|
42. Pansarbilkompaniet Fältpostnummer 42035 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
 |
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
 |
 |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
På Visborgs slätt |
Pansarbil m/1941 i Hangvar på Gotland 1944 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
I april 1944 överfördes 42. pansarbilkompaniet till Gotland. Det hade just genomgått grundutbildning vid P 3 Strängnäs och skulle fullgöra sina sex månaders beredskapstjänst. Fr o m 1 april 1944 övertog P 1 G mobiliseringsansvaret från P 3. Kompaniet grupperades i Tingstäde och bestod av en pansarbilpluton, en gevärspluton, en tung pluton, kompanitross och kompanistab. I den senare ingick en 20 mm pansarvärns/luftvärnskanon, motorcykel grupp och pionjärgrupp. Kompaniet var egentligen endast en pluton men var förstärkt med en gevärspluton och en tung pluton, båda var motoriserade. Pansarbilplutonen bestod av fyra, samt en i reserv, svenska pansarbilar modell 1941, Pb m/41 "Irland" med nummer 946, 947, 948, 949 och 950. De kallades så eftersom Landsverk egentligen tillverkat dem för Irland, men med kriget hade de beslagtagits för svenska behov. Typen var något större än Pb m/40 som varit på ön 1941. Den hade två bakaxlar men hade försetts med samma kanontorn i vilket den alltså förde en 20 mm automatkanon och kulsprutor. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Irland använde KP-bilar i Congo och önskade en sådan till sitt museum och ett utbyte skedde 1998. Den finns nu på Gotands försvarsmuseum. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Pansarbilars egenskaper (Ur Soldatinstruktion för pansartrupperna 1944) Pansarbilen är ett pansrat, oftast hjuldrivet stridsfordon. I utlandet förekomma även modeller med banddrift. Pansarbilens pansar är i regel av mindre styrka än stridsvagnens men skyddar mot eld från gevärskalibriga vapen. Pansarbilen utmärker sig för stor hastighet på väg, upp till 80 km/tim, och god vändbarhet samt någon framkomlighet i lätt terräng. Allt efter storleken betjänas pansarbilen av 5 eller 6 man. Bestyckningen utgöres av kanon och 2 eller 3 kulsprutor. Besättningen är utrustad med pistol och handgranater. I pansarbilen finnes dessutom kulsprutepistol. De svenska pansarbilarna utgöras av pansarbil m/3l, m/40 och m/41.
Pansarbilmaterielens handhavande och vård Pansarbilmaterielen är dyrbar och svår att reparera eller ersätta, varför personalen måste vara väl förtrogen med handhavandet och vården av densamma. Det åligger därför varje pansarbilsoldat att medverka till att materielen icke utsättes för onormala påfrestningar eller onödig förslitning samt tillse, att skador och felaktigheter på materielen i god tid bli upptäckta, anmälda och avhjälpta. Gruppchef är närmast ansvarig för att pansarbilen med tillhörande materiel (vapen, radio m m) rätt vårdas och att anbefallda åtgärder komma till utförande.
Körning med pansarbilar. I allmänhet Körning av pansarbilar ställer stora krav på föraren. Förbandets stridsvärde är i hög grad beroende av den enskilde förarens förmåga att rätt handha sin pansarbil och hans omdöme och skicklighet att framföra densamma. Det är av största vikt, att föraren vid körning av pansarbil iakttar följande: att ofta kontrollera att instrumenten på instrumenttavlan visa normala värden; skulle så icke vara fallet, skall orsaken snarast efterforskas, att ge akt på styrinrättning och bromsar, att om rök eller lukt förmärkes i förarrum eller torn, snarast efterforska orsaken och avhjälpa felet, att alltid använda "dubbeltramp" vid växling. Vagnen startas på den växel, som efter omständigheterna anses lämplig. Start på för hög växel är olämplig, enär kopplingen utsättes för onödigt slitage. Vid körning på landsväg skall, därest ej det taktiska läget kräver stridskörning, pansarluckan framför föraren vara uppfälld samt en man stå i tornet. Körning i terräng skall äga rum endast i undantagsfall och bör om möjligt föregås av rekognosering. Vid körning med pansarbil m/41 iakttas: att vid körning i terräng bandaggregatet i regel påmonteras på de dubbla bakhjulen, att vid bakåtkörning i förening med kurvtagning bakvagnen styres nära den inre vägkanten.
Pansarbilpjäser Pansarbilpjäserna äro kulspruta m/14-29 och m/39 strv samt 20 mm automatkanon m/40. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Pansarbil
L-180 tillverkades av AB Landsverk i Landskrona. Före 2. världskriget
levererades 35 st till Holland, 2 st till Danmark, 1 st till Finland, 2
st till Estland samt 8 st till Irland. 
| _________________________________________________________________________________________ |
|
Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig. Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper |
| Till huvudsidan Kontakta sidansvarig |