Den lilla Wikipedian

Föregående sidaa

Den lilla Wikipedian

Adelsryttare	En ryttare i Adelsfanan, som var en av adeln uppsatt ryttarekår.
Adjutant	Vid utbrottet av det stora nordiska kriget 1700 fanns endast vid ett fåtal regementen "Regementsadjutanter", varför befallning utfärdades om anställande av en adjutant vid varje regemente. En 2:e regementsadjutant tillkom 1757 och 1812 ytterligare en 3:e regementsadjutant. Den senare indrogs emellertid redan 1833. Bataljonsadjutanten omtalas först på 1760-talet, dock endast för mötestider. Till detta uttogs underofficerare. Från 1833 kom bataljonsadjutanten att ingå i stabspersonalen vid regementena.
Andre löjtnant	(ca 1820-1880)
Arkliemästare	Förrådschef
Artilleriskrivare	(1600-talet)
Auditör	I Sverige biträder auditörer de militära chefer som har rätt att ta beslut i disciplinära ärenden samt ersättningsärenden. En auditör får förordnas för högst sex år i taget och skall vara lagfaren, vilket innebär att ha avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen. Inför beslut om vissa disciplinpåföljder och åtalsanmälan skall förbandschefen inhämta yttrande från en auditör. Auditören anses medansvarig i beslut som denne tillstyrker. Därutöver har auditören tillsynsuppgifter samt rådgivande funktioner inom den militära rättsvården. Förr var auditör en ledamot av en krigsrätt som oftast hade till uppgift att sammankalla parter och föra protokoll. Med tiden tillkom krav på juristexamen. Auditör vid krigshovrätten kallades generalauditör och kunde även ha rollen som åklagare.
Barberare	Regementsfältskärens medhjälpare.
Bastej	Utåt halvrunt och inåt rätlinjigt försvarsverk eller torn i mur
Bastion	Utåt vinklat och inåt rätvinklat försvarsverk eller torn i muren. Börjar anläggas mot slutet av 1500-talet.
Bataljonsadjutant	(Se Adjutant)
Bataljonsläkare	(Se Regementsfältskär)
Batterivärn	För artilleri utförd befästning omfattande väl maskerade pjäsplatser, skyddsrum för ammunition m.m. Kan även omges med ett hinder för värnets omedelbara skydd.
Befälsman	(t o m ca 1620 likställd korpral)
Beväring	Manskap som fullgjorde krigstjänst från 1812 till 1901, då värnpliktsarmén infördes.
Borggård	Öppen yta innanför borgens avgränsning och mellan byggnaderna.
Brigadgeneral	Brigadgeneral är en militär tjänstegrad över Överste och under Generalmajor. Graden ersatte från och med den 1 juli 2000 den tidigare Överste 1. graden. Detta gäller vid nyutnämningar. Detsamma gäller för Amfibiekåren (f.d. Kustartilleriet) och Flygvapnet.
Bunker	Täckt stridsvärn (se även stridsvärn).
Bröstvärn	(Skyttevärn). Den del av muren eller vallen som manskap och artilleri kunde söka skydd bakom
Båtsman	Var en militär som i det svenska indelningsverket tilldelades örlogsflottan för tjänstgöring ombord, och som för sitt uppehälle tilldelades ett båtsmanstorp. I Blekinge och Södra Möre härad i Småland fanns enbart indelta båtsmän och dessa var indelade i rusthåll. I stort sett höll varje gård en båtsman. I kusttrakterna i övriga riket fanns kompanier med roterade båtsmän. Två eller flera gårdar gick samman och bildade en rote. I dessa socknar fanns även indelta soldater av olika slag. Rusthållet eller roten betalade årlig lön, kläder och stod för ett båtsmanstorp med tillhörande odlingsbar mark. Ibland ingick vissa förmåner, som utsäde eller annat.
Carabinjär	En ryttare som är beväpnad med en karbin.
Citadell	I äldre stadsbefästningar allmänt förekommande kamfäste. Sista tillbakadragandet gjordes hit.
Distinktionskorpral	Förr den högsta underbefälsgraden i svenska armén utom vid artilleriet. Distinktionskorpral var 1858-1914 en grad mellan korpral och sergeant i svenska armén. Den ersattes 1915 med furir. Motsvarande grad i artilleriet kallades förste konstapel, eftersom artilleriets motsvarighet till korpral hette konstapel.
Donjon	I en medeltida borg namnet på huvud- eller kärntornet. I en eftermedeltida fästning en byggnad med artilleripjäserna uppställda i bombsäkra rum.
Dragon	Soldat som förflyttade sig på slagfältet med hjälp av häst men som stred till fots.
Embrassyr	Öppning i vall, skottglugg, kanonport.
Enceinte	Kärnfästning, huvudvärn. En fästnings inre försvarslinje avsedd att utgöra ett stöd för försvaret av de yttre försvarsområdena.
Enrolleringskarl	Inskrivningsman inom det militära.
Excercisplats	Benämning på de militära mötesplatser, där beväringarna under 1800-talet samlades för övningar
Face	Bastionens utåtriktade sidor. Härifrån sköttes fjärrförsvaret
Fanjunkare	Fanjunkare var i Sverige en underofficersgrad som infördes 1806. Graden blev 1833 högsta underofficersgraden i det indelta armén, och 1837 i det värvade armén. Fanjunkare motsvaras av styckjunkare inom artilleriet och luftvärnet samt flaggjunkare inom marinen. År 1972, vid den så kallade tjänsteställningsreformen, befordrades fanjunkarna till löjtnanter eller kaptener, medan överfurirer och rustmästare befordrades till sergeanter och fanjunkare. När 1983 års befälsordning infördes, befordrades fanjunkarna till löjtnanter. Graden återinfördes 1 januari 2009 som en specialistofficersgrad över Förste Sergeant och under förvaltare. Tjänsteställningsmässigt är graden placerat mellan fänrik och löjtnant.
Fartygsingenjör	En fartygsingenjör ansvarar för det löpande underhållet och övervakning av driften av fartygsmaskinerier, vilket innefattar bland annat framdrivningsmaskineri, hjälpmaskineri, kylmaskineriet, oljeseparatorer, pumpar, belysning och däcksmaskineri. Det finns olika grader av fartygsingenjör och förste fartygsingenjören är den som planerar arbetet och är arbetsledare för maskin- och underhållspersonal som motorman och reparatör, eventuellt också elingenjörer/elektriker. Man kontrollerar vad som behöver åtgärdas med maskiner och annan utrustning och fördelar uppgifterna samt följer upp att arbete blivit utfört. Arbetet innebär att man rör sig mycket över hela fartyget. Fartygsingenjören kallades tidigare maskinist eller maskinmästare.
Fasta punkter	Kärndelarna i en befästning. En i allmänhet sluten och av hinder omgiven befästningsanläggning från vilken eld kan ges åt alla håll. Den fasta punkten har till uppgift att motverka faran för genombrytning samt utgöra en trygg plats för flankeringsvapen.
