Kungliga besök på Gotland Med anknytning till militära förband |
|||
|
![]() |
||
|
|||
Kronprins Gustaf besök 1888 |
|||
|
![]() |
||
Det sachsiska kungaparets besök på Gotland.
Furstebesöket i Visby 20-21 Juli. Så stod då staden smyckad i
festlig skrud, färdig att mottaga de höga gästerna. Himlen deremot
visade ingen benägenhet att visa ett leende ansigte. Tunga, oroväckande,
gråsvarta moln drogo upp från nordost, och öfver hafvet låg lägrad en
dimma så tät, att man understundom hade svårt att från skeppsbrokajen
skönja masttopparna i yttre hamnen. Då och då bröt visserligen solen
igenom, men endast för några ögonblick - och nå svepte dimman ånyo lika
tung och kall. |
|||
|
|||
|
|||
Prins Carls besök 1888 |
|||
|
![]() |
||
Prins Carl deltog i 1888 års generalstabsfältövning på Gotland. Hans uppdrag var att utarbeta förslag till befästningar i Tingstäde och i slutomdömet skrev han "bör på en rimlig tid och med beräkning av rimliga arbetskrafter kunna beredas en värdefull replipunkt för Gotlands försvar". |
|||
|
|||
Prins Carl anlände, såsom
bestämdt var, i lördags afton vid 3/4 6 tiden från Furubjers in till
Visby samt åkte direkt till landshöfdingeresidenset, der middag intogs
vid 6-tiden. Till denna, som ej alls hade någon offciel prägel - prinsen
hade särskildt undanbedt sig detta - voro inbjudna endast 7 eller 8
personer. |
|||
|
|||
|
|||
Konung Oscar II besök 1891 |
|||
|
![]() |
||
Konungen reser i afton kl 6 till Gotland med chefsfartyget "Drott" och kommer att stanna derstädes några dagar. H. m:t åtföljes på resan af statsrådet frih. Palmstierna, förste hofmarskalken grefve A. von Rosen, kabinettskammarherren öfverste G. A. Bråkenhielm samt såsom adjutanter ryttmästaren frih. von Essen och kaptenen frih. Åkerhielm. Konungen stannar två dagar i Visby efter sin ankomst dit, hvarefter utfärder komma att göras till Hemse med jernväg, vidare till Martebo skjutfält, Slite och Fårösund. Den 2 juli inspekterar konungen Gotlands infanteriregemente på dess mötesplats Visborgsslätt. H. m:t väntas återkomma till Stockholm söndagen den 5 juli på förmiddagen. - Från Visby skrifves den 27 dennes: För konungens mottagande börjar man nu att rusta lite hvarstädes i vår stad. På de offentliga byggnaderna, såsom residenset, artillerikasernen, artilleriförrådet m. fl. arbetas med uppsättande af flagg- och vimpelstänger. Enligt hvad försports komma också de enskilda husegarne, förbi hvilkas egendomar konungens väg går, att på lämpligt sätt pryda dessa. Äfven ute på landsbygden bereder man sig att gifva H. m:t ett festligt mottagande. (Källa: 1537) |
|||
|
|||
Redan kl ½ 8 f. m. den 1:s synes ångaren "Drott" på långt afstånd, medförande den höge gästen med svit. Och samtidigt började äfven folkskaror samla sig vid hamnen. Bakom landstigningsplatsen bildade artillerikåren under befäl af kapten Fahnehjelm häck. På södra sidan voro samtliga artilleri- och infanteriofficerare uppstälde och på motsatta sidan hade medlemmar af landsstaten samt presterskapet och stadsfullmäktige tagit plats. Då ängaren kl half 9 passerade vågbrytaren gafs salut från artillerikasernen, hvarefter infanteriregementets musikkår från bryggan vid badhuset uppspelade folksången. Vid landgången möttes konungen af landshövding Poignant med fru, biskop von Scèele och borgsmästare Een, hvarefter han äfven skakade hand med åtskillige af de öfriga herrarna. Artillerikåren skyldrade gevär hvarpå efter ett "lefve konungen", följde ett kraftigt fyrfaldigt hurra. H. Maj:t glömde icke heller att fryntligt helsa på den nyfikna folkmassan. (Källa: 1174) |
|||
|
|||
Midsommaraftonen år 1891 rådde det på Kungl Gotlands infanteriregementes lägerplats Visborgs slätt en ivrig verksamhet. På förmiddagen exercerades och gnoddes det med liv och lust, men under återstoden av dagen putsades, fejades och kläddes det över allt, varjämte en del utvalda idrottsmän ivrigt tränade under ledning av kapten Schersstèn (sedermera överstelöjtnant och regementsbefälhavare för dåv. I 27) samt sergeanten vid Klinte kompani Alfvengren. Vis lägervakten mitt emot "stabspaviljongen" reste man en ståtlig äreport. Det var också en i regementets annaler ovanlig händelse som förestod, ett besök av H. Maj:t konung Oscar II. Reveljens glada smatter på midsommardagens morgon väckte oss till en strålande, ganska varm dag. ett äkta svenskt "kungaväder". Då och då kom det en frisk bris från havet. Efter det högtidliga avlämnandet av regementet, bataljonerna sammanslagna till en övningsbataljon under befäl av den äldste majoren, greve A. F. Cronstedt, vilkens dånande kommandostämma hördes vida omkring, utfördes det först formell exercis och därefter en stridsövning, anfall söderifrån mot markerad fiende, vilken höll en ställning på åsen norr om övningsfältet. Förmiddagens övningar avslötos med en förbimarsch, defilering i parad, sedan bataljonen samlats och formerats öster om den s k Ekstängen, en tallskog vid landsvägen på fältets västra del, numera benämnes denna "lägerskogen". Före och under defileringen användes volontärrekrytskolan, till vilken författaren av detta ungdomsminne då hörde, till avspärrande av den del av fältet, där dagens glansnummer skulle äga rum. Här stodo vi nu volontärer med tio stegs luckor på två långa led samt hade ett ingalunda lätt arbete med att hålla folkmassorna tillbaka. Konungen med svit och militärbefälhavaren, överste von Hohenhausen med stab, hade fattat posto mitt emot den vackra minnesstenen, vilka konung Oscar den förste under Krimkriget 1854-56 förlänat Gotlands dåv. trupper, den s k "nationalbeväringen". Bäst det var kommer en hederlig danneman med sin äkta hälvt, vilken i sista stund greps av längtan att komma över till den andra sidan, där konungen befann sig, just då bataljonens tät närmade sig "med fladdrande fana och klingande spel". I sista minuten lyckades vi hejda gumman, som hennes man tog i armen, i det han varnande sagt: "Naj! Naj! Mor, du får int ga förbi parentejsen, naj!, Den på en gång komiska och spännande situationen utlöstes i en skrattsalva från de närstående.
Övningarna blevo sedan föremål för majestätets kritik, varvid det ej sparades på lovord. Att den enskilde mannens utbildning under den dåvarande allt för korta övningstiden var behäftad med stora brister är ju självklart. Men dessa märktes föga under övningen i bataljonsförband. Att i övrigt majestätets beröm delvis var berättigat, därpå fingo vi snart nog ett eklatant bevis.
