I flicksällskap

Det finns egentligen bara två slags flickor, sådana som man skall se upp till, och sådana som man skall se upp för

Ett ord om en aktuell fråga av regementspastor Erik Beijer 1945

Det finns i regel inget som soldaten så längtar efter som att på lördagskvällen komma i sällskap med en trevlig flicka. Och detta är något ganska naturligt. Vi är av naturen så funtade, att vi ha dragning till det andra könet, och i kasern och övningsterräng umgås man hela veckan bara med karlar. I fält blir ju detta problem ännu värre.

Det berättas från Tyskland, att det blir allt omöjligare att upprätthålla förbudet för de allierade trupperna att fraternisera med den tyska civilbefolkningen. De allierade soldaterna vill helt enkelt umgås med de tyska flickorna. Men just därför att könsdriften gör sig så starkt gällande, finns det få områden, som fordra en så sträng självdisciplin och en sådan takt, som vårt umgänge med det andra könet. Man kan i flicksäll, skap utveckla sina finaste och ridderligaste egenskaper - men man kan också bära sig åt som ett svin. Det är inte likgiltigt hur man uppför sig. Ty det gäller här alltid fler än en själv. Åtminstone en till.

Det är kanske lätt att tala om dessa saker, när man sitter vid sitt skrivbord. I praktiken är det svårare. Men jag vill försöka ge dig ett par råd eller ord med på vägen, när Du söker flicksällskap en lördagskväll.

För det första skall man inte umgås med vilken flicka som helst. En gammal originell lärare brukade säga sina elever: "Det finns egentligen bara två slags flickor, sådana som man skall se upp till och sådana som man skall se upp för". Tyvärr råkar den senare typen alltför ofta i soldatens väg.

Nu säger någon: Könsdriften måste få en utlösning. Det är en rent naturlig sak, för resten är det min privatsak. Stopp ett slag! Man går inte in i närmaste brödbutik och knycker en limpa bara därför att man är hungrig. Lika litet skall man ge efter för könsdriften, bara därför att den pockar. Det är just människans adelsmärke, att hon skall kunna behärska sina drifter. Det är här fråga om stil och självdisciplin. Til den manliga livsstilen hör just att kunna vara herre över sig själv och kunna behärska sina känslor i stället för behärskas av dem. I fråga om en annan känsla är detta alldeles självklart för soldaten. Jag tänker på rädslan. Alla som varit med i krig berätta, att det kan komma situationer, då varje normal soldat blir rädd. Känslan säger ifrån: "Det här är farligt! Det är bäst du sätter dig i säkerhet!" Men den som har det minsta råg i ryggen gör inte det, utan stannar kvar på sin post, även om det skulle kosta livet. Han vet att det finns något som heter plikt. Han skall göra sin plikt, även om det kostar på. På samma sätt skall en karl veta att vara herre över sin könsdrift. Tänk på det, när det kryper i fingrarna, när Du träffar en flicka efter dansen en lördagskväll. Ty Du vet mycket väl, att det är din plikt att inte vara för närgången. Du har kanske en syster därhemma, eller ännu mera, en flicka som Du tycker om, kanske hon rent av är din fästmö. Du ville rakt inte, att någon främmande karl skulle ta. henne bland buskarna kring dansbanan. Nå, Du själv då? Har Du större rättigheter?

Framför allt skall vi komma överens om en sak. Är vi gifta eller ha vi lovat någon flicka därhemma trohet, så skall vi hålla vårt löfte. Att svika ett trohetslöfte är förräderi. En man som sviker sitt fosterland är en förrädare. Det är vi överens om. Men en som sviker sin flicka eller hustru, han skroderar ofta över sina erotiska erövringar och anser sig som en hjälte. Ar det rätt? Förräderi som förräderi. Svek som svek. Den saken är klar - och skulle vara klar för alla!

Så en sak till. Den här saken gäller ju inte bara dig och ditt nöje en permissionskväll. Det gäller ju flickan också. Sitter man med i en barnavårdsnämnd får man ofta vara med om sista akten, som ju inte alls är så romantisk. Där kanske flickan sitter, och nu är hon med barn och om fadern vet hon bara, att det stod 18 på axelklaffen och att han hette Gunnar. Kanske hennes liv är förstört. I varje fall barnets. Ty varje barn har rätt till ett hem och både mor och far.

Nu menar Du kanske, att Du är för klok för att låta det gå så. Då vill jag säga: Man plottrar inte ostraffat bort sin kärlek och tillgivenhet än hit och än dit. Det är som med en sedel. När man växlat den i småpengar försvinna de - man vet rakt inte vart de ta vägen. Så är det med kärlekens ekonomi också. Man skall inte plottra bort den. Den var ämnad för en enda - inte för två eller tio!  (Källa: 664)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Kjell Olsson / Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper