Amerikanske desertören Sylvia på Gotland |
||
|
||
En desertör är en som av feghet eller annan anledning rymmer från sitt förband under en väpnad konflikt. Oftas måste därför personen bege sig till ett neutralt eller fiendekontrollerat område. Desertering är straffbart och enligt folkrätten helt legalt. I flera länder är desertering belagt med dödsstraff. |
||
Robert Alexander Sylvia. f. 19/12 1940 i Annapolis, Maryland, U.S.A., d. 10/7 1969 i Jakob, Stockholms stad. |
||
Nu är den här, desertörfilmen. Bombhot vid Stockholms-premiär Desertör med i filmen bosätter sig på Gotland |
||
![]() |
||
Kan han gå på bio
ikväll utan att hotas av bombattentat? Han hoppas det. Han
har flytt press och stress i Stockholm för att få lite lugn
på Gotland. På Visbybiografen i kväll hoppas han kunna se filmen i lugn och ro. Den är bra, säger han. (Källa: 93) |
||
”Släpp in mig” |
||
![]() |
||
Om Robert Sylvia – på bilden ovan – återvänder till USA hamnar han bakom galler. Han har nämligen brutit sitt sexårskontrakt med amerikanska armén och deserterat till Sverige. I hans ögon är det inget brott – han har blott handlat som en människa. Han protesterar mot det amerikanska kriget i Vietnam (där han tjänstgjort i ett år) han protesterar mot det amerikanska systemet där allt går den rike väl men den fattige går under. Men gallret på
bilden ovan kan också symbolisera den halvhjärtade
inställning som det officiella Sverige visar desertörerna.
Robert är tacksam för att han får vara här men han känner
sin ställning osäker. Släpp in mig helt och hållet – ge oss
asyl! Vädjar han.
Han går bildligt taget på lina i Sverige – Får han stanna? USA-desertör flyttar till Ygne -AV JAN WERKELIN-
− Det är som om jag gick balansgång på en lina. Osäkert vacklande. När som helst kan jag ramla ner – bli utlämnad till USA. Ändå hoppas jag åter vända dit när systemet ändrats – återvända tryggt, utan att riskera dödsdom för desertering. Jag har hustru och tre barn där. Så berättar Robert Sylvia, 28 om sin situation i dag. För ett år sen kom han till Sverige från Fort Lauderdale, Florida, via Kanada och Köpenhamn. Han hyrde en bil i USA, körde över gränsen till Kanada där han lämnade bilen – ”vilket gör mig till en internationell biltjuv, mitt enda kriminella brott”, säger han – och åkte med reguljärt flyg till Köpenhamn. Dessförinnan hade han sökt hjälp på den sovjetiska och på den tjeckiska ambassaden i Ottawa men fick ingen. Från Köpenhamn tog han sig till Stockholm där han fick jobb på en liten verkstad. Det var ett utomhusjobb och direkt från Floridas varma vinter till Sveriges kalla vår, som han kom, blev han sjuk. Så efter att ha arbetat från och till på verkstaden i fyra månader slöt han med ett fint betyg på fickan. Till Gotland har han nyss kommit för att få lugn och ro i en sommarstuga i Ygne, tillhörig goda vänner i Stockholm, har han slagit sig ned. Han funderar på att söka jobb hos LM – han är utbildad flygplansradioreparatör. Men just nu
sysslar han med att fästa sina tankar om desertering och det
amerikanska systemet på papper. Om anledningen till att han
bröt sitt sexårskontrakt med amerikanska armén berättar han: Robert Sylvia
tillhör de äldre av de närmare 300 desertörerna i Sverige
just nu. Han gick in i armén som stamanställd redan vid 18
års ålder – enda chansen han såg då att förtjäna sitt
levebröd. Och vidare samhällets attityd: ”Du måste kämpa för
ditt land – för att bli accepterad som människa måste du gå
ut och döda någon”. Detta system, krigets system, opponerar
han emot. Ja, mot det nuvarande amerikanska systemet
överhuvudtaget – med sin stora, vitt utbredda fattigdom. Det
är kanske kärnpunkten i hans opposition – miljoner och åter
miljoner dollar pumas ut i kriget i Vietnam medan folket
svälter i USA och i andra delar av världen. |
||
Robert Sylvias minne |
||
![]() |
||
Robert Sylvia är död. Vi, som sedan några månader tillbaka räknat oss som hans vänner, vill med dessa rader förklara för allmänheten hur en främling kan gå under i vårt land. Robert hade i nio
år tjänstgjort i den amerikanska armén. Under tjänstgöring i
Vietnam fick han upp ögonen för de brister i hans hemland,
som möjliggjort det grymma han blev vittne till i Vietnam. I
USA hade han upprörts av de färgades och de miljontals
fattiga vitas utsatta belägenhet. Han tog konsekvenserna av
sin insikt och valde att lämna armén och sitt hemland. Han
visste att ordet desertör har en dålig klang i alla
människors öron, men genom att desertera ville han, och
många med honom, öppet protestera mot USA:s ut- och
inrikespolitik. De 15 månader han
vistades i vårt land förgiftades av väntan på olika
passtämplar, avvisande hållning från byråkratiska
myndigheters sida och övervakning och trakasserier från den
internationella amerikanska polisen, CIA. I ett tal han höll
här i Visby så sent som i förra veckan sa han: ”Jag har
genomlevt ett psykiskt helvete som jag hoppas att ni som
människor kommer att förskonas ifrån”. I dag kom beskedet
att han inte orkat längre. VÄNNERNA PÅ GOTLAND |
||
_________________________________________________________________________________________ |
Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig. Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper |
Till huvudsidan Kontakta sidansvarig |