Efter någon till, författaren hade då ryckt in som elev vid volontärskolan å Karlsborg, kommer min gamle vän, Carl A. Stackelberg, in i mitt logement, där jag satt i min säng i kakelugnshörnet ganska slö efter den ansträngande exercisen på "Harpan" under förmiddagen, sticker till mig Stockholms Dagblad och säger, "Hör du, Stål, ni måtte rett er ganska bra vid kungainspektionen där nere på Visborgsslätt i somras. Läs där!" Den ifrågavarande artikeln var en beskrivning över kungaparaden av en tysk tidningsman, troligen reservofficer, och översatt ur Berliner Tageblatt. Denne hade varit på turistbesök i Visby vid midsommartid och bevistad kungabesöket. Hans artikel överfödade av beröm, det var nästan "för mycket blommor." Den smärte ståtlige och kraftige svensken är ju också", hette det bland annat, "i hög grad lämpad till soldat!" Ordet "ståtlig" hade nog i det fallet sitt stora berättigande, ity att den dåtida inskrivningsstatistiken utvisade, att medellängden för Gotlands unga "kamrater i vapenrock" var 1.81 meter. Man förstår tyskens förundran. då minimilängden för det till tyska gardesinfanteriet uttagna manskapet var endast 1.67 meter. Fullkomligt entusiasmerad syntes artikelförfattaren vara över de under eftermiddagen hållna idrottstävlingarna, varvid givetvis huvudvikten lades på de speciellt gutniska idrottsgrenarna: pärk (både fram- och bakpärk) varpakastning, stångstörtning och hankdragning, vilket senare kraftprov då för tiden var mycket populärt under de frivilliga sportövningarna i furuparken framför "dödra baracken". Han uttalade sin förundran över att konungen gick omkring överallt och på vänligaste sätt språkade med än den ena, än den andra av de tävlande och funktionärerna, samt att officerade och underofficerare med liv och lust deltogo i manskapets tävlingar. Sådant förekom ej i Tyskland på den tiden. Särskilt uppseende väckte den jättelike sergeanten Johan A. Alfvengrens prestationer i stångstörtning mm. Tilläggas må, att under den därpå följande kungamiddagen i officerspaviljongen kungssången utfördes på det sätt, att regementets "mästersångare", dåvarande löjtnanten Axel Fredrik Norrman, föredrog första versen solo, varefter samtliga närvarande instämde i andra strofen. Vilken unika hyllning lär hava vunnit konungens varma gillande.
Så var då kungabesöket på "gotlänningarnes" mötesplats snart ett minne blott, men ett ljust och angenämnt sådant, ett minne för livet. Knut-Gustaf Stålhandske (Källa: 1175) |
|||
|
|||
|
|||
|
|||
Konung Gustaf V besök 1914 |
|||
|
![]() |
||
|
![]() |
||
Det var en strålande septemberdag 1914 alltså i krigets början som konungen ombord på pansarbåten "Oscar II" eskorterad av en jagare anlände till Visby. "Oscar II" ankrade på redden och konungen med svit, i vilken märktes krigsminister Mörcke, fördes av jagaren in i Visby inre hamn, vid vars kaj det till Visby förlagda landstormskompaniet stod uppställt. Kompaniet stod under befäl av majoren i armén C. A. Mellerborg och var fördelat på två plutoner, av vilka den första till förläggningsplats hade gamla artillerikasernen i Visby och den andra låg på Visborgs slätt. Nu stod som sagt kompaniet uppställt för att mottaga konungen och framför stod dess chef och som plutonchefer undertecknad för första och lantbrukaren C. K. Gahnberg i Tofta, en märkesman inom den frivilliga skytterörelsen, för den andra plutonen. Vi hade alla linjearméns blå uniformer och framträdde i allt i oklanderlig mundering, vilket föranledde kungen, som vid landgången mottogs av militärbefälhavaren, generalmajor Bergström, landshövding Roos och biskop von Schele, att spörja: - Är det här landstorm? Han hade tidigare varit i kontakt med landstormen i Stockholms skärgård, och där uteslutande sett "gubbar" i hattar och armbindlar. Han blev därför överraskad och imponerad vid anblicken av den gotländska landstormen. Kungen passerade kompaniets front, ställde