Den lilla Wikipedian |
 |
 |
Adelsryttare |
En ryttare i
Adelsfanan, som var en av adeln uppsatt ryttarekår. |
Adjutant |
Vid utbrottet
av det stora nordiska kriget 1700 fanns endast vid ett fåtal
regementen "Regementsadjutanter", varför befallning
utfärdades om anställande av en adjutant vid varje
regemente. En 2:e regementsadjutant tillkom 1757 och 1812
ytterligare en 3:e regementsadjutant. Den senare indrogs
emellertid redan 1833.
Bataljonsadjutanten omtalas först på 1760-talet, dock endast
för mötestider. Till detta uttogs underofficerare. Från 1833
kom bataljonsadjutanten att ingå i stabspersonalen vid
regementena. |
Andre löjtnant |
(ca 1820-1880) |
Arkliemästare |
Förrådschef |
Artilleriskrivare |
(1600-talet) |
Auditör |
I Sverige biträder auditörer de militära
chefer som har rätt att ta beslut i
disciplinära ärenden samt
ersättningsärenden. En auditör får förordnas
för högst sex år i taget och skall vara
lagfaren, vilket innebär att ha avlagt juris
kandidatexamen eller juristexamen. Inför
beslut om vissa disciplinpåföljder och
åtalsanmälan skall förbandschefen inhämta
yttrande från en auditör. Auditören anses
medansvarig i beslut som denne tillstyrker.
Därutöver har auditören tillsynsuppgifter
samt rådgivande funktioner inom den militära
rättsvården. Förr var auditör en ledamot av
en krigsrätt som oftast hade till uppgift
att sammankalla parter och föra protokoll.
Med tiden tillkom krav på juristexamen.
Auditör vid krigshovrätten kallades
generalauditör och kunde även ha rollen som
åklagare.
|
Barberare |
Regementsfältskärens
medhjälpare. |
Bastej |
Utåt
halvrunt och inåt rätlinjigt försvarsverk eller torn i mur |
Bastion |
Utåt vinklat
och inåt rätvinklat försvarsverk eller torn i muren. Börjar anläggas
mot slutet av 1500-talet. |
Bataljonsadjutant |
(Se
Adjutant) |
Bataljonsläkare |
(Se
Regementsfältskär) |
Batterivärn |
För
artilleri utförd befästning omfattande väl maskerade pjäsplatser,
skyddsrum för ammunition m.m. Kan även omges med ett hinder för
värnets omedelbara skydd. |
Befälsman |
(t o m ca 1620
likställd korpral) |
Beväring |
Manskap som fullgjorde
krigstjänst från 1812 till 1901, då värnpliktsarmén
infördes. |
Borggård |
Öppen yta innanför
borgens avgränsning och mellan byggnaderna. |
Brigadgeneral |
Brigadgeneral är
en militär tjänstegrad över Överste och under Generalmajor.
Graden ersatte från och med den 1 juli 2000 den tidigare
Överste 1. graden. Detta gäller vid nyutnämningar. Detsamma
gäller för Amfibiekåren (f.d. Kustartilleriet) och
Flygvapnet. |
Bunker |
Täckt stridsvärn (se även
stridsvärn). |
Bröstvärn |
(Skyttevärn). Den del av
muren eller vallen som manskap och artilleri kunde söka skydd bakom |
Båtsman |
Var en militär som i det svenska indelningsverket tilldelades örlogsflottan för
tjänstgöring ombord, och som för sitt uppehälle tilldelades ett båtsmanstorp. I
Blekinge och Södra Möre härad i Småland fanns enbart indelta båtsmän
och dessa var indelade i rusthåll. I stort sett höll varje gård en
båtsman. I kusttrakterna i övriga riket fanns kompanier med roterade
båtsmän. Två eller flera gårdar gick samman och bildade en rote. I
dessa socknar fanns även indelta soldater av olika slag.
Rusthållet eller roten betalade årlig lön, kläder och stod för ett båtsmanstorp
med tillhörande odlingsbar mark. Ibland ingick vissa förmåner, som utsäde eller
annat. |
Carabinjär |
En ryttare som är
beväpnad med en karbin. |
Citadell |
I äldre
stadsbefästningar allmänt förekommande kamfäste. Sista
tillbakadragandet gjordes hit. |
Distinktionskorpral |
Förr den högsta
underbefälsgraden i svenska armén utom vid artilleriet.
Distinktionskorpral var 1858-1914 en grad mellan korpral och
sergeant i svenska armén. Den ersattes 1915 med furir.
Motsvarande grad i artilleriet kallades förste konstapel,
eftersom artilleriets motsvarighet till korpral hette
konstapel. |
Donjon |
I en
medeltida borg namnet på huvud- eller kärntornet. I en
eftermedeltida fästning en byggnad med artilleripjäserna uppställda
i bombsäkra rum. |
Dragon |
Soldat som förflyttade
sig på slagfältet med hjälp av häst men som stred till fots.
|
Embrassyr |
Öppning i vall,
skottglugg, kanonport. |
Enceinte |
Kärnfästning, huvudvärn. En fästnings inre försvarslinje avsedd att
utgöra ett stöd för försvaret av de yttre försvarsområdena. |
Enrolleringskarl |
Inskrivningsman inom
det militära. |
Excercisplats |
Benämning på
de militära mötesplatser, där beväringarna under 1800-talet samlades
för övningar |
Face |
Bastionens utåtriktade
sidor. Härifrån sköttes fjärrförsvaret |
Fanjunkare |
Fanjunkare var i Sverige en
underofficersgrad som infördes 1806. Graden
blev 1833 högsta underofficersgraden i det
indelta armén, och 1837 i det värvade armén.
Fanjunkare motsvaras av styckjunkare inom
artilleriet och luftvärnet samt flaggjunkare
inom marinen. År 1972, vid den så kallade
tjänsteställningsreformen, befordrades
fanjunkarna till löjtnanter eller kaptener,
medan överfurirer och rustmästare
befordrades till sergeanter och fanjunkare.
När 1983 års befälsordning infördes,
befordrades fanjunkarna till löjtnanter.
Graden återinfördes 1
januari 2009 som en
specialistofficersgrad över
Förste Sergeant och under
förvaltare.
Tjänsteställningsmässigt är
graden placerat mellan
fänrik och löjtnant.
|
Fartygsingenjör |
En fartygsingenjör ansvarar för det löpande
underhållet och övervakning av driften av
fartygsmaskinerier, vilket innefattar bland
annat framdrivningsmaskineri,
hjälpmaskineri, kylmaskineriet,
oljeseparatorer, pumpar, belysning och
däcksmaskineri. Det finns olika grader av
fartygsingenjör och förste fartygsingenjören
är den som planerar arbetet och är
arbetsledare för maskin- och
underhållspersonal som motorman och
reparatör, eventuellt också
elingenjörer/elektriker. Man kontrollerar
vad som behöver åtgärdas med maskiner och
annan utrustning och fördelar uppgifterna
samt följer upp att arbete blivit utfört.
