Skenholmens skjutfält

Skenholmen har varit skjutfält franför allt för flygvapnet. Redan under beredskapsåren skedde bombövningar där.

Gotlands kustartilleri använde även ön ibland, bl a vid skjutningar med robot 17 (rb 17). Kryssaren "Tre kronor" besköt mål på ön 1951.

Ön är belägen utanför nordöstra Gotland med en area av 256,5 hektar. Är en flack, helt öppen ö med vida gräshedar. Stränderna är i söder småsteniga och utan havsstrandvegetation. I de västra delarna finns sandiga avlagringar och här har en drygt tio meter bred remsa med havsstrandvegetation utbildats. Några kratrar med flera meters diameter syns i området. Flera av dessa kratrar är nu fyllda av vatten.

En gammal bombkrater.

----------------------------------------------------------------------------------------------

(1940) Skarpskjutning och bombfällning från flygplan kommer att äga rum samtliga vardagar mellan kl. 08,00-16,00 fr. o. m. den 4/6 och t. v.
Farligt område för skjutning utgör en sektor med 5,000 mtr radie, med centrum i innersta delen av V. Nackevik (2 kmtr. öster Ar) och begränsat åt väster av linjen V. Nackevik - mittpunkten av Falholmen, och öster av linjen V. Nackevik - Vialmsudd.
Farligt område för bombfällning utgöra dels Skenholmen, dels norra delen av Bungenäs. När skjutning eller bombfällning pågår hissas röd flagg vid resp. västra udden i inre delen av V. Nackevik, Långösändan (Skenholmen) samt vid vägskälet 2 kmtr syd - sydost Fårösund.

Övningsledaren (Källa: 1228)

- FLYGET ANSTÄLLER massmord på sjöfågel på Skenholmen, löd topprubriken på Gotlänningens förstasida torsdagen den 12 juni 1958. Samma dag hade flygvapnet inlett en tre dagars skarpskjutning med automatvapen och raketer mot Skenholmen som ägdes av flygvapnet och som användes som skjutmål. Men tidigare år hade skjutningarna skett senare på sommaren efter fåglarnas häckning, nu pågick den som bäst. På Skenholmen fanns ett 20-tal par grågäss, en gång i tiden nästa utrotade, och ett otal ejdrar, svärtor och gravänder. Både naturvänner och lokalbefolkningen hade protesterat men fått till svar att skjutningarna skulle fortgå planenligt.

Men följande dag kunde Gotlänningen meddela att skjutningarna ställts in efter presskritiken på order av chefen för flygvapnet. En undersökningsexpedition skulle besöka Skenholmen och kontrollera de skador på fågelhäckningen som första dagens skjutningar orsakat. Enligt vad som uppgivits hade flygvapnet fått uppgift om att fågelhäckningen detta år var tidigare än normalt när den på grund av den sena våren tvärt om var senare. (Källa: 1227)

HAN HAR DET FARLIGASTE JOBBET PÅ ÖN RÖJER UPP EFTER FLYGANFALLEN

Av OLA SOLLERMAN

− Om jag är rädd? Jovisst är jag det. Jag skulle vara en väldigt stor lögnare om jag påstod något annat!

Thure Kärrstedt förnekar inte att han ofta är rädd i sitt arbete. Så har han också det farligaste jobbet på Gotland. Att röja undan blindgångare på flygvapnets favoritmål, Skenholmen utanför Rute.

Där ute på holmen är hans bästa arbetskompisar en minsökare och en skrotsökare. Utan dem skulle han inte klara sig. Dessutom litar han mycket på sin erfarenhet – han har nämligen jobbat som ammunitionsröjare sen andra världskriget.

− Och så måste man ha lite tur, tillägger han. För visst är jobbet riskabelt. Erfarenheterna från kriget visar att killarna i det här yrket inte blev långlivade.

Thure Kärrstedt är förste flygtekniker vid Bråvalla flygflottilj (F 13) och bombröjning är bara en av hans uppgifter. Röjningen ingår i jobbet som målchef dels för Skenholmen. Dels för den grundstötta ryska trålaren i närheten. Trålaren liknar numera en rejäl schweizerost efter flygets attacker. Landets attackflyg har få mål som ligger så bra till och som är så naturtroget som den ryska trålaren.

MED SPRÄNGDEG

Men ändå populärare är Skenholmen. Inte bara flygvapnet öser bomber och raketer över holmen, också kustartilleriet och armén brukar försöka träffa den stackars ön. Efter varje större skjutning måste Thure Kärrstedt ut och röja.

Det är inte för allmänhetens skull. Ingen obehörig får kliva iland på holmen. Där finns skyltar överallt som säger stopp.

Blindgångarna måste bort ändå. När man t. ex. har skjutningar med övningsammunition på holmen – och därmed mindre riskzoner – får inte risken finnas att övningsbomber träffar en skarpladdad blindgångare. För då räcker kanske inte riskzonen till.

Vid röjningen har Thure Kärrstedt hjälp av olika slags sökare. Han kallar dem sina bästa arbetskompisar. En av dem är skrotsökaren, en metallsökare, som med ljussignaler och via en mätare talar om var blindgångaren finns.

Varenda blindgångare skall sprängas i luften. Helst med sprängdeg, som ger riktad sprängverkan och minskar risken för röjaren.

VÄRST ATT GRÄVA

Ligger bomben synlig, uppe på markytan, är det ofta inga större problem för en erfaren röjare. Särskilt inte om den ligger så till att man kan se om någon säkring sitter kvar eller inte.

− Finns en säkring kvar kan jag till och med flytta bomben om den ligger för nära vår bunker på holmen. För vi vill ju inte skada bunkern…

Andra blindgångare vågar han inte ens rubba på. Och allra värst är det med bomberna, som borrat sig ned under markytan.

Då kan Thure Kärrstedt med hjälp av sökaren få veta ungefär hur djupt bomben ligger. Sen är det bara att gräva. Men knappast med grävskopa, skrattar han.

Sista biten används en liten, liten spade. Nästan som en arkeolog som letar efter fornfynd.

− Här har dock Skenholmen sina fördelar, tröstar sig Thure Kärrstedt. Kalkberget gör att bomberna inte borrar sig så djupt ner i marken. På andra ställen kan den dyka 8-10 meter under markytan.

RISKTILLÄGG

Thure Kärrstedt är väl medveten om riskerna med sitt jobb – och det är kanske därför han klarat sig utan en enda olycka under alla år. Numera har han också svart på vitt att jobbet ät farligt. Häromdagen tillstyrkte Försvarets civilförvaltning ett extra risktillägg på lönen.

− Ännu vet jag inte hur mycket det blir, säger han. Men vårt fackförbund har sedan många år kämpat för ett sådant risktillägg. Jag vet att det diskuterats två extra lönegrader.

− I så fall gör det bara två kronor extra per dag sedan skatten är dragen. Men kanske är man inte värd mera…

HJÄLP VIA RADIO

Thure Kärrstedt är inte ensam röjare på Skenholmen – det får han helt enkelt inte vara. Han har alltså en grupp värnpliktiga i sällskap. Men så snart man hittat en farlig blindgångare får de dra sig tillbaka. Då finns det bara Thure Kärrstedt och bomben.

Men han tycker det är skönt att ha de värnpliktiga i bakgrunden. För om något skulle hända måste helikopter eller ambulans tillkallas omedelbart.

− Jag har alltid minst tre radioapparater med mig för att kunna slå larm. Om alla skulle paja ihop reser jag hem. Då är det för riskabelt att fortsätta jobbet. (Källa: 1226)