Landstormen 1885 - 1942 |
||
![]() |
||
Landstormen löd under inskrivningsbefälhavarna. För landstormens organisation var riket indelad i 161 landstormsområden. Varje rullföringsområde bestod vanligen av 2 landstormsområden, som hade samma nummer som rullföringsområdet och åtskiljdes dels genom ett särskildt namn, dels genom en till numret fogad bokstav. Varje landstormsområde lyder under en befälhavare (officer i reserven eller, i brist därpå, annan lämplig person), vilken biträds av en underofficer i reserven (i brist därpå annan lämplig person) som förvaltare av områdets landstormsförråd. Varje områdes landstormsmän fördelades i allmänhet på infanteribataljoner, infanterikompanier och kulsprute-formationer. I den mån förhållandena så krävde och medgav, uppsattes dessutom landstorms-avdelningar av andra truppslag, ävensom formationer avsedda för det lokala kustförsvaret och för luftförsvaret m. m. För landstormsformationerna erforderlig befäls- och civilmilitär personal skulle ständigt finnas utsedd. Därtill förordnades utom landstormspliktigt före detta befäl vid krigsmakten, även andra lämpliga landstormsmän. Värnpliktig tillhörande landstormen erhöll av staten vid mobilisering vapen, ammunition, utredningspersedlar samt fälttecken. Där staten inte genast vid inkallandet kunde anskaffa föda åt landstormsmännen, var han skyldig att själv förse sig med detta mot ersättning av staten för värdet av en soldatportion. Landstormens utbildning utgjordes enligt 1914 års värnpliktslag dels av landstormsövningar om 5 dagar, dels enligt landstormsförordningen av 1918, av på frivillighetens väg anordnade övningar. Efter 1918 hade de lagstadgade landstormsövningarna på grund av särskilda riksdagsbeslut dock inte kunnat genomföras. De frivilliga övningarna bestod dels av skjutövningar, dels av landstormsbefälskurser samt andra frivilliga övningar. Från och med 1922 hade något särskilt statsanslag till dessa övningar dock inte av riksdagen anvisats. I samband med Världskrigets utbrott mobiliserades den 2 augusti 1914 delar av Sveriges landstorm för gräns- och kustskydd samt till tryggande av förbindelseleder och konstbyggnader. Landstormsmobiliseringen visade de rådande bristerna i fråga om utbildning och utrustning. Följden blev dels anordnandet av ett flertal såväl frivilliga som obligatoriska utbildningskurser för befälet. Den frivilliga landstormsutbildningen började vintern 1903-04 i Stockholm. 1907 bildades i Härnösand den första frivilliga landstormsföreningen som snart följdes av flera föreningar och förbund. Den 5 juli 1912 bildades Sveriges landstormsföreningars centralförbund som är en sammanslutning av inom riket verkande landstormsförbund. Centralförbundet understödde och uppmuntrade till anordnandet av frivilliga landstormsövningar, särskildt för landstormens befäl. Den frivilliga landstormsutbildningen har erhållit bättre stadga efter att Kungl. Maj:t genom en generalorder av den l juni 1923 fastställde planer och instruktioner för den frivilliga landstormsbefälsutbildningen inom till Sveriges landstormsföreningars centralförbund anslutna förbund och föreningar. Under Världskriget bildades i nästan alla delar av landet kvinnliga landstormsföreningar för att samla beklädnads-persedlar m. m. åt landstormen. En dylik förening var Kronprinsessans förening för det frivilliga arbetet för landstormsmäns beklädnad. För statsmakterna stod det dock klart att krigsorganisationen krävde fler och bättre utbildade befäl än vad landstormen kunde bidra med. I och med försvarsbeslutet 1942 avskaffades landstormsorganisationen. Landstormsbefälen blev värnpliktiga befäl. Det fanns dock fortfarande behov av frivillig befälsutbildning för att komplettera den obligatoriska utbildning som istället infördes och för att ge det värnpliktiga befälet möjlighet att frivilligt öva för sina krigsuppgifter. I juni 1943 fastställde Kungl. Maj:t grundstadgar för Centralförbundet för befälsutbildning vars främsta uppgift blev att bedriva frivillig befälsutbildning. |
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
Landstormen på Gotland Den gotländska landstormen var efter tidens förhållanden väl utbildad och beväpnad redan från början. De 8 kompanierna fick även en viss fasthet genom regional rekrytering inom var sitt område. Det fanns också tillgång till officersbefäl, fast kompanichefen var dock vanligen avsedd att föra ett linjekompani. Utrustningen förvarades centralt och detta försvårade en snabb mobilisering. Den dåvarande militär befälhavaren på Gotland Björlin ville råda bot på detta. Han begärde och fick av 1898 års riksdag anslag till byggande av ett landstormsförråd "landstormsbod" inom varje kompani. Senare tillkom ytterligare ett landstormsförråd på Fårö.
För att stärka landstormens krigsduglighet beviljades också särskilda anslag till landstormens frivilliga utbildning. Kompanichef och adjutant blev skyldiga att vissa dagar leda sådana skjututbildning på skytteföreningarnas banor och hade särskild ersättning för detta arbete. Vid dessa tillfällen utdelades fri ammunition så långt anslaget räckte till landstormsmännen. Landstormsbodarna fylldes också med material t ex vapen och fälttecken. Varje landstormsbod hade en landstormsförrådsförvaltare som uppbördsman. Vid mobiliseringen 1914 kunde hela den gotländska landstormen förses med fullgod fältutrustning och med uniform m/86. I 1901 års härordning bestämdes att varje rullföringsområde skulle mobilisera ett landstorms-kompani, nr: 75 Visby, nr: 76 Roma, nr: 77 Tingstäde, nr: 78 Slite, nr: 79 Klintehamn, nr: 80 Katthammarsvik, nr: 81 Hemse och nr: 82 Burgsvik. Den 4 augusti inkallades delar av den gotländska landstormen in. Då fanns bl a ett tvåplutons-kompani i Visby, ett i Slite och ett i Ronehamn. Därtill uppsattes ett antal skyddsdetachement för kustbevakningen och skydd för kustsignalstationerna. Ett låg vid Kuppen, ett låg vid Vale nära Burgsvik. De små skyddsdetachementen hade sergeanter eller äldre distinktionskorpraler som chefer. Landstormskompanierna leddes av pensionerade officerare och som plutonchefer hade f d fast anställt befäl, i Visby fanns nyutbildade landstormsofficerare. Utbildningen av landstormsmännen var dålig. Det fanns infanterister som var så gamla att de aldrig hade skjutit med ett mausergevär, det fanns sjukvårdare som hade skjutit några skott med en revolver och där fanns artillerister och flottister som var vana med kanoner men mindre med gevär och skyttelinjer. 1914 bildades Gotlands Landstormsförbund som skulle ta hand om frivillig landstormsutbildning och anslöt sig till riksorganisationen för samma ändamål. Förbundet fick 8 föreningar, en för vaje landstormsområde. 1926 blev det 4 föreningar på grund av omorganisationen och namnet ändrades till Förbundet Gotlands nationalbeväring. Genom ett energiskt arbete av dåvarande kaptenen C. W. Schoug som var Kungl. Majt:s ombud i skytteförbundet och chefinstruktör i landstormsrörelsen började nu ett intimt samarbete mellan dessa båda. De år det skulle vara rikslandstormstävlingar tränades en pluton goda skyttar. För övrigt ordnades kurser i kulsprutetjänst och kulsprutegevärsskjutning med det resultatet att inga brister fanns på utbildat folk 1939 då kriget utbröt. 1926 minskades antalet rullföringsområden till fyra nr: 75 Visby, nr: 76 Roma, nr: 77 Tingstäde och nr: 78 Hemse. Landstormen upphörde år 1942 som särskilt uppbåd. |
||
|
||
|
||
Beklämmande och vemodsfull klämtning väckte kl. 5 i går morse stadens innevånare.
Den betydde, att fem årsklasser av landstormen uppbådades. Före kl. 6 em. skulle inställelse ske på Visborgs slätt, där landstormsmännen och deras medförda matsäcksskrin – de äro skyldiga att medföra mat för tre dagar – mottogos av major Mellerborg och sergeant Hallström. Alla voro pigga och glada samt på ett par undantag när fullt nyktra. Undantagen voro dock blott en smula ”livade”. Många av de inkallade ha sina äkta viv med sig. Dessa tycka nog att det är lite underligt att så här bli av med gubben, men de synas ha för länge sedan resignerat. Uppställning och upprop, varvid det befinnes, att blott en och annan icke hunnit eller kunnat inställa sig. Indelning och uttagande av pluton-, tropp- och halvtroppchefer bland dem, som genomgått årets landstormsbefälskurs och bland f. d. stamanställda. Så blir det permission för natten, omklädning i dag därefter går landstormen till sin betydelsefulla uppgift med glatt mod och hoppfull förtröstan. Hemmavarande hustrur och barn ha ingen anledning att vara oroliga för sina makar och fäder. De må bra och på dem går ingen nöd. De göra sin plikt mot fosterlandet, och den fullgöra de med glädje. (Källa: 593) |
||
|
||
|
||
|
||
Övningar med landstormen på Fårö 1928. |
||
|
||
|
||
Gotlands landstormsbilkompani Höll den 20 maj (1940) sitt årssammanträde i Visby under ledning av konsul Å. Dahlgren. Av styrelseberättelsen för verksamhetsåret 1/7 1938 – 30/6 1939 framgår, att antalet aktiva medlemmar varit 22. Totala antalet övningstimmar uppgick till 384 mot 358 föregående år. Av övningstimmarna voro 288 timmar kompaniets egna och 96 timmar deltagaretimmar i fälttjänstövningar. Antalet kurstimmar var 125 för en aktiv medlem vid utbildning vid T2 i Skövde. Sedvanliga prov hava av 13 medlemmar fullgjorts för bilkompanimärket. Kompaniet har erhållit ekonomiskt stöd av A.-B. Visby cementfabrik och av Lottorna. Genom de restriktioner som under det nya verksamhetsåret drabbat motorismen har alltmera lagts svårigheter i vägen för verksamheten. De relativt få återstående bilar, som kompaniet nu förfogar över ämnar dock kompaniet ställa till förfogande vid eventuell evakuering. Styrelsen omvaldes i huvudsak och har följande sammansättning: Konsul Dahlgren, kompanichef, ingenjör Fritz, plutonchef i Visby, ingenjör Lantz i Rute och godsägare Cramér, Eke, för norra resp. södra plutonerna, adjutant F. Dassow, Visby. Kommissarier: lstlöjtnat M. Elfving, Visby, och ingenjör Fritz Dehnberg, Slite. Styrelsesuppleant distriktschef Ernst Johansson, Visby. Revisorer, hrr G. Harding, och Fr. Ekeroth, Visby. med hrr Th. Stärner och A. von Corswant som suppleanter. Till ombud vid förbundets årsmöte i Visby valdes hrr Elfving och E. Johansson med hrr. Lantz och Cramér som suppleanter. (Källa: 594) |
||
|
||
|
||
Uniformen Den personliga
fältutrustning som vid en eventuell mobilisering skulle tilldelas
landstormsmännen utgjordes 1915 av följande persedlar:
1 st Landstormsblus,
1 st Landstormshatt,
1 st Landstormsmärke att fästa på hatten,
1 st armbindel,
2 st tornistrar. |
||
_________________________________________________________________________________________ |
Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig. Copyright © Kjell Olsson / Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper |
Till huvudsidan Kontakta sidansvarig |