I flicksällskap Det finns egentligen bara två slags flickor, sådana som man skall se upp till, och sådana som man skall se upp för |
![]() |
|
Ett ord om en aktuell fråga av regementspastor Erik Beijer 1945 Det finns i regel inget som soldaten så längtar efter som att på lördagskvällen komma i sällskap med en trevlig flicka. Och detta är något ganska naturligt. Vi är av naturen så funtade, att vi ha dragning till det andra könet, och i kasern och övningsterräng umgås man hela veckan bara med karlar. I fält blir ju detta problem ännu värre. Det berättas från Tyskland, att det blir allt omöjligare att upprätthålla förbudet för de allierade trupperna att fraternisera med den tyska civilbefolkningen. De allierade soldaterna vill helt enkelt umgås med de tyska flickorna. Men just därför att könsdriften gör sig så starkt gällande, finns det få områden, som fordra en så sträng självdisciplin och en sådan takt, som vårt umgänge med det andra könet. Man kan i flicksäll, skap utveckla sina finaste och ridderligaste egenskaper - men man kan också bära sig åt som ett svin. Det är inte likgiltigt hur man uppför sig. Ty det gäller här alltid fler än en själv. Åtminstone en till. Det är kanske lätt att tala om dessa saker, när man sitter vid sitt skrivbord. I praktiken är det svårare. Men jag vill försöka ge dig ett par råd eller ord med på vägen, när Du söker flicksällskap en lördagskväll. För det första skall man inte umgås med vilken flicka som helst. En gammal originell lärare brukade säga sina elever: "Det finns egentligen bara två slags flickor, sådana som man skall se upp till och sådana som man skall se upp för". Tyvärr råkar den senare typen alltför ofta i soldatens väg. Nu säger
någon: Könsdriften måste
få en utlösning. Det är
en rent
naturlig sak, för resten
är det min
privatsak. Stopp ett
slag! Man går
inte in i närmaste
brödbutik och
Framför allt skall vi komma överens om en sak. Är vi gifta eller ha vi lovat någon flicka därhemma trohet, så skall vi hålla vårt löfte. Att svika ett trohetslöfte är förräderi. En man som sviker sitt fosterland är en förrädare. Det är vi överens om. Men en som sviker sin flicka eller hustru, han skroderar ofta över sina erotiska erövringar och anser sig som en hjälte. Ar det rätt? Förräderi som förräderi. Svek som svek. Den saken är klar - och skulle vara klar för alla! Så en sak till. Den här saken gäller ju inte bara dig och ditt nöje en permissionskväll. Det gäller ju flickan också. Sitter man med i en barnavårdsnämnd får man ofta vara med om sista akten, som ju inte alls är så romantisk. Där kanske flickan sitter, och nu är hon med barn och om fadern vet hon bara, att det stod 18 på axelklaffen och att han hette Gunnar. Kanske hennes liv är förstört. I varje fall barnets. Ty varje barn har rätt till ett hem och både mor och far. Nu menar Du kanske, att Du är för klok för att låta det gå så. Då vill jag säga: Man plottrar inte ostraffat bort sin kärlek och tillgivenhet än hit och än dit. Det är som med en sedel. När man växlat den i småpengar försvinna de - man vet rakt inte vart de ta vägen. Så är det med kärlekens ekonomi också. Man skall inte plottra bort den. Den var ämnad för en enda - inte för två eller tio! (Källa: 664) |
_________________________________________________________________________________________ |
Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig. Copyright © Kjell Olsson / Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper |
Till huvudsidan Kontakta sidansvarig |