|
Fokkerplan störtar vid Högklint 1/8 1938. Föraren drunknad, mekanikern räddad. S 6. Fokker C.V-E. Regnr: 36 |
|||
 |
|
||
|
S 6.
Fokker C.V-E. Tillverkare: Nederlandse
Vliegtuigenfabriek, Amsterdam. Numrerat 36.
Levererat till F 3 Kungl. Östgöta flygflottilj den
2/7 1928.
Totalhaveri vid Gotland den 1/8 1938. Märkning 3-8.
Besättningen flygförare furir
Harry Ehrnbring omkom,
flygspanare vicekorpral
Åke J. Kahlin räddade sig med
fallskärm. |
|||
|
Hav 18/1938. Haveri med fpl typ S 6 Nr 338
1/8 1938.
Beslut. Haveriet
har icke uppkommit på grund av material- eller
konstruktionsfel. Den sekundära orsaken till haveriet är, att dk endast var delvis urmonterat i ifrågavarande fpl, vilket medförde, att trumman, när den hoppade ur sin lagring och kastades fram mot dkspakhylsan, pressade densamma framåt, varvid fpl tvingades i dykning. Trycket på hylsan har därvid sannolikt varit så stort, att föraren icke förmått häva dykningen utan sett sig nödsakad beordra fpl övergivande. Betryggande föreskrifter för dk i fpl (bl.a. i samband med målbogsering) funnos icke vid haveritillfället men ha senare utfärdats (OSF bil 11). Fplbesättningen har icke varit iförd flytvästar, ehuru bestämmelser härom funnos utfärdade. Haveriet skall icke bliva föremål för handläggning vid krigsdomstol.
Stockholm den 18. Mars 1941. T. Friis. Chef för flygvapnet. / B. G.
Nordenskiöld.
KUNGL ÖSTGÖTA FLYGVAPNET FLYGFLOTTILJ Inkom den 10/1 1939 FLOTTILJEXP N:r Hav 18:1/38 Avd I Nr 8
Protokoll, hållet vid haverikommissionens sammanträden följande dagar med anledning av haveri utanför Högklint å Gotland den 1 augusti 1938 med fpl, typ S 6 nr 8 (nr 338).
Den 2 augusti 1938. Efter muntlig order, sedermera bekräftad genom flygvapenorder nr 63, avreste flygvapnets haverikommission den 1 augusti 1938 till Visby med anledning av ett sagda dag utanför Högklint inträffat haveri med fpl, typ S 6 nr 8 (nr 338), varvid flygplanets förare, furiren nr 33/F 3 Nils Harry Arne Ehrnbring, omkom genom drunkning. I kommissionen ingingo enligt ordern följande ledamöter: överstelöjtnanten von Porat, ordförande, kaptenen Berg, flygingenjören 1 gr Hultström samt revisorn Ljunggren, tillika sekreterare. Ordföranden, som från sin tjänstgöringsort Skillingaryd flygledes avreste till Visby, anlände dit på em den 1 augusti 1938. Kommissionens övriga ledamöter ankommo på morgonen den 2 augusti med båt. Kommissionens ledamöter begåvo sig direkt till flyghangaren vid Visborgs slätt. Ordföranden anmälde, att han från chefen för Kungl. Gotlands Artillerikår emottagit dels avskrift av ett så lydande ”Protokoll hållet vid förhör i anledning av flygolycka. Visby den 1. aug. 1938.
Till Chefen för flygvapnet.
Närvarande: Kårchefen, Översten Greve C.G.D. Hamilton, förhörsledare, Kapten A.M. Eriksson, protokollsförare, ” von Koch Sergeant Starck ” Söderström Vicekorpral Kahlin samt ett antal civila (jfr nedan), förhörsvittnen.
Sergeanten Starck berättade, att det förolyckade flygplanet den 1/8 stod till förfogande för luftvärnskulsprutekursen för målflygning, att planet efter telefonrekvisition från chefen för sagda kurs iordningsställts för flygning, att order utfärdats att förutom för övningen erforderlig materiel flytvästar skulle medföras av besättningen, (I marginalen finns ditskrivet för hand, ”Av vem?” ) att flygplanet 1. gången startade kl. 9,30 med furiren Ehrnbring som förare och vicekorpral Kahlin som spanare, att
flygplanet landade omkring kl 10,00 på grund av fel
i utlösningsanordningen för ”målkorven”, att flygplanet ånyo startade omkring kl. 10,15, att han själv observerade flygplanet tills det nådde omkring 300 m höjd, att intet anmärkningsvärt därvid märktes, att någon
minut senare en vpl flygmekaniker som vistades på
flygfältet (startplatsen) ropade ”en
fallskärm!” att han därför startat med annat flygplan för att undersöka förhållandet från luften, att han därvid varseblev vrakspillror ett par hundra meter från strandkanten sydväst om Högklint, att han därefter snarast landade och underrättade behöriga myndigheter.
Vicekorpral Kahlin berättade, att han beordrats som spanare i det förolyckade flygplanet, att han då flygplanet befann sig på 300 – 500 m höjd efter klartecken från föraren släppt ut den som skjutmål avsedda ”korven”, att han strax därefter märkte att lintrumman hoppade ur på vänstra sidan och klämde till hållaren för spaken (dubbelkommano-), (I marginalen finns ditskrivet för hand, ”Drogs den framåt?”) att han sökte få fast pianotrådsavbitaren för att klippa av wiren, att han då han höll på med detta hörde order från föraren att hoppa ur planet, att han såg föraren hoppa, att han såg, hur förarens skärm började utveckla sig, att han själv slungades ur, att han utlöste sin fallskärm, vilket gick lyckligt, att han själv vinkade i luften åt föraren, och att han såg föraren vinka, att han strax därefter nådde vattenbrynet, att han lyckades lösgöra sig från skärmen, att han lyckades simma fram till en flytande vingdel och klamra sig fast på denna tills han upphämtades i en roddbåt, att han ej såg någonting av föraren sedan denne nått vattenytan, att flytvästarna medfördes, att han ej själv satt på sig flytväst, att han ej visste om föraren bar flytväst.
Kapellmästare Sandor, Snäckgärdsbaden, berättade, att han och hans maka, vilka båda sett detsamma, vistats vid Ygne. att de vid 10-tiden såg en flygmaskin bogserande en ”korv” flyga över Ygne. att de sett maskinen plötsligt störta hastigt snett nedåt, att de sett två personer hoppa ur planet, att en fallskärm genast utvecklat sig, en skärm åter endast ”till hälften”, att hoppen utförts medan maskinen ännu var över land från omkring 150 m höjd, att de sett fallskärmshopparna vinka åt varandra och att de trott att hoppen utfördes som övning, att de så hört en knall, då maskinen slog i vattnet (omkring 500 m ut), att de förstått att en olycka inträffat, att de rusat ned till stranden och satt ut en båt, att de såg en fallskärmshoppare (= spanaren) på maskinspillror, att de rodde dit och tog iland denne, att de icke sågo något av föraren, att de icke märkt något fel med maskinen före eller under störtningen.
Sjukvårdsman Holmgren, Sankt Olofs sjukhus, Visby, berättade, att han sett flygplanet över Högklint, (mer än 150 m högt), att han strax därefter sett en fallskärm sväva i luften, att han också hört en knall.
Snickare Edmark, Högklint, berättade, att han sett flygplanet gå över klinten, att han plötsligt hört en smäll och så sett planet hastigt falla rakt ned.
Reseombudet Sven Blomqvist, Hallbro, berättade, att han från sitt fönster sett hur en flygmaskin störtade rakt ned i havet, att han sett en fallskärm dala genom luften.
Studeranden Lars Sundahl, för tillfället boende i Rövarliljas håla, (sic) berättade, att han i luften såg en fallskärm, att han i vattnet såg två fallskärmar, att han sett den ena i närheten av flygplanets ena vinge, att han simmat fram till den andra på omkring 100 m avstånd, att han sett en person vinka vid sistnämnda skärm, att denna plötsligt försvunnit, att det tagit omkring 8 min från det han först såg fallskärmen till dess flygaren försvann.
Studeranden Storm, Hästgatan 5, Visby, berättade, att han sett flygplanet flyga över Högklint, att han hört en hård smäll och strax därefter sett ”korven” veckla ut sig, att han strax därefter sett en person hoppa ur planet, att han så åter hört en skarp knall.
Skolynglingen Ivar Olsson, Fridhems barnhem, berättade, Att han sett två fallskärmar utvecklade i luften.
Kapten von Koch, chef för lvkspkursen, meddelade. Målflygning för lvkspkursen hade rekvirerats med start kl 9,30, och hade börjat på fastställt klockslag. Sedan en skjutning verkställts skulle målkorv växlas å skjutfältet. Utlösningsanordningen fungerade trots förnyat försök ej; när flygaren på så sätt fått tre korvar på släp återvände han till Visborgs slätt. Omkr kl 10,00 kem telefon från sergeant Starck i hangaren att ny kabel måste lastas in och att start kunde ske om 10 min. Ungefär
en kvart senare kom sergeant Söderström på cykel och
rapporterade att han sett en fallskärm gå ned i
riktning mot Ygne. v. K. telefonerade då till
hangaren och fick klart för sig att en olycka skett.
Han utsände genast en personbil med sergeant
Söderström, en sjukvårdare och förbandsmateriel i
riktning mot Ygne – Kuse. Hans uppfattning var att
störtningen skett på land. Medförande ett 30-tal man, en tygarbetare samt linor m m åkte kapten v Koch därpå till Ygne.
Sergeanten vid I 18 D. Söderström anförde, att han var beordrad att övervaka upptagandet av mål (bogserande) på skjutfältet, sträckan Nasume – ”S 3”. Första gången utlöstes icke nytt mål varför maskinisten återvände till Visborgs slätt för utbyte av kabel. I väntan på maskinen hade han spaning norr ut, han såg då en fallskärm dala ned i riktningen, vad han antog, Ygne fiskeläge – Kuse, att han fortast avlämnade rapport angående saken till kursledaren kaptenen von Koch. att han på order av kaptenen von Koch utgick snarast med bil, utbildat sjukvårdsmanskap samt förbandsmateriel vägen över Suderbys – Kuse – olycksplatsen, att han där anmälde sig för majoren av Wetterstedt.
Protokoll från polisförhör i Västerhejde av t f landsfiskalen i Klintehamns distrikt bifogas. Visby som ovan Carl Gust. D. Hamilton Kårchef /Arvid Ericksson.” dels avskrift av nedanintagna
”Protokoll hållet vid polisförhör i Västerhejde den 1. augusti 1938. Sedan det till undertecknad t. f. landsfiskal i Klintehamns distrikt anmälts, att ett flygplan störtat denna dag vid Ygne fiskeläge i Västergarns socken, har undertecknad verkställt förhör med nedannämnda personer, vilka var för sig uppgivit.
Studerande Lars Sundahl i Ygne, Västerhejde socken, boende cirka 300 m från stranden, där olyckan inträffade. Strax efter kl 10 hade Sundahl befunnit sig i hemmet och därunder hört ljudet från en flygmaskin. Då denna flugit ett stycke, hade han hört en kraftig ”skräll” samt vänt blicken mot stranden och sett tvenne fallskärmar utveckla sig och sakta dala mot vattenytan. Han hade omedelbart sprungit ned till stranden och iakttagit tvenne personer ligga på vattenytan på långt avstånd från varandra. Av flygplanet hade ena vingen synts. Den ene hade befunnit sig alldeles intill detta och folk hade satt ut en båt, med vilken de rodde mot den senare för att försöka rädda honom. Den andre hade skrikit på hjälp, varför Sundahl genast sprungit efter stranden, tills han befunnit sig mittför den nödställde och kastat av sig kläderna och börjat simma ut mot denne. Innan han kastade sig i vattnet, hade Sundahl vinkat åt honom och denne hade vinkat tillbaka. Sundahl hade under det han simmat mot den nödställde haft mycket svårt att kunna iakttaga honom på grund av vågorna. Då Sundahl simmat cirka 300 m och befunnit sig cirka 150 m från flygaren, hade den senare försvunnit under vattnet. Sundahl hade fortsatt ut dit han sett den nödställde och simmat runt platsen för att söka efter honom för den händelse att han skulle komma upp igen. Efter en god stunds simmande hade han icke kunnat återfinna honom och därför simmat tillbaka mot land. På återvägen hade han mött några båtar, vilka rotts ut till platsen. Personerna i dessa hade fortsatt sökandet under ganska lång tid, men ej kunnat återfinna flygaren.
Reseombudet Sven Blomqvist i Hallbros, Västerhejde socken, boende cirka 1.500 m från stranden. Blomqvist hade denna dag strax efter kl 10 befunnit sig i sin bostad och iakttagit ett militärflygplan flyga över Nygårds och över Blomqvists bostad i riktning västerut. Då planet befunnit sig mellan Kuse och Högklint, han hade sett en s.k. flygkorv släppas ut efter planet, vilken befunnit sig helt nära planet, troligen beroende på att linan icke utvecklat sig. Strax därefter hade planet gjort en volt och gått med nosen mot vattenytan i cirka 90 graders vinkel mot horisontalplanet. Omedelbart därpå hade han sett en utvecklad fallskärm komma från flygplanet, vilken sakta dalat nedåt. Flygmaskinen hade, när den ändrat riktning, befunnit sig på cirka 300 meters höjd och i riktning mot havet. Blomqvist hade genast cyklat ned till stranden och på vattenytan sett delar av flygplanet samt folk, som voro sysselsatta med att rädda en person, som simmat i närheten av delarna. Blomqvist hade endast sett en fallskärm och endast en person i vattnet.
Fru von Schultz från Stockholm, för tillfället boende i en sommarstuga vid Ygne, belägen alldeles intill olycksplatsen. Fru von Schultz och hennes man hade vid ovannämnda tillfälle suttit å verandan och ätit frukost. Därunder hade de iakttagit en flygmaskin på ovanligt låg höjd och med färdriktning längs stranden. Då maskinen kommit ett stycke längre fram, hade de sett att något kastats från maskinen, troligen den s. k. korven. Strax efteråt hade maskinen börjat gå mot vattnet och tvenne flygare i fallskärm hade hoppat ur och sakta sjunkit mot vattnet. Fru von Schultz hade genast rusat ned till stranden och försökt anskaffa en båt och fått tag i en sådan, i vilken det emellertid ej funnits några klykor, och därför blivit nödsakad att lämna densamma. Under tiden hade flygarna nått vattnet. Samtidigt hade hon sett en båt komma ut och roddaren i denna hade rott mot personen, som legat närmst flygplanet. Sedan denne räddats, hade han rott mot den andre, men denna hade då redan drunknat. Såvitt fru von Schultz kunde iakttaga, hade den senare, när han kommit i vattnet, icke frigjort sig från fallskärmen.
Vice korpralen nr 55/F.3 Åke Kahlin från Malmslätt, för tillfället kommenderad till Visby. Kahlin
hade tjänstgjort som spanare å flygplanet. Åsyna vittnen till olyckan voro även kapellmästare Sandor å Snäckgärdsbaden och hans fru samt en fru Ytterberg, ägare till en tobaksaffär å Hästgatan, med vilken förhör begärts hos polisen i Visby. Enligt därifrån erhållet telefonmeddelande, har rapporten därom direkt översänts till haverikommissionen. Som ovan. Erik Jonsson.”
dels ock följande rapport:
”VISBY POLIS P.R. N:o 391/1938. RAPPORT.
Måndagen den 1 augusti 1938. I den å härvarande rapportjournalför den 1/8 har en så lydande rapport införts: ”Denna dag kl. 10:20 fm. inkom telefonmeddelande från Axel Österling, Hästgatan 18, att han omkring 10 min. tidigare, eller kl. omkring 10:10 fm. då han befunnit sig på Högklint observerat att en flygmaskin störtat i havet söder om Högklint och att två personer med fallskärm hoppat ur maskinen. Överkonstapel C. Bodin, som genast underrättades om förhållandet, rapporterade saken genast till Militärbefälet och Länsstyrelsen. Efter några min, begärde fröken Greta Vedin, Ygne fiskeläge att ambulans och läkare måtte komma till Ygne fiskeläge enär olyckan inträffat utanför Ygne. Ambulansen utsändes omedelbart och underrättades lasarettet om det inträffade. Visby som ovan.” Därefter har landsfiskalen i Klintehamns distrikt begärt förhör med i Visby vistande personer, vilka vid tillfället varit i närheten av det störtande flygplanet. Följande personer hava därvid hörts:
Fru Elsa Ytterberg, som på begäran lämnat en så lydande redogörelse för vad hon vid händelseförloppet observerat: ”Rapport över vad undertecknad såg av flygolyckan vid Rövar Liljas håla den 1. augusti 1938. Jag befann mig ute i vattnet med min lille dotterson, när vi såg flygplanet komma över Högklintsskogen emot oss på mycket låg höjd, vilket vi kände obehagligt, men gossen var intresserad av den ”röda ballongen” som släpade efter planet och därefter följde vi händelsen hela tiden. Jag hörde inget fel på motorn och planet fortsatte en bit utåt havet, jag hade ingen tanke på att allt ej stod rätt till förr än det plötsligt kastades ut något från maskinen, vilket sedan visade sig vara flygare, som hoppade i fallskärmar. Minuten efter hördes en smattrande smäll och det flög liksom trasor från planet som syntes som i en dimma och ur den löstes så småningom upp 2 fallskärmar, den ene föll söder om planet och den andra drev norrut med vinden. I samma stund föll flygkroppen eller stommen av den, det föreföll som en ram endast och vattnet blev obetydligt upprört vid nedfallet. Den ene flygaren lyckades ta sig upp på en vrakspillra men den andra som drev till havs hade endast kunnat räddas om man haft en motorbåt till hands som kunde bistått den duktige Lars Sundahl som några ögonblick efter olyckshändelsen kastade sig i sökte nå den nu förolyckade. Något övrigt om händelseförloppet har undertecknad ej att tillägga. Visby den 1 augusti 1938. Rosa Ytterberg Adr. Visby tel. 879.”
Fru Rut Sandor, bor vid Ygne fiskeläge, 33 år gammal. Vid 10-tiden förmiddagen den 1 augusti observerade hon ett flygplan, som kom från Visborgsslätt. Hon vistades då i trädgården vid Ygne belägen vid sjön och cirka 20 meter över havet. Flygmaskinen, vars motor gått som vanligt, hade på en maskinlängd efter sig haft en s. k. röd korv. Plötsligt hade hon, ehuru flygmaskinen gått som vanligt – d v s att den ej börjat störta – observerat, att spanaren hoppat ut till vänster om flygmaskinen och fått sin fallskärm att omedelbart utveckla sig. Enligt vad hon kunde uppfatta hade föraren hoppat på motsatta sidan men hade något krångel med fallskärmen uppstått, enär den icke utvecklat sig till fullo. Hon hade dock sett att de båda i fallskärmarna vinkat åt varandra. Föraren hade emellertid försvunnit bakom en del träd, varför hon ej kunde yttra sig om hur han fallit i sjön. Fru Sandor hade tillsammans med sin man, kapellmästaren Georg Sandor å Snäckgärdet, med båt begivit sig ut mot olycksplatsen, som var belägen cirka 500 meter från stranden. De hade därvid räddat spanaren, vilken varit fullt påklädd men frigjort sig från fallskärmen. Det första den räddade yttrat vore: ”har Ni sett till min kamrat?” På detta hade fru Sandor svarat, att de icke sett till denne. Den räddade, vars namn fru Sandor icke visste, hade varit pigg och tillsynes fullt oberörd. Fru Sandor hade en stund efter olyckan blivit hörd av överste Hamilton A 7, som infunnit sig vid olycksplatsen, och hon hade då lämnat en detaljerad redogörelse över sina iakttagelser. Några andra personer, som kan lämna några upplysningar i saken hava härstädes icke kunnat anträffas. Visby som ovan. Ingemar Stéen /Carl Bodin.
Därefter förekallades följande personer, vilka berättade, vad nedan finnes antecknat.
Sergeanten Starck. S. vitsordade riktigheten av sina vid förhören inför chefen för Kungl. Gotlands Artillerikår lämnade uppgifter med följande ändringar och tillägg. Det var första gången under den pågående luftvärnskulsprutekursen som skarpskjutning skulle äga rum mot bogserat mål. Tidigare på sommaren hade under luftvärnsartilleriets skjutövningar verkställts målbogsering med samma besättning i fpl som vid olyckstillfället. Kahlin hade tjänstgjort vid förläggningen å Gotland sedan den 15 maj i år. Även under föregående år hade K. tjänstgjort som mekaniker vid målbogsering, varför han var väl insatt i handhavandet av den därför avsedda materielen. Vid övningarna under ifrågavarande dag hade från artillerikåren begärts, att ”målkorven” skulle framföras på 400 m höjd. Felet i utlösningsanordningen för ”målkorven” bestod däri, att då ny ”målkorv” släppts ut på linan och kommit ut på ”fisken”, den gamla ”målkorven” ej gick av. Vid ett tillfälle sutto tre ”målkorvar” kvar på ”fisken”. Förut under innevarande år hade det icke förekommit några fel med fjädern i ”fiskarna”, men under föregående år hade sådana fel uppstått. Målmaterielen i övrigt hade fungerat utan störningar. Den 29 juli i år hade å målmaterielen utförts allmän översyn. Såväl Ehrnbring som Kahlin hade vid flygningen ifrågavarande dag medfört flytväst. E:s flytväst hade sedermera hittats på stranden, medan K:s återfunnits i fpl. K. hade varit iförd s k Coronafallskärm, vilken hade fastsättning med snabblås. Den fallskärm, som E. varit iförd, var av Irvintyp och var fastgjord med tre karbinhakar. Starck hade icke någon kännedom om varest artillerikårens räddningsbåt befunnit sig vid olyckstillfället. Ej heller kände han till om det funnits någon beredskap på densamma. Under luftvärnskulsprutekursen skulle båten vara förlagd till Blåhälls fiskeläge, invid vilket skjutningarna ägde rum. Eljest skulle den ligga vid det 5 km söder därom belägna Gnisvärds fiskeläge, varest avgiften för densamma var lägre. Fpl hade störtat omkring 6,5 km från det ställe vid skjutplatsen, där båten borde ligga.
Vicekorpralen nr 55 Kahlin. K. vitsordade riktigheten av sina förhör inför chefen för Kungl. Gotlands Artillerikår och t f landsfiskalen i Klintehamns distrikt avgivna berättelser med följande ändringar och tillägg. Då på grund av fel i utlösningsanordningen för ”målkorven” ny wire och utlösningsanordning skulle inmonteras, verkställde K. själv ombytet utan att Ehrnbring deltog i utförandet. K. förfor därvid enligt tidigare givna order och på samma sätt som han brukat göra. Han var säker på, att han skruvade fast vingmuttrarna till överfallen på lintrumma sedan han smort axeltapparna. Då ordföranden påpekade, att i lagrets överfall funnes hål för låstråd, förklarade K., att han icke låst med låstråd och att han icke fått lära, att sådana skulle användas. Han företog icke heller något prov med den trumma, som han inmonterade, ty han hade förut själv kört de tre vid förläggningen befintliga trummorna och visste därför, att alla fungerade, ehuru en av dem var något skev. Sedan fpl åter startat avvaktade han förarens order att börja. Då ordern gavs, satte K. undan stolen samt tog fram ”målkorven” ur den låda, vari den förvarades, och fäste den vid amorttissören. Därefter lossade han på remmen till handspaken och ställde bromsen på obromsat läge. När han meddelat föraren, att allt var klart, gav denne order: låt gå. K. kastade då ut amortissören, ”fisken” och ”målkorven” samt började bromsa stållinan på vedertaget sätt. Då denna löpt ut ungefär 100 m, började hela bottnen att skaka, och kraftiga gnistor slogo ut runt omkring i bromsbandet. Fpl befann sig då i planflykt eller möjligen fortfarande i någon stigning. Så småningom gick det vänstra bocklagret sönder, och den vänstra delen av trumman hoppade av samt stötte mot hylsan till dubbelkommandospaken, varvid trumman slutade att rotera. K. försökte få tag i pianotrådsavbitaren för att med den klippa av stållinan. När han fört upp handen i kartfacket, där avbitaren låg, hörde han föraren ropa ”hoppa”. Han såg denne hoppa ur fpl och slungades själv omedelbart därefter ur detsamma. Då K. nått vattenbrynet, tänkte han först taga sig i land med fallskärmen. Den låg till fjärdedelen under vattenytan, och som ett segel drog den honom parallellt utmed stranden. Han gjorde sig emellertid fri från skärmen och började simma mot land. Personerna i den roddbåt, i vilken han togs upp, förklarade, att de trodde, att Ehrnbring tagit mark på land. Då K. därefter såg en man i korta kalsonger springa på stranden, trodde K., att det var E. Sedermera visade det sig, att det var den man, som simmat ut för att undsätta E., men som sedan simmat i land igen. K. ville komma fort i land och klädde därför av sig samt hoppade i vattnet och simmade till stranden, en sträcka på ungefär 25 m. De kvarvarande i båten fortsatte sedan att ro. K. hade icke någon kännedom om var artillerikårens räddningsbåt befann sig. K. hade icke tagit flytvästen på sig utan lagt den i facket för kulspruteammunition. Han kände dock väl till föreskriften, att ett fpl besättning skulle vara iförd flytväst, då flygning företogs över havet. Emedan det var så svårt att arbeta, då man var iförd flytväst, hade han bett E. om tillstånd att icke hava sådan väst på sig, men han kunde nu ej erinra sig, i vilka ordalag denna begäran framställts. E. hade icke lämnat något svar, vilket möjligen berodde på, att han icke hörts K:s anhållan. Då K. och E. gingo ut till fpl, hade K. sett, att E. burit både flytväst och fallskärm under armen, men K. visste icke, om E. sedan tagit flytvästen på sig. Den av kapellmästaren Sandor vid förhöret inför kårchefen lämnade uppgiften, att hoppen utförts från 150 m höjd, ansåg K. bero på felbedömning.
Volontären nr 56 Pettersson.
Efter
avslutade förhör begavs sig kommissionen till hamnen
i Visby, varest det havererade fpl höll på att
bärgas. Flygplanet (typ S 6 nr 338) var totalhavererat. Motorn (typ BJVIA nr 6472) företedde vid utvändig besiktning följande skador: Ett flertal cylindrar deformerade. Sålunda voro ett flertal flänsar för avgasrör bortsprängda, troligen vid motorns snabba avkylning i vattnet. Ventilvippor m m voro kraftig deformerade. Bakre vevhuslocket var delvis söndersprängt. Vissa skador torde hava uppstått vid bärgningen. Från det
bärgade flygplanet tillvaratogos följande detaljer
för undersökning: Anm.
Höger lagerbock för lintrumma kunde ej återfinnas;
förmodligen hade denna förlorats under bärgningen. I lageröverfallet förefunnos tvenne ”säkringar” för förhindrande av bulten (C) att frigöra lageröverfallet i den händelse vingmuttern (A) ej skulle vara riktigt dragen, nämligen dels en klack (F) samt dels ett hål (G) avsett för en låstråd. Låstråd hade emellertid enligt mekanikerns uppgift icke använts och förekom som regel icke.
2. Lintrummans utseende framgår av nedanstående schematiska skiss jämte foto n:r 2. Av skissen framgår, att den högra axeltappen kraftigt krökts, då vänster tapp rappat ur sitt lager, varvid spänningen i målwiren dragit lintrumman framåt i flygplanet. Det visade sig även, att målwiren skurit igenom å trumman befintliga wireskikt troligen beroende på den kraftiga uppbromsning som följt, då lintrumman tvingats ur sitt vänstra lager.
3. Fästhylsan för Dk-spak (foto n:r 3) hade kraftigt deformerats, då den urspårade lintrumman pressats mot densamma på grund av spänningen i målwiren. Deformeringen visade tydligt, att lintrumman roterat mot Dk-hylsan under starkt tryck.
Kommissionen anställde ånyo förhör med vice korpralen Kahlin, vilken därvid med bestämdhet uppgav, att han själv dels smort lintrummans axeltappar dels skruva ned vingmuttern i botten. Han höll för troligt, att den vid olyckstillfället använda lintrumman var den, som han förut omnämnt som något skev.
Kommissionen lät utföra målbogsering med tre olika ”målkorvar”, varvid sergeant Starck tjänstgjorde som förare och vice korpral Kahlin som mekaniker. Allt förlöpte därvid normalt, och växlingen av ”målkorvarna” gick klanderfritt.
Kommissionen beslöt att till TT avlåta följande kommuniké: Det
utanför Högklint på Gotland under måndagen
havererade flygplanet har under tisdagen bärgats. Av
den tekniska undersökningen jämförd med den
medföljande mekanikerns utsago har händelseförloppet
klarlagts enligt följande.
Kommissionen beslöt, att nästa sammanträde skulle äga rum på kallelse av ordföranden, samt avreste med undantag av denne på aftonen från Visby.
Den 20 december 1938. Lokal: Narvavägen 30, Stockholm. Närvarande: Som ovan. Kommissionen sammanträdde på kallelse av ordföranden. Protokoll från föregående sammanträde justerades.
Ordföranden anmälde, att han från Statspolisen
emottagit följande ”Rapport. Lördagen den 13 augusti 1938. Ang.
förolyckade flygaren Nils Harry Arne Ehrnbring, född
den 20/9 1910. Efter fruktlösa försök att rädda den förolyckade Ehrnbring observerades denne vid 6-tiden på morgonen den 12 samma augusti månad. Ehrnbring återfanns då en till en och en halv distansminut rakt väster om Högklint eller å någon plats mellan djupsiffrorna 51, 82 och 83. Upptäckten gjordes av fiskaren Ernst Vestmark, Buske fiskeläge, och dennes hustru Hilma. Dessa ilandförde den förolyckade Ehrnbring och ha de därom inför undertecknad kriminalkostapel vid statspolisen, samstämmigt berättat: Vid 5,30-tiden förmiddagen ovannämnda dag hade de med roddbåt begivit sig från Buske fiskeläge för att sätta ut flundregarn. De hade rott till en plats någon distansminut rakt väster om Högklint för att därstädes sätta ut garnen. Framkomna till platsen hade de gjort sig beredda att sätta ut garnen, men hade hustru Vestmark då ett stycke längre ut i havet fått se något flytande föremål och gjort mannen uppmärksam därpå. För att närmare undersöka saken hade de rott närmare och hade de då funnit en död flytande mansperson, som befunnit sig i så gott som upprättstående läge i vattnet. Då intill befunnit sig en fallskärm, som varit sammanhängande med den döda kroppen, hade de genast förstått att den anträffade voro den förolyckade flygaren Ehrnbring. Skyndsamt hade de då rott närmare land och satt sina garn och sedan återvänt till den förolyckade under vars armar de slagit en lina och börjat bogsera kroppen med vidhängande fallskärm mot land. Överkroppen hade därvid befunnit sig närmast båten och efterst hade befunnit sig fallskärmen, vars linor varit snodda om anklarna på den döda kroppen. Då de kommit in till pallkanten hade mannen stigit ur båten och vadat iland sägande till hustrun att med båten hålla sig ute på djupet medan han sprang åstad och telefonerade. Efter lång väntan hade mannen kommit tillbaka och meddelat, att liket från land skulle hämtas med bil och icke, såsom de förut föreställt sig, med båt från Visby. Med förenade krafter hade de därefter fortsatt bogseringen till land. Då vattnet närmast land är mycket grunt och bottnen stenig, hade de ej kunnat undvika att huvudet å den döda kroppen då och då kommit att stöta mot botten. Till följd av de skador, som därvid uppstått, hade blod flutit från huvudet. En kort stund efter det de kommit i land med liket hade detsamma avhämtats av begravningsentreprenören G. Strange i Visby. Vestmark
och hans hustru förklarade att hela den döda
kroppen, som befunnit sig i framåtböjt läge, varit
fri från fängsel med undantag för benen, om vars
anklar linan från fallskärmen varit snodd flera
slag. Visby som ovan. Hilding Strage /Hilding Strage/ Kriminalkonstapel”
På grundval av vad som under utredningen framkommit beslöt kommissionen att avgiva följande
Utlåtande.
Sammanfattning av det sannolika händelseförloppet. Fpl start, stigning till anbefalld höjd samt första delen av korvens utsläppande har förlupit normalt. På grund av att lintrumman antagligen varit något skev, har under utrullningen svängningar uppstått i densamma. Orsaken härtill kan ha varit, att vänstra tappöverfallets vingmutter vid åtdragning före start ej dragits i botten utan att bulten varit riktad något snett framåt och vingmuttern därför åtdragits mot överfallets klack. Från detta läge kan vingmuttern hava vibrerat loss och dess bult kunnat ändra läge (framåt eller bakåt) möjliggörande spelrum i lagret. Svängningarna såväl i axiell som radiell led ha förstorats i onormal grad, genom att antagligen lagerbussningen i vänstra tapplagret lossnat. Därefter ha de vid vibrationerna uppstående krafterna böjt lagerbockarna från varandra. (I marginalen finns ditskrivet för hand, ”!”) Trummans vänstra lagertapp har glidit ur lagret (ev underlättat genom att bussningen varit borta) och trumman har av wiren med stor kraft dragits fram mot dubbelkommandots handspakshylsa och därvid vridit av den högra lagerblocken. Trummans rotation har bromsats, varvid dragkraften i wiren överförts till spakhylsan. Genom förbindelsetången har rörelsen överförts till förarens spak, som pressats framåt. Föraren hade hållit emot med sådan kraft, att förbindelsetången krökts och bakre spakhylsan avsevärt deformerats. Då han funnit sig icke kunna hålla emot de på spaken vekande krafterna av för honom okänd uppkomst., han har anbefallt spanaren att hoppa och själv lämnat flygplanet.
Fallskärmsutsprången ha försiggått normalt.
Spanaren, som haft Coronafallskärm, har i vattnet
befriat sig från skärmen och räddat sig. Föraren,
som Irvinfallskärm av äldre modell, har endast
delvis kunnat frigöra sig från densamma.
Fallskärmslinorna ha snott sig kring hans fotleder
och försvårat simning. Föraren drunknade, innan
hjälp hunnit anlända.
Orsaken till olyckan. Orsaken till haveriet synes ha varit alltför klen konstruktion av målbogseringsanordningen samt dennas mindre lämpliga placering i flygplanet. Kommissionen föreslår, att målbogseringsanordning av denna typ icke vidare användes, innan undersökning angående dess hållfasthet företagits. En placering längre tillbaka i fpl (mekanikern vänd bakåt) förordas. Orsaken till att föraren omkommit torde ha varit dels svårighet att befria sig från skärm med sele av denna typ, äldre Irvin med tre karbinhakar, och dels förhållandet, att han ej haft flytväst påtagen. Stockholm den 20 december 1938. ….(oläslig namnteckning) Ordförande i FV haverikommission /….(oläslig namnteckning) |
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
KUNGL. FLYGFÖRVALTNINGEN FLYGVAPNET Nr Mk 52:3 Inkom den 16/3 1939. Nr Hav 18:2/38
Till
Chefen för Flygvapnet. Yttrande angående haveri med fpl typ S 6 nr 338.
Vid
enligt OSF kap 9 § 5 inom FF verkställd granskning
av protokoll över haveri med fpl typ S 6 nr 338 den
1 augusti 1938 framkommit vissa anmärkningsvärda
omständigheter beträffande målbogseringsanordningens
omvårdnad, montering och användning. Då
haverikommissionens rapport ej är i alla avseenden
tillräckligt uttömmande för bedömning och härmed
sammanhängande förhållanden, har ämbetsverket
företagit ytterligare en utredning angående
ifrågavarande omständigheter. Därvid hava följande
frågor undersökts: I
haverikommissionens rapport angives såsom delorsak
till haveriet målbogseringsanordningens klena
konstruktion. Lintrumman torde emellertid hava varit
utsatt för större belastning än vad densamma
konstruerats för i och med att den ursprungliga
wirelängden ökats från 500 till 900 meter, vilket
har skett på så sätt, att lintrummor med ökad
wirelängd tillhandahållits av lv-artilleriet. (I
slutet av meningen finns ditskrivet för hand, ”?”)
