Hemvärnet på Gotland

Gotland är det område som tillhör 32 Hemvärnsbataljonen. Majoriteten av all personal i förbandet är hemmahörande på Gotland och utför uppgifter både på land och till sjöss, runt Gotland. Bataljonen tillhör Gotlands Regemente P18.
 

Den administreras av Gotlandsgruppen som också nu tillhör Gotlands Regemente P18. Chefen för Gotlandsgruppen är direkt underställd chefen för Gotlands Regemente.
I 32 Hemvärnsbataljonen ingår en bataljonsstab med ledningspluton, två stycken bevakningskompanier (321. Kompaniet, 322. Kompaniet) ett insatskompani (324. Kompaniet), en båtpluton (323. Båtplutonen) samt en flyggrupp (325. Flyggruppen). Personal från ett antal avtalsorganisationer ingår även i kompanierna och bidrar med sin specialkompetens. Det är exempelvis, hundförare, fordonsförare, signalister, stabsassistenter, kockar, piloter och sjöbefäl.

 
Gotlandsbataljonens uppgifter är att med sin personal:

* Skydda och bevaka samhällets viktigare anläggningar
* Utföra ytövervakning över både land och vattnet runt Gotland
Bataljonen bistår även samhället vid stora påfrestningar som till exempel:
* Skogsbränder och översvämningar
* Eftersök av försvunna personer

Utbildningsgrupp Gotland tränar och utbildar Hemvärnet på Gotland.
Gotlandsgruppen är underställd nya Gotlands Regemente P18 och är grupperad dels på Visborgsslätt i Visby och dels i anslutning till skjutfältet på Tofta.
Utbildningsgrupp Gotlands viktigaste uppgifter är att planera och genomföra utbildning av personal till Gotlands Hemvärnsbataljon, 32 hemvärnsbataljonen samt stödja de frivilliga försvarsorganisationerna. (Källa: https://www.hemvarnet.se)

Rudolf Tiberg

Hemvärnet på Gotland organiseras

Tanken på ett hemvärn på Gotland framfördes, så vitt man vet, första gången offentligt genom en artikel i en gotlandstidning den 21 april 1939. Impulsen till artikeln var förmodligen tyskarnas besättande av Tjeckoslovakien. Artikelförfattaren, kaptenen vid I 18 Rudolf Tiberg, skisserade upp en organisation till hembygdens försvar.

1. I varje socken skulle finnas en grupp frivilliga om 15 - 25 man rekryterade ur icke tjänstgöringsskyldiga årsklasser, dvs vara under 20 eller över 45 år.

2. Utrustning: gevär, ammunitionsgördel, uniformsmössa och armbindel samt, vid grupp organiserad inom samtliga av de viktigaste socknarna, ett kulsprutegevär.

3. Gruppchef skulle vara en i värnpliktshänseende överårig "hejare med ledaregenskaper", gärna hämtad från det frivilliga skyttets leder.

Denna artikel har av hemvärnsstaben betecknats som det första "från folket själv" kommande iniativet till bildande av ett hemvärn. Artikeln fick emellertid ingen omedelbar reaktion, därtill behövdes uppenbarligen en kraftigare påminnelse om i vilken fara småstaterna vid den aktuella tiden svävade än Tjeckoslovakiens undergång som självständig stat.

Som en direkt följd av händelserna den 9 april 1940 (tyskarnas intrång i Danmark och Norge) beslöt regeringen utan riksdagens godkännande att vidta förberedande åtgärder för hemvärnets organiserande. Ett kungl brev i ärendet utfärdades den 17 april. Kort därefter bifölls av riksdagen en kungl proposition om hemvärnets organisering mm samt bestämmelser för detta.

På Gotland liksom på fastlandet visade sig det frivilliga skytteväsendet vara en god rekryteringskälla för det nybildade hemvärnet. Många av skyttarna hade deltagit i frivilliga kulsprute- och kulsprutegevärskurser och ingått i av äldre årsklasser uppsatta frivilliga övningsförband som tjänat som övningstrupp för landstormsbefäl och ibland beretts tillfälle att delta i av militärbefälhavaren ordnade fälttjänstövningar.

I hemvärnet ingick personer som ännu inte nått värnpliktsåldern samt de som lämnat värnpliktsåldern bakom sig. Gotland utgjorde, sedan hemvärnsorganisationen trätt i kraft, en hemvärnskrets delat i 34 hemvärnsområden.

Den 2 juli 1940 räknade hemvärnet på Gotland 1.719 man, men på bl a utgallring av mindre lämpliga hade siffran den 3 oktober samma år gått ned till 1.483 man.

Bland de första uppgifterna hemvärnet fick var att försvara viktiga vägknutar där vägspärrar hade satts upp.

Den 25 juni 1941 anbefalldes i samband med det kritiska läget som uppstått genom tyskarnas angrepp på Ryssland några dagar tidigare, att hemvärnet på Gotland skulle hållas i beredskap. Detta innebar att varje hemvärnsman var skyldig att på kallelse inställa sig för tjänstgöring.

I fråga om lösandet av försvarsuppgifter var hemvärnet underställt respektive försvarsområdesbefälhavare. I övrigt lydde hemvärnsmännen under den i militärbefälhavarens stab ingående hemvärnsofficeren.

Genom order 13/12 1940 H.D. Nr 857 hade hemvärnets på Gotland maximalstyrka fastställts till 1800 man. Chefen för armén medgav därutöver anställning av 300 reservhemvärnsmän. Antalet kontraktsanställda hemvärnsmän har emellertid aldrig nått upp till maximistyrkorna utan hållit sig omkring 1200.

Styrkan uppgick sommaren 1942 till 1233 hemvärnsmän och 123 reservhemvärnsmän och 1/7 1945 till 1080 hemvärnsmän (inga reservhemvärnsmän var kontraktsanställda vid denna tidpunkt).

Sistnämnda styrka innebär att drygt 1.8 % av Gotlands befolkning tillhörde hemvärnet, dvs procentuellt väsentligt större styrka än för riket i dess helhet. Fördelningen inom olika socknar (samhällen) var mycket varierande. Sålunda hade den folkrikaste orten, Visby endast 0.4 % medan den högsta procentsiffran fanns i Fole, 9.9 %. Hemvärnsmännens åldersläge och sociala ställning var vid en undersökning, som verkställdes 1/10 1944 följande:

1. Över värnpliktsåldern 325 (dessutom 23 över 60 år)

2. I värnpliktsåldern 333

3. Under värnpliktsåldern 359

Fördelningen på "socialgrupper" återspeglar Gotlands karaktär av jordbruksbygd, vilket framgår av nedanstående siffror:

Jordbruksarbetare 689

Industriarbetare 126

Hantverkare 87

Handlande mm 64

Lägre tjänstemän 31

Högre tjänstemän 15

Studerande 5

Beväpningen utgjordes sommaren 1942 av 1356 gevär, 144 kg, 144 kpist och 34 pistoler eller tillsammans 1678 vapen. Senare minskades antalet disponibla gevär successivt till 1145 vilket var tillgången vid beredskapens upphörande.

I början av 1944 tillfördes hemvärnet 24 stycken ksp m/14. Slutligen förtjänar nämnas att Slite hemvärn, som avsågs med huvuddelen delta i försvaret av Länna skans, tilldelades två 8.4 cm kanon m/81.

Samtliga hemvärnsmän på Gotland, utom 19 stycken, tillhörde allmänna hemvärnet. Av industrihemvärn kom trots stora ansträngningar endast Roma industrihemvärn till stånd, vilket omfattade ovannämnda 19 hemvärnsmän.

Det allmänna hemvärnet organiserades på 113 grupper. Plutonsindelningen omfattade till en början 10 plutoner men nedskars senare till fyra med hänsyn till för hemvärnet föreliggande uppgifter.

Gotland utgjorde en hemvärnskrets med hemvärnsofficeren i militärbefälsstaben såsom kretsbefälhavare. Ön var sommaren 1942 indelad i 34 hemvärnsområden. Indelningen förblev i stort oförändrat till 1/7 1945 dä med hänsyn bl a till svårigheten att erhålla lämpliga områdesbefälhavare samt nedgången av antalet hemvärnsmän inom vissa socknar, en sammanslagning (uppdelning) ägde rum, som innebar en reducering till 30 områden.

Hemvärnets uppgifter

Hemvärnets uppgifter på Gotland intill våren 1943 omfattade i princip ingripande mot luftlandsättning i anslutning till vederbörande hemvärnsmans bostadsort. Hemvärnet uppträdde sålunda vanligen i förband om grupps styrka och hade i regel till uppgift att, förutom spaning, försvara i anslutning till sannolika luftlandsättningsområden anordna vägspärrar allt i avsikt att fördröja och försvåra luftlandsatta truppers samling och framryckning. Hemvärnets insättande avsågs äga rum utan någon direkt samverkan med övriga försvarskrafter. Föreskrifter var dock utfärdade för rapportering till och sambands hållande med andra förband och i förstnämnda avseende beräknades hemvärnet ha sin kanske största betydelse.

De under våren 1943 anbefallda förändringarna i krigsplanläggningen (mbo 1/3 1943 nr H 26:6) ställde emellertid ökade krav på hemvärnet. Den i ovannämnda order anbefallda koncentreringen av försvaret inom VII. militärområdet krävde en fastare sammanknytning av hemvärnets uppgifter med övriga försvarskrafters. I mbo 16/4 1943 nr 26:7 infordrade militärbefälhavaren från vederbörande försvarsområdesbefälhavare planer för hemvärnets gruppering och uppgifter. Till grund för dessa planer skulle läggas nedanstående allmänna uppgifter:

1. Ingripande mot luftlandsatt fiende (mindre avdelning) och sabotörer.

2. Försvar av viktiga skyddsföremål, som industrianläggningar, hamnar och flygfält (samverkan med värn- och fältförband).

3. Spärrförsvar (stödjepunktförsvar, samverkan med värn- och fältförband).

4. Vid fientlig invasion i större skala samverkan med övriga förband för att tillfoga fienden avbräck och skada (jämväl uppgifter inom det fria krigets område).

5. Spaning.

6. Släckning av skogsbränder och hjälp åt luftskyddet.

I ordern angavs dessutom att de angivna uppgifterna krävde ett sammanhållande av hemvärnet till ett relativt begränsat antal platser (för luftlandsättning särskilt lämpliga områden, stödjepunkter och hamnar) inom vederbörliga fo. Vid grupperingen skulle beaktas den komplettering av g-skyttar, som värnförbanden krävde för att ryggförsvar av hamnar och försvar av stödjepunkter skulle erhålla tillräcklig hållfasthet.

Av försvarsområdesbefälhavarna insända planer fastställdes efter mindre omarbetning och innebar i huvudsak att hemvärnsförbanden underställdes chefer ur fält- eller lokalförsvarsförband för att enligt dessas närmare beställelser utföra spaning, bevaka vissa skyddsföremål, såsom ammunitionsförråd och drivmedelscisterner eller ingå i för hamnar mm avdelade försvarsstyrkor.

Jämlik Högkv:Ast 9/7 1943 avd 0 nr H 26:28 tilldelades hemvärnet dessutom vissa uppgifter i händelse av blixtangrepp innebärande vägvisningsskyldighet för värnpliktiga och under särskilda förhållanden bemyndigande att i hemvärnsförbanden tillfälligt uppta sådana värnpliktiga, som på grund av fiendens åtgärder inte kunde nå sina egna förband. Sistnämnda uppgifter var dock av ringa praktisk betydelse med hänsyn till de på Gotland rådande förhållanden.

Hemvärnets utbildning

Skyttesporten har sedan länge haft stor omfattning på Gotland. Huvuddelen av hemvärnsmännen, såväl under- som överåriga, har i regel goda färdigheter i skjutning med gevär redan vid inträde i hemvärnet. Utbildningstiden kunde därför i stor utsträckning disponeras för stridsutbildning och för bibringande av kunskaper i skjutning med automatvapen. Till stor fördel för utbildningen var den relativt goda tillgång till instruktörer som fanns. Vid fältdepåerna (beredskapsförbanden) tjänstgörande personal nedlade härvid ett synnerligen gott arbete.

Utöver den reglementerade utbildningen inom vederbörliga hemvärnsområden anordnades, vanligen i Tingstäde eller på Visborgs slätt, särskilda utbildningskurser som avsåg såväl befälsutbildning som grundläggande rekrytutbildning. Sedan 1/10 1942 har följande större utbildningskurser varit anordnade inom militärområdet.

Dessutom har hemvärnsmän från Gotland deltagit i olika specialkurser som tid efter annan anordnats genom hemvärnschefens försorg (HvSS, Weda, Rämshyttan). Sammanlagda antalet elever vid dylika kurser uppgår till 58 under åren 1942 - 1945.

I fälttjänstövningar, som letts av militärbefälhavaren eller vederbörande försvarsområdesbefälhavare, har vanligen hemvärnet i de av övningarna berörda områdena deltagit. Med hänsyn till vederbörandes civila arbete har sådant deltagande i regel endast omfattat kortare moment (nattövningar ock dylikt). (Källa: gotlandsforsvarshistoria.se / 4)

Driftvärnet på Gotland

Redan 1941 hade det börjat organiseras det man kallade för verksskydd vid Televerket och posten, men de blev aldrig riktigt färdiga. De krigsviktiga verken var naturligtvis oroliga för att stridsuppgifter skulle inkräkta på personalens huvuduppgifter. 1944 bestämdes därför att vid statliga och kommunala verk skulle det uppsättas ett Driftvärn. De skulle enbart avses för de egna anläggningarnas skydd och stod alltså inte till respektive hemvärnsområdesbefälhavares förfogande. På Gotland stod de olika driftvärnen direkt under generalens befäl. Deras sammanlagda styrka uppgick till ca 300 man, som till stor del bestod av uppskovsvärnpliktiga.

Till skillnad från verkskyddet som var en del av civilförsvaret och som hade till uppgift att skydda från skador, var driftvärnets uppgift att försvara.

I och med att det så kallade kalla kriget upphörde samtidigt som många av myndigheterna bolagiserades eller privatiserades minskades behovet av ett driftvärn. Driftvärnet lades ner 2005 och personalen övergick istället till hemvärnet.

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Kjell Olsson / Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper