Kungliga besök på Gotland

Med anknytning till militära förband

Kronprins Gustaf besök 1888

Det sachsiska kungaparets besök på Gotland.

Furstebesöket i Visby 20-21 Juli.

Så stod då staden smyckad i festlig skrud, färdig att mottaga de höga gästerna. Himlen deremot visade ingen benägenhet att visa ett leende ansigte. Tunga, oroväckande, gråsvarta moln drogo upp från nordost, och öfver hafvet låg lägrad en dimma så tät, att man understundom hade svårt att från skeppsbrokajen skönja masttopparna i yttre hamnen. Då och då bröt visserligen solen igenom, men endast för några ögonblick - och nå svepte dimman ånyo lika tung och kall.
Vid femtiden på eftermiddagen lättade det emellertid på och solen begynte skina. Skyarna drogo så småningom bort, och himlen lyste klar och blå.
Så småningom började stadens befolkning draga sig nedåt hamnen, och redan vid 1/2 7 tiden var en ansenlig menniskomassa samlad rundt den flaggprydda och löfsirade spetsgården. I tullhusets alla fönster hade en mängd tagit plats för att ha riktig öfverblick öfver det hela; ja ända upp på taket hade en del tagit sin tillflykt. Det var att idkeligt gående fram och tillbaka, ett sorl och att prat, ett stirrande som af en bisvärm. Komma de inte snart? Skall det inte skjutas? Jag undrar om det dröjer länge ännu? - vara de otåliga frågor, som upprepade, väl tusen gångar.
Solen hade emellertid ånyo dolt allt ansigte i dimmig slöja, och man började starkt befara, att om också Drott hunnit hit, den kanske ej ander dessa förhållanden skulle kunna gå in i hamnen.
Väntan var nu drifven till sin spets. Den för ankomsten bestämda tiden var redan förbi, och ännu hördes ingenting af. Då dånar plötsligt från lotastationen signalskottet. Drott är synlig - deruppifrån naturligtvis, ej nere från hamnen. Det går som en elektrisk ström genom den till flere tusental uppgående folkhopen. En plötslig skockning uppstår, sorlet stiger för att ögonblick, man spanar och spanar, men när ingenting vidare höras af, lugnar man sig igen. Kanske man tagit miste deruppe? Det var bestämdt inte Drott!
Emellertid har polisstyrkan, som under hela tiden hållit en berömvärd ordning, röjt plats framför ingångarna till spetsgården. Inom densamma synas nu landshöfdingen i stor uniform, de högre militärarna och biskopen samt i staden varande officerare i parad med ståtliga gula tofsar vid gehänget och svarta plymer i mössorna, Så småningom tillkommer också en mängd af de till supén i residenset inbjudna personerna, hvilka infunnit sig för att närvara vid mottagningen.
Den odrägliga dimman! Nu har den sänkt sig igen. Än ligger den som ett stilla, ogenomträngligt flor öfvar hafvet, än drar den förbi som ett ändlöst moln. Den går in öfver hamnen, lägrar sig öfver staden.
Om det varit klart, hvilken vacker anblick skulle det ej ha varit för de höga gästerna. Den gamla staden med dess flaggprydda murar och torn, badande i aftonsolens strålar. Det är en syn, hvartill ej ofta bjudes maken.
Nu hör man genom töcknet en ånghvisslas dofva ton. Det är Drott, som signalerar. Lotsbåten har redan gått af för att möta.
Se, nu synes plötsligt öfver töckenväggen alldeles utanför hamnarmen ett par höga master. Drott går sakta genom dimman, den närmar sig allt mera. Nu är den tätt vid pirhufvudet.
För den kunglig flagga på toppen? Det var den fråga man nu gjorde sig. Uppe vid palissaderna stodo artilleristerna färdiga att låta det smälla - 21 skott, kunglig salut. Artilleriofficerarne sågo oroliga ut. Nu stack ångaren in i yttre hamnen. Den kungliga flaggan fans der verkligen. Bryter det inte lös snart?
Bom!
Der föll första skottet, snart åtföljdt af ett andra och tredje o. s. v.
Och under kanonernas dån gled Drott ståtligt fram ur molnfloret, som genom en lycklig tillfällighet just nu hade skingrat sig något. Uppe på kommandobryggan stod befälhafvaren jämte sekonden och i fören den vakthafvande officeren på utkik med tuben i hand.
Drott har emellertid kommit intill kajen. Hvisselpiporna ljuda ombord, kommandoropen falla. Man har ordnat sig inom spetsgardin. Der kommer kronprinsen upp på halfdäcket. Han bär Svea lifgardes uniform med generalsbeteckning. Bredvid honom synes snart en äldre gråskäggig herre i pickelhufva och mörkgrön uniform med rödt. Det är den sachsiske konungen i sachsisk generalsuniform. Efter ett ögonblick blifva älven drottning Karola och kronprinsessan Viktoria synliga. De bära svarta drägter. Och kring de furstliga personerna ha hela don ly sande uppvaktningen samt Drotts officerare i parad församlat sig.
Genom en tillfällighet gick Drott ej så långt upp som man beräknat, hvarför landstigningen ej kunde ske inom spetsgården utan ett stycke nedom densamma.
Så snart landgången blifvit utlagd, stege landshöfdingen och borgmästaren ombord för att helsa de båda furstaparen välkomna. Omedelbart derefter gick man i land. Af officerarna helsades de höga gästerna med ett fyrfaldigt hurrarop, hvarjamte en dubbel mansgvartett sjöng Josephsons Vårt land.
Så körde vagnarna fram. I spetsen åkte landshödingen med borgmästaren. I den första, fyrspända vagnen satte sig konungen af Sachsen upp med kronprinsen till venster. Derefter åkte i tvåspändt ekipage drottning Karola och kronprinsessan, hvarpå i ytterligare två vagnar följde den sachsiska och svenska uppvaktningen, comtesse von Einsiedeln, generallöjtnant von Carlowitz, regeringsgeheimerådet von Metsch, hoffröken Cederström, hofmarskalk Lilliehök, kammarherre Stjernstedt och generalstabskaptenen Bildt.
Vägen togs nu genom äreporten i svängen uppåt Donners plats och utför södra delen af den flaggprydda Strandporten till residenset.
 