För målbogseringsanordningens användning å fpl typ S 6, utrustat med flottörer, erfordrades en ändrad placering. Försök gjordes för den skull vid Fc med en främre placering och tillverkades på prov ett par spanarbottnar med anordning härför. Denna anordning övergavs såsom mindre tillfredsställande. På grund av brist på materiel hava dessa bottnar senare tagits i anspråk av F 3, som använt desamma för utrustning av landfpl med målbogseringsanordning, främre placering. Samtidigt har en på grund av den ändrade placeringen erforderlig omkonstruktion av bromsanordningen företagits. Dessa anordningar hava ej bringats till FF kännedom. Med
målbogseringsanordningens placering på den främre
platsen ligger lintrumman närmare Dk-hylsan och har
den senares låsning möjliggjorts, då lintrumman
pressats ur sitt ena lager. Sannolikheten har för
dylik låsning, om samma fel inträffat med
målbogseringsanordningen placerad på den bakre
platsen, synes vara avsevärt mindre. Genom cirkulärskrivelse den 29/7 1932 föreskrev flygstyrelsen borttagandet av Dk för fpl utrustat med målbogseringsanordning. Som svar härå meddelade dåvarande chefen för F 3, att med hänsyn till övningarnas genomförande borttagande av Dk icke var möjligt. Den 11/10 1935 anmälde CF 3 tillbud till haveri med målbogseringsanordning i samband med Dk och ifrågasatte Dk borttagande. Ovan nämnd föreskrift angående borttagande av Dk gällde då ännu (och gäller fortfarande)
Av vad ovan anförts framgår att föreskrifterna angående målbogsering varit ofullständiga samt att utfärdade föreskrifter ej åtföljts. Vid bedömning av dessa omständigheter bör emellertid hänsyn tagas till följande förhållanden. Utprovning av målbogseringsanordning har ägt rum i samband med de praktiska övningarna vid flygförbanden och ändringar och förbättringar ha därvid successivt företagits. Samtidigt som en strävan vid flj varit att hålla för övningarna erforderligt utrustade fpl i tjänst, trots brist på lämplig materiel, har man strävat efter att göra denna materiel mera tjänsteduglig. Omtanken om materielens säkerhet har emellertid blivit lidande därpå. Till
förhindrande att liknande haverier återkomma, måste
Dk var borttaget vid målbogsering. Efterlevnaden av
tidigare utfärdade föreskrifter härom har icke av
ämbetsverket i tillbörlig grad beaktats. To med nya
föreskrifter är under utarbetande. Ny förbättrad typ
av målbogseringsanordning är under anskaffning. Med hänsyn till ovan anförda omständigheter anser sig flygförvaltningen, ehuru ämbetsverket icke för sin del kan finna att vad sålunda förekommit står i det samband med haveriet, att någon kan anses hava vållat detsamma, dock bör hemställa om målets hänskjutande till undersökning vid krigsrätt. Stockholm den 10. mars 1939. Arthur Örnberg. /Henry Kjellson.
KUNGL. FLYGFÖRVALTNINGEN FLYGVAPNET KONTROLLBYRÅN Inkom den 20/5 1939 Mk 52:6 N:r Hav 18:3/38 Till Chefen för Flygstaben.
Haveri med fpl typ S 6 nr 338 den 1/8 1938
Med
anledning av P.M. angående haveri med fpl typ S 6 nr
338 den 1 augusti 1938, får Mk härmed översända
begärda handlingar och kompletterande upplysningar.
Samtliga ovan anförda skrivelser bifogas i Tekniska byråns inbundna handlingar. 1932, IX. Handlingar nr 309 - 354, 1934, V. Handlingar nr 166 – 220, (I marginalen finns ditskrivet för hand, 1935, X. Handlingar nr 259 – 345, ”Överlämnat till G. M. Persson” otydl.) 1936, VI. Handlingar nr 171 – 260.
g)
Målbogseringsanordningen har tagits till uppbörd å F
3 genom skrivelse FS nr 538 den 15/3 1935, som
bifogas i avskrift. Henry Kjellson. Byråchef.
Passerat CM. (oläslig signatur).
Ljt/Br
Tillhör F 3 skrivelse nr 66. Flygstyrelsen Nr 538. Ang. målbogseringsanordning. Till Chefen för 3. flygkåren.
FS får härmed anmoda Eder att utföra försök huruvida vid målbogsering även radio kan vara inmonterad och samtidigt betjänas av en och samme man vid användandet av fpltyp S 6 (S6B), (I marginalen finns ditskrivet för hand, ”fel”) vilket skulle vara till stor fördel för förbindelsetjänsten under samövningar med lvart. Med
anledning härav har FS för Eder räkning vid CVM
rekvirerat 2 st målbogseringsanordningar enl CVM
förslag i ritning C 2523. Rapport över försöken skall vara FS tillhanda före den 1 maj 1935.
Materielen skall tagas å Eder uppbörd och bevis hit
insändas. Stockholm den 15 mars 1935. På Flygstyrelsens vägnar Ernst Fogman. /F.
Adilz.
Kungl. Flygförvaltningen Inkom den 14/2 1939. N:r Mk 52:2.
Rapport över besiktning av en målbogseringsanordning och dubbelkommando, som varit inmonterade i fpl typ S 6 nr 338 vid haveri den i augusti 1938.
Vid besök å F 3 den 25 januari 1939 demonstrerades målbogseringsanordningen av vicekorpral Kahlin, vilken vid haveriet handhaft densamma vid utläggningen av skjutmålet (målkorven). Enligt den framförda redogörelsen av händelserna vid tillfället ifråga och enligt utseendet av de olika detaljerna torde förloppet vid haveriet å målbogseringsanordningen varit följande: Axeln till den använda lintrumman med pålindad bogserwire var från början något krökt, varigenom bromstrumman blivit något skev. Vid utfirandet av ”målkorven” har lintrummans varvantal ökats, så att hela botten började skaka. Genom det höga varvantalet hos den med c:a 900 meter wire pålindade lintrumman har obalansen ökats ytterligare, varigenom lintrummans axel allt mera krökt sig. (Lintrumman är ursprungligen avsedd för endast 500 meter wire). Skevningen hos bromstrumman har därvid ytterligare ökats, så att bromsbandet skurit upp på bromstrummans kanter, och därigenom pressat trumman ur vänster lagring. Ovannämnda förhållande kan lätt äga rum med anledning av att bromstrummans sidoflänsar äro mycket låga och att bromsbandet ej ligger an runt hela omkretsen av bromstrumman, utan har en öppning mellan sina båda ändar. Lintrumman har sedan av wiren med stor kraft rullats framåt, vridit av den högra lagerbocken samt stoppat mot dubbelkommandospakens hyls, vilken därvid kraftigt deformerats och låsts i sitt främre läge. Stockholm den 14 februari 1939. Arvid Falke. Flygingenjör av 1. graden.
Målbogseringarna är avsedda för bakre botten mellan spant 4-5. Ritningarna för dessa finnas C 2299, godkända 9/6 1931 av FS, TB, skrivelse T 765. F 3 har
gjort själv en främre botten, som ritats av av CVM
modifiering av originalbotten C 466 = C 2424.
Lagerbockar, ritning C 2293, godkänd 21/3 1931.
Övriga detaljer. Löprulle, ritning 674 a, godkänd
11/6 1931, skrivelse T 782. Trumma, ritning 1276, godkänd 9/6 1931, skrivelse T 765, ändring C 2517, bakre skiljevägg borttagen, ej beteckningen godkänd. Bromsdetaljer, ritning 1277 c godkänd 9/6 1931, skrivelse T 765. Ögelbult, ritning C 2421, godkänd12/7 1932, skrivelse T 363:30. Låsning av lintrumma, FS ritning ZB 3037, godkänd 21/6 1932, se 1277 a. Vev, ritning 2295 C, godkänd 9/6 1931, skrivelse T 765, ändring C 2419. Lagerbock, ritning C 2293, godkänd 20/1 1931, HK-n, ändrad från fast till fällbar lageröverdel enligt C 2419, godkänd av FS TB 12/2 1932, skrivelse T 363:30. Vid CVM finnes en sats onumrerade ritningar och som ej äro granskade och godkända utförda av Fc i huvudsak avritade möjligen något ändrade efter utförande av F 3. Sammanställning finnes Fa 1036, 14/5 1935. Till denna sammanställning finnes ritning till bussning 16/5 1935 bricka 17/5 1935, fjäder till handspak 17/5 1935. Knapp till handspak 17/5 1935 Stång till handspak 17/5 1935 Klots till handspak 17/5 1935 Spärr till handspak 17/5 1935 Hävarm till bromsen 17/5 1935 Lager till handspak (med spärr) 16/5 1935.
Handspaken till broms 18/5 1935 C 385, C 2292, C 2299, 1276, 1277a, 1277c, 320a.
