Gotlands
Folkblad vid militärförläggningar
Gotlands Allehanda 30/10 1940 |
 |
Militärbefälhavaren har ansett sig böra
förordna om indragning av tvenne nummer av
tidningen Gotlands Folkblad. Beslutet är av
följande lydelse:
Enär tidningen Gotlands Folkblad för den 23
och 26 januari 1940 under rubriken ”Fria
ord” intagna artiklar av mig ansetts ägnade
att uppväcka hat mot vederbörande befäl och
i övrigt kunna befaras undergräva
krigslydnaden, har jag denna dag med stöd av
4 § 13 mom. tryckfrihetsförordningen
förordnat om indragning av nämnda
tidningsnummer vid samtliga å Gotland
förlagda militära styrkor, och åligger det
vederbörande befäl att, där tidningarna
påträffas, omedelbart omhändertaga desamma.
Förordnandet innebär förbud för en var vid
trupp eller å flottans fartyg utsprida eller
låta utsprida tidningsexemplaren i fråga.
Överträdelse av förbudet kan straffas för
den, som lyder under strafflagen för
krigsmakten, med disciplinstraff eller
fängelse och för annan med böter eller
fängelse. Läs artiklarna som pdf |
|
|
|
Fältpost
Gotlänningen 19/11 1940 |
 |
Det ligger fortfarande folk i de gotländska
förläggningarna. Och det hörs fortfarande
inget gnäll att de till varje pris måste
hem, utan de, som oundgängligen behövas i
det civila, kommer med sina ansökningar och
intyg enligt de order angående
hempermittering, som de militära
myndigheterna har utfärdat.
Bevakningen är inte så skärpt nu som de
varit tidigare. Detta skall dock inte
missförstås. Posteringarna äro inte så stora
längre som de var när läget ute i Europa var
som mest tilltrasslat, utan den stora
huvuddelen av de kvarvarande håller på med
arbeten av alla slag, men finns dock nära
till hands, om det skulle hända någonting.
Och om det skulle hända något, vilket vi
åtminstone ännu så länge ha all anledning
hoppas att det inte skall göra, så kan
dessutom de hempermitterade på mycket kort
tid finnas vid respektive förband.
Tråkigheten i förläggningarna håller
glädjande nog på att alldeles försvinna. Den
mest bidragande orsaken härtill är att alla
hunnit vänja sig vid det liv de måste föra.
En annan sak, som också bidragit mycket till
detta, är det sätt, på vilket
civilbefolkningen uppträtt gentemot oss
militärer. Eller vad sägs om det faktum, att
t. ex. militär under övning få order att
knacka på en dörr och be att få låna telefon
klockan tolv på natten, när ägarna till
gården sover, och de, som sålunda stört
nattron för hela familjen, blir bjudna på
kaffe vid denna sena timme? Eller ett annat
exempel på civilbefolkningens förståelse och
uppskattning av de inkallades gärning. En
fastlänning från vårt förband var ute och
tittade sig omkring per cykel. Han blev
törstig och gick in i en stuga för at be om
vatten. I stället för vatten blev han bjuden
på kaffe, och familjen, som enligt den
törstige måste leva i ganska små
förhållanden, bad honom komma och hälsa på
någon söndag, om det blev för trist att
sitta kvar i logementet.
Genom bildnings- och förströelsearbetet vid
olika förband har många under sin
mobiliseringstid fått sina förråd av
kunskaper betydligt utökade. Studiecirklar
har varit anordnade i många skilda ämnen,
och kvalificerade studieledare har det
funnits ganska god tillgång på. Men
verksamheten har inte varit ensidigt
inriktad på studier. Vid sidan om dessa har
man ägnat sig åt allsång, frågesport o. s.
v. Gotlänningarna, som förut inte stiftat
närmare bekantskap med allsången och som
haft ord om sig att inte kunna sjunga
allsång, har faktiskt visat lovande takter
på detta område. Föret var trögt i
portgången, men när mannarna suttit tysta
under några allsångstimmar, började de så
småningom nynna litet försiktigt i sällskap
med de få, mest fastlänningar, som från
starten sjöngo med hjärtats lust, och nu är
det lika god klang i de gotländska struparna
som i fastlänningarnas.
Många gotlänningar har under denna tid för
första gången sett ”riktiga” fester. Ty även
om fältteaterns turnéer varit litet
primitiva anordningar på grund av
svårigheter med lokaler och sceniska
finesser, så torde den likväl göra skäl för
namnet riktig teater. Skådespelarna som
deltog i turnén hörde ju delvis till
Sveriges främsta krafter på tiljan och
delvis var det lovande ungdomar, som
säkerligen kommer att låta höra av sig i
framtiden.
Röda korset har vid flera tillfällen hållit
små fester för de inkallade, och för
framtiden ser vi fram mot IOGT:s program för
militären. Det kommer att uppföras i
förläggningarna Gotland runt inom en, som vi
alla hoppas, inte allt för avlägsen framtid.
Och sedan rullar livet i kronans kläder
vidare. Så gott sig göra låter försöker
civilbefolkningen hjälpa oss at få bort det
malande enahanda, som alltid ligger och
lurar över militärlivet. Men med den
förståelse för underhållning och förströelse
åt militären, som visats från högre ort, är
det minimal risk att sinnena skall
förslappas och avtrubbas, vilket annars
ligger nära till hands.
Axel. |
|
|
|
Ryskt flygplan
Gotlänningen 12/12 1940 |
 |
Ett ryskt flygplan passerade på förmiddagen
tvärs över Gotland. Detta ägde emellertid
rum med vederbörande svenska myndigheters
tillstånd. Det var f. ö. inte något militärt
plan utan ordinarie trafikflyget till Rīga,
som i vanliga fall brukar hålla en
nordligare kurs. |
 |
|