I länsresidensets smakfullt dekorerade salonger började vid 7-tiden att samlas ett större antal inbjudne damer och herrar från orten äfvensom flere resande från främmande platser, hvilka här tillfälligtvis uppehålla sig såsom badgäster, tillsammans uppgående till omkr. 100. Man såg der bland de förre representanter för krigsmakten och civila myndigheter, för samhällets kommunala korporationer, för handel och industri, och bland de senare riksantiqvarien Hildebrand, major Stål, öfverdirektören Sidenbladh, kanslisekreter. Boshow, rektor G. Bergman, bankdirektör Eberstein m. fl.
Klockan blef emellertid 8 utan att något spordes om de höga gästerna, och ett större antal bland de närvarande samlades i den täckta verandan, som erbjuder en fri utsigt öfver hafvet, nyfiket spejande om icke Drotts masttoppar snart skalle skönjas. Men tjockan höll i sig, endast då och då af bruten af en solglimt .... Pang! Der ha vi lotsskottet! Och snart framträdde den dimhöljda figuren af ett fartyg, som inom kort visade sig vara schefsfartyget med den kungliga flaggan på toppen. En del bland gästerna begåtvo sig ned till skeppsbron för att vid landstigningen mottaga de kungliga resenärerna.
Vid deras framkomst till residensets hufvuduppgång öfverlemnades till drottningen och kronprinsessan af fru Poignant och hemma äldsta dotter ett par de utsöktaste buketter, verkliga jättebuketter af idel rosor, omväxlande chära, gula och mörkröda af en prakt och en fägring sådan som endast Rivierans glödande himmel förmår framlocka.
I stora salongen förestäldes derefter af landshöfdingen samtliga de inbjudne, herrarne ledande sina damer, hvarefter en lysande supé utmärkt af förträffliga anordningar och utsökta rätter vid niotiden började serveras.
Den intogs af de kunglige med uppvaktning och några särskildt inbjudna i gula salongen och rummet bredvid, samt af de öfriga gästerna i länsstyrelsens sessionsrum enligt följande matsedel, som utdelades tryckt i de sachsiska färgerna, grönt och hvitt:

Bouillon, Pâte á choux au fromage
Jambon á Anglaise
Langue de boeuf á l' écarlate, oeufs pochés
Saumom au naturel, sauce mayonnaise
Croquettes de riz de veau
Poulets nouveaux, rôtis á la Suédoise, salades
Asperges, Choux-fleurs, sauce au beurre
Croquenbouche moderne
Gelée au champagne á l' Anglaise

Dessert
Glace á la créme crue aux fraises
Compote de nûres
Bonbons
 
Vid det för de kunglige ordnade bordet spisade endast 8 personer. Vid bordets ena ände intogos platserna af fru Poignant med kronprinsen vid sin venstra sida; motsatta änden af bordet at landshöfdingen med kronprinsessan till höger om sig. Platserna mellan kronprinsen och kronprinsessan upptogos af det sachiska konungaparet med biskop v. Schéele och fru vid den motsatta sidan af bordet.
Vid desserten samlades samtliga gäster i den intill den kungliga matsalen liggande stora salongen, hvarvid landshöfding Poignant utan vidare tal utbragte tre skålar: den första för konungen, hvilken följdes af Ur svenska hjertans djup. Strax derpå kom skålen för det kungliga husets höga gäster, konungen och drottningen af Sachsen, hvarpå sångarna, en dubbelqvartett valda, präktiga röster, stämde in med "Hvad blixt."
I ordningen följde derefter skålen för Gotlands efterlängtade gäster kronprinsen och kronprinsessan.
Omedelbart svarade kronprinsen: Konungen och drottningen af Sachsen ha bedt mig framföra deras uppriktiga och hjertliga tack såväl för skålen som för det vänliga mottagande, som här kommit dem och oss till del. Kronprinsessan och jag ha redan länga önskat besöka eder ö, denna ö, som genom vår fasters härvaro så fast knutit sig till oss och till vår familj. Med tacksamhet och med glädje skola vi blicka tillbaka på vårt besök här idag. Jag ber att få uttala mina bästa välönskningar för Visby och dess välgång och jag förenar i denna skål äfven uttrycken af samma känslor för landshöfding Poignant och hans fru. Talet beledsagades af sångarna med "Jag vet ett land".
Supén var härmed slut och gästerna började spridas i salongerna. Drottningen, något trött efter resan, drog sig för en kort stund tillbaka, men konungen, kronprinsen och hans gemål började ett lifligt och intresseradt samtal med de närvarande. Kronprinsessans lediga samspråk, hennes furstliga, ståtliga apparition, här i Visby för första gången skådad, syntes, särskildt med hänsyn till flertalets svårighet att röra sig med konungaparets språk, göra henne till den, omkring hvilken det största intresset koncentrerade sig.
De få år hon tillbringat i vårt land har hon vetat använda till att göra sig förtrogen med dess förhållanden på skilda områden och på ett sätt, som förråder både stor sakkännedom och säkert omdöme, det må no gälla civila eller, såsom en ättelägg af kurat Hohenzollern anstår, till och med militära samtalsämnen.
Klockan började emellertid lida bortåt elfva. Kaffe serverades och dermed skedde uppbrott från en festlighet, vid hvilken landhöfding Poignant och hans fru inför en regerande och en blifvande konung med deras gemåler representerat vår ort och vårt samhälle så värdigt och så fulländade, att intet dervid återstod öfrigt att önska.
Sällskapet begaf sig till S t Lars ruin, der dagen fick en lysande utslutning.
 
Kronprinsens besök å Visborgs slätt.
Redan tidigt på lördagsmorgonen voro Visbyborna i rörelse, och klockan var inte mer än sju, när skeppsbrokajen redan myllrade af folk. Så småningom ökades skarorna med de 500 landsbor, hvilka med det för tillfället anordnade extratåget anländt in till staden.
Klockan 8 mötte vid Drott landshöfding Poignant och öfverste von Hobenhausen för att ledsaga kronprinsen ut till Visborgs slätt, dit denne redan aftonen förut uttryckt sin önskan att fara. Affärden ditut skedde också strax efter klockan 8 i två vagnar med kronprinsen (i generalsuniform), och landshöfdingen i den första och öfversten samt adjutanten kapten Bildt i den andra.
Vid ankomsten till lägret mottoge kronprinsen af öfverstelöjtnant Schartau, regementets majorer, regementsintendenten, regementsläkaren samt tjenstgörande adjutanterna. Kronprinsen uppehöll sig en längre stund i de nyuppförda barackerna samt i den under bygnad varande officerspaviljongen samt syntes med stort intresse taga del af allt som rörde lägret och anordningarna vid det samma.
Etter ungefär en halftimme anträddes återfärden till staden. Vid ankomsten till Drott serverades i hast déjeuner, till hvilken var inbjuden landshöfding Poignant.
 