Norm MS
526, C 2 C 5, hänvisa diagram, som ej finnas.
FLYGVAPNET N:r Hav 18:4/38. Till Chefen för Flygvapnet. Haveri med fpl typ S 6 Nr 338 den 1/8 1938.
I anledning av CFV skrivelse den 24 sistlidne juli nr Hav 19 till mig i egenskap av ordförande i haverikommissionen får jag vördsamt anföra följande. Ansvarsfrågan angående förekomsten i det havererade fpl av dubbelkommando har icke utretts av kommissionen på grund av att undersökning rörande ansvars fördelning icke ingår i haverikommissionens uppgift. (I marginalen finns ditskrivet för hand, ”?”) I samråd med kapten Ljungfelt som jämlikt CFV ovannämnda skrivelse ställts till förfogande har jag beträffande dubbelkommando utrönt följande. Omkring tidpunkten för det fristående flygvapnets uppsättande (1925-1927) framfördes av flygspanare kravet (I marginalen finns ditskrivet för hand, ”?”) på krigsflygplans förseende med dubbelkommando. Sådan anordning infördes även i fpl där densamma tekniskt var möjligt. I
cirkulärskrivelse den 29 juli 1932 föreskrev
flygstyrelsen emellertid borttagandet av dk med
tillägg, att, därest i vissa fall praktiska
svårigheter skulle uppstå i anledning härav,
meddelande jämte förslag till ev åtgärd skulle
insändas. Dylik order ankom icke till F 3. I
skrivelse den 11 oktober 1935 anmälde jag till
flygstyrelsen ett tillbud till flyghaveri inträffade
på grund av att vid målbogsering wirerullen hoppat
ur sin lagring och låst hylsan till dk
höjdroderspaken. Någon bestämmelse härutinnan utfärdades icke av flygstyrelsen. Flygstyrelsens cirkulärskrivelse den 29/7 1932 hade härvid fallit sig ur minnet, däremot erinrade jag mig livligt det förut framförda kravet på dubbelkommando i spaningsflygplan, varför jag icke på eget bevåg ville bestämma om denna anordnings urmonterande. (I marginalen finns ditskrivet för hand, ”?”) På grund av det anförda synes möjligt att efter undersökning del av ansvaret kan komma att åvila mig i egenskap av chef för F 3, varför jag vördsamt anhåller att det i CFV ovannämnda skrivelse till mig som ordförande i haverikommissionen givna utredningsuppdraget överlämnas till annan person. Stockholm den 17 augusti 1939. G. von Porat. Ordförande i Flygvapnets haverikommission.
KUNGL. FLYGFÖRVALTNINGEN FLYGVAPNET Nr Mk 202:2. Inkom den 1/6 1940 N:r Hav 18:5/1938 Till Chefen för Flygvapnet.
Yttrande över haveri den 1/8 1938 med fpl typ S 6 nr 338.
Med anledning av CFV:s anmodan den 26/10 1939 till SCFF att inkomma med förnyat yttrande över att den 1 augusti 1938 inträffat haveri med fpl typ S 6 nr 338, får FF i ärendet anföra följande. FF har
strävat efter att få belyst varje omständighet, som
kan hava bidragit till haveriet, i avsikt att
erhålla fullständigt underlag för erforderliga
åtgärder till förebyggande av haveriets upprepande.
B. Lintrummans montering. På ritningen till lagerbock (nr C2419) finnes angivet, att låsning av vingmuttern skall verkställas med fockernål. Om särskild föreskrift beträffande låsningen ansetts nödvändig, skulle sådant utfärdats av flygstyrelsen eller FF.
C. Målbogseringsanordningens placering å främre botten. CVM har i
samråd med CF 3 konstruerat och tillverkat
anordningen på order av flygstyrelsen. Ritningen (nr
Fa 1036) (I marginalen finns ditskrivet för hand, ”
? (252) ?” ). har ej försetts med påskrift om
godkännande av flygstyrelsen eller FF. Till följd av
stor brådska för flygövningarnas fullföljande har F
3 omedelbart tagit anordningen i tjänst. FF har anfört, att borttagandet av dk beordrats av flygstyrelsen genom cirkulärskrivelsen den 29/7 1932, dnr T348:4. CF 3 (major Gyllenkrok) har härvid som svar den 1/8 1932, nr T 348:5, meddelat, att borttagandet av dk ur tjänstesynpunkt ej var möjligt. Flygstyrelsen har efter detta svar icke givit CF 3 några förnyade direktiv och under hänvisning till ”P.M. beträffande dubbelkommandomålet”, dnr T 188 den 23/1 1934, har målet lagts till handlingarna. I sin anmälan till flygstyrelsen den 11/10 1935, dnr T 311:6, angående haveritillbud i samband med målbogsering vid Karlsborg, har CF 3 ifrågasatt, huruvida icke bestämmelser borde utfärdas, att å målfpl dk-anordningarna i baksits böra var urmonterade. Att detta ärende icke upptagits till behandling av flygstyrelsen, synes ha berott på att cirkulärskrivelsen nr T 348:4 vid denna tidpunkt fortfarande var gällande. (I marginalen finns ditskrivet för hand, ” Flygstyrelsen brukar väl i alla fall påpeka detta för CF 3?” ). För att förhindra ytterligare haverier i dk-fpl ha detaljbestämmelser angående dk i fpl utfärdats av FF den 3/6 1939 gm to 105/39. Denna to har ersatts av to 208 den 4/10 1939 samtidigt som föreskrifter för dk-fpl införes såsom bil 11 i OSF. FF har intet att erinra beträffande överste von Porats yttrande (Hav 18:4/38). Flygförvaltningen finner för sin del, såsom i skrivelsen till CFV den 10 mars 1939 anförts, att vad sålunda förekommit icke står i samband med haveriet, att någon kan anses ha vållat detsamma. De överträdelser av givna föreskrifter, försummelser att lämna direktiv o s v, som i olika avseenden må hava ägt rum, torde i och för sig icke vara av beskaffenhet att föranleda ansvar. Flygförvaltningen frånträder därför sin hemställan om målets hänskjutande till krigsrätt, så mycket mera som numera på grund av den förflutna tiden svårigheter möta emot vinnande av ytterligare utredning. Stockholm den 31 maj 1940. Arthur Örnberg. Henry Kjellson.
P.M. angående haveri med fpl typ S 6 nr 338 den 1 augusti 1938.
Dessutom
anhålles om nedanstående kompletterande
upplysningar. 2. Finnes i någon FF skrivelse till C F 3 eller i någon ritning som C F 3 innehar, angivet att målbogseringsanordningen (lintrumman) var konstruerad för en belastning motsvarande 500 m wirelängd.
Utöver ovanstående anhåller jag slutligen att få del av det extra undersökningsmaterial i övrigt, som av FF införskaffats och som kan vara av värde för bedömandet av haveriet. Stockholm den 12 april 1939. B. G. Nordenskiöld. Chef för flygstaben.
Till CM. |
|||
|
|
|||
|
-------------------------------------------------- |
|||
|
Fokkerplan störtar vid Högklint. Malmslättmaskin får roderskada. — Föraren drunknad, mekanikern räddad. Den första dödsolyckan vid flygning på Gotland har idag på förmiddagen inträffat mellan Ygne fiskeläge och Högklint, där en Fokkermaskin från Malmslätt — vilken tillsammans med ett Mothplan varit stationerat här på Visborgs slätt sedan i våras för samövningar med Gotlands trupper — på väg till målskjutningsövningar på Tofta skjutfält störtade i havet. Besättningens öde var till en början ovisst, men senare uppgifter ge vid handen, att föraren drunknat, medan mekanikern räddats i medtaget tillstånd av folk från Ygne.
På väg till målskjutningsövningar. Ute på Tofta skjutfält skulle man idag ha övningar med luftvärnsartilleri och luftvärnskulsprutor — liksom andra dagar då och då — och för ändamålet hade den på Visborgs slätt stationerade Fokkermaskinen gått upp för att bogsera målkorvar. Maskinen fördes av en furir och i maskinen medföljde en mekaniker. Färden gick normalt men ute vid Högklint, där man började släppa ut en målkorv — vilken som bekant bogseras i en lång smäcker wire efter flygplanet. Då råkade man av allt att döma ut för malören att korven eller wiren fastnade i rodret, varför maskinen blev manöveroduglig och en störtning oundviklig. Föraren hoppade ut med fallskärm och skärmen utvecklade sig normalt, medan maskinen dök ned mot vattnet omkring 200-300 meter från land söder om Högklint. I närhetn slog även fallskärmshopparen ned. Maskinen slogs i spillror och motorn gick tydligen strax till botten utanför pallarna eller möjligen på de yttre lägre pallarna. Fallskärmshopparen började simma mot land under rop på hjälp medan den andre mannen låg kvar i spillrorna. Från Ygne satte man ut en båt och rodde så snabbt som möjligt ut till olycksplatsen. Gotlands Allehanda fick snabbt bud om olyckan. Några få minuter efter det olyckan hade hänt — omkring kl. 10,15 i förmiddags — ringde en ung man från Högklint och rapporterade att han sett flygplanet störta i riktning mot Tofta, att en man hoppat ut med fallskärm samt att målkorven tydligen fastnat i maskinens roder och orsakat störtningen. Även ute på Tofta skjutfält hade en underofficer sett störtningen och därifrån sände man ut bilar och folk för att leta efter maskinen. På infanteriregementet och artillerikåren hade man då ännu icke hunnit få rapport om olyckan — man kunde ju på Tofta icke heller vara fullt säker på att en olycka verkligen hänt med de knapphändiga upplysningar som stodo till buds. De efterspaningar, som militären omedelbart igångsatte gåvo emellertid snabbt till resultat, att olyckan bekräftades och olycksplatsen lokaliserades. Då hade redan ambulans rekvirerats, det lilla Mothplanet utsändes från Visborgs slätt för att från luften söka efter kamraten och slutligen kom även en maskin från flygspaningskursen i Fårösund för att biträda med spaningarna. Men då var ju redan platsen och händelsen konstaterad.