frågor till en och annan av mannarna om deras namn, civila sysselsättning och hur de trivdes i landstormstjänsten. Sedan inspektionen avslutats och vi hurrat för kungen, skulle han och hans sällskap i bilar bege sig till Tingstäde, Gotlands centrala fäste, en motsvarighet till fastlandets Karlsborg. Det uppgavs att det inte var meningen att biskopen skulle följa med på färden men då kungen i förbifarten uttalade: - Du följer väl med!? svarade biskopen: - Som Ers majestät befaller! och steg in i bilen. Efter besöket i Tingstäde styrde åter bilarna mot staden, närmare bestämt residenset, där middag intogs. Jag fick i uppdrag att verkställa vissa kommenderingar i anledning av kungabesöket, bland annat av två mannar som vid bilarnas ankomst från Tingstäde skulle stå med för fot gevär vid porten till residenset. Det fanns i plutonen två bankdirektörer, Gustaf Holmquist i Handelsbanken och Sigurd Melin i Gotlandsbanken. Nu brukade kungen när han på sätt som här passerade en enskild soldat ofta fråga efter hans namn och yrke. Det var meningen att han nu skulle ha fått till svar först från den ene och sen från den andre: - Bankdirektör, Ers majestät. Emellertid hade sällskapet blivit försenat i Tingstäde, så att kungen inte hann att göra några frågor i förbifarten. Kungen var under hela dagen vid bästa humör och under middagen konverserade han livligt. Han meddelade att både tyska och ryska försvarsledningarna officiellt underrättats om hans färd till Visby, Östersjön var ju som sagt krigsskådeplats, men i alla fall kunde ju resan anses i viss mån spännande. Och kanske inte helt riskfri "om krigsfartyg tillhörande någon av de stridande flottorna under natten kommit i vår väg och inte känt igen oss". Biskop von Schele som satt mitt emot kungen och i sällskaplig samvaro kunde vara ganska frispråkig inföll: - Men Ers majestät är väl inte rädd! Kungen tyckte förmodligen att detta var alltför frispråkigt, ty han bytte omedelbart om samtalsämne. (Källa: Gustaf Svedman) |
|||
|
|||
|
|||
|
|||
Konung Gustaf V besök 1925 |
|||
|
![]() |
||
Redan strax efter kl. 12 ryktades det i staden, att den svenska flottan syntes och efter en kort stund voro alla mot hamnen ledande gator fulla av folk, som ville bevittna fartygens ankomst. Kl 1 låg också den stolta armadan förankrad på redden och runt omkring dem svämmade en mängd småbåtar utgörande ett livligt inslag i den vackra tavlan. Eskadern omfattade pansarskeppen "Gustaf V", "Drottning Victoria" och "Sverige" samt jagarna "Wrangel", "Wachtmeister", "Vidar" och "Ragnar". En stund senare gick lotsjakten ut till fartygen medförande hovmarskalken Rålamb, vilken tidigare rest ner till Gotland, jämte t. f. regementschefen vid I 27 överstelöjtnant Geijer. Vid 2-tiden var allt i sin ordning vid landstigningsplatsen för konungaparets mottagande. Där hade uppförts en vacker äreport av monumental hållning, och där voro nu samlade stater och kårer med landshövding Roos i spetsen, vidare biskop Rundgren, ärkebiskop Söderblom samt officerskårerna under general Tell Schmidt m fl. Ett honnörskompani ur I 27 under befäl av kapten Fahlström stod uppställt och dess fanor fladdrade muntert för den ljumma sommarbrisen. För övrigt var det rymliga hamnområdet fyllt med åskådare i tusental. Tåget söderifrån hade på morgonen medfört c:a 2000 personer i 49 vagnar och norrifrån omkring 700 passagerare. Vid 1/2 3-tiden syntes jagaren "Wrangel" gå upp intill sidan av pansarbåten "Gustaf V", varifrån Konungen gick ombord, varefter hon fortsatte mot "Drottning Victoria", där drottningen embarkerade för att sedan anlöpa "Sverige" och hämta återstoden av den kungliga uppvaktningen innan jagaren styrde kurs mot inre hamnen. Då den närmade sig kajen syntes Konungen och Drottningen på kommandobryggan, Konungen iförd enkel generalsuniform. Drottningen besvarade vänligt viftningarna från folkmassorna i land, från vilka även