Rundresan kring staden.
Solen strålade från himlen, som hvälfde sig hög och blå öfver den fastsmyckade staden. Det lofvade att blifva varmt under dagens lopp.
Klockan hade nu hunnit blifva 10 på förmiddagen, då de furstliga personerna visade sig på Drotts halfdäck. Såväl konungen och kronprinsen som den förres uppvaktning voro nu civilklädda; kronprinsens manliga svit bar släpuniform. Vagnarna körde inom spetsgården. Den beramade rundresan kring staden skulle företagas. I spetsen för kortegen åkte landshöfdingen och borgmästaren. I företa vagnen mitto konungen af Sachsen och kronprinsen, uppvaktade af riksantiqvarien Hildebrand, i den följande drottning Karola och kronprinsessan. I öfriga vagnar följde slutligen lektor Bergman och sviten. Affärden skedde under tonerna af flottans paradmarsch, spelad från däck af Drotts musikkår.
Färden kring staden blef ytterst angenäm. Vägen var vattnad, så att dammet ej besvärade. På grund af den knapt tillmätta tiden gjordes ej uppehåll på något ställe, ej ena vid de märkligare ställena af stadsmuren. Som bestämdt var, åkte man ned genom Silfverhättan in i Studentallén och genom den stora murtippningen ut på Strandvägen, förbi det nya artillerietablissementet, som nu visade några gapande kanonmynningar, samt vidare in i staden.
 
På Drott.
Drott var för några timmar fri från sina höga gäster. Den låg der nu ståtlig i allsköns ro. Officerarna godo lugnt pratande på däck, matroserna hängde sig makligt öfver relingen, bespejande folkhoparna, som nyfiket betraktade det ståtliga fartyget.
Och Drott är verkligen ett ståtligt fartyg. Men så har det också rang, heder och värdighet af kungligt scbefsfartyg. Redan på däck ger den ett uttryck af solid elegans, och stiger man ned i dess innandömen mötes man af en i ordets egentliga bemärkelse kunglig lyx.
Hvad som först tilldrager sig uppmärksamheten är den stora och rymliga akterhytten. Den är målad i brunt och innesluter ett expeditionsrum ofvan däck samt tjenar till öfverbygnad för passagen till aktersalongen, dit en smal trappa leder ned. Föret inkommer man i en luftig och rymlig mattbelagd konversationssalong, elegant inredd. Väggarna äro helhvita med smala kanter i guld och blått; öfverst å hvarje väggstycke prunkar det svenska rikevapnet, omgifvet af girlander. Rundt kring väggarna ser man förträffliga reproduktioner af våra k. lustslott - alla taflorna inom glas och smakfulla ramar. Utmed babordväggen löper en inbjudande schaggsoffa. Bordet midt i salongen är garneradt med moderna Wienerstolar. En stor trymå snedt framför ingången förhöjer trefnaden härinne. Vi fortsätta vår rond i en annan större, komfortabel salong, likaledes hällen i ljusa färger, det är matsalen. Styrbord om dessa bägge salonger löper en fil af några smärre hytter: två skrifrum, det ena dekoreradt i rödt, det andra i grönt; samt ett par sofrum. Här bruka de kungliga logers. Så gjorde de också denna gång. Längre för öfver äro hytter för officerarna.
I drottning Karolas båda hytter fans utom de vanliga sofforna, hvilka tjena till liggplatser, äfven en stor vagga af ek, hvilken begagnas under sjögång, då den genom en sinnrik mekanism följer fartygets alla slingrande rörelser. Den hade under utfärderna med de höga gästerna begagnats af den sachsiska drottningen.
Schef på Drott var under färden hit kommendörkapten Klintberg. Under lördagen låg denne sjuk i sin hytt. En kula, som han under en batalj i främmande tjenst erhållit i hafvudet, förorsakar honom understundom sådana smärtor att han när de komma på måste hålla sig i absolut stillhet. Sekond ombord var kapten T. Sandström, förste officer löjtnant A. B. Juel, andre officer löjtnant H. von Arbin, uppbördsläkare medicine licentiaten Ekelund och förvaltare e. o. kammarskrifvaran Hj. Stolpe.
 
Afresan.
Innan de furstliga personerna åkte ned till Drott hunno de göra ett besök i Lindströmska marmorexpositionen, der åtskilliga inköp gjordes, af bland annat en antik e. k. nattlåda, hvilken fallit kronprinsen i smaken.
Klockan var emellertid ännu ej fem, när fursteparen med uppvaktning befunno sig inom den vimpelprydda spetsgården, dit Drott nu förhalat. En stund uppehöll sig såväl det kungliga som kronprinsparet i land, samtalande med än den ena än den andra. Så, manade kronprinsen till uppbrott, i det han räckte landshöfdingen handen till afsked. De furstliga stego så ombord och på Drott hördes kommandoropen och ljudet af hvisselpipan . Efter några ögonblick drogs landgången in, förtöjningarna lossades och maskinen slog några suckande slag.
Inom spetsgården hade militärstaten mangrant församlat sig, och då landshöfding Poignant med blottadt hufvud utbragte ett lefve konungen och drottningen af Sachsen! ljödo fyra kraftiga hurrarop, hvilket också blef svaret på det lefve landehöfdingen omedelbart derefter utbragte för kronprinsen och kronprinsessan af Sverige och Norge.
Skeppabrokajen var alldeles fyld af folk, men ej blott här hade man tagit plats. Nej, alla sidor af hamnen voro svartgarnerad af täta menniekoskaror, brohufvudet var fullastadt och långt ute på hamnpiren hade likaledes en god del tagit plats.
Nu gled Drott sakta framåt. Kronprinsparet hade tagit plats på kommandobryggan och besvarade vänligt de tusentals hedningar som tillviftades dem från stränderna. Ångarens musikkår lät tonerna ljuda af flottans paradmarsch och från södra palissaderna dansade den kungliga saluten af 21 skott.
Vädret var det härligaste. Hafvet låg glittrande lugnt, och den tornprydda murkransade staden badande i eftermiddagssolens ljus. Strax utanför hamnarmen stannade Drott för några ögonblick. Troligan hade prinsessan då fotografiapparaterna framme och tog någon vy af den gamla Hansestaden.
Drott följdes ett stycke till sjös af »Gotland» med ett femtiotal passagerare.
Snart bolmade emellertid röken ur den kungliga ångarena tre skorstenar, farten ökades och kurs sattes nordvestvart.
Kring stränderna skingrades folket så småningom. Det furstliga besöket, som så lagt beslag på allas sinnen, var förbi, och man fick nu tid att tänka öfver och tala om hvad som varit.
Men den feststämning, som alltsedan fredagen legat öfver staden, den räckte ännu aftonen ut.
För de furstliga besökande hoppas och tro vi, att färden till Tjelvars ö varit dem liksom oss ett verkligt nöje, som efterlemnar endast angenäma minnen. (Källa: 1539)

Prins Carls besök 1888

Prins Carl deltog i 1888 års generalstabsfältövning på Gotland. Hans uppdrag var att utarbeta förslag till befästningar i Tingstäde och i slutomdömet skrev han "bör på en rimlig tid och med beräkning av rimliga arbetskrafter kunna beredas en värdefull replipunkt för Gotlands försvar".