En hemsk kamp för livet. Vi lyckades i morse komma i förbindelse med kapten Steffen, som semestrar i närheten av Högklint. Han hade hört flygplanet och lagt märke till den ovanliga avslagningen av motorn. Då han kom ut blev han vittne till hur en man gjorde ett fullkomligt normalt fallskärmshopp medan maskinen störtade ut mot havet. Målkorven föreföll att ha fastnat i maskinen. Kapten Steffen sprang ut på branten norr om Rövar Liljas håla och blev där vittne till hurusom maskinen slogs till spillror c:a 300 meter från land. Fallskärmshopparen kom ned strax bredvid och började simma mot land, men kunde tydligen icke frigöra sig från fallskärmen utan denna släpade efter honom medan han simmade och högljutt skrek på hjälp. De som befunno sig uppe på den höga kalkklippan — där funnos flera åskådare — voro, emellertid dömda till overksamhet då de icke utan lång omväg kunde komma ned på stranden. Dessutom hade man från Ygne observerat olyckan och gått ut med en båt, som så fort sig göra lät roddes ut till vraket av maskinen. Där låg en man kvar och togs upp i båten. Den simmande hade emellertid då redan dukat under och givit upp kampen. Spillrorna av maskinen drevo norrut mot Visby. En ung man, som badade på stranden sökte simma utmot den nödställde men måste vända.
Olyckan orsakades ej av bogserwiren? Enligt uppgifter, som vi på middagen lyckats erhålla — utredning om olyckan omhänderhaves av chefen för A 7 överste Hamilton och är givetvis ännu icke avslutad — hade både föraren och mekanikern hoppat ur maskinen, mekanikern lär ha uppgivit att han mera fallit ur maskinen än hoppat, och hamnat i närheten av planet. Mekanikern var helt oskadad och upptogs i båt av kapellmästare Sandor på Snäckgärdsbaden, som just badade vid Ygne. Den ovannämnde ynglingen vars namn var Lars Sundahl, som simmat ut, befann sig omkring 100 meter från föraren när denne sjönk och ynglingen simmade omkring på platsen en stund i tanke att han skulle flyta upp igen, men mannen syntes icke av. Förmodligen drog fallskärmen ned honom. Enligt vad mekanikern uppgivit kan olyckan icke ha orsakats av bogserwiren utan roderskadan måste ha uppstått på annat sätt.
Planet påträffat. Marindistriktschefen kommendör Wahlström vidtog omedelbart underrättelse om olyckan ingått anstalter för att återfinna planet. Ett flygplan från Fårösund biträdde vid spaningarna och lotskuttern från Visby utgick till olycksplatsen. Där anträffades också resterna av maskinen — en del av ena vingen hade drivit bort — och maskinen kommer nu snarast att bärgas. Man har emellertid ännu icke funnit liket efter den förolyckade flygaren. Den omkomne var furiren vid Östgöta flygflottilj Ehrnbring, född 1910 i Landskrona och anställd vid flottiljen sedan 1930. Han genomgick flygareutbildning 1936-37 och hade endast varit på Gotland omkring 10 dagar för att biträda med målflygningarna för artilleriet. Mekanikern, korpral Kahlin, född 1918, var liksom föraren stamanställd vid Östgöta flygflottilj. Han undkom med ett kallbad och kunde omedelbart som han kom i land bege sig till telefon för att alarmera polis och militära myndigheter. Militärbefälhavaren general Törngren med t. f. stabschefen kapten Fredriksson liksom överste Hamilton från A 7 begåvo sig ut till Ygne, så snart som olyckan blev känd och där övertog överste Hamilton utredningen. Flygvapnets haverikommission avreser på måndagskvällen till olycksplatsen. (Källa: 468)
Flygolyckan vid Högklint. Flygkroppen bärgad. — Föraren alltjämt borta. Flygolyckan i går förmiddag ute vid Högklint blev helt naturligt det allmänna samtalsämnet i staden och omnejden i går. Massor av folk vallfärdade ut till Högklint och stranden söder därom, militär gick strandlångs för att leta spillror och en hel del dylika sammanfördes också och tillvaratogs för undersökning. Tidvis i går var bilparken vid Högklint ansenlig och ännu i går afton följde man med och utan kikare från klintarna bärgningsarbetet utanför kusten.
Dykare i arbete. Hamnens bogserare Tor gick på middagen ut med en mindre kranpråm samt dykare, småbåtar och material för att söka taga upp resterna av det sönderslagna flygplanet. Dettas ungefärliga läge hade ju redan konstaterats och det mötte inga svårigheter att få tag i platsen. Fram emot 9-tiden i går afton hade man också fått upp flygkroppen i kranen och Tor ångade med denna på släp in till Visby. Man letade självfallet också efter den omkomne föraren furir Ehrnbring dock utan resultat. Då emellertid enligt vad fiskare upplyste strömmen i går varit ovanligt kraftig utanför kusten vid Högklint, har den med all säkerhet fört liket efter den omkomne åt nordost in mot Visby eller kusten söder därom. Då vinden i dag är nordostlig kan det ju finnas en möjlighet att kroppen driver in mot land, såvida icke fallskärmen eller dess tågvirke fastnat någonstans under pallarna.
Flyggruppens chef efterspanade och fann planet. Enligt de närmare uppgifterna, som nu stått att få, hade chefen för de här stationerade flygarna sergeant Starck varit med vid starten på morgonen. Flygplanet hade beordrats för målbogsering vid luftvärnskulspruteskjutningar å Tofta skjutfält. Planet hade iordningsställts och motorn fungerat oklanderligt, flytvästar hade beordrats. Planet startade kl. 9,30 med furir Ehrnbring som förare och korpral Kahlin som spanare. Kl. 10 landade planet åter på slätten med anledning av att fel uppstått i utlösningsanordningen för målkorven. Ny wire och utlösning hade inmonterats och kl. 10,15 lättade planet åter. Sergeant Starck hade därefter observerat planet till dess detta nått en höjd av omkring 300 meter utan att något anmärkningsvärt kunnat iakttagas. Efter omkring 1 minut hade en av de flyget tilldelade värnpliktiga, som stått och följt planet, anmält att han sett en fallskärm dala. Sergeant Starck hade då omedelbart startat med den mindre maskinen för att spana och hade också några hundra meter från stranden sydväst om Högklint observerat spillror efter flygplanet samt oljefläckar. Han hade omedelbart återvänt till slätten och rapporterat saken för myndigheterna.
Besättningen sökte rädda maskinen. Den i maskinen medföljande spanaren korpral Kahlin hade på 300 meters höjd och på klartecken från föraren släppt ut målkorven och wiren, men strax därefter märkt att lintrumman på vänster sida hoppat ur och klämde till hållaren för spaken till dubbelkommandot. Planet blev sålunda redlöst. Han märkte också att planet föll men han hade dock tagit en avbitaretång för att söka klippa av wiren och befria maskinen från denna och målkorven. Härunder erhöll han order från föraren att hoppa ur maskinen och samtidigt hoppade också föraren ut. Kahlin hade sett förarens fallskärm öppnat sig och slungades så själv samtidigt ur maskinen varpå han utlöste sin fallskärm. Detta gick lyckligt och Kahlin hade vinkat åt föraren samt även observerat att denne vinkat tillbaka. Strax därefter nådde Kahlin vattenytan och lyckades lösgöra sig från fallskärmen. Han simmade sedan fram till en på vattnet flytande vingdel, vid vilken han klamrade sig fast till dess han blev upptagen av en till undsättning kommande båt. Han hade sedan han kom i vattnet icke sett något av föraren. Han hade ej själv tagit på flytväst och visste ej heller om föraren hade sådan på. Kahlin bärgades som igår omtalades av kapellmästare Sandor och dennes maka och omedelbart efter det han kommit i land sprang han till närmaste telefon för att anmäla olyckan. Den unge man, Lars Sundahl, son till skollärare Sundahl i Visby, som simmat ut för att undsätta Ehrnbring, hade passerat vraket efter maskinen och hade ännu 75-100 meter kvar till den simmande föraren, då denne sjönk. Sundahl hade vinkat och ropat att Ehrnbring skulle hålla ut, men fallskärmen var honom tydligen för svår, kanske han också trasslat in sig i linorna och hade svårt att simma.