hurraropen rungade de kungliga gästerna till mötes. Efter det att landstigningen ägt rum och kungaparet en stund underhållit sig med de mottagande, framträdde landshövding Roos och hälsade majestäterna välkomna och avslutade sitt tal med att utbringa ett fyrfaldigt leve för kungaparet varefter infanterimusiken intonerade Kungssången. Konungen besvarade hälsningen och förklarade, att det var Drottningen och honom ett nöje att tillsammans få besöka det väna Gotland och bad gutarna vara övertygade om att de känslor, som landshövdingen å öinnevånarnas vägnar framburit, funno livligt gensvar i hans och drottningens bröst. |
|||
|
|||
|
|||
|
|||
Senare samma dag mottog Hans Maj:t infanteriregementet ute på Visborgsslätt. Den regementsorder, som reglerade besöket ge vi här några utdrag ur: Regementsorder n:r 35. 1. Deras Majestäter Konungen och Drottningens ankomst till Visby: Deras Majestäter Konungen och Drottningen komma att den 26 - 28 dennes besöka Visby och landstiga i Visby hamn den 26 kl 2,30 em. Med anledning härav anbefalles följande: a) Paradering m m. Den 25. dennes skall ett område som angives å en till cheferna för I. och III. bat samt Löjtnant Sellergren överlämnad skiss samt ett område vid förvaltarebostaden avstängas medelst linor och pålar, vilka regementsväbeln utlämnar å exercisfältet. Vaktmanskapet - Furirerna l/K Jakobsson (beriden), 5/3 Persson, 5/5 Björkman, v. korpr. 4/K Viberg (beriden), 4 underbefäl från A 7 (beridna) samt 16 man ur trängkompaniet - skall kl 1 em anmäla sig hos Löjtnant Sellergren vid kanslihuset i och för instruktion och biträde vid avstängningen. Honnörsvakt. Kl 1,15 em skall honnörsvakten hos Hans Maj:t Konungen - Löjtnant Löwenborg med en av regementets fanor samt sammanslagna 2. och 5. kompanierna under Kapten Fahlströms befäl - avmarschera till hamnen i Visby. Kapten Fahlström erhåller lördagen den 25 å tid, som senare meddelas, av Militärbefälhavaren anvisning å uppställningsplats vid hamnen. Kl 1,15 em avmarscherar musikkåren från förvaltarebostaden samt anmäler sig vid hamnen hos Kapten Fahlström. Samtliga officerare skola bära vaktbrickor, vilka före avmarschen från kaserngården tillhandahållas av dagkaptenen och omedelbart efter återkomsten återlämnas till denne. Program överlämnas till Kapten Fahlström och musikdirektören. Paradering. Kl 3,55 em mottager jag regementet å exercisfältet, formerat och uppställt på sätt, som där anvisas vid uppställningen den 24 dennes. Klädsel: Officerare, underofficerare och musikkåren stor parad, uniform m/ä, truppen i övrigt uniform m/10 med gevär och ammunitionsgördel, (icke parad), beridna till häst, kulspr. komp och granatkastarplutonen anspända. Efter förbimarsch för Hans Maj:t Konungen samlas officerare och underofficerare framför kanslihuset fanvakten och bataljonsstaben samt kulspr. kompaniets transportmanskap med hästar och fordonupplösas, landstormsbataljonen marscherar genom grinden vid stallet in på kaserngården, där vapen avlämnas, fanorna placeras i ordersalen. Kompanierna formera häck under befäl av äldsta underbefälet utefter vägen, som från järnvägsstallarna förbi soldathemmet leder mot Visby, med ett led på vardera sidan vägen och med 3 stegs luckor mellan karlarna, kompanierna sinsemellan i samma ordning från Visby räknat, som de haft under förbimarschen velocipedbataljonen närmast Visby. Så snart Deras Majestäter mottagits framför kanslihuset och inträtt i detsamma förflyttar sig underofficerarna till sina kompanier. Officerare göra sådan förflyttning i så god tid att de äro på sina platser för honnörsgivning då Deras Majestäter passera. Allt efter som Deras Majestäter på färd till staden passera kompanierna, vilka då skola vara formerade till parad och hava intagit "Skyldra gevär", utbringa kompanicheferna "Leve Konungen och Drottningen", vilket av truppen besvaras med fyrfaldigt hurrarop. Härefter marscherar