Arbetet innebär att man rör sig mycket över
hela fartyget. Fartygsingenjören kallades
tidigare maskinist eller maskinmästare.
|
Fasta punkter |
Kärndelarna
i en befästning. En i allmänhet sluten och av hinder omgiven
befästningsanläggning från vilken eld kan ges åt alla håll. Den
fasta punkten har till uppgift att motverka faran för genombrytning
samt utgöra en trygg plats för flankeringsvapen. |
Flaggjunkare |
Underofficer
1. graden (Kustartilleriet). När kustartilleriet bildades blev
flaggjunkare en specialbenämning för flaggunderofficerare vid
minavdelningen. Vid tjänsteställningsreformen 1972 blev
kustartilleriets flaggjunkare kaptener i kompaniofficerskåren. |
Flaggkorpral |
Flaggkorpral var den
högsta underbefälsgraden i den svenska marinen 1926-1942. Graden
hade tjänsteställning över furir, men under underofficer av 2.
graden. Graden infördes 1926 då
den ersatte underofficer av 3. graden. Nya befordringar till graden
upphörde 1942 och graden försvann när dåvarande flaggkorpraler
befordrades eller tog avsked. Från detta år ägde marinens
underofficersbefordran rum efter samma befordringsgång som i armén
och flygvapnet, dvs. direkt från furir till underofficer av 2.
graden. Flaggkorpralerna
tilltalades med specialbenämningar beroende på den yrkesavdelning de
tillhörde. I flottan sålunda: konstapel, styrman, maskinist,
rustmästare, torpedmästare och kvartersmästare.
|
Flaggfurir |
Flaggfurir var sedan 1957 den högsta underbefälsgraden i kustartilleriet,
motsvarande rustmästare i armén. Vid tjänsteställnings-reformen 1972 blev
flaggfurirerna fanjunkare i plutonsofficerskåren. |
Flaggmasinist |
Underofficer
1. graden (Kustartilleriet) |
Flaggrustmästare |
Underofficer
1. graden (Kustartilleriet) |
Flaggunderofficer |
Flaggunderofficerare tilltalades med specialbenämningar beroende på
den yrkesavdelning de tillhörde. I flottan sålunda: flaggkonstapel,
flaggskeppare, flaggstyrman, flaggmaskinist, flaggtelemästare,
flaggrustmästare, flaggtorpedmästare och flaggkvartersman. I
kustartilleriet: Styckjunkare, flaggjunkare, flaggmaskinist,
flaggrustmästare och stabstrumpetare.
|
Flank |
Ur
byggnadsteknisk synvinkel den sida av bastionen som möter kurtinen.
Härifrån sköttes närförsvaret |
Flankeringsprincipen |
Torn knyts till muren så
att man kan försvara denna |
Fogdeborg |
(Eller
förvaltningsborg), centrum för kungamaktens uppbörd av skatter i ett
län. Att länet och borgen kunde förpantas är oväsentligt i denna
definition. Bemannade med en fogde och soldater som kunde användas
både vid yttre hot och vid t.ex. folkresningar. Till borgen har hört
förråds och ekonomibyggnader där naturaskatterna förvarades. |
Fort |
(Eller
fäste), en permanent utförd fast punkt som givits betryggande
stormfrihet och som genom träffsäkra rum ger besättningen fullt
skydd mot anfallande artilleri. Spärrfort är ensamt liggande fort
för självständigt försvar. Gördelfort eller detascherade fort ingår
i system av fort som har till uppgift att stödja varandra och en
huvudfästning (se enceinte). Börjaruppföras först kring år 1800. |
Friryttare |
Ryttare som 1709 ur
varje kavallerikompani överfördes som värvade
ryttare. Rusthållen fick i de uttagnas ställe sätta in nya
ryttare. |
Friskytt |
Skytt tillhörande en
frikår. Frivilligt manskap som opererar bakom fiendens
linje. |
Furir |
Furir var sedan början av 1600-talet den
underofficer som vid sidan av sitt taktiska
befäl skulle handha underhållstjänsten inom
kompaniet. Han biträddes då av särskilda
soldater, s.k. furirskyttar. Vid
befälsreformen 1833/37 blev furir den lägsta
underofficersgraden. 1875 blev furirer
sergeanter (av andra löneklassen). Från 1914
benämndes högsta underbefälsgraden furir.
Den hette tidigare distinktionskorpral. Före
befälsreformen 1972 motsvarade furir närmast
dagens sergeant. Furirerna blev 1972
överfurirer, medan korpralerna blev furirer.
Vid befälsreformen 1983 blev furirerna
överfurirer, medan överfurirerna blev
sergeanter.
|
Furir 1. klass |
Före 1914 kallade distinktionskorpraler; vid
artilleriet förste konstaplar)
|
Furir 2. klass |
Före 1914 kallade distinktionskorpraler; vid
artilleriet förste konstaplar)
|
Fyrverkare |
Fyrverkare
kallades den personal som i äldre tider tillverkade fyrverk
(ammunition) och betjänade vapen ur vilka fyr-, brand- och
ljuskulor sköts ut. Alla fyrverkare sammanfördes under
1700-talet i fyrverkarkompanier men fördelades år 1779 ut på
artillerikompanierna. 1816 försvann benämningen, men
återupptogs 1824.
Bland
fyrverkare och minörer
hade dess officerare ofta tillägget fyrverkar eller minör,
exempelvis fyrverkarkapten, minörlöjtnant mm |
Fältbefästning |
Befästning
uppförd i trä och jord/sten under krig. Även en tillfällig
befästning uppförd aven trupp på marsch för att skydda sitt läger. |
Fältkamrer |
Föreståndare för fältkontor som under 1700-talet hade hand om
ekonomin vid en av generalkrigskommissariatets avdelningar och var
upptagen på Krigskollegiums kammarstat. Under honom arbetade
fältbokhållare, fältkassörer, fältkammarskrivare, fältkassaskrivare
och fältrevisorer. |
Fältkontor |
Under fältkamreren stående avdelningen av en svensk armés
generalkrigskommissariat som hade hand om ekonomin. |
Fältläger |
Befäst,
tillfälligt läger upprättat såväl i krigs- som i fredstid vid
truppförflyttning |
Fältmarskalk |
Fältmarskalk är den högsta graden inom
militärmakten. I många länder är graden
avskaffad eller delas bara ut under krig.
Numera används graden inte i Sverige.
|
Fältskär |
Från 1571 titel
på de bardskärare eller barberare som från medeltiden,
förutom klippning och rakning, i krig gjorde kirurgiska
insatser. Från 1669 krävdes fältskärsexamen, som gav
behörighet att utföra sårbehandling och mindre kirurgiska
ingrepp. Examen avskaffades 1896. |
Fältvall |
Utanför huvudvallen
liggande yttre vall |
Fältväbel |
Fältväbel benämndes förr äldsta underofficersgraden vid alla
trupper utom artilleriet. Fältväbel förekom redan under
1500-talet hos landsknektarna, där han ombesörjde manskapets
utbildning inom fänikan. Sedan har han blivit kompanichefens
närmaste biträde med avseende på expedition och inre
ordning. Inom svenska armén började i mitten av 1600-talet
den äldste sergeanten på varje kompani att kallas fältväbel.
År 1802 stadgades att de två skickligaste fältväblarna vid
varje bataljon skulle förordnas till fanjunkare med
åliggande att bära fanorna. Sålunda tillkom fanjunkartiteln.