Flaggjunkare	Underofficer 1. graden (Kustartilleriet). När kustartilleriet bildades blev flaggjunkare en specialbenämning för flaggunderofficerare vid minavdelningen. Vid tjänsteställningsreformen 1972 blev kustartilleriets flaggjunkare kaptener i kompaniofficerskåren.
Flaggkorpral	Flaggkorpral var den högsta underbefälsgraden i den svenska marinen 1926-1942. Graden hade tjänsteställning över furir, men under underofficer av 2. graden. Graden infördes 1926 då den ersatte underofficer av 3. graden. Nya befordringar till graden upphörde 1942 och graden försvann när dåvarande flaggkorpraler befordrades eller tog avsked. Från detta år ägde marinens underofficersbefordran rum efter samma befordringsgång som i armén och flygvapnet, dvs. direkt från furir till underofficer av 2. graden. Flaggkorpralerna tilltalades med specialbenämningar beroende på den yrkesavdelning de tillhörde. I flottan sålunda: konstapel, styrman, maskinist, rustmästare, torpedmästare och kvartersmästare.
Flaggfurir	Flaggfurir var sedan 1957 den högsta underbefälsgraden i kustartilleriet, motsvarande rustmästare i armén. Vid tjänsteställnings-reformen 1972 blev flaggfurirerna fanjunkare i plutonsofficerskåren.
Flaggmasinist	Underofficer 1. graden (Kustartilleriet)
Flaggrustmästare	Underofficer 1. graden (Kustartilleriet)
Flaggunderofficer	Flaggunderofficerare tilltalades med specialbenämningar beroende på den yrkesavdelning de tillhörde. I flottan sålunda: flaggkonstapel, flaggskeppare, flaggstyrman, flaggmaskinist, flaggtelemästare, flaggrustmästare, flaggtorpedmästare och flaggkvartersman. I kustartilleriet: Styckjunkare, flaggjunkare, flaggmaskinist, flaggrustmästare och stabstrumpetare.
Flank	Ur byggnadsteknisk synvinkel den sida av bastionen som möter kurtinen. Härifrån sköttes närförsvaret
Flankeringsprincipen	Torn knyts till muren så att man kan försvara denna
Fogdeborg	(Eller förvaltningsborg), centrum för kungamaktens uppbörd av skatter i ett län. Att länet och borgen kunde förpantas är oväsentligt i denna definition. Bemannade med en fogde och soldater som kunde användas både vid yttre hot och vid t.ex. folkresningar. Till borgen har hört förråds och ekonomibyggnader där naturaskatterna förvarades.
Fort	(Eller fäste), en permanent utförd fast punkt som givits betryggande stormfrihet och som genom träffsäkra rum ger besättningen fullt skydd mot anfallande artilleri. Spärrfort är ensamt liggande fort för självständigt försvar. Gördelfort eller detascherade fort ingår i system av fort som har till uppgift att stödja varandra och en huvudfästning (se enceinte). Börjaruppföras först kring år 1800.
Friryttare	Ryttare som 1709 ur varje kavallerikompani överfördes som värvade ryttare. Rusthållen fick i de uttagnas ställe sätta in nya ryttare.
Friskytt	Skytt tillhörande en frikår. Frivilligt manskap som opererar bakom fiendens linje.
Furir	Furir var sedan början av 1600-talet den underofficer som vid sidan av sitt taktiska befäl skulle handha underhållstjänsten inom kompaniet. Han biträddes då av särskilda soldater, s.k. furirskyttar. Vid befälsreformen 1833/37 blev furir den lägsta underofficersgraden. 1875 blev furirer sergeanter (av andra löneklassen). Från 1914 benämndes högsta underbefälsgraden furir. Den hette tidigare distinktionskorpral. Före befälsreformen 1972 motsvarade furir närmast dagens sergeant. Furirerna blev 1972 överfurirer, medan korpralerna blev furirer. Vid befälsreformen 1983 blev furirerna överfurirer, medan överfurirerna blev sergeanter.
Furir 1. klass	Före 1914 kallade distinktionskorpraler; vid artilleriet förste konstaplar)
Furir 2. klass	Före 1914 kallade distinktionskorpraler; vid artilleriet förste konstaplar)
Fyrverkare	Fyrverkare kallades den personal som i äldre tider tillverkade fyrverk (ammunition) och betjänade vapen ur vilka fyr-, brand- och ljuskulor sköts ut. Alla fyrverkare sammanfördes under 1700-talet i fyrverkarkompanier men fördelades år 1779 ut på artillerikompanierna. 1816 försvann benämningen, men återupptogs 1824. Bland fyrverkare och minörer hade dess officerare ofta tillägget fyrverkar eller minör, exempelvis fyrverkarkapten, minörlöjtnant mm
Fältbefästning	Befästning uppförd i trä och jord/sten under krig. Även en tillfällig befästning uppförd aven trupp på marsch för att skydda sitt läger.
Fältkamrer	Föreståndare för fältkontor som under 1700-talet hade hand om ekonomin vid en av generalkrigskommissariatets avdelningar och var upptagen på Krigskollegiums kammarstat. Under honom arbetade fältbokhållare, fältkassörer, fältkammarskrivare, fältkassaskrivare och fältrevisorer.
Fältkontor	Under fältkamreren stående avdelningen av en svensk armés generalkrigskommissariat som hade hand om ekonomin.
Fältläger	Befäst, tillfälligt läger upprättat såväl i krigs- som i fredstid vid truppförflyttning
Fältmarskalk	Fältmarskalk är den högsta graden inom militärmakten. I många länder är graden avskaffad eller delas bara ut under krig. Numera används graden inte i Sverige.
Fältskär	Från 1571 titel på de bardskärare eller barberare som från medeltiden, förutom klippning och rakning, i krig gjorde kirurgiska insatser. Från 1669 krävdes fältskärsexamen, som gav behörighet att utföra sårbehandling och mindre kirurgiska ingrepp. Examen avskaffades 1896.
Fältvall	Utanför huvudvallen liggande yttre vall
Fältväbel	Fältväbel benämndes förr äldsta underofficersgraden vid alla trupper utom artilleriet. Fältväbel förekom redan under 1500-talet hos landsknektarna, där han ombesörjde manskapets utbildning inom fänikan. Sedan har han blivit kompanichefens närmaste biträde med avseende på expedition och inre ordning. Inom svenska armén började i mitten av 1600-talet den äldste sergeanten på varje kompani att kallas fältväbel. År 1802 stadgades att de två skickligaste fältväblarna vid varje bataljon skulle förordnas till fanjunkare med åliggande att bära fanorna. Sålunda tillkom fanjunkartiteln. Längre fram minskades fanornas antal till en per bataljon, men efter hand befordrades de mest förtjänte fältväblarna till fanjunkare. Vid Gotlands nationalbeväring utnämndes år 1813 första gången fältväblar och fanjunkare med bibehållande av innehavande löner. Vid 1833 års lönereglering utbyttes benämningarna fältväbel mot fanjunkare. Vid svenska artilleriet var motsvarande benämning styckjunkare, vilket namn i sin ännu gällande bemärkelse förekom redan under första hälften av 1600-talet.