Prins Carl anlände, såsom bestämdt var, i lördags afton vid 3/4 6 tiden från Furubjers in till Visby samt åkte direkt till landshöfdingeresidenset, der middag intogs vid 6-tiden. Till denna, som ej alls hade någon offciel prägel - prinsen hade särskildt undanbedt sig detta - voro inbjudna endast 7 eller 8 personer.
Efter middagen företogs i vagn en promenad rundt staden med utfärd genom Söderport efter alldeles samma plan som under furstebesöket härstädes föregående vecka.
Vid ankomsten till Norderport varsnades just tyska flottiljen ute vid horisonten och man stannade der ett ögonblick för att taga densamma i betraktande.
Färden gick sedan utefter Strandvägen, Studentallen och Strandgatan och uppför Späcksrum till Sankt Nikolai ruin, hvilken jämte frimurareträdgården besågs under en stund. Såsom ciceron tjenstgjorde lektor Bergman. Vidare gjordes besök i Helgeandskyrkan, från hvars öfversta del utsigten över staden och hafvet togs i betraktande, hvarjämte man med kikare ytterligare iakttog den kejserliga eskadern.
Besök gjordes också i domkyrkan samt i S:t Karin, hvarifrån färden ånyo stäldes till residenset, der té intogs.
Här hämtades prinsen vid 10-tiden af ekipage från Fridhem.
Innan färden ditut företogs, gjordes en omväg till Sankt Lars, der anstalter vidtagits för att gifva prinsen tillfälle att åse ett liknande skådespel, som bjöds det sachsiska konungaparet samt kronprinsparet.
Den vackra ruinen var äfven nu upplyst af olika färgade bengaliska eldar och den hvitklädda nunnekören sjöng äfven nu från de i murarna dolda gångarne Söhrlings vackra mässa »O sanctissima», hvarefter fröken Selma Söhrling på sitt vanliga anslående och fulländade sätt sjöng »Gotlandsvisan» och »Solveigs Sang» af Grieg.
Prins Karl uttryckte sin synnerliga belåtenhet öfver den lilla vackra ruinfesten och uppdrog åt direktör Söhrling att till såväl fröken Söhrling som de öfriga i kören deltagande damerna framför hans hjertligaste tack.
Naturligtvis hade såväl utanför som inne i ruinen samlat sig mycket folk för att uppfånga en skymt af den hurtige och flärdfrie kungasonen.
Vid affärden från Sankt Lars höjde landshöfdingen ett »lefve hertigen af Vestergötland!» hvilket besvarades af de kringstående med ett fyrfaldigt hurrarop.
Under hela gårdagen stannade prinsen på Fridhem och anlände först kl. 1/2 8 i går afton i prinsessans ekipage till staden. Här väntade hästar från Furubjers, som förde honom ut till hans tillfälliga hem på Gotland.
Prinsens utresa är nu definitivt bestämd till lördag afton. (Källa: 1540)

Konung Oscar II besök 1891

Konungen reser i afton kl 6 till Gotland med chefsfartyget "Drott" och kommer att stanna derstädes några dagar. H. m:t åtföljes på resan af statsrådet frih. Palmstierna, förste hofmarskalken grefve A. von Rosen, kabinettskammarherren öfverste G. A. Bråkenhielm samt såsom adjutanter ryttmästaren frih. von Essen och kaptenen frih. Åkerhielm. Konungen stannar två dagar i Visby efter sin ankomst dit, hvarefter utfärder komma att göras till Hemse med jernväg, vidare till Martebo skjutfält, Slite och Fårösund.

Den 2 juli inspekterar konungen Gotlands infanteriregemente på dess mötesplats Visborgsslätt. H. m:t väntas återkomma till Stockholm söndagen den 5 juli på förmiddagen.

- Från Visby skrifves den 27 dennes:

För konungens mottagande börjar man nu att rusta lite hvarstädes i vår stad. På de offentliga byggnaderna, såsom residenset, artillerikasernen, artilleriförrådet m. fl. arbetas med uppsättande af flagg- och vimpelstänger. Enligt hvad försports komma också de enskilda husegarne, förbi hvilkas egendomar konungens väg går, att på lämpligt sätt pryda dessa.

Äfven ute på landsbygden bereder man sig att gifva H. m:t ett festligt mottagande. (Källa: 1537)

Redan kl ½ 8 f. m. den 1:s synes ångaren "Drott" på långt afstånd, medförande den höge gästen med svit. Och samtidigt började äfven folkskaror samla sig vid hamnen. Bakom landstigningsplatsen bildade artillerikåren under befäl af kapten Fahnehjelm häck. På södra sidan voro samtliga artilleri- och infanteriofficerare uppstälde och på motsatta sidan hade medlemmar af landsstaten samt presterskapet och stadsfullmäktige tagit plats. Då ängaren kl half 9 passerade vågbrytaren gafs salut från artillerikasernen, hvarefter infanteriregementets musikkår från bryggan vid badhuset uppspelade folksången. Vid landgången möttes konungen af landshövding Poignant med fru, biskop von Scèele och borgsmästare Een, hvarefter han äfven skakade hand med åtskillige af de öfriga herrarna. Artillerikåren skyldrade gevär hvarpå efter ett "lefve konungen", följde ett kraftigt fyrfaldigt hurra. H. Maj:t glömde icke heller att fryntligt helsa på den nyfikna folkmassan. (Källa: 1174)

Midsommaraftonen år 1891 rådde det på Kungl Gotlands infanteriregementes lägerplats Visborgs slätt en ivrig verksamhet. På förmiddagen exercerades och gnoddes det med liv och lust, men under återstoden av dagen putsades, fejades och kläddes det över allt, varjämte en del utvalda idrottsmän ivrigt tränade under ledning av kapten Schersstèn (sedermera överstelöjtnant och regementsbefälhavare för dåv. I 27) samt sergeanten vid Klinte kompani Alfvengren. Vis lägervakten mitt emot "stabspaviljongen" reste man en ståtlig äreport.

Det var också en i regementets annaler ovanlig händelse som förestod, ett besök av H. Maj:t konung Oscar II.

Reveljens glada smatter på midsommardagens morgon väckte oss till en strålande, ganska varm dag. ett äkta svenskt "kungaväder". Då och då kom det en frisk bris från havet. Efter det högtidliga avlämnandet av regementet, bataljonerna sammanslagna till en övningsbataljon under befäl av den äldste majoren, greve A. F. Cronstedt, vilkens dånande kommandostämma hördes vida omkring, utfördes det först formell exercis och därefter en stridsövning, anfall söderifrån mot markerad fiende, vilken höll en ställning på åsen norr om övningsfältet.

