Fårösunds kustposition och Fårösunds kustartilleridetachement 1902 - 1919

Fårösunds kustposition 1902 - 1904

Enligt Kungl. Kungörelse från 1 november 1901 skulle två kustartilleriregementen uppsättas från och med 1 januari 1902. Det var Vaxholms kustartilleriregemente förlagt till Vaxholm och Oscar-Fredriksborg med detachement i Fårösund, samt Karlskrona kustartilleriregemente med detachement i Göteborg under benämning Älvsborgs kustartilleridetachement.

Fårösundsdetachementet kom att benämnas Fårösunds kustposition. Det var alltså Vaxholms kustartilleriregemente som ansvarade för personalen i Fårösund. Bevakningsbefälhavare i Fårösund var flaggjunkaren Rydberg. Han erhöll ansvar för alla befästningar, byggnader, bryggor, inventarier mm. Han var dock underställd Fortifikationsbefälhavaren vid Gotlands fortifikationsområde.

1902 anställdes vaktkarlen Stening. Han skulle sköta tillsynen av materielen vid II. batteriet. Han var bosatt där i en nyuppförd vaktstuga. Tidigare hade han bott vid I. batteriet.

Även en vapensmed behövdes vid II. batteriet. Vapensmeden Pettersson, som bodde och arbetade vid I. batteriet fick nu även ansvar för pjäserna vid II. batteriet. Samtidigt anställdes arbetskarlen Nordström som vaktman vid I. batteriet. Minören Sporrong överfördes samtidigt från flottan till kustartilleriet. Han avlöstes på hösten 1903 av 2. kl. minören M. K. Cederholm.

1902 hade även en "Gnistsignalstation" inrättats vid  II. batteriet i Fårösund med motstation på Oscar-Fredriksborg. Stationen flyttades 1913 till Tingstäde (senare Tingstäde radio).

1903 skulle ett stort antal rekryter tas emot i Fårösund men på grund av att det ännu inte fanns någon förläggningsplats utbyggd förlades rekryterna istället i Vaxholm.

Med anledning av rysk-japanska krigets utbrott förlades ett tillfälligt detachement i en äldre magasinbyggnad.

Fårösunds kustposition och Fårösunds kustartilleridetachement 1904 - 1914

1904 organiserades Fårösunds kustposition. Dess första chef blev kaptenen vid kustartilleriet Nils Wilhelm Bille. Samtidigt tillfördes även ny materiel, bland annat tre tubkanoner m/80 till 17 cm kanonerna m/69, en ångslup F M F 1 eller Nr: 7, minarbetsbåt, två barkasser, en jolle, 35 flytminor av typ Nr: 3 m/01, 10 handminor mm. Vid I. batteriet uppfördes ett minförråd, ett båtskjul, en kabelkällare och en minbrygga.

I april 1905 var bemanningen vid Fårösunds kustartilleridetachement, en kapten (Nils Wilhelm Bille), 1 - 2 officerare, 1 läkare, 6 - 7 underofficerare, 5 underofficerkorpraler samt 60 stamanställda kustartillerister. Värnpliktsstyrkan varierade mellan 40 - 50 man och bestod i huvudsak av gotlänningar men även från orter så som Göteborg, Norrköping, Örebro mm, även ända från Lappland.

De gamla mynningsladdade 12 centimeters kanonerna byttes ut mot mer tidsenliga 57 mm pjäser. Dessa hade tidigare troligen varit en del av beväpningen på pansarbåten Thule. Man återanvände alltså utrustning i stället för att köpa ny för dyra pengar.Ytterligare två gamla fartygspjäser tillfördes under första världskriget 1914-18. Det var två 15 centimeters kanoner från korvetten Freja.

Fler och fler övningar genomfördes efterhand. Utbildningen skedde både på 57 mm och 17 cm kanoner. För det mesta sköt man med tubkanonen vid 17 cm kanonerna. De hade 25 mm kaliber och laddningen var blyprojektiler och karduser.