kompanierna till resp. förläggningar och upplösas. Särskilda bestämmelser. b) Utspisning, gäster m m. Den 26. kl 6 em utspisas landstormsbataljonen- 810man - med middag i matsalen. Samma dag äro 250 st underbefäl och manskap från kusteskadern inbjudna till regementet. Som vägvisare för dessa skall en furir från l. bat infinna sig vid hamnen i Visby kl 7 em. Kl 8 em utspisas regementets manskapspersonal och de inbjudna gästerna med kaffe i matsalen, varefter dans till vilken manskapet äger inbjuda damer och servering av förfriskningar pågår i gymnastiksalen till kl 11 em. Till gymnastiksalen äga civilklädda män och gossar ävensom flickor under 14år icke tillträde. Tapto gives kl 11,30em och tystnadssignal kl 12 midnatt. Serveringen av landstormsmännen och de inbjudna gästerna verkställes med personal ur trängkompaniet. c) Löjtnant Lindeborg ställes under den 26. - beriden genom stallofficerens försorg - till Kapten Schougs förfogande. d) Vapenofficeren skall den 26. kl 12 midd. å kaserngården tillhandahålla den frivilligt uppsatta landstormsbataljonen 810 st gevär, vilka efter paraderingen återlämnas på samma plats. f) Kl 4.30-7 em skall den ordinarie vakten vid kanslihuset utsätta dubbelpost med en man framför vardera vaktkuren. Under samma tid gör vakten ej gevärsgång. |
|||
|
|||
|
|
||
|
|||
En av deltagarna vid tillfället löjtnanten Elof Lindeborg berättar här nedan om hur besöket gestaltade sig ute på Visborgsslätt. "Mina personliga minnen beröra endast själva paraderingen och då närmast den landstorms- och skyttebataljon på omkring 800 man frivilliga, vilken dåvarande kaptenen Carl Schoug hade lyckats samla, där jag var kommenderad som adjutant. Den frivilliga personalen samlades under förmiddagen på Slätten och fick efter beväpning mitt på dagen en timmas övning i uppställning och förbimarsch. Vid uppställningen kl 03.45 placerades bat till vänster om I 27 och A 7, vilka formerats för mottagningen på exercisfältet i höjd med förvaltarbostaden och front mot nordväst. Kungen kom i bil till Kungsladugården, där uppsittning till häst skedde varefter Hans Maj:t jämte Stab galopperade fram för mottagning av militärbefälhavaren och truppförbanden i ordning från höger. Drottningen, som satt kvar i bilen, följde efter i denna. Konungen hälsade trupperna och fick ett rungande "Gud bevare Konungen" till svar. Bataljonen, vilken f ö räknade större numerär än båda truppförbanden tillsammans, förde förutom landstormens Svenska flagga, Gotlands skytteförbunds stora, otympliga och fruktansvärt tunga standar. Standarförare var herr Gustaf Falck, som gjorde ett verkligt kraftprov genom att hålla den tunga pjäsen till hälsning under hela mottagningsceremonien. Denna drog emellertid ut på tiden, särskilt som drottningen lät sin bil fara framför fronten. När den kom till bataljonen märkte kungen, att Falck började darra på manschetten, och befallde kapten Schoug låta fanförarna vila sig. Efter mottagningen tog Kungaparet plats omedelbart väster om förvaltarbostaden, och förbimarsch skedde på vägen från kasernerna mot Kungsldugården. Då den frivilliga bataljonen kom hälsades den med applåder från åskådarna. Drottningen, som redan vid denna tid led av ohälsa, steg ur bilen och åsåg stående ceremonin. Enligt uppgift från någon i uppvaktningen, var detta ett bevis på Hennes Maj:ts stora uppskattning av förbandet, vilket under de närmast föregående åren icke vederfarits något annat förband i liknande situation. Det lär även ha varit sista gången i livet, som drottningen på detta sätt visade sitt nådiga välbehag. Då förbimarschen avslutats samlades off och uoff framför Kanslihuset för att föreställas för kungaparet. - Under denna ceremoni hände f ö en episod, som länge efteråt roade offkåren. En löjtnant tänkte - trots föregången instruktion - icke på den långa plymen i mössan, när han skulle placera den obligatoriska handkyssen på drottningens