Förmiddagens övningar avslötos med en förbimarsch, defilering i parad, sedan bataljonen samlats och formerats öster om den s k Ekstängen, en tallskog vid landsvägen på fältets västra del, numera benämnes denna "lägerskogen". Före och under defileringen användes volontärrekrytskolan, till vilken författaren av detta ungdomsminne då hörde, till avspärrande av den del av fältet, där dagens glansnummer skulle äga rum.

Här stodo vi nu volontärer med tio stegs luckor på två långa led samt hade ett ingalunda lätt arbete med att hålla folkmassorna tillbaka.

Konungen med svit och militärbefälhavaren, överste von Hohenhausen med stab, hade fattat posto mitt emot den vackra minnesstenen, vilka konung Oscar den förste under Krimkriget 1854-56 förlänat Gotlands dåv. trupper, den s k "nationalbeväringen".

Bäst det var kommer en hederlig danneman med sin äkta hälvt, vilken i sista stund greps av längtan att komma över till den andra sidan, där konungen befann sig, just då bataljonens tät närmade sig "med fladdrande fana och klingande spel". I sista minuten lyckades vi hejda gumman, som hennes man tog i armen, i det han varnande sagt: "Naj! Naj! Mor, du får int ga förbi parentejsen, naj!, Den på en gång komiska och spännande situationen utlöstes i en skrattsalva från de närstående.

Övningarna blevo sedan föremål för majestätets kritik, varvid det ej sparades på lovord. Att den enskilde mannens utbildning under den dåvarande allt för korta övningstiden var behäftad med stora brister är ju självklart. Men dessa märktes föga under övningen i bataljonsförband. Att i övrigt majestätets beröm delvis var berättigat, därpå fingo vi snart nog ett eklatant bevis.

Efter någon till, författaren hade då ryckt in som elev vid volontärskolan å Karlsborg, kommer min gamle vän, Carl A. Stackelberg, in i mitt logement, där jag satt i min säng i kakelugnshörnet ganska slö efter den ansträngande exercisen på "Harpan" under förmiddagen, sticker till mig Stockholms Dagblad och säger, "Hör du, Stål, ni måtte rett er ganska bra vid kungainspektionen där nere på Visborgsslätt i somras. Läs där!"

Den ifrågavarande artikeln var en beskrivning över kungaparaden av en tysk tidningsman, troligen reservofficer, och översatt ur Berliner Tageblatt. Denne hade varit på turistbesök i Visby vid midsommartid och bevistad kungabesöket. Hans artikel överfödade av beröm, det var nästan "för mycket blommor." Den smärte ståtlige och kraftige svensken är ju också", hette det bland annat, "i hög grad lämpad till soldat!" Ordet "ståtlig" hade nog i det fallet sitt stora berättigande, ity att den dåtida inskrivningsstatistiken utvisade, att medellängden för Gotlands unga "kamrater i vapenrock" var 1.81 meter. Man förstår tyskens förundran. då minimilängden för det till tyska gardesinfanteriet uttagna manskapet var endast 1.67 meter.

Fullkomligt entusiasmerad syntes artikelförfattaren vara över de under eftermiddagen hållna idrottstävlingarna, varvid givetvis huvudvikten lades på de speciellt gutniska idrottsgrenarna: pärk (både fram- och bakpärk) varpakastning, stångstörtning och hankdragning, vilket senare kraftprov då för tiden var mycket populärt under de frivilliga sportövningarna i furuparken framför "dödra baracken". Han uttalade sin förundran över att konungen gick omkring överallt och på vänligaste sätt språkade med än den ena, än den andra av de tävlande och funktionärerna, samt att officerade och underofficerare med liv och lust deltogo i manskapets tävlingar. Sådant förekom ej i Tyskland på den tiden.

Särskilt uppseende väckte den jättelike sergeanten Johan A. Alfvengrens prestationer i stångstörtning mm.

Tilläggas må, att under den därpå följande kungamiddagen i officerspaviljongen kungssången utfördes på det sätt, att regementets "mästersångare", dåvarande löjtnanten Axel Fredrik Norrman, föredrog första versen solo, varefter samtliga närvarande instämde i andra strofen. Vilken unika hyllning lär hava vunnit konungens varma gillande.

Så var då kungabesöket på "gotlänningarnes" mötesplats snart ett minne blott, men ett ljust och angenämnt sådant, ett minne för livet.

Knut-Gustaf Stålhandske

(Källa: 1175)

Konung Gustaf V besök 1914

Det var en strålande septemberdag 1914 alltså i krigets början som konungen ombord på pansarbåten "Oscar II" eskorterad av en jagare anlände till Visby. "Oscar II" ankrade på redden och konungen med svit, i vilken märktes krigsminister Mörcke, fördes av jagaren in i Visby inre hamn, vid vars kaj det till Visby förlagda landstormskompaniet stod uppställt. Kompaniet stod under befäl av majoren i armén C. A. Mellerborg och var fördelat på två plutoner, av vilka den första till förläggningsplats hade gamla artillerikasernen i Visby och den andra låg på Visborgs slätt. Nu stod som sagt kompaniet uppställt för att mottaga konungen och framför stod dess chef och som plutonchefer undertecknad för första och lantbrukaren C. K. Gahnberg i Tofta, en märkesman inom den frivilliga skytterörelsen, för den andra plutonen.

Vi hade alla linjearméns blå uniformer och framträdde i allt i oklanderlig mundering, vilket föranledde kungen, som vid landgången mottogs av militärbefälhavaren, generalmajor Bergström, landshövding Roos och biskop von Schele, att spörja: - Är det här landstorm? Han hade tidigare varit i kontakt med landstormen i Stockholms skärgård, och där uteslutande sett "gubbar" i hattar och armbindlar. Han blev därför överraskad och imponerad vid anblicken av den gotländska landstormen. Kungen passerade kompaniets front, ställde frågor till en och annan av mannarna om deras namn, civila sysselsättning och hur de trivdes i landstormstjänsten.

Sedan inspektionen avslutats och vi hurrat för kungen, skulle han och hans sällskap i bilar bege sig till Tingstäde, Gotlands centrala fäste, en motsvarighet till fastlandets Karlsborg. Det uppgavs att det inte var meningen att biskopen skulle följa med på färden men då kungen i förbifarten uttalade: - Du följer väl med!? svarade biskopen: - Som Ers majestät befaller! och steg in i bilen. Efter besöket i Tingstäde styrde åter bilarna mot staden, närmare bestämt residenset, där middag intogs. Jag fick i uppdrag att verkställa vissa kommenderingar i anledning av kungabesöket, bland annat av två mannar som vid bilarnas ankomst från Tingstäde skulle stå med för fot gevär vid porten till residenset.