Längre fram minskades fanornas antal till en per bataljon,
men efter hand befordrades de mest förtjänte fältväblarna
till fanjunkare. Vid Gotlands nationalbeväring utnämndes år
1813 första gången fältväblar och fanjunkare med
bibehållande av innehavande löner. Vid 1833 års
lönereglering utbyttes benämningarna fältväbel mot
fanjunkare. Vid svenska artilleriet var motsvarande
benämning styckjunkare, vilket namn i sin ännu gällande
bemärkelse förekom redan under första hälften av 1600-talet. |
Fänrik |
Lägsta
officersgrad vid svenska armén och marinen, återinförd 1915,
från 1926 även vid flygvapnet. Redan på 1500-talet fanns
såväl vid fotfolket (fänikan) som vid rytteriet
(ryttarfanan) en fänrik som bar fanan. Fänrik blev senare
den lägsta överofficersgraden, vid kavalleriet kornett. År
1835 utbyttes båda titlarna mot underlöjtnant. |
Fäste |
(Se fort) |
Fästning |
En för
riksförsvaret central anläggning. Permanent besatt av en
militärstyrka. Försvarsfunktionen dominerar. Bostäder för befäl och
garnison |
Förare |
Från 1500-talet i
Sverige benämning på underofficer som ingick i fänikans
(kompaniets) stab. Föraren skulle biträda fänriken samt
svara för trossen och de sjuka vid fänikan, för uppröjning
av marschväg och för utseende av lägerplatser. Benämningen
bortföll i början av 1800-talet. |
Förborg |
(Och
huvudborg), beskrivande begrepp som traditionellt har använts endast
för medeltida anläggningar. Borgområdet utgörs av minst två delar,
antingen inom en och samma mur, eller skilda från varandra av
vallgravar. Vid ett anfall koncentrerades försvaret först till
förborgen. Denna kunde överges och försvaret flyttas till
huvudborgen. I förborgen fanns ekonomibyggnader men även bostäder |
Fördubblingsbåtsman |
En
fråga som visade sig under 1680-talet var hur öns
fördubblingsstyrka skulle vara utformad. Gotland hade i Sverige en
särställning vad gällde hur många rotar som skulle uppsätta en
fördubblingsbåtsman. I det övriga Sverige gällde att en fördubbling
skulle uppsättas av varje ordinarie rote, därav namnet fördubbling.
Gotland hade emellertid erhållit den förmånen att en fördubbling
uppsattes av två rotar. Nu ville emellertid de makthavande att ön skulle
ansluta sig till det systemet som gällde för det övriga riket.
Förslaget framkallade ett ramaskrik från de gotländska rotehållarna. I
ett brev till Kungl. Majt från öns guvernör Olivekrantz år 1689
anhöll han enträget att den gotländska allmogen skulle förskonas från
den extra pålagan. Han framlade en mängd olika orsaker till att ön
skulle slippa. Bl.a menade han att man på ön ännu inte hämtat sig
från den stora pesten härjningar åren 1660-62 och att det ju även låg
i konungens eget intresse att "landet framdeles må bevaras så väl
byggt och kultiverat, men om båtsmansskrivningen skall ske så starkt och
stå under amiralitetens utskickades egensinniga disposition som de
pretendera och verkligen exercera, då måste allmogen förarmas och
landet bliva öde". Till sist påtalar han även att "det är
eljest allom bekant, att gottlänningen intet duger till båtsman, efter
det hantverket är emot hans natur". Troligen medförde guvernörens
framställan att ön fick behålla det gamla systemet med att två rotar
uppsatte en fördubbling.
Under krigstid skulle fördubblingsbåtsmännen ha samma sold som de ordinarie. Men då det rådde fred
fick han ingen sold alls.
Vanligt på Gotland var att då det inträffade vakanser i ordinarie rotar rekryterades den i allmänhet från samma
rotes fördubblingsnummer. Han medförde då sitt fördubblingsnamn till den
ordinarie tjänsten. Det tidigare ordinarie namnet kunde då istället antas av en
nyrekryterad fördubblingsbåtsman.
|
Förglasad vall |
Vall utsatt
för hög värme som fått vissa stenar att smälta och fungera som ett
slags bindemedel |
Förgård |
Kan användas för att
beskriva indelningen av en fornborg |
Förste sergeant |
Förste sergeant
är en specialistofficersgrad i den svenska armén.
Specialistofficerselever förväntade sig
erhållandet av fänriks grad vid avslutad
utbildning juli 2008 eftersom ÖB tidigare
beslutat om att specialistofficers graderna
skulle bestå av fänrik, löjtnant och kapten.
Strax innan examen blev eleverna informerade
om att specialistofficerare efter avklarade
studier ska examineras med sergeants grad.
Eleverna kände sig grundlurade och visade
sitt utbreda missnöje med att "bara" bli
sergeanter i form av mycket starkta brev
till ÖB. Trots detta utexaminerades eleverna
med sergeants grad juli 2008. Ett par
månader senare beslöt ÖB om en ändring av
graden från sergeant till förste sergeant
trots att förste sergeantsgraden aldrig
varit ute på remiss eller nämnts som grad i
det nya tvåbefälssystement. Detta berodde på
de remissvar som inkommit. I remissen hade
föreslagits att både OR5 och OR6 skulle ha
graden sergeant, men remissvaren ansåg att
två grader med samma benämning inte var
praktiskt varför graden förste sergeant
infördes. Detta har ingenting med att
specialistofficerseleverna förväntade sig
att bli fänrikar. Utexamineringen och
utnämningen till sergeanter skedde efter att
tvåbefälssystemet hade införts, men före
innan det fastställts vilka grader som
skulle gälla. Nämnas bör att försvarsmakten
avsett att skapa ett system där
specialistofficerarna hade graderna sergeant
till kapten men att riksdagen beslutat om
införandet av ett genuint tvåbefälssystem.
|
Förste löjtnant |
(ca 1820-1880) |
Förstärkningskarl |
Styrka om högst 50.000
man som i händelse av krig uppsattes till arméns
förstärkning. Beslutades av riksdagen 1809–1810. |
Förvaltare |
Förvaltare, var från 1936 den högsta
underofficersgraden i den svenska armén.
Förvaltare fick då tjänsteställning som
löjtnant. 1945 fick förvaltare
tjänsteställning mellan kapten och löjtnant.
Förvaltare tjänstgjorde i expeditions-,
personal-, förråds-, kasern- och
kassatjänst. År 1960 tillkom förvaltare i
trupputbildning. Vid den nya befälsordningen
1972 blev underofficerare kompaniofficerare.
Förvaltarna blev då kaptener i
kompaniofficerskåren. Graden förvaltare
avskaffades därmed. Vid den
enhetsbefälsordning som infördes 1983
förblev kaptenerna i kompaniofficerskåren
kaptener. Graden återinfördes 1 januari 2009
som en specialistofficersgrad över löjtnant
och under kapten.
|
Gardist |
Beteckning på soldat
som ingår i kungens livtrupper. |
Gemen |
Menig soldat. |
General |
I Sverige har
enbart överbefälhavaren och kungen generals grad |
Generallöjtnant |
I
Sverige är Generallöjtnant den näst högsta
officersgraden i den svenska Försvarsmakten
över generalmajor och under general.