Draggningarna förgäves. Lotskuttern låg igår ute, och draggade efter den försvunne föraren men också på aftonen återvända till Visby utan att ha funnit den sökte. Draggningarna torde icke komma att fortsättas idag.
Haverikommissionen undersöker olyckan. Haverikommissionen, bestående av överstelöjtnant von Porat, ordförande, revisor Ljunggren, sekreterare, samt kapten Berg och flygingenjör Hultström, ha idag anlänt hit för att söka klarlägga orsakerna till olyckan. Ett Fokkerplan startade igår eftermiddag från Skillingaryd och anlände hit vid 6-tiden till Visborgs slätt. Med detta följde ordföranden i kommissionen överstelöjtnant von Porat. Detta Fokkerplan kommer nu att stationeras på Visborgs slätt för de fortsatta samövningarna med Gotlands trupper. Det havererade flygplanet som infördes av bogserbåten Tor hit igår afton, togs i morse upp på kajen med hamnens kran och här tog sedermera haverikommissionen i håll med att undersöka den härva av wirer, plåt, rör, väv och plywood, som en gång var en Fokkermaskin. Undersökningen gällde närmast anordningarna för bogserwirens manövrerande, då det ju av korpral Kahlins uppgifter synes framgå, att ett fel uppstått på lintrummans upphängningsanordning, varigenom planets styrorgan hindrats funktionera. Man kan förvåna sig över att ett flygplan kan bli så sönderslaget som detta, metalldelarna äro bockade och vridna, trädelarna splittrade till tändsticksformat. Motorn har blivit åtskilligt tillstukad även den vid stöten mot vattnet och väl även då planet körde i hällbottnen. Propellern hade båda bladen av. Då planet anträffades ute vid olycksplatsen igår — den var förresten belägen nästan rakt utanför Rövar Liljas håla — låg en del av en vinge intrasslad i bogserwiren c:a 50 meter från planet och denna vingdel anträffades först varefter man även fann själva flygkroppen. (Källa: 469)
Flygolyckan vid Högklint. Kommissionens undersökning bekräftar spanarens uppgifter. Haverikommissionen, som igår hitkom för att undersöka spillrorna efter det vid Högklint i havet störtade Fokkerplanet samt söka utröna anledningen till olyckan, avslutade sina undersökningar igår och återvände på aftonen till fastlandet. Den kommuniké, som kommissionen avgav om resultatet av dess utredning, bekräftar de uppgifter Allehanda tidigare lämnat och alltså även orsakerna till olyckan. Kommunikén är av följande lydelse: ”Flygplanets uppgift var bogsering av mål för den vid A 7 pågående luftvärnskulsprutekursen. Då den s. k. målkorven, som bogseras medelst en 400 meter lång stållina, skulle utsläppas från flygplanet, gick lintrummans ena lager sönder, varför trumman ej kunde effektivt bromsas. Trumman kastades därvid framåt mot styranordningarna, vilka låstes i läge för brant nedgång. Som flygplanet härvid befann sig på endast omkring 300 meters höjd, beslöt sig tydligen föraren, då han ej kunde inverka på höjdrodren, för fallskärmshopp. Han beordrade mekanikern att hoppa och hoppade själv ur flygplanet, omedelbart följd av kamraten. Fallskärmarna fungerade normalt och båda hamnade i havet, 3- à 500 meter från land. Mekanikern räddades av en tillskyndande roddbåt, medan föraren, furir H. Ehrnbring, drunknade. Den förolyckade har ännu icke anträffats, men draggningar pågå”.
Resultatlösa draggningar efter den förolyckade föraren. Draggningar efter den förolyckade flygplansföraren furir Ehrnbring företogs igår och fortsattes idag. Men har ännu icke lett till något resultat. I morse låg havet ännu kl. 6 blankt och stilla och det förefaller åtminstone lekmannen, som om en flygspaning då skulle ha kunnat ge besked om huruvida den förolyckade ännu fanns liggande på någon av de yttre pallarna. Har liket åter kommit ned under pallkanten torde draggningar vara lönlösa. (Källa: 470)
Flygolyckan.
Draggningarna under gårdagen lämnade heller intet resultat och den försvunne furir Ehrnbring är sålunda alltjämt borta. Luftvärnsskjutningarna på Tofta fortsätter som vanligt och den Fokker, som hitkom i tisdags, är nu i farten med målbogsering. Såväl i går som i dag har man emellertid från flygplanet spanat efter den försvunne men utan resultat. Förutsättningarna för att kunna se något ha heller icke varit gynnsamma. Man kommer emellertid även i fortsättingen att vid flygningarna hålla utkik efter den försvunne. (Källa: 471)
Den försvunne flygaren återfunnen. Flöt upp vid Högklint i dag. — Hade snärjt in sig i fallskärmen. Gåtan med den försvunne flygaren furir Ehrnbring, som omkom vid flygolyckan vid Högklint för ett par veckor sedan, är nu löst. Fiskare Ernst Westmark vid Högklint och hans fru fann kroppen i morse flytande rätt långt utanför klinten och införde kroppen till stranden, där begravningsentreprenör Strange avhämtade liket och införde detsamma till stadens bårhus. I och med att förarens lik återfunnits har också gåtan till hans förolyckande lösts. Det befanns nämligen att furir Ehrnbring lyckats lösgöra sig från fallskärmen men trasslat in fötterna i tågvirket och icke kunnat lösgöra sig. Det föreföll efter olyckan de initierade egendomligt att föraren icke kunnat lösgöra sig från fallskärmen, som var en Irvingskärm av äldre typ. Då de karbinhakar, varmed skärmen är fästad i selen, icke kunna lösgöras annat än för hand, alltså de ha icke kunnat lösgöras av sjögången. Är det sålunda nu klart att anledningen till furirens förolyckande var att han råkat komma för nära fallskärmen i vattnet och trasslat in sig i de många linorna. Det var vid 7-tiden i morse, då Westmark var sysselsatt med att draga nät till sjöss utanför Högklint, som man plötsligt fick se något som man först tog för en säl. När man rodde dit fann man furir Ehrnbrings kropp, stående rätt upp och ned i vattnet. Man tog kroppen under bogsering mot land, vilket gick långsamt då fallskärmen, som satt fast om den omkomnes fötter, hindrade framfarten. Stoftet efter den förolyckade kommer nästa vecka — dagen är ännu icke bestämd — under militära hedersbetygelser föras till hamnen, varifrån kistan befordras vidare till hembygden. (Källa: 472)
Flygaren Ehrnbrings stoft kommer att om måndag under militära hedersbetygelser föras från bårhuset till Kalmarbåten för färden hem till Landskrona, där jordfästning sker. Flygingenjör Aschan från Malmslätt har i dag hitlänt för att undersöka vad som kan användas av den förstörda Fokkern. Uppgiften att en hel kommission från Östgöta flygflottilj för ändamålet skulle anlända hit i dag, är däremot icke riktigt. (Källa: 473)
Den förolyckade flygarens hemfärd. Stoftet efter den den förolyckade furir Ehrnbring fördes i går eftermiddag kl. 4,30 under militära hedersbetygelser ombord å ångfartyget Visby för att återföras till hembygden. Då kistan, buren av sex kamrater till den avlidne, förts ombord nedlades kransar från artillerikåren och furirkåren varpå överste Hamilton framförde ett sista tack och farväl. Jordfästningen äger rum i Landskrona troligen på onsdagen. (Källa: 474)
Den omkomne flygarens sista färd. Stoftet efter den vid flygolyckan utanför Högklint omkomne furiren Nils Harry Ehrnbring, Landskrona, jordfästes i torsdags i kyrkan i Landskrona. Akten inleddes med att musikdirektör Möhlman utförde ”Ave Maria” av Schubert på cello till orgelackopamanjemang. Jordfästningen förrättades av pastor E. Eberhard. Efter fader vår spelades ”Elegie” av Massenet. Kapten Liljehagen höll ett minnestal och nedlade kransar varpå följde ytterligare kransnedläggning. Under prestavering av ackvisitör H. Henninges och köpman Gunnar Borgqvist, Landskrona, bars kistan ut till likbilen av åtta flygkamrater. Stoftet fördes till krematoriet i Hälsingborg för eldbegängelse. Pastor Eberhard förrättade bön och till slut framförde den bortgångnes fader, tjänsteman Nils Ehrnbring, Landskrona, de anhörigas tack. Bland de till ett femtiotal uppgående kransarna märktes en från Kungl. Gotlands artillerikår, Flygkamraterna på Visborgs slätt och Furirer och konstaplar vid A 7, m. fl. (Källa: 475)
Flygplansdelar flyta i land. Ute på Utholmen utanför Skansudde i Västergarn påträffade man igår en halvannan meter lång del av en flygmaskin, möjligen tillhörande stjärten av en flygmaskin. Fyndet, som är anmält till de militära myndigheterna, torde härröra från den vid Högklint störtade Fokkern. (Källa: 476) |
|||
| _________________________________________________________________________________________ |
|
Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig. Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper |
| Till huvudsidan Kontakta sidansvarig |