Fänrik	Lägsta officersgrad vid svenska armén och marinen, återinförd 1915, från 1926 även vid flygvapnet. Redan på 1500-talet fanns såväl vid fotfolket (fänikan) som vid rytteriet (ryttarfanan) en fänrik som bar fanan. Fänrik blev senare den lägsta överofficersgraden, vid kavalleriet kornett. År 1835 utbyttes båda titlarna mot underlöjtnant.
Fäste	(Se fort)
Fästning	En för riksförsvaret central anläggning. Permanent besatt av en militärstyrka. Försvarsfunktionen dominerar. Bostäder för befäl och garnison
Förare	Från 1500-talet i Sverige benämning på underofficer som ingick i fänikans (kompaniets) stab. Föraren skulle biträda fänriken samt svara för trossen och de sjuka vid fänikan, för uppröjning av marschväg och för utseende av lägerplatser. Benämningen bortföll i början av 1800-talet.
Förborg	(Och huvudborg), beskrivande begrepp som traditionellt har använts endast för medeltida anläggningar. Borgområdet utgörs av minst två delar, antingen inom en och samma mur, eller skilda från varandra av vallgravar. Vid ett anfall koncentrerades försvaret först till förborgen. Denna kunde överges och försvaret flyttas till huvudborgen. I förborgen fanns ekonomibyggnader men även bostäder
Fördubblingsbåtsman	En fråga som visade sig under 1680-talet var hur öns fördubblingsstyrka skulle vara utformad. Gotland hade i Sverige en särställning vad gällde hur många rotar som skulle uppsätta en fördubblingsbåtsman. I det övriga Sverige gällde att en fördubbling skulle uppsättas av varje ordinarie rote, därav namnet fördubbling. Gotland hade emellertid erhållit den förmånen att en fördubbling uppsattes av två rotar. Nu ville emellertid de makthavande att ön skulle ansluta sig till det systemet som gällde för det övriga riket. Förslaget framkallade ett ramaskrik från de gotländska rotehållarna. I ett brev till Kungl. Majt från öns guvernör Olivekrantz år 1689 anhöll han enträget att den gotländska allmogen skulle förskonas från den extra pålagan. Han framlade en mängd olika orsaker till att ön skulle slippa. Bl.a menade han att man på ön ännu inte hämtat sig från den stora pesten härjningar åren 1660-62 och att det ju även låg i konungens eget intresse att "landet framdeles må bevaras så väl byggt och kultiverat, men om båtsmansskrivningen skall ske så starkt och stå under amiralitetens utskickades egensinniga disposition som de pretendera och verkligen exercera, då måste allmogen förarmas och landet bliva öde". Till sist påtalar han även att "det är eljest allom bekant, att gottlänningen intet duger till båtsman, efter det hantverket är emot hans natur". Troligen medförde guvernörens framställan att ön fick behålla det gamla systemet med att två rotar uppsatte en fördubbling. Under krigstid skulle fördubblingsbåtsmännen ha samma sold som de ordinarie. Men då det rådde fred fick han ingen sold alls. Vanligt på Gotland var att då det inträffade vakanser i ordinarie rotar rekryterades den i allmänhet från samma rotes fördubblingsnummer. Han medförde då sitt fördubblingsnamn till den ordinarie tjänsten. Det tidigare ordinarie namnet kunde då istället antas av en nyrekryterad fördubblingsbåtsman.
Förglasad vall	Vall utsatt för hög värme som fått vissa stenar att smälta och fungera som ett slags bindemedel
Förgård	Kan användas för att beskriva indelningen av en fornborg
Förste sergeant	Förste sergeant är en specialistofficersgrad i den svenska armén. Specialistofficerselever förväntade sig erhållandet av fänriks grad vid avslutad utbildning juli 2008 eftersom ÖB tidigare beslutat om att specialistofficers graderna skulle bestå av fänrik, löjtnant och kapten. Strax innan examen blev eleverna informerade om att specialistofficerare efter avklarade studier ska examineras med sergeants grad. Eleverna kände sig grundlurade och visade sitt utbreda missnöje med att "bara" bli sergeanter i form av mycket starkta brev till ÖB. Trots detta utexaminerades eleverna med sergeants grad juli 2008. Ett par månader senare beslöt ÖB om en ändring av graden från sergeant till förste sergeant trots att förste sergeantsgraden aldrig varit ute på remiss eller nämnts som grad i det nya tvåbefälssystement. Detta berodde på de remissvar som inkommit. I remissen hade föreslagits att både OR5 och OR6 skulle ha graden sergeant, men remissvaren ansåg att två grader med samma benämning inte var praktiskt varför graden förste sergeant infördes. Detta har ingenting med att specialistofficerseleverna förväntade sig att bli fänrikar. Utexamineringen och utnämningen till sergeanter skedde efter att tvåbefälssystemet hade införts, men före innan det fastställts vilka grader som skulle gälla. Nämnas bör att försvarsmakten avsett att skapa ett system där specialistofficerarna hade graderna sergeant till kapten men att riksdagen beslutat om införandet av ett genuint tvåbefälssystem.
Förste löjtnant	(ca 1820-1880)
Förstärkningskarl	Styrka om högst 50.000 man som i händelse av krig uppsattes till arméns förstärkning. Beslutades av riksdagen 1809–1810.
Förvaltare	Förvaltare, var från 1936 den högsta underofficersgraden i den svenska armén. Förvaltare fick då tjänsteställning som löjtnant. 1945 fick förvaltare tjänsteställning mellan kapten och löjtnant. Förvaltare tjänstgjorde i expeditions-, personal-, förråds-, kasern- och kassatjänst. År 1960 tillkom förvaltare i trupputbildning. Vid den nya befälsordningen 1972 blev underofficerare kompaniofficerare. Förvaltarna blev då kaptener i kompaniofficerskåren. Graden förvaltare avskaffades därmed. Vid den enhetsbefälsordning som infördes 1983 förblev kaptenerna i kompaniofficerskåren kaptener. Graden återinfördes 1 januari 2009 som en specialistofficersgrad över löjtnant och under kapten.
Gardist	Beteckning på soldat som ingår i kungens livtrupper.
Gemen	Menig soldat.
General	I Sverige har enbart överbefälhavaren och kungen generals grad
Generallöjtnant	I Sverige är Generallöjtnant den näst högsta officersgraden i den svenska Försvarsmakten över generalmajor och under general. Generallöjtnant härstammar från orden general och löjtnant det vill säga generalens ställföreträdare.
Generalmajor
Gevaldiger	Var profossens närmaste förman. Han var vanligen upptagen i regementsstaben och benämndes då regementsgevaldiger. Han var jämställd med innehavaren av högsta underofficersgraden.
Gratialist	En soldat som tjänstgjort tillräckligt länge och under sin tjänstgöring skött sig, kunde erhålla en liten summa pengar som pension.
Grav	För det militära ordet grav används här orden vallgrav eller dike
Grenadjär	Ursprungligen soldat som vid strid hade till åliggande att kasta handgranater (fr. grenade). Förbanden uppsattes först inom den franska armén under senare halvan av 1600-talet. Senare bortlades handgranaten som vapen, och titeln var uteslutande ett tecken på att ett infanteriförband höll hög kvalitet. Ytterligare utveckling ledde fram till att även skillnaden i träning och utrustning försvann, och i modern tid används endast titeln grenadjärförband för vissa enheter av historiska skäl. I Sverige förekom grenadjärer redan under Karl XI:s tid. Sådana uttogs under hela 1700-talet till ett antal av först 12, senare 15 och slutligen 18 ur varje kompani och förenades bataljonsvis till en pluton eller för hela regementet till en "division". I svenska armén fanns vid 1900-talets början grenadjärnamnet bevarat för vissa regementen, näml. Livregementets grenadjärer, Första och Andra livgrenadjärregementet, Karlskrona grenadjärregemente och Vaxholms grenadjärregemente.
Hakeskytt	Fotsoldat beväpnad med hakebössa.
Hantlangare	(Menig artillerist)
Hantverkare	Bryggmästare (brobyggare), Byggmästare, Hampspinnare (tillverkare av rep), Hjulmakare, Kardusbindare, Luntmakare, Lådmakare, Lavettmakare, Pistolsmed, Plåtslagare, Sadelmakare, Stockmakare, Smeder, Timmermän mm mm
Hejdridare	Underordnad tjänsteman i den tidigare jägeristaten, skogvaktare.
Husar	Tillhörde lätta kavalleriet med spaning som en av uppgifterna.
Huvudborg	Den centrala försvarsdelen i en borganläggning. Kan bestå av ett ensamt torn eller torn, murar och hus i olika kombinationer
Huvudvall	(Kurtin), rätvinklad vall, ibland kompletterad med murar, mellan bastionerna
Härläger	Större tillfälligt läger upprättat i krigstid
Högbåtsman	Högbåtsmännen utsågs bland sjömän i örlogsflottan, inte minst bland båtsmännen. De tjänstgjorde som skepparnas (det vill säga de högre underofficerares) närmaste män. På smärre fartyg fanns en eller två högbåtsmän, på större fartyg fler. Högbåtsman blev 1925 benämningen för de korpraler vilka anställdes som långtjänstunderbefäl. Flottans korpraler hade då tjänsteställning som furir av 2. klassen i armén. När flottans korpralstitel 1940 ändrades till furir, fick högbåtsman samtidigt tjänsteställning över denna grad, dvs. samma tjänsteställning som den några år senare införda överfurirsgraden i flygvapnet och armén. Förste högbåtsman infördes 1960 som flottans motsvarighet till rustmästare.
Höjdborg	Samlings benämning på medeltida borgar belägna på krönen av markerade bergs- och moränhöjder
Jägare	Soldat som hade utrustning vilken medförde stor rörlighet. Ofta soldat som var speciellt utbildad för spaning och enskild strid.
Kallmur	En murningsteknik, där murbruk eller annat fogningsmedel inte ingår
Kampementsplats	Övningsplats för de förband som låg stationerade vid exempelvis fästningar.
Kapten	Militär tjänstegrad inom alla försvarsgrenar med rang mellan major och löjtnant. Kapten kallades ganska tidigt under medeltiden högste befälhavaren inom ett område, stad mm. Med de stående härarna, vilka började upprättas under senare hälften av 1400-talet användes benämningen på befälhavaren för en större eller mindre truppstyrka, som först kallades kompani, därefter fana eller fänika, då benämningen ofta växlade med knekthövidsman, och under början av 1600-talet åter kompani. N
Kapten av 2:dra graden	Officersgrad infördes 1812 och försvann 1844.
Kaptenlöjtnant	Före 1833 (flottan 1866) grad mellan kapten och löjtnant stående officer, som förde befälet över något av de kompanier, som egentligen hade regementschefen, överstelöjtnanten eller majoren till chef. År 1750 ersattes kaptenlöjtnanterna av stabskaptener, vilka antal blev fem och från 1815 fyra vid varje infanteriregemente. Genom 1833 års lönereglering upphörde såväl namnet som befattningen.
Kasematt	En murad, med bombsäkert tak försedd, hålbyggnad inuti skans
Kastal	Stentorn med fyrsidig eller rund planform, i många fall troligen omgiven av utanförliggande befästningar så som palissader, murar och vallgravar. Dessa yttre försvarsverk kan vara obetydliga. Ursprungligen inte någon bostad utan en spaningsplats och replipunkt
Kastell	En regelbunden borg, som räknas till den romanska borgtypen. Utgörs aven ringmur. I muren kan finnas torn. Övriga hus ligger även de vid muren
Knekt	Äldre benämning på soldat som stred till fots, ersattes vid slutet av 1600-talet av benämningen soldat. Ofta benämning på fotsoldat som tillhört indelta armen.
Kommendör	Rang närmast under flottiljamiral och närmast över kommendörkapten, och motsvarar överste inom armén, flygvapnet och Amfibiekåren. Mellan 1972 och 2000 kunde även kommendör av första graden utses, men från den 1 juli 2000 infördes den högre graden flottiljamiral varvid nyutnämningar till kommendör av första graden upphörde.
Kommendörkapten	Rangen infördes i Sverige 1824 och från 1866 delades den upp på kommendörkapten av 1:a respektive 2:a graden. Uppdelningen upphörde dock 1972 då den 2:a graden ändrades till örlogskapten, vilket motsvarar major i andra försvarsgrenar. Vanliga befattningar som en svensk kommendörkapten innehar är divisionschef i flottan, stabschef vid flottilj eller sektionschef i högre stab. En officer kan utnämnas till kommendörkapten efter att ha genomgått Försvarshögskolans tvååriga högre stabsutbildning.
Konstapel	Tidigare näst lägsta underbefälsgraden inom artilleriet och luftvärnet, motsvarande korpral vid andra truppslag. Lägsta graden var vice konstapel. Titeln har använts inom artilleriet sedan 1500-talet. Graden ersattes 1972 med korpral. Vid örlogsflottan sysselsattes konstapeln dels med artilleri-, dels med proviant- och dels med mindetaljer. Före 1915 motsvarade förste konstapel vid artilleriet furir.
Konstituerad	Person tillsattes att inneha en tjänst eller militär grad, tillfälligt utan att erhålla fullmakt därpå.
Kornett	Den officer som förde kornetten (dvs. standaret) Från 1500-talet yngste officeren vid kavallerikompani, vilken förde standaret. Kornett var till 1835 lägsta officersgrad vid kavalleriet och motsvarades vid övriga truppslag av fänrik. Nämnda år ändrades båda titlarna till underlöjtnant.
Korpral	Från 1972 den lägsta befälsgraden i svenska försvarsmakten. Benämningen förekom redan på 1600-talet. Från 1700-talet fram till 1972 fanns den lägre graden vice korpral och tidigare även den högre graden distinktionskorpral. Korpral var ursprungligen en betydligt högre grad och under 1600- och 1700-talen normalt den högsta graden som kunde uppnås av indelta soldater. I den karolinska armén förde korpralen befäl över ett korpralskap på 24 man vilket var indelat i fyra rotar med 6 man vardera. Inom artilleriet användes titeln konstapel för denna grad. Före befälsreformen 1833/37 var korpral den lägsta underofficersgraden i kavalleriet. Genom reformen blev de tidigare kavallerikorpralerna sergeanter, medan korpral infördes som underbefälsgrad även vid kavalleriet. Före 1972 fanns även den lägre graden vicekorpral, som då motsvarade korpral. Korpral före 1972 var en gruppchef, dvs. motsvarande dagens Förste sergeant.
Krigskommissarie	Krigskommissariat hade under krig till uppgift att sköta armens avlöningar, förplägnad och furagering. Chefen för kommissariatet kallades enligt fältförvaltningsreglementet 1796 för generalintendent. Vid varje fördelningsstab fanns som regel en Krigskommissarie.
Krutsjudare	Benämning på person som arbetar med krutframställning med saltpeter som råvara.
Kungens befallningshavare	Landshövdingen, tillsammans med länsstyrelsen utövade fram till 1918 det regionala styret av försvaret.
Kurtinmur	Huvudvallens murade utsida
Kustartillerist	Manskapsutbildningen grundade sig på en treårig kontraktsutbildning. Manskapet kunde efter genomgången rekrytskola vid viss yrkesavdelning och sammanlagt ett års tjänstetid till 2. klassens kustartillerist. Efter genomgången korpralskola och sammanlagt 30 månaders tjänstetid kunde uppflyttning ske till 1. klassens kustartillerist. Kraven för befordran till korpral var därmed uppfyllda.
Kvartermästare	Benämning på en officersperson som förbereder ett förbands inkvartering. Hade som i regel kaptens grad och var administrativ chef.(t o m ca 1620 likställd korpral)
Lansiär	En lansbeväpnad ryttare.
Långvall	Förhistorisk jord- och stenvall som inte kringgärdar ett bestämt område utan åtskiljer större landområden
Lägerplats	(Se exercisplats)
Lärfyrvärkare	Vid artilleriet. Likställd vicekorpral vid infanteriet
Lärkonstapel	Vid artilleriet. Likställd vicekorpral vid infanteriet
Lärminör	Vid artilleriet. Likställd vicekorpral vid infanteriet
Lärsappör	Vid artilleriet. Likställd vicekorpral vid infanteriet
Löjtnant	En tjänstegrad mellan kapten och fänrik. Titeln löjtnant förekom redan under senare delen av medeltiden och betecknade ursprungligen befälhavarens ställföreträdare samt även ibland även den lägsta befälhavarens närmaste man i befälet. Så småningom övergick ordet att beteckna uteslutande kompanichefens närmaste man. Graden delades år 1835 i två, kallade löjtnanter och underlöjtnanter. Graden underlöjtnant fanns fram till 1915 som lägsta, därefter, när fänrik återinfördes, näst lägsta officersgrad. Graden fås idag per automatik efter två godkända år som tjänstgörande fänrik. För fänrikar (tidigare underlöjtnant) och löjtnanter fanns förr den sammanfattande benämningen subalternofficerare.
Löpgrav	En av angriparna uppkastad, ofta i sicksack gående grav, i vilken de kunde söka skydd. I bruk fr.o.m. 1600-talets slut
Major	Major är en militär officersgrad och finns i de flesta länders försvarsmakt, med tjänsteställning mellan överstelöjtnant och kapten och överstelöjtnant. I fredstid ansvarar en del majorer för utbildning av ett kompani rekryter. Majorsgraden infördes i mitten av 1500-talet i de spanska och tyska arméerna och dess innehavare ställdes till regementschefens biträde. Efter regementsindelningens fastställande i Sverige 1634 förde majoren ofta överstens bataljon. År 1757 inrättades 1:e andre majorsbeställning och genom 1812 års beväringslag tillkom 1:e tredje major. År 1815 sammanslogs överstelöjtnants- och förste majorsbeställningarna till en enda. Intill 1833 års lönereglering hade regementschefen, överstelöjtnanten och majorerna kompanichefs löner vid var sitt kompani. Överstens kompani kallades livkompaniet och de övriga vid icke roterade regemente benämndes efter sina kompanichefers namn. Befälet över dessa kompanier fördes av kaptenlöjtnanter eller stabskaptener. Alla regementsofficerare med undantag av regementschefen, kallades därefter majorer (förste, andre och tredje), av vilka förste majoren vanligen hade överstelöjtnants grad. Benämningarna andre och tredje major förändrades år 1875 till major och först år 1901 bortlades namnet förste major.
Maskinist	Vid Kustartilleriet Underofficer 2. graden. (Se även Fartygsingenjör)
Manskap	Gemensam benämning för menig soldat och underbefäl.
Menig	Soldat som ej befordrats.
Minderårig volontär	Minderårig militär personal som tjänstgör utan lön, men som kan uppbära visa förmåner.
Motte	Vanligen en konstgjord kulle på vilken ett torn av trä eller sten uppförts. Runt kullen är vallar, palissader etc. Försvarstanken var att man skulle skjuta ned på angriparna
Motte and bailey	En motte till vilken fanns en befäst gårdsanläggning
Mur	Används i denna skrift endast om avgränsningarna hos medeltida och eftermedeltida anläggningar där byggstenarna hålls samman med murbruk
Mönsterskrivare	Efter regementsorganisationens tillkomst var mönsterskrivaren kompanichefens egentliga skrivkunniga biträde och hade som uppgifte att bl a sköta rullföring, räkenskaper och andra skrivgöromål, i rang jämställd med högsta underofficersgrad. Varje kompani hade sin mönsterskrivare men i början av 1700-talet indrogs tre tjänster vid varje regemente och lönerna anslogs till auditören. Vid 1833 års lönereglering indrogs ytterligare tre mönsterskrivartjänster och endast två tjänster behölls, en per bataljon. Vid det nya förvaltningssättets införande bestämdes år 1875 att alla tjänster skulle avskaffas.
Mötesplats	Används som generell benämning för olika militära övningsplatser från I800-talet och framåt, men även i olika sammanhang synonymt med exercisplats och lägerplats
Näsborg	Borgar belägna på ett vattnet utskjutande näs.
Palissad	En av lodrätt nedgrävda stockar uppförd avgränsning, inte sällan i kombination med vallar av olika typer. Vallarna kan även ha haft överbyggnader av vågrätt liggande trästockar förankrade i varandra och i vallen på olika sätt.
Pastej	(Se bastej)
Pikenerare	Då en allmän beväpning med eldhandvapen medförde alltför höga kostnader beslöt Kungl Maj:t att allt manskap mellan 45 och 50 år samt sådana män som var under denna ålder men för bräcklighet och lyten inte kunde bära gevär skulle utgöra en särskild Pikenerarkår. Pikarna kunde vara ända upp till 8 meter långa men de som användes av Gotlands Nationalbeväring var oftast mellan två och en halv meter till tre meter. Pikförare stred till fots med huvuduppgift att nedkämpa fiendens kavalleri. För detta ändamål använde de långa pikar. Bakänden stöddes mot marken med hälp av pikenerarens bakre fot och framänden riktades mot kroppen på annalkande ryttare. Pikföraren kunde även rusa fram emot en stillastående ryttare och spetsa honom eller försöka dra ner honom från hästen med piken, eftersom spetsens bakända ofta var utformad som en krok.
Pistolsmed	Hantverkare som ingick i regementets stab. Från 1833 innehade pistolsmeden boställe.
Pipare	Benämning för flöjtblåsare.
Pjäsvärn	Stridsvärn för skydd av artilleripjäser
Postej	(Se bastej)
Potern	Ett täckt förbindelsvalv i en befästningsvall
Premiärlöjtnant	Officersgrad motsvarar nuvarande löjtnants grad.
Profoss	Hörde under 1600-talets första hälft någon gång till regementsstaben och kallades då regementsprofoss, under tjänst vid kompaniet benämndes han kompani- eller gemen profoss. Hans tjänsteställning varierade men i slutet av 1700-talet var profossen korprals vederlike, ibland inte ens en gång detta utan enbart en förbandskarl. Profossen övervakade ordningen bland soldaterna, verkställde bestraffningar m.m. Även civila profosser, med uppgift att utdela kroppsstraff, har funnits. (Se även Regementsprofoss)
Pålspärr	I vattnet uppfört hinder av stockar. Belägen mellan huvudvall och fältvall. Skyddar huvudvallen. Fr.o.m. 1500-talet och framåt
Redutt	En mindre och sluten befästning från vilken eld kan ges i alla riktningar. Formen oftast kvadratisk med endast utåt gående vinklar. I regel del av större försvarsverk
Regementsadjutant	(Se adjutant)
Regementsbarberare	Han var läkare vid krigsmakten. Kom senare att benämnas regementsfältskär. Han hade till sina medhjälpare 3 gemena barberare, som i de flesta fall var mer eller mindre okunniga tyska fältskärer. Först under Karl XI:s tid anställdes egna utbildade läkare. Hälso- och sjukvården var ända intill 1800-talet i högsta grad försummad vid krigsmakten och krigsföretagen blev ofta förlamade av den stora sjukligheten.
Regementsfältskär	År 1806 förändrades läkarstatens benämningar av regementsfältskär (f d Regementsbarberare)och fältskärsgesäller (f d gemene barberare) till regementsläkare och underläkare. Vid fältläkarekårens omorganisation 1812 indrogs underläkarbefattningarna och i stället erhöll varje regemente två bataljonsläkare. År 1852 delades bataljonsläkaregraden i två, nämligen en förste- och en andre- bataljonsläkarebeställning.
Regementsförvaltare	Regementsförvaltare är en militär tjänstegrad inom svenska armén. Graden infördes 1 januari 2009 som den högsta specialistofficersgraden, över förvaltare. Motsvarande grad i flottan och flygvapnet är flottiljförvaltare. Tjänsteställningsmässigt är graden placerat mellan Major och Överstelöjtnant.
Regementshovslagare	Män som gör skor till hästar. Dessa fanns vid varje kompani och var också en form av befäl.
Regementskommissarie	I början av 1700-talet förordnades en regementskommissarie vid varje regemente, emellertid endast för den tid ofred rådde. Han hade till uppgift att under regementskvartermästarens inseende besörja truppens underhåll och dit hörande arbeten. Senare fick han även förvaltningsbestyren som arbetsuppgift. Först år 1815 blev denna beställning stadigvarande för såväl fred som krig. Befattningen indrogs 1880 då regementsintendenter och förrådsförvaltare tillsattes vid arméns regementen.
Regementskvartermästare	Titeln är en benämning som är lika gammal som regementsindelningen. Regementskvartermästaren besörjde förr regementets förläggning med dithörande ekonomiska förhållanden, besiktning av mottagna persedlar och varor samt de förvaltningsbestyr som inte tillkom regementsskrivaren. Senare en officer som i regel hade kaptens grad och var regementets stabschef, administrativa chef.
Regementsläkare	(Se Regementsfältskär)
Regementsprofoss	Ett stycke in på 1700-talet fortsatte regementsprofossen att fungera som domare i krigsrättsmål. Man hade emellertid mer och mer funnit att regementsprofossen , som inte besatt annan juridisk bildning än en nödtorftig kännedom om krigsartiklarna, inte kunde vara lämplig som domare utan borde ersättas av en mer kvalificerad person. Förmånen att till domare få en examinerad jurist med benämningen "auditör" tillföll de flesta regementen under Karl XII:s regering. Samtidigt som regementsprofossens efterträddes av auditörer började de tre "gemena" profosserna benämnas endast profosser. Deras antal minskades i början av 1780-talet till två och 1793 till endast en, vars befattning indrogs 1819. (Se även Profoss)
Regementspräst	Var en befattning som förr hade större betydelse än nu. Redan under fänikans dagar var vid krigsmakten anställd själavårdare, vars uppgift även var att ge sjuka och sårade kroppslig vård.
Regementsskrivare	Titel för en vid regementsindelningens införande anställd civil tjänsteman, som handhade de ekonomiska göromålen inom regementet såsom vakans- och andra avgifters uppbärande, lönernas uträknande, avlönings utbetalande och redovisningars uppbärande. Kontakter med högre militära och civila myndigheter, räntor, pensioner m.m. Befattningen indrogs 1880 då regementsintendenter och förrådsförvaltare tillsattes vid arméns regementen
Regementstrumslagare	Person, ofta med fanjunkares grad, som har att leda musikkår vid olika former av exercis.
Regementsväbel	Väbel var en i Sverige redan på 1500-talet benämning på den underofficer som hade närmaste tillsynen över ordningen och snyggheten inom fänikan. När fänikorna sammanslogs till regementen uppfördes på regementsstaben en regementsväbel som hade till åliggande att vara allmän åklagare inom regementet och tillse verkställandet av ådömda bestraffningar. Regementsväbeln hade mot slutet av 1600-talet blivit indragen men då armén år 1700 gick i fält återupprättades denna beställning vid de särskilda regementena. Efter krigets slut indrogs tjänsten 1722 men tillsattes igen vid utbrottet av 1741 års krig för att 1748 ännu en gång upphöra. År 1769 tillsattes regementsväbeltjänsten åter och har sedan dess bibehällits.
Ringmursborg	Huvudförsvaret är förlagt till en sluten ringmur. Ringmuren kan förstärkas med ett friliggande torn eller torn placerade i muren. Innanför muren finns bostads- och ekonomibyggnader
Rondell	(Se bastej)
Romansk borg	En konsthistorisk klassificering. I Sverige i bruk under 1100- och 1200-talen. Försvarstekniskt kännetecknas de av höjd- och frontalförsvar och av närkamp
Roteringskarl	Förekommer i början av 1800-talet som extrautskrivna soldater.
Rusthållare	Person som är huvudansvarig för en soldats hållande.
Rustmästare	Militär tjänstegrad för officer vid artilleriet under 1500-talet, för underofficer vid infanteriet ca 1615 till 1835 samt högsta underbefälsgrad vid armén och flygvapnet 1957-72. Vid Kustartilleriet Underofficer 2. graden
Rustkammarskrivare
Ryttare	Soldat som stred från hästryggen. Husar, Kavallerist
Ryttmästare	Ryttmästare benämning på officer i kavalleriet senare motsvarande kapten i andra truppslag.
Rättegångsskrivaren	Tjänstgjorde vid krigsrätten och var i rang jämställd med rättegångsväbeln under 1600- och 1700-talet. Var från början en rent civil anställning och var en sorts assistent till auditören. Efter hand ökades emellertid rättegångsskrivarens befogenheter. Han tjänstgjorde som aktor i mål av mindre betydelse då rättegångsväbeln inte var tillgänglig. Graden fanns kvar till 1800-talets början.
Rättegångsväbel	Tjänstgjorde vid krigsrätten och var i rang som den högste underofficeren under 1600- och 1700-talet. Arbetade som aktor i vissa mål i krigsrätten där underofficerare eller dess vederlikar eller meniga var parter.
Sadelmakare	Hantverkare som tillhörde rytteriets stab.
Salpetersjudare	Benämning på person som arbetar med krutframställning med saltpeter som råvara.
Sappör	Ingenjörsoldat.
Sarupanläggning	(Causewayed camp, enclosure), anläggning som avgränsas av vallar, vallgravar (brukar benämnas diken i dessa sammanhang), palissader och kombinationer av dessa. Avgränsningarna är ofta avbrutna genom talrika öppningar. Ofta är anläggningarna placerade i framträdande lägen i terrängen och det inhägnade området är omfattande
Sekundchef	Andre chef, underchef, den som innehade överstebeställning vid ett liv regemente.
Sekundlöjtnant	Subalterngrad vid flottan mellan åren 1824–1866.
Sergeant	Sergeant var ursprungligen benämningen på ett slags rättstjänare, men kom under senare delen av medeltiden att beteckna en militär grad. Till en början benämning på officerare, som hade generalstabsangelägenheterna om hand, gick namnet i början av 1600-talet att beteckna en underofficersgrad, vanligen graden näst efter fältväbel. Benämningen inkom i svenska armén i slutet av 1620-talet. Varje kompani hade då en "sergeant", vilken stod närmast under fältväbeln och var dennes biträde för manskapets utbildning. Sergeanten bibehöll sin plats efter indelningsverkets ordnande på 1680 och 1690-talen. Efter 1833 års lönereglering fanns endast 1 sergeant vid varje kompani.
Sjukvårdssoldat	En soldat vid ett kompani som var specialutbildad att ta hand om skadade.
Skalmur	Två parallella murar eller vallar där utrymmet mellan dem har fyllts med sten. Förekommer t.ex. hos de öländska fornborgarna, där in- och utsidan utgörs av brutna kalkstensblock med en fyllning av rundade gråstenar. Blir vanlig under medeltid.
Skans	En renodlat militär befästningsanläggning. Huvudsakligen byggd av jordvallar och vallgravar. Ej permanent besatt i fredstid.
Skarpskytt	De soldater som vid varje kompani visat sig vara goda skyttar utrustades från 1838 med särskilda prickskyttevapen.
Skyttegrav	(Se skyttevärn)
Skyttevärn	Avsett att skydda soldater vid eldgivning. Kan bestå aven enstaka vall eller ett system av vallar, ibland med en grav på baksidan (skyttegrav)
Sockenknekt	Den 7 januari 1716 anbefaltes om utskrivning av s.k. sockenknektar. Enligt påbudet så skulle varje församling i stad och på landet framskaffa en knekt. Det innebar att alla som bodde i församlingen skulle bidra efter egen villja och förmögenhet. För vart fulla 25 mantal skulle sättas upp en knekt. mellan 25 och 51 mantal två knektar, och mellan 51 och 76 tre knektar. Varje knekt skulle dessutom erhålla 20 daler s.m. i lega. Efter konungens död 1718 inställdes all utskrivning och huvuddelen av manskapet hemförlovades.
Soldat	Benämning på menig soldat som stred till fots.
Spärrbataljon	Benämning på KA förband med minst ett tungt kustartilleribatteri. Undantaget Oxelösund/Bråviken men där var det 3 lätta batterier istället.
Spärrkompani	Benämning på KA förband med minst ett lätt kustartilleribatteri.
Stabskapten	Stabskapten var en militär grad i den svenska armén 1750-1833, med tjänsteställning mellan kapten och löjtnant. Stabskaptenen förde befälet över något av de kompanier, som egentligen hade regementschefen (Livkompaniet), överstelöjtnanten (Överstelöjtnantens kompani) eller majoren (Majorens kompani) som chef. Före 1750 kallades motsvarande grad kaptenlöjtnant.
Stabstrumpetare	Underofficer 1. graden eller 2. graden (Kustartilleriet)
Stadsbefästning	Kombinationer av murar, vallar och bastioner, vars uppgift är att skydda ett stadsområde
Stadsmur	Mur, vars primära syfte är att skydda och avgränsa ett stadsområde
Stadsvall	Vall, vars primära syfte är att skydda och avgränsa en medeltida stad eller handelplats och liknande från järnålder / medeltid
Storamiral	I Sverige var Storamiral titeln på flottans högste styresman näst kungen, i Sverige buren av endast två personer: hertig Karl (sedermera Karl XIII) och kronprins Oscar (sedermera Oscar I). 1794 inrättades två storamiralsämbeten, ett för örlogsflottan i Karlskrona och ett för arméns flotta i Stockholm. Varje ämbete delades i 4 departement: militär-, sjömilis-, varvs- och artilleri- samt kameraldepartementen. Denna styrelseform upphörde 1797, men 1827 inrättades åter ett storamiralsämbete, som indelades i 3 avdelningar, nämligen 1) vad som angick personalen, 2) vad som angick administrationen och 3) vad som angick sjökommunikationer, vattenbyggnader, sjömätningar och vetenskapliga inrättningar, förslags uppgörande m. m. Detta ämbete upphörde 1840.
Stridsvärn	En mindre befästning som i stridsverksamhet skall underlätta eldgivning, observation eller stridsledning. Samlingsbegrepp som omfattar t.ex. skyttevärn och pjäsvärn
Styckjunkare	Likställd fanjunkare vid infanteriet.
Subalternofficer	Gemensam benämning för fänrikar och löjtnanter.
Tenaljsystem	Utanverk i sicksackform i ett bastionsystem
Terrassmur	Då murens insida är avtrappad (terrasserad) från basen till krönet
Timmerman	Specialutbildad soldat i snickeriarbeten.
Tornborg	Ett annat ord för kastal. Har sitt huvudförsvar i tornet och utanverken är enkla
Torpedmästare	Vid Kustartilleriet Underofficer 2. graden
Tygskrivare	Ledde materialtjänsten vid mindre artilleriförband
Tygvaktare	Uppbördsman för fältartillerimaterielen (utom för ammunitionen som arklimästaren svarade för).
Underfyrvärkare	Likställd konstapel vid artilleriet
Underkvartermästare	(t o m ca 1620 likställd korpral)
Underlöjtnant	Lägsta officersgrad 1835-1937 i stället för de tidigare fänrik och kornett. Fänrik infördes åter 1914 med samma tjänsteställning som underlöjtnant, från 1926 med lägre tjänsteställning.
Underminör	Likställd konstapel vid artilleriet
Underofficer	Sergeant, fanjunkare / Styckjunkare, förvaltare
Underofficer 1. graden	Vid kustartilleriet: Styckjunkare, flaggjunkare, flaggmasinist, flaggrustmästare
Underofficer 2. graden	Underofficer av 2. graden var före 1972 en militär grad motsvarande sergeant i armén. Underofficerare av 2. graden tilltalades med specialbenämningar beroende på den yrkesavdelning de tillhörde. I flottan sålunda: konstapel, skeppare, styrman, maskinist, rustmästare, torpedmästare och kvartersman. I kustartilleriet: sergeant, maskinist, rustmästare, torpedmästare och stabstrumpetare.
Underofficer 3. graden	Underofficer av 3. graden var från 1873 fram till1926 den lägsta underofficersgraden i den svenska flottan. År 1919 fick de tidigare underofficerskorpralerna denna grad. Graden ersattes med en ny högsta underbefälsgrad, flaggkorpral. Underofficerare av 3. graden hade tjänsteställning under sergeant i armén, men över den högsta underbefälsgraden. De tilltalades med specialbenämningar beroende på den yrkesavdelning de tillhörde. I flottan sålunda: konstapel, skeppare, styrman, maskinist, rustmästare, torpedmästare och kvartersman. I kustartilleriet: sergeant, maskinist, rustmästare, torpedmästare och stabstrumpetare.
Underofficerskorpral	Underofficerskorpralsgraden infördes 1841 när ett antal underofficerstjänster vid flottan drogs in. Som ersättning för dessa inrättades ett antal underbefälstjänster vilka benämndes underofficerskorpraler. Underofficerskorpraler blev 1919 underofficerare av 3:e graden.
Undersappör	Likställd konstapel vid artilleriet
Utanverk	Försvarsanläggningar som finns utanför huvudvallen med bastionsystemet. Kan bestå t.ex. av en ravelin
Vaktmästare	(t o m ca 1620 likställd sergeant)
Vall	Uppförd utan murbruk av enbart sten och/eller jord och / eller trä. I vissa fornborgsvallar är stenarna kraftigt eldpåverkade och sammansintrade
Vallgrav	Grävd svacka eller fördjupning som finns utanför en vall eller mur
Vicekonstapel	Likställd vicekorpral vid infanteriet
Vicekorpral	Tidigare lägsta befälsgraden inom armén utom artilleriet och luftvärnet. Graden avskaffades 1972. Korpralsgraden avskaffades som militär grad i svenska försvarsmakten 1972. De tidigare vicekorpralerna blev då korpraler, medan de tidigare korpralerna blev furirer. Vicekorpral motsvarades i artilleriet och luftvärnet av vicekonstapel. Historiskt var vicekorpralen korpralens ställföreträdare. Före 1972 var korpral den normala graden för en värnpliktig gruppchef, vicekorpralen var då en befälselev under utbildning till gruppchef. Vicekorpral, militär grad för kontrakterad och värnplikig personal över menig 1kl och under korpral. Graden tilldelas aspiranter under aspirantutbildningen och soldater med special inriktning och är ingen befälsgrad.
Volontär	Militär personal som tjänstgör utan lön, men som kan uppbära visa förmåner.
Väbel	(Se regementsväbel)
Värnpliktig fänrik	Graden värnpliktig fänrik är egentligen en kvarleva från den tiden då Sverige hade ett sk invasionsförsvar som var dimensionerat för att kunna stå emot en storskalig invasion. Då fanns ett behov av värnpliktig personal i vissa chefsbefattningar. Idag kvarstår inte det behovet och numera utbildas inte värnpliktiga fänrikar. Utbildning av värnpliktiga fänrikar förekom endast i armén. Graden fänrik kunde även uppnås genom så kallade befordringskurser inom FBU, Hemvärnet eller Lottakåren.
Överfurir	Militär tjänstegrad införd 1942 som högsta grad för underbefäl, från 1972 högsta gruppbefälsgrad. Den tilldelades från 1983 dock endast värnpliktigt befäl, och sedan 1991 sker inga utnämningar till graden. Tilldelningar har skett i samband med utlandstjänstgöring under 2000-talet.
Överfyrverkare	Jämställd med styckjunkare inom artilleriet
Överminör	Jämställd med styckjunkare inom artilleriet
Överrotemästare	(t o m ca 1620 likställd korpral)
Översappör	Jämställd med styckjunkare inom artilleriet
Överste	Överste är en militär officersgrad med högsta eller näst högsta rangen under generalsgraderna. En överste har typbefattning som regements- eller flottiljchef. I och med försvarsmaktens omställning till ett insatsförsvar blir det alltmer sällsynt att en överste är chef för ett fredstida utbildningsförband.
Överste 1:a graden	Överste av 1:a graden var en svensk militär tjänsteställning som infördes 1972 som låg mellan överste och generalmajor. Fr.o.m. 1 juli 2000 utnämns dock inga nya sådana även om de redan utnämnda behåller sin grad varför den formellt kvarstår. Istället tillkom då graden brigadgeneral, som bättre motsvarar internationell beteckning. Tidigare var överstar av 1:a graden fördelningschefer eller motsvarande och på senare tid även regementschefer (tillika försvarsområdesbefälhavare) eller flottiljchefer.
Överstelöjtnant	Överstelöjtnant är en officer med graden närmast under överste. Graden överstelöjtnant används inom Armén, Flygvapnet och Amfibiekåren. Det övervägande antal överstelöjtnanter arbetar med administration och en en mycket lite del av dessa ansvarar för eller biträder den ansvarige med grundutbildningen av ett antal kompanier (3 till 4 stycken). I mars 2008 fanns det i Sverige 976 överstelöjtnanter.
Överstelöjtnant mst	Överstelöjtnant med särskild tjänsteställning, överstelöjtnant mst, är en överstelöjtnant som har högre tjänsteställning än en "vanlig" överstelöjtnant. Överstelöjtnant mst bär samma gradbeteckningar som en "vanlig" överstelöjtnant. Särskild tjänsteställning tilldelas inte längre i Försvarsmakten.

_________________________________________________________________________________________

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Kjell Olsson / Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

Till huvudsidan Kontakta sidansvarig