hand. Han bugade sig rätt fram med resultat, att "hästsvansen" helt respektlöst och etikettsvidrigt sopade över Hennes Maj:ts ansikte. Vad drottningen tänkte om den stackars löjtnanten och om den som bar ansvaret för hans instruerande, kunde icke märkas ens genom ett försök att undvika kollisionen med plymen eller genom någon som helst ändring av ansiktsuttrycket. Lika majestätiskt oberörd skred hon vidare! Det Höga Herrskapet intog te i offmässen. De långa ceremonierna - och kanske även paradplymen hade tagit på drottningens krafter, så att hon måste vila sig en stund i det inre rummet av gamla mässvåningen (innanför ordenssalen - numera förenat med denna genom ett valv). Före avfärden skrev konungen och drottningen sina namn på en i planteringen utanför kanslihuset rest stor kalkstenshäll där senare namnen kommo att inhuggas till minne av besöket. Härmed avslutades det kungl. besöket på gamla I 27". |
|||
|
|||
Dåvarande sergeant Jansson vid 9. komp "minns särskilt mottagningen av off och uoff med damer, vilken skedde utanför kanslihuset, sedan förbimarschen på övningsfältet var över. Kungen och drottningen tog alla i hand och kungen hade ett ord till var en icke minst till serg Hertzman, vilkens bröst pryddes av skyttemedalj, Konungen frågade: Var har Du fått tag på den där fina slanten, och därvid blev den rodnande H. åter försatt till sunda vätskor, sedan han på kungens tidigare fråga varifrån han var utan betänkande angivit den något diffusa födelseorten Östergötland. Bland övriga festligheter var även en konsert i S:t Nicolai ruin i Visby. Sångarförbundet och några andra smärre körer konserterade men ur regementets synpunkt var det intressantaste, att en kör sammansatt av befäl och vpl (40 man), lär ha tillvunnit sig kungens speciella ynnest". |
|||
|
|||
Furiren A. Jakobsson berättar, "att han var kommenderad som beriden vakt vid skyttepaviljongen, där en massa folk hade samlats vid den för trafik avstängda vägen. Kungen med de övriga skulle färdas till Kungsladugården i bil där kungen skulle stiga till häst för att taga mot trupperna. Först i bilkaravanen kom en öppen bil med, dåvarande landshövdingen Roos stående i full uniform och omgiven av fyra poliser vilka med viftningar till åskådarna försökte förmå dessa att lämna vägbanan fri. Men många, som hade en dimmig uppfattning om utseendet på kung Gustaf, tog för givet, att den fina herrn i bilen var just densamme, varför hans bil, anlände till Kungsladugården fylld med blombuketter under det att kungens bil, som kom längre bak i kortegen hade en mycket sparsam blomsterhyllning. Senare, när de kungliga drack te på offmässen, tjänstgjorde förvalt Jakobsson som vakt vid de rep, som voro uppspända från Donners Hage till kanslihuset. Bakom sig hörde J. en kvinnlig röst av folket, som yttrade sig om drottningen: "Jag skall aldrig glömma hur enkel drottningen var, våran riksdagsfru hemma är mycket finare". Förutom minnesstenen framför kanslihuset hänger i matsalen på officersmässen en oljemålning av konungen skänkt vid detta tillfälle. Sam avslutning av dessa rader om kungabesöket, skall här blott erinras att detta var sista gången, som gamle Kung Gustav V besökte vårt regemente". (Källa: 1426) |
|||
|
|||
|
|||
|
|||
Kronprins Gustaf Adolfs besök 1940 |
|||
|
![]() |
||
Kungliga besöket avslutat. Stora människomassor vid båten i går afton. Kronprinsen samt prinsparet
Gustaf Adolf och Sibylla avreste jämte uppvaktning härifrån i går afton
med ångf. Drotten, som avgick kl. 10 e. m. Som väntat var fylldes kajen
med folk, som ville se det furstliga besökets sista akt. Mönstergill
ordning rådde. |
|||
|
|||
|
|||
|
|||
|
|||
|
_________________________________________________________________________________________ |
Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig. Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper |
Till huvudsidan Kontakta sidansvarig |