Regementets dag den 12/5 1954. |
|||||||||||||||
|
![]() |
||||||||||||||
’Kriget’ på I 18 lockade 10.000 ’Stoppa bomull i öronen’ varning före pang-pang
− FINNS DET FOLK därinne
undrade en femårig knatte bland publiken, när det dånade och brakade som
värst mot en bunker på I 18 stora övningsfält, när regementet
100-årsjubilerade med en stor förevisningsövning inför drygt 10.000
åskådare. Man hade på övningsfältet byggt upp hedersläktare och långa,
långa bänkrader.
Rödmålade soldater − Hur länge har de hållit på med att smörja sk-t i ansiktet, undrade stadsläkaren Nils Bohlin. Något svar hann dock ej ges förrän eldsprutorna sattes in mot bunkern, som hade stoppat gruppens framryckning. Två man skadades och sjukvårdarna hämtade snabbt de vackert rödmålade soldaterna från stridsfältet. Men inte verkade det bekvämt på den skumpande båren mellan cyklarna. Kraftigare don sattes in och hela fältet fylldes med alla möjliga sorters kanoner från A 7 och KA 3 dundrade stridsvagnar från P 1 G och luftvärn från Lv 2 samt 6 motorcyklister. Allt med en häpnadsväckande fart – inte minst gällde detta KA 3:s 15,2 cm kanon, den näst största i sitt slag i landet. Hårdheten och smidigheten fick också sin tolkning: kanske blev man mest imponerad av en serie gruppövningar med stock – de behandlades ytterst behändigt trots att de i största upplagan vägde modiga 160 kilo. Starkt! Tut, tut, tut lät det plötsligt i högtalaren. Och det var inget tekniskt fel utan kort och kärvt: pansarlarm. Fiendetanken kom där mycket riktigt, banade sig fram ur ungtallsbeståndet och styrde kurs mot den omstridda bunkern. Men där väntade pansarskottsskytten. En knall, ett väldigt rökmoln och stridsvagnen krängde till på dikeskanten och blev liggande med tät rök bolmande ur det inre.
Eld mot publiken En lyckad bild var jämförelsen mellan fotbollsspelaren och soldaten. Träning ger färdighet. Fotbollsspelarna passade-dämpade och soldaterna gjorde anläggning-eld, så man trodde att det svedde öronen. Men det var lösa skott och intet inträffade annat än man fick känna hur det var att ha en man stående på 20-meters håll, skjutande för glatta livet rätt emot en. Emellan varven var det gymnastikuppvisning och scouter … förlåt soldater satte upp fyramanstält som verkade passa för en. Men man kryper väl ihop i krig…
Visslande tunnor Nu togs anfallet upp mot ”kulisstaden”. Artilleridetonationer hade farit illa fram bland ribbor och papp förut – nu blev det flygets tur. Sekunden efter visslade det till i luften och ja, man hann knappt se vad det var. ”Speakern” meddelade att det var ”flygande tunnor”. Som verkade gå bra i luften. Sedan blev det luftcirkus några minuter med topproll, looping och flygning i ryggläge, innan anfallssignalen äntligen kunde ges. Det började brinna friskt i en ända av kulisstaden, i den andra fräste lågorna upp efter en napalmbomb – napalm blev också en gotländsk premiärackvisition. Det var bara bagateller det som var förut. Man hade sparat på krutet, men man hade vant sig och att kåkstaden bombarderades med granater så att man höll på att tappa andan bekom en inte ett dugg. Granatregnet var dock så kraftigt att ledningarna till napalmbomben slets av och de nyinryckta rekryterna har här en chans att spränga resterna i luften en annan gång. För det var trevlig tillställning uppgjort efter ett ypperligt manus och med en driven regissör som kunde leda sina skådespelare. Och regementet hade gett ett smakprov enligt sin stolta devis: Slå snabbt, slå hårt…
3.000 på dansbanan Förutom stridsövningen var det många andra publiksaker. En trevligt upplagd försvarstillställning i lägret, skämttävlingarna på idrottsplatsen tillfälle för allmänheten att k öra terrängfordon, en populärt upplagd kavalkad i Exhuset, motocross vid Oscarsstenen, luncher och middagar samt dans på banorna två där 3.000 personer trängdes på lördagskvällen. Sist men icke minst den pampiga fanöverlämningen, som sköttes av chefen för armén, generallöjtnant C A Ehrensvärd. Han gjorde det med samma ord som Oscar I för 100 år sedan ”Omkring denna fana skolen I samlas om en fiende vill rycka ur moderlandets famn denna härliga ö, en dyrbar pärla i Sveriges krona”.
Vid fronten: Göran Henrik. Foto: E. Lind. (Källa: 669)
|
_________________________________________________________________________________________ |
Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig. Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper |
Till huvudsidan Kontakta sidansvarig |