Vid mobiliseringen i augusti 1914 fanns ett 57 mm batteri med strålkastare i vardera inloppet med sammanlagt åtta pjäser och ett gammalt omodernt 17 cm batteri bestående av sex pjäser varav endast ett par var bemannade. Förutom detta hade Gotlands infanteriregemente två fästningskompanier förlagda i Fårösund.

Utbildningsnivån var emellertid ganska låg eftersom någon övningsskjutning inte kunde ske då det helt enkelt inte fanns tillräckligt med ammunition. Stridsammunitionen fick inte användas till övningsskjutningar.

Den 3 augusti var mineringarna klara och även ett bomstängsel av timmer hade lagts ut, dessa blåste dock sönder efter en kort tid.

Redan i december demobiliserades Fårösunds kustposition. Stamtruppen fanns emellertid kvar och skötte beredskapen.

Personal från kustpositionen skötte även desarmeringar av ilandflutna minor. Detta krävde också dödsoffer, sergeanten Gunnar Janze tillsammans med en lokal lantbrukare dödades då de skulle desarmera en mina i Skansviken i Kräklingbo. En underofficer stod till militärbefälhavarens förfogande fram till mitten av 1920-talet för att omhänderta eventuella drivande minor.

Mineringsavdelning i Fårösund 1909. Maskindrivna båtar från vänster: FMF 1, FS, Ångkranpråm 6, B 5.

Fårösunds fästning och Fårösunds kustartilleridetachement 1915 - 1919

År 1915 ändrades förbandets beteckning till Fårösunds fästning och Fårösunds kustartilleridetachement. På sommaren 1916 fick man från Karlskrona låna två 15 cm kanoner m/85, vilket avsevärt höjde stridsvärdet i Fårösund. Pjäserna installerades i III. batteriet.

Redan 1914 hade förslag framförts om att eventuellt lägga ned kustpositionen. En utredning genomfördes där det påpekades att den då varande bestyckningen med 57 mm pjäser vid inloppet endast var avsedd för försvar av utlagda mineringar. De föråldrade kanonbatterierna hade mycket små möjligheter att avvärja landstigningsföretag. Därför föreslogs att man skulle bibehålla Fårösundspositionen och förstärka den med tyngre pjäser och förstärka befästningarna. Chefen för flottan ansåg dock att om de nuvarande befästningarna förstärktes med ett fast kustartilleribatteri med 30.5 cm pjäser så skulle befästningarnas värde ändå vara underlägset eftersom deras skottvidd understeg fartygsartilleriets räckvidd. Fårösund som örlogsbas var också av ringa betydelse. Försvaret av Gotland skulle kunna förstärkas genom att man istället överförde ett rörligt 15 cm haubitsbatteri till öns artillerikår.

Under ett flertal år grubblade de styrande om hur de skulle göra. Det hela slöt dock med att vid 1919 års riksdag beslöts att Fårösunds befästningar omedelbart och fullständigt skulle nedläggas, vilket ägde rum den 30 september 1919. All utrustning avlägsnades.

Vid nedläggandet av Fårösunds fästning och indragningen av detachementet 1919 överlämnades etablissementet till fångvårdsstyrelsen (kbr 31/10 1919). Enär jämlikt 1925 års försvarsorganisation tillfällig flygstation skulle komma att forläggas på Gotland, överflyttades etablissementet från fångvårdsstyrelsen, som icke tagit det i bruk, till förvaltning av flygstyrelsen 1926.

Kustartilleriets första chef , general Centerwall besöker Fårösund. Kapten N. W. Bille till vänster.

Förläggningar

Kontraktet, som utnyttjats av Gotlands artillerikår, daterade sig från 1893 och tillförsäkrade tillgång "under vapenövningstiden" till ett jordområde av hemmanet Utbunge norr och nordväst om mellersta batteriet i Fårösund, lagerplats 1 tunnland, exercisplats 2 tunnland samt erforderlig målskjutningsplats,

mot en kostnad av 95 kr årligen, häri inbegripet gottgörelse för undanröjande av hinderliga träd och buskar m m. Här kom sedermera 1903 ett övningsfalt att inköpas med tillgång till stranden vid stora delar av Bungenäs.