Generallöjtnant härstammar från orden
general och löjtnant det vill säga
generalens ställföreträdare.
|
Generalmajor |
|
Gevaldiger |
Var profossens
närmaste förman. Han var vanligen upptagen i regementsstaben
och benämndes då regementsgevaldiger. Han var jämställd med
innehavaren av högsta underofficersgraden. |
Gratialist |
En soldat som
tjänstgjort tillräckligt länge och under sin tjänstgöring
skött sig, kunde erhålla en liten summa pengar som pension.
|
Grav |
För det
militära ordet grav används här orden vallgrav eller dike |
Grenadjär |
Ursprungligen soldat som vid strid hade till åliggande att
kasta handgranater (fr. grenade). Förbanden uppsattes
först inom den franska armén under senare halvan av
1600-talet. Senare bortlades handgranaten som vapen, och
titeln var uteslutande ett tecken på att ett
infanteriförband höll hög kvalitet. Ytterligare utveckling
ledde fram till att även skillnaden i träning och utrustning
försvann, och i modern tid används endast titeln
grenadjärförband för vissa enheter av historiska skäl. I
Sverige förekom grenadjärer redan under Karl XI:s tid.
Sådana uttogs under hela 1700-talet till ett antal av först
12, senare 15 och slutligen 18 ur varje kompani och
förenades bataljonsvis till en pluton eller för hela
regementet till en "division". I svenska armén fanns
vid 1900-talets början grenadjärnamnet bevarat för vissa
regementen, näml. Livregementets grenadjärer, Första och
Andra livgrenadjärregementet, Karlskrona grenadjärregemente
och Vaxholms grenadjärregemente. |
Hakeskytt |
Fotsoldat beväpnad med
hakebössa. |
Hantlangare |
(Menig
artillerist) |
Hantverkare |
Bryggmästare
(brobyggare), Byggmästare, Hampspinnare (tillverkare av
rep), Hjulmakare, Kardusbindare, Luntmakare, Lådmakare,
Lavettmakare, Pistolsmed, Plåtslagare, Sadelmakare,
Stockmakare, Smeder, Timmermän mm mm |
Hejdridare |
Underordnad tjänsteman
i den tidigare jägeristaten, skogvaktare. |
Husar |
Tillhörde lätta
kavalleriet med spaning som en av uppgifterna. |
Huvudborg |
Den centrala
försvarsdelen i en borganläggning. Kan bestå av ett ensamt torn
eller torn, murar och hus i olika kombinationer |
Huvudvall |
(Kurtin),
rätvinklad vall, ibland kompletterad med murar, mellan bastionerna |
Härläger |
Större tillfälligt läger
upprättat i krigstid |
Högbåtsman |
Högbåtsmännen utsågs bland sjömän i örlogsflottan, inte minst bland
båtsmännen. De tjänstgjorde som skepparnas (det vill säga de högre
underofficerares) närmaste män. På smärre fartyg fanns en eller två högbåtsmän,
på större fartyg fler.
Högbåtsman blev 1925 benämningen för de
korpraler vilka anställdes som långtjänstunderbefäl. Flottans korpraler hade
då tjänsteställning som
furir av 2. klassen i armén. När flottans korpralstitel 1940 ändrades till
furir, fick högbåtsman samtidigt tjänsteställning över denna grad, dvs. samma
tjänsteställning som den några år senare införda
överfurirsgraden i flygvapnet och armén.
Förste högbåtsman infördes 1960 som flottans motsvarighet till
rustmästare.
|
Höjdborg |
Samlings
benämning på medeltida borgar belägna på krönen av markerade bergs-
och moränhöjder |
Jägare |
Soldat som hade
utrustning vilken medförde stor rörlighet. Ofta soldat som
var speciellt utbildad för spaning och enskild strid. |
Kallmur |
En
murningsteknik, där murbruk eller annat fogningsmedel inte ingår
|
Kampementsplats |
Övningsplats
för de förband som låg stationerade vid exempelvis fästningar. |
Kapten |
Militär tjänstegrad inom alla försvarsgrenar med rang mellan
major och löjtnant. Kapten kallades ganska tidigt under
medeltiden högste befälhavaren inom ett område, stad mm. Med
de stående härarna, vilka började upprättas under senare
hälften av 1400-talet användes benämningen på befälhavaren
för en större eller mindre truppstyrka, som först kallades
kompani, därefter fana eller fänika, då benämningen ofta
växlade med knekthövidsman, och under början av 1600-talet
åter kompani. N |
Kapten av 2:dra graden
|
Officersgrad infördes
1812 och försvann 1844. |
Kaptenlöjtnant |
Före 1833
(flottan 1866) grad mellan kapten och löjtnant stående
officer, som förde befälet över något av de kompanier, som
egentligen hade regementschefen, överstelöjtnanten eller
majoren till chef. År 1750 ersattes kaptenlöjtnanterna av
stabskaptener, vilka antal blev fem och från 1815 fyra vid
varje infanteriregemente. Genom 1833 års lönereglering
upphörde såväl namnet som befattningen. |
Kasematt |
En murad, med bombsäkert
tak försedd, hålbyggnad inuti skans |
Kastal |
Stentorn med
fyrsidig eller rund planform, i många fall troligen omgiven av
utanförliggande befästningar så som palissader, murar och
vallgravar. Dessa yttre försvarsverk kan vara obetydliga.
Ursprungligen inte någon bostad utan en spaningsplats och replipunkt |
Kastell |
En
regelbunden borg, som räknas till den romanska borgtypen. Utgörs
aven ringmur. I muren kan finnas torn. Övriga hus ligger även de vid
muren |
Knekt |
Äldre benämning på
soldat som stred till fots, ersattes vid slutet av
1600-talet av benämningen soldat. Ofta benämning på
fotsoldat som tillhört indelta armen. |
Kommendör |
Rang närmast under flottiljamiral och närmast över
kommendörkapten, och motsvarar överste inom armén,
flygvapnet och Amfibiekåren. Mellan 1972 och 2000 kunde även
kommendör av första graden utses, men från den 1 juli 2000
infördes den högre graden flottiljamiral varvid
nyutnämningar till kommendör av första graden upphörde. |
Kommendörkapten |
Rangen infördes i Sverige 1824 och från 1866 delades
den upp på kommendörkapten av 1:a respektive 2:a graden. Uppdelningen upphörde
dock 1972 då den 2:a graden ändrades till örlogskapten, vilket motsvarar major i
andra försvarsgrenar. Vanliga befattningar som en svensk kommendörkapten innehar är divisionschef i
flottan, stabschef vid flottilj eller sektionschef i högre stab. En officer kan
utnämnas till kommendörkapten efter att ha genomgått Försvarshögskolans tvååriga
högre stabsutbildning. |
Konstapel |
Tidigare näst
lägsta underbefälsgraden inom artilleriet och luftvärnet,
motsvarande korpral vid andra truppslag. Lägsta graden var
vice konstapel. Titeln har använts inom artilleriet sedan
1500-talet. Graden ersattes 1972 med korpral. Vid
örlogsflottan sysselsattes konstapeln dels med artilleri-,
dels med proviant- och dels med mindetaljer. Före 1915
motsvarade förste konstapel vid artilleriet furir. |
Konstituerad |
Person
tillsattes att inneha en tjänst eller militär grad,
tillfälligt utan att erhålla fullmakt därpå. |
Kornett |
Den officer som
förde kornetten (dvs. standaret) Från 1500-talet yngste
officeren vid kavallerikompani, vilken förde standaret.
Kornett var till 1835 lägsta officersgrad vid kavalleriet
och motsvarades vid övriga truppslag av fänrik. Nämnda år
ändrades båda titlarna till underlöjtnant. |
Korpral |
Från 1972 den
lägsta befälsgraden i svenska försvarsmakten. Benämningen
förekom redan på 1600-talet. Från 1700-talet fram till 1972
fanns den lägre graden vice korpral och tidigare även den
högre graden distinktionskorpral.
Korpral var ursprungligen en betydligt högre
grad och under 1600- och 1700-talen normalt
den högsta graden som kunde uppnås av
indelta soldater. I den karolinska armén
förde korpralen befäl över ett korpralskap
på 24 man vilket var indelat i fyra rotar
med 6 man vardera. Inom artilleriet användes
titeln konstapel för denna grad.
Före befälsreformen 1833/37 var korpral den
lägsta underofficersgraden i kavalleriet.
Genom reformen blev de tidigare
kavallerikorpralerna sergeanter, medan
korpral infördes som underbefälsgrad även
vid kavalleriet.
Före 1972 fanns även den lägre graden
vicekorpral, som då motsvarade korpral.
Korpral före 1972 var en gruppchef, dvs.
motsvarande dagens Förste sergeant.
|
Krigskommissarie |
Krigskommissariat hade
under krig till uppgift att sköta armens avlöningar,
förplägnad och furagering. Chefen för kommissariatet
kallades enligt fältförvaltningsreglementet 1796 för
generalintendent. Vid varje fördelningsstab fanns som regel
en Krigskommissarie. |
Krutsjudare |
Benämning på person
som arbetar med krutframställning med saltpeter som råvara.
|
Kungens
befallningshavare |
Landshövdingen,
tillsammans med länsstyrelsen utövade fram till 1918 det
regionala styret av försvaret. |
Kurtinmur |
Huvudvallens murade
utsida |
Kustartillerist |
Manskapsutbildningen grundade sig på en treårig kontraktsutbildning.
Manskapet kunde efter genomgången rekrytskola vid viss
yrkesavdelning och sammanlagt ett års tjänstetid till 2. klassens
kustartillerist. Efter genomgången korpralskola och sammanlagt 30
månaders tjänstetid kunde uppflyttning ske till 1. klassens
kustartillerist. Kraven för befordran till korpral var därmed
uppfyllda. |
Kvartermästare |
Benämning på en
officersperson som förbereder ett förbands inkvartering.
Hade som i regel kaptens grad och var administrativ chef.(t o m ca 1620
likställd korpral) |
Lansiär |
En lansbeväpnad
ryttare. |
Långvall |
Förhistorisk
jord- och stenvall som inte kringgärdar ett bestämt område utan
åtskiljer större landområden |
Lägerplats |
(Se exercisplats) |
Lärfyrvärkare
|
Vid
artilleriet. Likställd
vicekorpral vid infanteriet |
Lärkonstapel |
Vid
artilleriet. Likställd
vicekorpral vid infanteriet |
Lärminör |
Vid
artilleriet. Likställd
vicekorpral vid infanteriet |
Lärsappör |
Vid
artilleriet. Likställd
vicekorpral vid infanteriet |
Löjtnant |
En tjänstegrad mellan kapten och fänrik.
Titeln löjtnant förekom redan under senare
delen av medeltiden och betecknade
ursprungligen befälhavarens ställföreträdare
samt även ibland även den lägsta
befälhavarens närmaste man i befälet. Så
småningom övergick ordet att beteckna
uteslutande kompanichefens närmaste man.
Graden delades år 1835 i två, kallade
löjtnanter och underlöjtnanter. Graden
underlöjtnant fanns fram till 1915 som lägsta, därefter, när
fänrik återinfördes, näst lägsta officersgrad.
Graden fås idag per automatik efter två
godkända år som tjänstgörande fänrik. För
fänrikar (tidigare underlöjtnant) och
löjtnanter fanns förr den sammanfattande
benämningen subalternofficerare.
|
Löpgrav |
En av
angriparna uppkastad, ofta i sicksack gående grav, i vilken de kunde
söka skydd. I bruk fr.o.m. 1600-talets slut |
Major |
Major är en
militär officersgrad och finns i de flesta länders
försvarsmakt, med tjänsteställning mellan överstelöjtnant
och kapten och överstelöjtnant. I fredstid ansvarar en del
majorer för utbildning av ett kompani rekryter.
Majorsgraden infördes i mitten av 1500-talet i de spanska
och tyska arméerna och dess innehavare ställdes till
regementschefens biträde. Efter regementsindelningens
fastställande i Sverige 1634 förde majoren ofta överstens
bataljon. År 1757 inrättades 1:e andre majorsbeställning och
genom 1812 års beväringslag tillkom 1:e tredje major. År
1815 sammanslogs överstelöjtnants- och förste
majorsbeställningarna till en enda. Intill 1833 års
lönereglering hade regementschefen, överstelöjtnanten och
majorerna kompanichefs löner vid var sitt kompani. Överstens
kompani kallades livkompaniet och de övriga vid icke
roterade regemente benämndes efter sina kompanichefers namn.
Befälet över dessa kompanier fördes av kaptenlöjtnanter
eller stabskaptener. Alla regementsofficerare med undantag
av regementschefen, kallades därefter majorer (förste, andre
och tredje), av vilka förste majoren vanligen hade
överstelöjtnants grad. Benämningarna andre och tredje major
förändrades år 1875 till major och först år 1901 bortlades
namnet förste major. |
Maskinist |
Vid
Kustartilleriet Underofficer 2. graden. (Se även
Fartygsingenjör) |
Manskap |
Gemensam benämning för
menig soldat och underbefäl. |
Menig |
Soldat som ej
befordrats. |
Minderårig volontär
|
Minderårig militär
personal som tjänstgör utan lön, men som kan uppbära visa
förmåner. |
Motte |
Vanligen en
konstgjord kulle på vilken ett torn av trä eller sten uppförts. Runt
kullen är vallar, palissader etc. Försvarstanken var att man skulle
skjuta ned på angriparna |
Motte and bailey |
En motte
till vilken fanns en befäst gårdsanläggning |
Mur |
Används i
denna skrift endast om avgränsningarna hos medeltida och
eftermedeltida anläggningar där byggstenarna hålls samman med
murbruk |
Mönsterskrivare |
Efter
regementsorganisationens tillkomst var mönsterskrivaren
kompanichefens egentliga skrivkunniga biträde och hade som
uppgifte att bl a sköta rullföring, räkenskaper och andra
skrivgöromål, i rang jämställd med högsta underofficersgrad.
Varje kompani hade sin mönsterskrivare men i början av
1700-talet indrogs tre tjänster vid varje regemente och
lönerna anslogs till auditören. Vid 1833 års lönereglering
indrogs ytterligare tre mönsterskrivartjänster och endast
två tjänster behölls, en per bataljon. Vid det nya
förvaltningssättets införande bestämdes år 1875 att alla
tjänster skulle avskaffas. |
Mötesplats |
Används som
generell benämning för olika militära övningsplatser från I800-talet
och framåt, men även i olika sammanhang synonymt med exercisplats
och lägerplats |
Näsborg |
Borgar
belägna på ett vattnet utskjutande näs. |
Palissad |
En av
lodrätt nedgrävda stockar uppförd avgränsning, inte sällan i
kombination med vallar av olika typer. Vallarna kan även ha haft
överbyggnader av vågrätt liggande trästockar förankrade i varandra
och i vallen på olika sätt. |
Pastej |
(Se bastej) |
Pikenerare |
Då en allmän
beväpning med eldhandvapen medförde alltför höga kostnader
beslöt Kungl Maj:t att allt manskap mellan 45 och 50 år samt
sådana män som var under denna ålder men för bräcklighet och
lyten inte kunde bära gevär skulle utgöra en särskild
Pikenerarkår. Pikarna kunde vara ända upp till 8 meter långa
men de som användes av Gotlands Nationalbeväring var oftast
mellan två och en halv meter till tre meter. Pikförare stred
till fots med huvuduppgift att nedkämpa fiendens kavalleri.
För detta ändamål använde de långa pikar. Bakänden stöddes
mot marken med hälp av pikenerarens bakre fot och framänden
riktades mot kroppen på annalkande ryttare. Pikföraren kunde
även rusa fram emot en stillastående ryttare och spetsa
honom eller försöka dra ner honom från hästen med piken,
eftersom spetsens bakända ofta var utformad som en krok. |
Pistolsmed |
Hantverkare som ingick
i regementets stab. Från 1833 innehade pistolsmeden
boställe. |
Pipare |
Benämning för
flöjtblåsare. |
Pjäsvärn |
Stridsvärn för skydd av
artilleripjäser |
Postej |
(Se bastej) |
Potern |
Ett täckt förbindelsvalv
i en befästningsvall |
Premiärlöjtnant |
Officersgrad motsvarar
nuvarande löjtnants grad. |
Profoss |
Hörde under
1600-talets första hälft någon gång till regementsstaben och
kallades då regementsprofoss, under tjänst vid kompaniet
benämndes han kompani- eller gemen profoss. Hans
tjänsteställning varierade men i slutet av 1700-talet var
profossen korprals vederlike, ibland inte ens en gång detta
utan enbart en förbandskarl.
Profossen
övervakade ordningen bland soldaterna, verkställde
bestraffningar m.m. Även civila profosser, med uppgift att
utdela kroppsstraff, har funnits. (Se även Regementsprofoss) |
Pålspärr |
I vattnet
uppfört hinder av stockar. Belägen mellan huvudvall och fältvall.
Skyddar huvudvallen. Fr.o.m. 1500-talet och framåt |
Redutt |
En mindre och sluten
befästning från vilken eld kan ges i alla riktningar. Formen oftast
kvadratisk med endast utåt gående vinklar. I regel del av större
försvarsverk |
Regementsadjutant |
|
Regementsbarberare |
Han var läkare vid krigsmakten. Kom senare
att benämnas regementsfältskär. Han hade
till sina medhjälpare 3 gemena barberare,
som i de flesta fall var mer eller mindre
okunniga tyska fältskärer. Först under Karl
XI:s tid anställdes egna utbildade läkare.
Hälso- och sjukvården var ända intill
1800-talet i högsta grad försummad vid
krigsmakten och krigsföretagen blev ofta
förlamade av den stora sjukligheten.
|
Regementsfältskär |
År 1806 förändrades läkarstatens benämningar
av regementsfältskär (f d
Regementsbarberare)och fältskärsgesäller (f
d gemene barberare) till regementsläkare och
underläkare. Vid fältläkarekårens
omorganisation 1812 indrogs
underläkarbefattningarna och i stället
erhöll varje regemente två bataljonsläkare.
År 1852 delades bataljonsläkaregraden i två,
nämligen en förste- och en andre-
bataljonsläkarebeställning.
|
Regementsförvaltare |
Regementsförvaltare är en militär
tjänstegrad inom svenska armén. Graden
infördes 1 januari 2009 som den högsta
specialistofficersgraden, över förvaltare.
Motsvarande grad i flottan och flygvapnet är
flottiljförvaltare. Tjänsteställningsmässigt
är graden placerat mellan Major och
Överstelöjtnant.
|
Regementshovslagare |
Män som gör skor till
hästar. Dessa fanns vid varje kompani och var också en form
av befäl. |
Regementskommissarie
|
I början av
1700-talet förordnades en regementskommissarie vid varje
regemente, emellertid endast för den tid ofred rådde. Han
hade till uppgift att under regementskvartermästarens
inseende besörja truppens underhåll och dit hörande arbeten.
Senare fick han även förvaltningsbestyren som arbetsuppgift.
Först år 1815 blev denna beställning stadigvarande för såväl
fred som krig. Befattningen indrogs 1880 då
regementsintendenter och förrådsförvaltare tillsattes vid
arméns regementen. |
Regementskvartermästare |
Titeln är en benämning som är lika gammal som
regementsindelningen. Regementskvartermästaren besörjde
förr regementets förläggning med dithörande ekonomiska
förhållanden, besiktning av mottagna persedlar och varor
samt de förvaltningsbestyr som inte tillkom
regementsskrivaren. Senare en officer som i regel
hade kaptens grad och var regementets stabschef,
administrativa chef. |
Regementsläkare |
(Se
Regementsfältskär) |
Regementsprofoss |
Ett stycke in
på 1700-talet fortsatte regementsprofossen att fungera som
domare i krigsrättsmål. Man hade emellertid mer och mer
funnit att regementsprofossen , som inte besatt annan
juridisk bildning än en nödtorftig kännedom om
krigsartiklarna, inte kunde vara lämplig som domare utan
borde ersättas av en mer kvalificerad person.
Förmånen att till domare få en examinerad jurist med
benämningen "auditör" tillföll de flesta regementen under
Karl XII:s regering. Samtidigt som regementsprofossens
efterträddes av auditörer började de tre "gemena"
profosserna benämnas endast profosser. Deras antal minskades
i början av 1780-talet till två och 1793 till endast en,
vars befattning indrogs 1819. (Se även Profoss) |
Regementspräst |
Var en
befattning som förr hade större betydelse än nu. Redan under
fänikans dagar var vid krigsmakten anställd själavårdare,
vars uppgift även var att ge sjuka och sårade kroppslig
vård. |
Regementsskrivare |
Titel för en
vid regementsindelningens införande anställd civil
tjänsteman, som handhade de ekonomiska göromålen inom
regementet såsom vakans- och andra avgifters uppbärande,
lönernas uträknande, avlönings utbetalande och
redovisningars uppbärande. Kontakter med högre militära och
civila myndigheter, räntor, pensioner m.m. Befattningen
indrogs 1880 då regementsintendenter och förrådsförvaltare
tillsattes vid arméns regementen |
Regementstrumslagare
|
Person, ofta med
fanjunkares grad, som har att leda musikkår vid olika former
av exercis. |
Regementsväbel |
Väbel var en i
Sverige redan på 1500-talet benämning på den underofficer
som hade närmaste tillsynen över ordningen och snyggheten
inom fänikan. När fänikorna sammanslogs till regementen
uppfördes på regementsstaben en regementsväbel som hade till
åliggande att vara allmän åklagare inom regementet och
tillse verkställandet av ådömda bestraffningar.
Regementsväbeln
hade mot slutet av 1600-talet blivit indragen men då armén
år 1700 gick i fält återupprättades denna beställning vid de
särskilda regementena. Efter krigets slut indrogs tjänsten
1722 men tillsattes igen vid utbrottet av 1741 års krig för
att 1748 ännu en gång upphöra. År 1769 tillsattes
regementsväbeltjänsten åter och har sedan dess bibehällits. |
Ringmursborg |
Huvudförsvaret är förlagt till en sluten ringmur. Ringmuren kan
förstärkas med ett friliggande torn eller torn placerade i muren.
Innanför muren finns bostads- och ekonomibyggnader |
Rondell |
(Se bastej) |
Romansk borg |
En
konsthistorisk klassificering. I Sverige i bruk under 1100- och
1200-talen. Försvarstekniskt kännetecknas de av höjd- och
frontalförsvar och av närkamp |
Roteringskarl |
Förekommer i början av
1800-talet som extrautskrivna soldater. |
Rusthållare |
Person som är
huvudansvarig för en soldats hållande. |
Rustmästare |
Militär
tjänstegrad för officer vid artilleriet under 1500-talet,
för underofficer vid infanteriet ca 1615 till 1835 samt
högsta underbefälsgrad vid armén och flygvapnet 1957-72. Vid
Kustartilleriet Underofficer 2. graden |
Rustkammarskrivare |
|
Ryttare |
Soldat som stred från
hästryggen. Husar, Kavallerist |
Ryttmästare |
Ryttmästare benämning på officer i
kavalleriet
senare motsvarande
kapten
i andra truppslag.
|
Rättegångsskrivaren |
Tjänstgjorde vid krigsrätten och var i rang
jämställd med rättegångsväbeln under 1600-
och 1700-talet. Var från början en rent
civil anställning och var en sorts assistent
till auditören. Efter hand ökades emellertid
rättegångsskrivarens befogenheter. Han
tjänstgjorde som aktor i mål av mindre
betydelse då rättegångsväbeln inte var
tillgänglig. Graden fanns kvar till
1800-talets början.
|
Rättegångsväbel |
Tjänstgjorde vid krigsrätten och var i rang
som den högste underofficeren under 1600-
och 1700-talet. Arbetade som aktor i vissa
mål i krigsrätten där underofficerare eller
dess vederlikar eller meniga var parter.
|
Sadelmakare |
Hantverkare som
tillhörde rytteriets stab. |
Salpetersjudare |
Benämning på person
som arbetar med krutframställning med saltpeter som råvara.
|
Sappör |
Ingenjörsoldat. |
Sarupanläggning |
(Causewayed
camp, enclosure), anläggning som avgränsas av vallar, vallgravar
(brukar benämnas diken i dessa sammanhang), palissader och
kombinationer av dessa. Avgränsningarna är ofta avbrutna genom
talrika öppningar. Ofta är anläggningarna placerade i framträdande
lägen i terrängen och det inhägnade området är omfattande |
Sekundchef |
Andre chef, underchef,
den som innehade överstebeställning vid ett liv regemente. |
Sekundlöjtnant |
Subalterngrad vid
flottan mellan åren 1824–1866. |
Sergeant |
Sergeant var ursprungligen benämningen på ett slags
rättstjänare, men kom under senare delen av medeltiden att
beteckna en militär grad. Till en början benämning på
officerare, som hade generalstabsangelägenheterna om hand,
gick namnet i början av 1600-talet att beteckna en
underofficersgrad, vanligen graden näst efter fältväbel.
Benämningen inkom i svenska armén i slutet av 1620-talet.
Varje kompani hade då en "sergeant", vilken stod närmast
under fältväbeln och var dennes biträde för manskapets
utbildning. Sergeanten bibehöll sin plats efter
indelningsverkets ordnande på 1680 och 1690-talen. Efter
1833 års lönereglering fanns endast 1 sergeant vid varje
kompani. |
Sjukvårdssoldat |
En soldat vid ett
kompani som var specialutbildad att ta hand om skadade. |
Skalmur |
Två
parallella murar eller vallar där utrymmet mellan dem har fyllts med
sten. Förekommer t.ex. hos de öländska fornborgarna, där in- och
utsidan utgörs av brutna kalkstensblock med en fyllning av rundade
gråstenar. Blir vanlig under medeltid. |
Skans |
En renodlat
militär befästningsanläggning. Huvudsakligen byggd av jordvallar och
vallgravar. Ej permanent besatt i fredstid. |
Skarpskytt |
De soldater som vid
varje kompani visat sig vara goda skyttar utrustades från
1838 med särskilda prickskyttevapen. |
Skyttegrav |
(Se skyttevärn) |
Skyttevärn |
Avsett att
skydda soldater vid eldgivning. Kan bestå aven enstaka vall eller
ett system av vallar, ibland med en grav på baksidan (skyttegrav) |
Sockenknekt |
Den 7 januari 1716 anbefaltes om utskrivning av s.k.
sockenknektar. Enligt påbudet så skulle varje församling i
stad och på landet framskaffa en knekt. Det innebar att alla
som bodde i församlingen skulle bidra efter egen villja och
förmögenhet. För vart fulla 25 mantal skulle sättas upp en
knekt. mellan 25 och 51 mantal två knektar, och mellan 51
och 76 tre knektar. Varje knekt skulle dessutom erhålla 20
daler s.m. i lega. Efter konungens död 1718 inställdes all
utskrivning och huvuddelen av manskapet hemförlovades. |
Soldat |
Benämning på menig
soldat som stred till fots. |
Spärrbataljon |
Benämning på KA
förband med minst ett tungt kustartilleribatteri. Undantaget
Oxelösund/Bråviken men där var det 3 lätta batterier
istället. |
Spärrkompani |
Benämning på KA
förband med minst ett lätt kustartilleribatteri. |
Stabskapten |
Stabskapten var en militär grad i den
svenska armén 1750-1833, med
tjänsteställning mellan kapten och löjtnant.
Stabskaptenen förde befälet över något av de
kompanier, som egentligen hade
regementschefen (Livkompaniet),
överstelöjtnanten (Överstelöjtnantens
kompani) eller majoren (Majorens kompani)
som chef. Före 1750 kallades motsvarande
grad kaptenlöjtnant.
|
Stabstrumpetare |
Underofficer
1. graden eller 2. graden (Kustartilleriet) |
Stadsbefästning |
Kombinationer av murar, vallar och bastioner, vars uppgift är att
skydda ett stadsområde |
Stadsmur |
Mur, vars primära syfte
är att skydda och avgränsa ett stadsområde |
Stadsvall |
Vall, vars
primära syfte är att skydda och avgränsa en medeltida stad eller
handelplats och liknande från järnålder / medeltid |
Storamiral |
I Sverige var Storamiral titeln på flottans högste styresman näst kungen, i
Sverige buren av endast två personer: hertig Karl (sedermera Karl XIII) och
kronprins Oscar (sedermera Oscar I).
1794 inrättades två storamiralsämbeten, ett för örlogsflottan i Karlskrona och
ett för arméns flotta i Stockholm. Varje ämbete delades i 4 departement:
militär-, sjömilis-, varvs- och artilleri- samt kameraldepartementen. Denna
styrelseform upphörde 1797, men 1827 inrättades åter ett storamiralsämbete, som
indelades i 3 avdelningar, nämligen 1) vad som angick personalen, 2) vad som
angick administrationen och 3) vad som angick sjökommunikationer,
vattenbyggnader, sjömätningar och vetenskapliga inrättningar, förslags
uppgörande m. m. Detta ämbete upphörde 1840. |
Stridsvärn |
En mindre
befästning som i stridsverksamhet skall underlätta eldgivning,
observation eller stridsledning. Samlingsbegrepp som omfattar t.ex.
skyttevärn och pjäsvärn |
Styckjunkare |
Likställd
fanjunkare vid infanteriet. |
Subalternofficer |
Gemensam benämning för
fänrikar och löjtnanter. |
Tenaljsystem |
Utanverk i sicksackform i
ett bastionsystem |
Terrassmur |
Då murens insida är
avtrappad (terrasserad) från basen till krönet |
Timmerman |
Specialutbildad soldat
i snickeriarbeten. |
Tornborg |
Ett annat
ord för kastal. Har sitt huvudförsvar i tornet och utanverken är
enkla |
Torpedmästare |
Vid
Kustartilleriet Underofficer 2. graden |
Tygskrivare |
Ledde
materialtjänsten vid mindre artilleriförband |
Tygvaktare |
Uppbördsman för
fältartillerimaterielen (utom för ammunitionen som
arklimästaren svarade för). |
Underfyrvärkare
|
Likställd
konstapel vid artilleriet |
Underkvartermästare |
(t o m ca 1620
likställd korpral) |
Underlöjtnant |
Lägsta
officersgrad 1835-1937 i stället för de tidigare fänrik och
kornett. Fänrik infördes åter 1914 med samma
tjänsteställning som underlöjtnant, från 1926 med lägre
tjänsteställning. |
Underminör |
Likställd
konstapel vid artilleriet |
Underofficer |
Sergeant,
fanjunkare / Styckjunkare, förvaltare |
Underofficer 1.
graden |
Vid
kustartilleriet: Styckjunkare, flaggjunkare, flaggmasinist,
flaggrustmästare |
Underofficer 2.
graden |
Underofficer av 2. graden var före 1972 en
militär grad motsvarande sergeant i armén.
Underofficerare av 2. graden tilltalades med
specialbenämningar beroende på den yrkesavdelning de
tillhörde. I flottan sålunda: konstapel, skeppare,
styrman, maskinist, rustmästare, torpedmästare och
kvartersman. I kustartilleriet: sergeant, maskinist,
rustmästare, torpedmästare och stabstrumpetare.
|
Underofficer 3.
graden |
Underofficer av 3. graden var från 1873 fram
till1926 den lägsta underofficersgraden i
den svenska flottan. År 1919 fick de
tidigare underofficerskorpralerna denna
grad. Graden ersattes med en ny högsta
underbefälsgrad, flaggkorpral.
Underofficerare av 3. graden
hade tjänsteställning under
sergeant i armén, men över den
högsta underbefälsgraden. De
tilltalades med
specialbenämningar beroende på
den yrkesavdelning de tillhörde.
I flottan sålunda: konstapel,
skeppare, styrman, maskinist,
rustmästare, torpedmästare och
kvartersman. I kustartilleriet:
sergeant, maskinist,
rustmästare, torpedmästare och
stabstrumpetare.
|
Underofficerskorpral |
Underofficerskorpralsgraden infördes 1841
när ett antal underofficerstjänster vid
flottan drogs in. Som ersättning för dessa
inrättades ett antal underbefälstjänster
vilka benämndes underofficerskorpraler. Underofficerskorpraler blev 1919
underofficerare av 3:e graden. |
Undersappör |
Likställd
konstapel vid artilleriet |
Utanverk |
Försvarsanläggningar som finns utanför huvudvallen med
bastionsystemet. Kan bestå t.ex. av en ravelin |
Vaktmästare |
(t o m ca 1620
likställd sergeant) |
Vall |
Uppförd utan
murbruk av enbart sten och/eller jord och / eller trä. I vissa
fornborgsvallar är stenarna kraftigt eldpåverkade och sammansintrade |
Vallgrav |
Grävd svacka eller
fördjupning som finns utanför en vall eller mur |
Vicekonstapel |
Likställd
vicekorpral vid infanteriet |
Vicekorpral |
Tidigare lägsta befälsgraden inom armén utom
artilleriet och luftvärnet. Graden
avskaffades 1972. Korpralsgraden avskaffades
som militär grad i svenska försvarsmakten
1972. De tidigare vicekorpralerna blev då
korpraler, medan de tidigare korpralerna
blev furirer. Vicekorpral motsvarades i
artilleriet och luftvärnet av vicekonstapel.
Historiskt var vicekorpralen korpralens
ställföreträdare. Före 1972 var korpral den
normala graden för en värnpliktig gruppchef,
vicekorpralen var då en befälselev under
utbildning till gruppchef.
Vicekorpral, militär grad för kontrakterad
och värnplikig personal över menig 1kl och
under korpral. Graden tilldelas aspiranter
under aspirantutbildningen och soldater med
special inriktning och är ingen befälsgrad.
|
Volontär |
Militär
personal som tjänstgör utan lön, men som kan uppbära visa
förmåner. |
Väbel |
(Se
regementsväbel) |
Värnpliktig
fänrik |
Graden
värnpliktig fänrik är egentligen en kvarleva från den tiden
då Sverige hade ett sk invasionsförsvar som var
dimensionerat för att kunna stå emot en storskalig invasion.
Då fanns ett behov av värnpliktig personal i vissa
chefsbefattningar. Idag kvarstår inte det behovet och numera
utbildas inte värnpliktiga fänrikar. Utbildning av
värnpliktiga fänrikar förekom endast i armén. Graden fänrik
kunde även uppnås genom så kallade befordringskurser inom
FBU, Hemvärnet eller Lottakåren. |
Överfurir |
Militär
tjänstegrad införd 1942 som högsta grad för underbefäl, från
1972 högsta gruppbefälsgrad. Den tilldelades från 1983 dock
endast värnpliktigt befäl, och sedan 1991 sker inga
utnämningar till graden. Tilldelningar har skett i samband
med utlandstjänstgöring under 2000-talet. |
Överfyrverkare |
Jämställd med
styckjunkare inom artilleriet |
Överminör |
Jämställd med
styckjunkare inom artilleriet |
Överrotemästare |
(t o m ca 1620
likställd korpral) |
Översappör |
Jämställd med
styckjunkare inom artilleriet |
Överste |
Överste är en
militär officersgrad med högsta eller näst högsta rangen
under generalsgraderna. En överste har typbefattning som
regements- eller flottiljchef. I och med försvarsmaktens
omställning till ett insatsförsvar blir det alltmer sällsynt
att en överste är chef för ett fredstida utbildningsförband. |
Överste 1:a
graden |
Överste av 1:a graden var en svensk militär
tjänsteställning som infördes 1972 som låg
mellan överste och generalmajor. Fr.o.m. 1
juli 2000 utnämns dock inga nya sådana även
om de redan utnämnda behåller sin grad
varför den formellt kvarstår. Istället
tillkom då graden brigadgeneral, som bättre
motsvarar internationell beteckning.
Tidigare var överstar av 1:a graden
fördelningschefer eller motsvarande och på
senare tid även regementschefer (tillika
försvarsområdesbefälhavare) eller
flottiljchefer.
|
Överstelöjtnant |
Överstelöjtnant
är en officer med graden närmast under överste. Graden
överstelöjtnant används inom Armén, Flygvapnet och
Amfibiekåren. Det övervägande antal överstelöjtnanter
arbetar med administration och en en mycket lite del av
dessa ansvarar för eller biträder den ansvarige med
grundutbildningen av ett antal kompanier (3 till 4 stycken).
I mars 2008 fanns det i Sverige 976 överstelöjtnanter. |
Överstelöjtnant mst |
Överstelöjtnant med
särskild tjänsteställning, överstelöjtnant mst, är en
överstelöjtnant som har högre tjänsteställning än en "vanlig"
överstelöjtnant. Överstelöjtnant mst bär samma gradbeteckningar som
en "vanlig" överstelöjtnant. Särskild tjänsteställning tilldelas
inte längre i Försvarsmakten. |