Det fanns i plutonen två bankdirektörer, Gustaf Holmquist i Handelsbanken och Sigurd Melin i Gotlandsbanken. Nu brukade kungen när han på sätt som här passerade en enskild soldat ofta fråga efter hans namn och yrke. Det var meningen att han nu skulle ha fått till svar först från den ene och sen från den andre: - Bankdirektör, Ers majestät. Emellertid hade sällskapet blivit försenat i Tingstäde, så att kungen inte hann att göra några frågor i förbifarten.

Kungen var under hela dagen vid bästa humör och under middagen konverserade han livligt. Han meddelade att både tyska och ryska försvarsledningarna officiellt underrättats om hans färd till Visby, Östersjön var ju som sagt krigsskådeplats, men i alla fall kunde ju resan anses i viss mån spännande. Och kanske inte helt riskfri "om krigsfartyg tillhörande någon av de stridande flottorna under natten kommit i vår väg och inte känt igen oss". Biskop von Schele som satt mitt emot kungen och i sällskaplig samvaro kunde vara ganska frispråkig inföll: - Men Ers majestät är väl inte rädd! Kungen tyckte förmodligen att detta var alltför frispråkigt, ty han bytte omedelbart om samtalsämne. (Källa: Gustaf Svedman)

Konung Gustaf V besök 1925

I slutet av juli 1925 besöktes Gotland och Kungl. Gotlands infanteriregemente av Konung Gustaf V och Drottning Viktoria. Detta gällde visserligen i första hand domkyrkans 700-årsjubileum, men givetvis skulle kungaparet taga emot Gotlands trupper och hyllas av dessa.

Redan strax efter kl. 12 ryktades det i staden, att den svenska flottan syntes och efter en kort stund voro alla mot hamnen ledande gator fulla av folk, som ville bevittna fartygens ankomst. Kl 1 låg också den stolta armadan förankrad på redden och runt omkring dem svämmade en mängd småbåtar utgörande ett livligt inslag i den vackra tavlan. Eskadern omfattade pansarskeppen "Gustaf V", "Drottning Victoria" och "Sverige" samt jagarna "Wrangel", "Wachtmeister", "Vidar" och "Ragnar". En stund senare gick lotsjakten ut till fartygen medförande hovmarskalken Rålamb, vilken tidigare rest ner till Gotland, jämte t. f. regementschefen vid I 27 överstelöjtnant Geijer. Vid 2-tiden var allt i sin ordning vid landstigningsplatsen för konungaparets mottagande. Där hade uppförts en vacker äreport av monumental hållning, och där voro nu samlade stater och kårer med landshövding Roos i spetsen, vidare biskop Rundgren, ärkebiskop Söderblom samt officerskårerna under general Tell Schmidt m fl. Ett honnörskompani ur I 27 under befäl av kapten Fahlström stod uppställt och dess fanor fladdrade muntert för den ljumma sommarbrisen. För övrigt var det rymliga hamnområdet fyllt med åskådare i tusental. Tåget söderifrån hade på morgonen medfört c:a 2000 personer i 49 vagnar och norrifrån omkring 700 passagerare. Vid 1/2 3-tiden syntes jagaren "Wrangel" gå upp intill sidan av pansarbåten "Gustaf V", varifrån Konungen gick ombord, varefter hon fortsatte mot "Drottning Victoria", där drottningen embarkerade för att sedan anlöpa "Sverige" och hämta återstoden av den kungliga uppvaktningen innan jagaren styrde kurs mot inre hamnen.

Då den närmade sig kajen syntes Konungen och Drottningen på kommandobryggan, Konungen iförd enkel generalsuniform. Drottningen besvarade vänligt viftningarna från folkmassorna i land, från vilka även hurraropen rungade de kungliga gästerna till mötes. Efter det att landstigningen ägt rum och kungaparet en stund underhållit sig med de mottagande, framträdde landshövding Roos och hälsade majestäterna välkomna och avslutade sitt tal med att utbringa ett fyrfaldigt leve för kungaparet varefter infanterimusiken intonerade Kungssången. Konungen besvarade hälsningen och förklarade, att det var Drottningen och honom ett nöje att tillsammans få besöka det väna Gotland och bad gutarna vara övertygade om att de känslor, som landshövdingen å öinnevånarnas vägnar framburit, funno livligt gensvar i hans och drottningens bröst.

Senare samma dag mottog Hans Maj:t infanteriregementet ute på Visborgsslätt. Den regementsorder, som reglerade besöket ge vi här några utdrag ur:

Regementsorder n:r 35.

1. Deras Majestäter Konungen och Drottningens ankomst till Visby: Deras Majestäter Konungen och Drottningen komma att den 26 - 28 dennes besöka Visby och landstiga i Visby hamn den 26 kl 2,30 em. Med anledning härav anbefalles följande:

a) Paradering m m. Den 25. dennes skall ett område som angives å en till cheferna för I. och III. bat samt Löjtnant Sellergren överlämnad skiss samt ett område vid förvaltarebostaden avstängas medelst linor och pålar, vilka regementsväbeln utlämnar å exercisfältet. Vaktmanskapet - Furirerna l/K Jakobsson (beriden), 5/3 Persson, 5/5 Björkman, v. korpr. 4/K Viberg (beriden), 4 underbefäl från A 7 (beridna) samt 16 man ur trängkompaniet - skall kl 1 em anmäla sig hos Löjtnant Sellergren vid kanslihuset i och för instruktion och biträde vid avstängningen.

Honnörsvakt. Kl 1,15 em skall honnörsvakten hos Hans Maj:t Konungen - Löjtnant Löwenborg med en av regementets fanor samt sammanslagna 2. och 5. kompanierna under Kapten Fahlströms befäl - avmarschera till hamnen i Visby. Kapten Fahlström erhåller lördagen den 25 å tid, som senare meddelas, av Militärbefälhavaren anvisning å uppställningsplats vid hamnen. Kl 1,15 em avmarscherar musikkåren från förvaltarebostaden samt anmäler sig vid hamnen hos Kapten Fahlström. Samtliga officerare skola bära vaktbrickor, vilka före avmarschen från kaserngården tillhandahållas av dagkaptenen och omedelbart efter återkomsten återlämnas till denne. Program överlämnas till Kapten Fahlström och musikdirektören. Paradering. Kl 3,55 em mottager jag regementet å exercisfältet, formerat och uppställt på sätt, som där anvisas vid uppställningen den 24 dennes. Klädsel: Officerare, underofficerare och musikkåren stor parad, uniform m/ä, truppen i övrigt uniform m/10 med gevär och ammunitionsgördel, (icke parad), beridna till häst, kulspr. komp och granatkastarplutonen anspända. Efter förbimarsch för Hans Maj:t Konungen samlas officerare och underofficerare framför kanslihuset fanvakten och bataljonsstaben samt kulspr. kompaniets transportmanskap med hästar och fordonupplösas, landstormsbataljonen marscherar genom grinden vid stallet in på kaserngården, där vapen avlämnas, fanorna placeras i ordersalen. Kompanierna formera häck under befäl av äldsta underbefälet utefter vägen, som från järnvägsstallarna förbi soldathemmet leder mot Visby, med ett led på vardera sidan vägen och med 3 stegs luckor mellan karlarna, kompanierna sinsemellan i samma ordning från Visby räknat, som de haft under förbimarschen velocipedbataljonen närmast Visby. Så snart Deras Majestäter mottagits framför kanslihuset och inträtt i detsamma förflyttar sig underofficerarna till sina kompanier. Officerare göra sådan förflyttning i så god tid att de äro på sina platser för honnörsgivning då Deras Majestäter passera. Allt efter som Deras Majestäter på färd till staden passera kompanierna, vilka då skola vara formerade till parad och hava intagit "Skyldra gevär", utbringa kompanicheferna "Leve Konungen och Drottningen", vilket av truppen besvaras med fyrfaldigt hurrarop. Härefter marscherar kompanierna till resp. förläggningar och upplösas. Särskilda bestämmelser.

b) Utspisning, gäster m m. Den 26. kl 6 em utspisas landstormsbataljonen- 810man - med middag i matsalen. Samma dag äro 250 st underbefäl och manskap från kusteskadern inbjudna till regementet. Som vägvisare för dessa skall en furir från l. bat infinna sig vid hamnen i Visby kl 7 em. Kl 8 em utspisas regementets manskapspersonal och de inbjudna gästerna med kaffe i matsalen, varefter dans till vilken manskapet äger inbjuda damer och servering av förfriskningar pågår i gymnastiksalen till kl 11 em. Till gymnastiksalen äga civilklädda män och gossar ävensom flickor under 14år icke tillträde. Tapto gives kl 11,30em och tystnadssignal kl 12 midnatt. Serveringen av landstormsmännen och de inbjudna gästerna verkställes med personal ur trängkompaniet.

c) Löjtnant Lindeborg ställes under den 26. - beriden genom stallofficerens försorg - till Kapten Schougs förfogande.

d) Vapenofficeren skall den 26. kl 12 midd. å kaserngården tillhandahålla den frivilligt uppsatta landstormsbataljonen 810 st gevär, vilka efter paraderingen återlämnas på samma plats.

f) Kl 4.30-7 em skall den ordinarie vakten vid kanslihuset utsätta dubbelpost med en man framför vardera vaktkuren. Under samma tid gör vakten ej gevärsgång.

En av deltagarna vid tillfället löjtnanten Elof Lindeborg berättar här nedan om hur besöket gestaltade sig ute på Visborgsslätt.

"Mina personliga minnen beröra endast själva paraderingen och då närmast den landstorms- och skyttebataljon på omkring 800 man frivilliga, vilken dåvarande kaptenen Carl Schoug hade lyckats samla, där jag var kommenderad som adjutant. Den frivilliga personalen samlades under förmiddagen på Slätten och fick efter beväpning mitt på dagen en timmas övning i uppställning och förbimarsch. Vid uppställningen kl 03.45 placerades bat till vänster om I 27 och A 7, vilka formerats för mottagningen på exercisfältet i höjd med förvaltarbostaden och front mot nordväst.

Kungen kom i bil till Kungsladugården, där uppsittning till häst skedde varefter Hans Maj:t jämte Stab galopperade fram för mottagning av militärbefälhavaren och truppförbanden i ordning från höger. Drottningen, som satt kvar i bilen, följde efter i denna. Konungen hälsade trupperna och fick ett rungande "Gud bevare Konungen" till svar.

Bataljonen, vilken f ö räknade större numerär än båda truppförbanden tillsammans, förde förutom landstormens Svenska flagga, Gotlands skytteförbunds stora, otympliga och fruktansvärt tunga standar. Standarförare var herr Gustaf Falck, som gjorde ett verkligt kraftprov genom att hålla den tunga pjäsen till hälsning under hela mottagningsceremonien.

Denna drog emellertid ut på tiden, särskilt som drottningen lät sin bil fara framför fronten. När den kom till bataljonen märkte kungen, att Falck började darra på manschetten, och befallde kapten Schoug låta fanförarna vila sig. Efter mottagningen tog Kungaparet plats omedelbart väster om förvaltarbostaden, och förbimarsch skedde på vägen från kasernerna mot Kungsldugården.

Då den frivilliga bataljonen kom hälsades den med applåder från åskådarna. Drottningen, som redan vid denna tid led av ohälsa, steg ur bilen och åsåg stående ceremonin. Enligt uppgift från någon i uppvaktningen, var detta ett bevis på Hennes Maj:ts stora uppskattning av förbandet, vilket under de närmast föregående åren icke vederfarits något annat förband i liknande situation. Det lär även ha varit sista gången i livet, som drottningen på detta sätt visade sitt nådiga välbehag.

Då förbimarschen avslutats samlades off och uoff framför Kanslihuset för att föreställas för kungaparet. - Under denna ceremoni hände f ö en episod, som länge efteråt roade offkåren. En löjtnant tänkte - trots föregången instruktion - icke på den långa plymen i mössan, när han skulle placera den obligatoriska handkyssen på drottningens hand. Han bugade sig rätt fram med resultat, att "hästsvansen" helt respektlöst och etikettsvidrigt sopade över Hennes Maj:ts ansikte. Vad drottningen tänkte om den stackars löjtnanten och om den som bar ansvaret för hans instruerande, kunde icke märkas ens genom ett försök att undvika kollisionen med plymen eller genom någon som helst ändring av ansiktsuttrycket. Lika majestätiskt oberörd skred hon vidare!

Det Höga Herrskapet intog te i offmässen. De långa ceremonierna - och kanske även paradplymen hade tagit på drottningens krafter, så att hon måste vila sig en stund i det inre rummet av gamla mässvåningen (innanför ordenssalen - numera förenat med denna genom ett valv).

Före avfärden skrev konungen och drottningen sina namn på en i planteringen utanför kanslihuset rest stor kalkstenshäll där senare namnen kommo att inhuggas till minne av besöket. Härmed avslutades det kungl. besöket på gamla I 27".

Dåvarande sergeant Jansson vid 9. komp "minns särskilt mottagningen av off och uoff med damer, vilken skedde utanför kanslihuset, sedan förbimarschen på övningsfältet var över. Kungen och drottningen tog alla i hand och kungen hade ett ord till var en icke minst till serg Hertzman, vilkens bröst pryddes av skyttemedalj, Konungen frågade: Var har Du fått tag på den där fina slanten, och därvid blev den rodnande H. åter försatt till sunda vätskor, sedan han på kungens tidigare fråga varifrån han var utan betänkande angivit den något diffusa födelseorten Östergötland. Bland övriga festligheter var även en konsert i S:t Nicolai ruin i Visby. Sångarförbundet och några andra smärre körer konserterade men ur regementets synpunkt var det intressantaste, att en kör sammansatt av befäl och vpl (40 man), lär ha tillvunnit sig kungens speciella ynnest".

Furiren A. Jakobsson berättar, "att han var kommenderad som beriden vakt vid skyttepaviljongen, där en massa folk hade samlats vid den för trafik avstängda vägen. Kungen med de övriga skulle färdas till Kungsladugården i bil där kungen skulle stiga till häst för att taga mot trupperna. Först i bilkaravanen kom en öppen bil med, dåvarande landshövdingen Roos stående i full uniform och omgiven av fyra poliser vilka med viftningar till åskådarna försökte förmå dessa att lämna vägbanan fri. Men många, som hade en dimmig uppfattning om utseendet på kung Gustaf, tog för givet, att den fina herrn i bilen var just densamme, varför hans bil, anlände till Kungsladugården fylld med blombuketter under det att kungens bil, som kom längre bak i kortegen hade en mycket sparsam blomsterhyllning. Senare, när de kungliga drack te på offmässen, tjänstgjorde förvalt Jakobsson som vakt vid de rep, som voro uppspända från Donners Hage till kanslihuset. Bakom sig hörde J. en kvinnlig röst av folket, som yttrade sig om drottningen: "Jag skall aldrig glömma hur enkel drottningen var, våran riksdagsfru hemma är mycket finare". Förutom minnesstenen framför kanslihuset hänger i matsalen på officersmässen en oljemålning av konungen skänkt vid detta tillfälle. Sam avslutning av dessa rader om kungabesöket, skall här blott erinras att detta var sista gången, som gamle Kung Gustav V besökte vårt regemente". (Källa: 1426)

Kronprins Gustaf Adolfs besök 1940

Kungliga besöket avslutat. Stora människomassor vid båten i går afton.

Kronprinsen samt prinsparet Gustaf Adolf och Sibylla avreste jämte uppvaktning härifrån i går afton med ångf. Drotten, som avgick kl. 10 e. m. Som väntat var fylldes kajen med folk, som ville se det furstliga besökets sista akt. Mönstergill ordning rådde.
Strax före kl. 10 anlände de kungliga personerna från Visborgs slätt och vid hamnen hade talrika personer, som under de gångna dagarna kommit i kontakt med desamma, infunnit sig för att säga farväl. Sedan gästerna därefter gått ombord och placerat sig å kommandobryggan samt båten börjat lägga ut utbragte landshövding Jeppsson ett livligt besvarat leve för de avresande furstliga personerna, varefter menigheten sjöng "Du gamla du fria". En örlogsman eskorterade därefter Drotten till havs i den vackra försommarnatten.
Gårdagen var en av de kungliga gästerna, var på sitt, håll flitigt utnyttjad dag. Kronprinsen och prins Gustaf Adolf reste som bekant utåt södra Gotland ända till Hoburgen. Under färden på, södra Gotland hade i så gott som varje socken, som passerades, skolbarnen samlats under resp. präst eller lärares ledning för att bringa sin hyllning med blommor och hurrarop. Vid varje dylikt tillfälle stannade också bilkortegen och kronprinsen steg ut, tackade barnen och pratade med dem trots att detta i ganska hög grad kom att förrycka tidsprogrammet. Då kortegen på hemvågen passerade Mästermyr gick där en flock tranor och betade - en liten extra attraktion som synbarligen uppskattades av de höga gästerna. -
Som förut nämnts besöktes på eftermiddagen A 7, där depån inspekterades och tygstationen besöktes. På det sistnämnde stället överlämnades av tygofficeren kapten Hambn till kronprinsen en på tygstationen förfärdigad kanonmodell, som till förebild hade en av de gamla pjäser, som finnas uppställda utanför artillerikasernen.
Kronprinsen visade vidare ett stort intresse för en transportvagn, avsedd för en last av omkring 200 kg., vilken kan kopplas bakpå en vanlig trampcykel,
Prinsessan Sibylla, gick under förmiddagen rundvandring i staden under biskop Ysanders ledning och med docenten Stenberger som sakkunnig ciceron i ruinerna, varvid hon hann med att utom domkyrkan, där besöket i går omnämndes, även som hastigast bese S :t Olofs, S :t Karins, Helgearids och S :t Nicolai ruiner, göra besök vid Gotlands sjukhem, beundra utsikten från Kyrkberget, se på blomsterfägringen i Botaniska trädgården, göra korta visiter vid Gamla apoteket och Burmeisterska huset m. m. Programmet avslutades med ett besök vid lasarettet, där operationssal m. besågs och där prinsessan även blev i tillfälle att dela med sig av sina rika blomsterfång till de sjuka.
Därefter ställdes färden ut till Slite. Här mottogs prinsessan hos direktör och fru Arendt de Jounge vilka gåvo lunch för prinsessan och en del inbjudna damer från Slite och Visby.
Resan gick därifrån vidare till Vikers i Boge, där uppehåll gjordes vid länsjägmästare Melins sommarställe. Här mötte också Bäckstädetrion, som under ressällskapets uppehåll utförde gotländsk folkmusik och vidare hade varpkastare från Gothem, ett par av de bästa lag vi ha här på Gotland, en uppvisning i varpkastningens konst. Fru Melin bjöd på förfriskningar. Prinsessan blev också under besöket i dessa trakter i tillfälle att hälsa på hos en grupp av lottor och skolungdomar, som tjänstgöra som frivilliga vid luftbevakningen.
Hit hade också landshövdingen, biskopen och konsul Björkander anlänt, och resan togs därefter till Lina myr, som dock besågs endast på avstånd, medan konsul Björkander redogjorde för myrens säregenheter. I stället gjorde man ett uppehåll vid Bara öde kyrka, varefter återresan till Visby ägde rum.
På kvällen var middag anordnad på I 18, där kronprinsen uttalade sin belåtenhet med besöket här och sin erkänsla för det resultatrika arbete, som nedlagts på det gotländska försvaret sedan han förliden höst besökte Gotland.
Prinsessan Sibylla intog som förut nämnts middag hos överstinnan Linde. (Källa: 1538)