Under 1903 skedde flera hembjudanden av mark för etablissement, såsom de s k Sjöströmska tomterna med en där belägen f d ångkvarn m m, det så kallade Stuxskogen söder om Fårösund och den vid sundet belägna Löfvenbergska tomten. Den senare föreslogs av marinförvaltningen till inköp. Där fanns byggnader  som var brukbara, ett bostadshus, som kunde bli underofficersmäss, underofficersbostad och tvättstuga och en magasinsbyggnad, som kunde byggas om till matinrättning och marketenteri. Till denna kunde läggas dels en angränsande tomt, som redan arrenderades av kronan till 1915 och vara minförråd, byggt 1886, och bostadshus var uppförda samt vilken ägaren var villig att sälja, dels en väster därom belägen tomt, som utgjordes av trädgård, där befälshus kunde byggas. Det skulle då återstå att enligt av 1901 års riksdag godkänd plan bygga befälshuset med officersbostäder och mäss samt en manskapsbarack för 150 man med expedition, vaktlokal, sjukrum, underofficersbostad, övningslokal m m. Detta blev Kungl Maj:ts beslut (kbr 1/12 1903).

Vid förläggningen till Fårösund 1904 av ett på grund av rysk-japanska kriget tillfälligt uppsatt detachement inrättades ovannämnda magasinsbyggnad till kasern. Den kvarstår nu som matsal och marketenteri inom Flygvapnets område. Den till underofficersmäss mm enligt ovan avsedda byggnaden hade tidigare varit krog och därefter genomgått skiftande öden. I flygeln, tvättstugan, anordnades 1904 en primitiv kokinrättning, där backlagsmännen med backlagets plåthinkar i dörren avhämtade backlagets andel för utspisning i logementet. Byggnaden är nu Flygvapnets vaktlokal. 

Där kasernen för det 1905 uppsatta Fårösunds kustartilleridetachement byggdes, fanns före denna en förnämlig trädgård med ballastjord, som kommit med de stora segelfartygen, vilka lastade trä i Fårösund. Denna jord forslades över till den tomt, där befälsbyggnaden sedan uppfördes. Detta verkställdes av truppen som handräckningsarbete med stränga beting. "De tjänstgöringspass, då de värnpliktiga deltogo i övningarna betraktades av dessa såsom rena vilan och fritiden" (anteckning av en medverkande person).

I ett vid den Sjöströmska kvarnen beläget spannmålsmagasin, som även fick användning som detachementets dans- och teatersalong, återupplivade detachementet med egna arbetskrafter utan särskild kostnad en sedan tio år nedlagd varmbadinrättning. En ny tvätt- och badinrättning tillkom jämlikt beslut vid 1909 års riksdag. 1910 års riksdag gav medel till en läkarbostad. Slutligen beviljade 1913 års riksdag medel till ett mindre proviantförråd. Elektrisk belysning anordnades lokalt i etablissementet 1918 (kbr 14/8 1918).

Robbertska huset som användes som officersbostad.

Pennalism vid Fårösund

"En volontär, anställd vid Fårösunds kustartilleridetachement å Gottland, har i bref till sina föräldrar i Lindesbergsorten skildrat den pennalism som för närvarande råder vid detachementet i fråga. En tidning har fått taga del af bref, hvarur följande citeras: De i höst till Fårösund anlända 13 rekryterna ha af sina äldre kamrater och underbefäl af manskapet utsatts för allehanda trakasserier och obehag. De äldre bruka anordna så kallad krigsrätt, inför hvilken rekryterna en i sänder få stånda till ansvar. Bäst de stå där inför Pontius Pilatus, ryckes yngligen af en bakomstående kamrat omkull. Vidare få de klifva upp på manskapsskåpet och sitta där i timtal under de äldres skratt och hån. Den, som ej lyder villigt, undfägnas med kompaniprygel." (Tidningen Kalmar 22/11 1911)

Stamrekryter 1911

Till vänster kustartilleristen (1909 - 1911) Charles Evald Andersson.

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper