Krigsflygfält Roma  (F3R, OR, O1)

Flygfältet i Roma anlades omedelbart norr om Kungsgården och Roma klosterruin. Även om fältet i huvudsak anlades på åkermark krävdes ett omfattande röjningsarbete. Sålunda högg man ner en skogsdunge norr om åkerfältet, liksom den alle av ekar, som gick norrut tvärs över fältet. Flygfältet planerades från början som ett gräsfält utan hårdgjorda rullbanor. För den tidens flygplan krävdes ingenting annat, i varje fall så länge fältet var någorlunda torrt.

Vid arbetet använde man sig av schaktmaskiner men all täckdikning gjordes för hand. Det var ca 1000 meter x 850 meter, och i huvudsak användes två stråk för start och landning. För, båda stråken krävdes att man högg ner ytterligare en del ekar, bL a. i Kyrkallén.

1941

2015

Ett militärt flygfält kräver naturligtvis också förläggningsutrymmen. Kungsgården med flyglar och tillbyggnader, mycket spatiösa utrymmen, utnyttjades som officers- och underofficersförläggningar, expeditioner och matsal. Detta byggnadskomplex inköpte Flygförvaltningen redan 1937. Det räckte dock inte till. Så förutom en tillgänglig magasinsbyggnad byggdes två baracker, som användes som manskapsförläggning. Den ena halva baracken tjänstgjorde som sjukförläggning. För restaurering av befintliga byggnader begärde Flygförvaltningen av KungL Maj:t i december 1939 145 000 kr. Ett anslag på 50 000 kr beviljades. De pengarna användes, som chefen för Flygstaben dåvarande överstelöjtnanten Bengt Nordenskiöld skrev i januari 1940, till att "snygga upp officers- och underofficers förläggningarna och iordningställa avträden och en del förråd. "

I oktober 1938 hade Länsstyrelsen på begäran av Flygförvaltningen fridlyst det område, som skulle utgöra själva flygfältet. Röjningen av fältet hade då påbörjats. Att obehörigen beträda det fridlysta området kostade 25 kronor i böter. År 1942 utvidgades det fridlysta området. I januari begärde nämligen överste Hugo Beckhammar, chef för F 3 Malmslätt (Linköping), att så skulle ske. Till sin skrivelse bifogade han en skriftlig begäran från flygfältets tillsyningsman, fanjunkare Anton Carlberg. Denne påpekade, att utanför själva fältgränsen fanns numera pjäsvärn, luftvärnsställningar och ett 15-tal splitterskydd för flygplan. Det var helt enkelt ett område med försvarsanläggningar, som egentligen inte i någon högre grad respekterades av en del sockenbor.

Kungsgården 1943

Kungsgården 2014

Två baracker uppfördes. Användes som manskapsförläggning. Den ena halva baracken tjänstgjorde som sjukförläggning.

På ladugården finns ännu rulldörrarna kvar.

F 8 divisionen J 9:or på Romabasen 1941

F 9 divisionen J 9:or på Romabasen 1940

I väntan på uppdrag

Traktorn "Roosevelt" bearbetar marken och 12.000 stubbar bröts upp för att anlägga flygfältet i Roma. Året är 1938.

2. Luftvärnsbatteriet               3. Automatkanonbatteriet

Flyget i Roma

(Baserat på Sune Larssons minnen)

Kohagen, vilken var den mark, som låg längst i norr, av Kungsgårdens mark, avverkades under vintern 1938. Det fanns en del stora ekar där i kohagen. Några av dessa ekar hade en diameter på nära två meter. Allen som gick i nordostlig riktning från gården, avverkades också. Avverkades gjordes även ett antal lövträd, i den södra delen av det blivande fältet. Även där fanns det ett antal träd av ansenlig storlek, en del av dessa låg kvar även under de första krigsåren. Där upptäcktes de av den smått legendariske kaptenen, Granfelt. Det var ont om bränsle, Så även för de militära förband, vilka var förlagda på och runt flygfältet. Kapten Granfelt beordrade ett par man att såga sönder dessa trädstammar. När de sågat ett par timmar, och endast hunnit någon tum i den stora stocken, kom kaptenen tillsammans med sergeant Bengt Lindell. Sergeant Lindell är den som berättat denna smått roliga historia. På förslag av den ene gubben, så tände Granfelt på iden, att det enda rätta var att skaffa fram lite sprängmedel, för att helt sonika spränga sönder stocken. Kapten Granfelt beordrade, sergeant Lindell att åka till Visborgsslätt för att hämta ut dynamit. 15 kg tyckte Granfelt kunde vara lagom. Under tiden så fick gubbarna börja med att borra hål i stocken. De fick vidare gröpa ur ett ordentligt hål, som enligt Lindell var stort som ett stövelskaft. När Lindell återkom till Roma, fick gubbarna order om att ladda med all dynamit. Därefter så drog gubbarna ut en rejält lång stubintråd och tände på. Kapten Granfelt och sergeant Lindell tog bilen och åkte upp till bevakningstornet vid Karby, där de inväntade den stora smällen. Till slut så small det, en smäll som gjorde att hela tornet skakade. När de sedan kom tillbaka till Kungsgården, så fanns det inte ett spår, av den nyss så stora stocken, men tegelpannorna på den närliggande ladan, hade vänts upp och ner, många hade också rasat ner på marken. " Det här håller vi tyst med" var kapten Granfelts enda kommentar.

Sommaren 1938 byggdes fältet, vilket skedde med hjälp av stora schaktmaskiner, i våra ögon så var det jättemaskiner. Grävning av diken skedde oftast förhand.   Roma Kungsgård bestod av åkermark, eller avverkad skogsmark, vilket togs i bruk för fältet. Tråkigt var det att stora delar av kyrkallen och allen vid Noderäng fälldes. Sommaren 1939 så stod fältet färdigt och tillsått, lagom till krigsutbrottet. Någon gång i början av september så var en luftvärnstropp, på plats i närheten av skyttepaviljongen vid Karby. Denna tropp bestod av två 40 mm automatkanoner.

Lite senare i månaden, så besöktes platsen av dåvarande kronprinsen, sedermera Hans majestät Gustav VI Adolf, på fältet och inspekterade Gotlands trupper. På vintern 1940 då Östersjön var tillfrusen, och båtarna inte kunde gå, så använde ABA-s "Södermanland" Romafältet som landningsplats. Den förde förutom post, bristvaror som karbid och jäst, och ibland även ett antal passagerare.    

Från september 1939 till t.o.m. 1941 svarade 3. Luftvärnsautomatkanontroppen för försvaret av Roma flygfält. Lvtroppchef var löjtnant Tidholm. A 7 var det förband som ledde luftförsvaret på Gotland inledningsvis. Från den 1januari 1940 övertogs ansvaret av Ka 3 1941 övertogs ansvaret för försvaret av Roma flygfält av 2. Luftvärnsbatteriet. Batterichef var kapten Carleson Längre fram på våren 1940, så spelades fotboll mellan Lv-troppen och ett lag från Roma, på en iordningställd fotbollsplan i den norra delen av fältet. Mitt under fotbollsmatchen, så såg vi målflyget nalkas från norr, då plötsligt den ena av luftvärnspjäserna gav eld. Planet började cirkla och gick ner på lägre höjd, för att visa nationalitetsbeteckningen. Grabbarna som spelade fotboll, och även de från luftvärnstroppen, vilka var åskådare, fick högsta fart upp till pjäsplatsen. När de strax var tillbaka så gavs en muttrande förklaring om, varför man hade skjutit varningsskott med lvpjäsen. " Den förbannade målflygaren som aldrig kan komma ihåg att anmäla sin ankomst".  

En dag i början av juni 1940, harvade jag med en gammal traktor av modell Fordson, på åkern där Romaskolan idag ligger. Plötsligt så hörde jag ett konstigt ljud, när jag tittade uppåt, så såg jag två jaktplan, så kallade J 9-or, vilka gick ner för landning. Några minuter senare så kom ett tyskt bombplan av märket "Heinkel", även detta plan gick ner för landning. Då var det jag som stannade traktorn, och hastade iväg ner till flygfältet, där det nu började samlas mycket med folk. Det tyska planet var det bombplan som tidigare på våren, nödlandat ute på Mästermyr. Det hade monterats ner, och i delar transporterats in till Visborgsslätt, där det åter monterades ihop, nu inne i flyghangaren. På grund av den korta startsträckan på Visborgsslätt, så fick man starta med ytterst lite drivmedel i tankarna. Efter den korta flygsträckan så var det dags att gå ner i Roma för tankning. Efter det att tankning genomförts, så flögs planet tillbaks till Tyskland, i utbyte mot ett svenskt plan, vilket landat på Rygen. Jaktplanen var med som eskort, allt för att se till att det Tyska planet, höll sig till rätt och anvisad kurs. Det första flygförband, som var förlagt här till Roma, var en division J 9-or, ett jaktplan som var inköpt i USA, och transporten till Sverige, gick via Petsamo i Finland. Till Roma kom denna division i slutet av sommaren 1940. Första gången jag fick se dessa plan, var när jag var sysselsatt med att sela på hästarna efter matrasten. Det bullrade ganska ordentligt, och när jag vände blicken uppåt, så såg jag åtta plan, det såg ut som om de störtdök, när de gick in för landning. Tidvis så fanns det förband, med äldre flygplan förlagda här i Roma, jag minns ett jaktplan av typen Gloster Gladiator. Men även andra typer, några med dubbla vingar, så kallade "dubbeldäckare", fanns tidvis här. På sensommaren och hösten 1941, så var ett stort antal B 5-or, ett lätt störtbombplan, förlagda här i Roma. Två av dessa plan kolliderade ute över Ljugarn, varvid tre man omkom, och endast en klarade livhanken. Något senare så var det en Caproni, ett Italienskt flygplan, som var här. Detta plan var av sämre kvalité, och förorsakade många haverier. En söndag i maj månad så försvann två av dessa plan ute över Östersjön. Vid detta tillfälle så låg jag inkallad för att göra beredskapstjänst, efter genomförd rekryttjänst. Vi var denna söndag grupperade Runt flygplatsen i Visby, och där fanns ett antal B 3:or, dessa fick larm för att delta i eftersökningen av de försvunna planen. De höll igång hela natten, så fort ett kom "hem" så startade ett nytt. I vår förläggning så hörde vi att även deltog i sökandet. Ett av planen hittades flytande och besättningen kunde bärgas vid förhållandevis god vigör. Av lettiska fiskare så fick man reda på att det andra skjutits ner utanför Ventspils av ett tyskt plan. En ur besättningen överlevde och överlämnades till svenska myndigheter.  

Våren 1944 så inträffade en svår sprängolycka på Romafältet, två man omkom. De hade av någon anledning råkat utlösa tändanordningen till en mina. Fältet var minerat, när det inte förekom någon flygverksamhet. Minorna bestod av trälådor, fyllda med 18 kilo trotyl, med en ståndare, där tändanordningen var fastsatt. De stod utplacerade med jämna mellanrum, och så gick en lina från ena lådan till den andra. Skulle någon obehörig landa, så drogs en sprint ut, och en slagtändare, slog till, vilket gjorde så att minan sprängdes. På senare delen av sommaren 1944, så var halva vår pluton förlagda i Roma, som avlösning för det värnkompani, som hade att skydda flygfältet. Jag minns inte om det var under en eller två veckor. Under den här tiden så förekom ingen flygverksamhet, så hela fältet var minerat. För att maskera fältet så var det utlagt slaggsträngar, vilka från luften liknade diken. En dag när vi precis ätit lunch i skyttepaviljongen, där Lv-troppen hade sin matsal, så fick vi se att det brann ute på fältet. Vi fick brått givetvis, för att se vad som stod på, och att hjälpa till med att få elden släckt. Sven Strandberg Högbrotorp, som jobbade för tillsynsman, var i färd med att bevattna slaggsträngarna. Nu trodde vår plutonchef, att Strandberg slarvat med en fimp, och medan de hölls med att käbbla om detta, så fick vi se att det brann på fler ställen. Det visade sig att det var i slaggsträngarna som det brann, när vi vände på slaggstyckena, så kändes de så heta så att vi nästan brände oss om händerna. Det var ordentligt torrt och varmt, varför det blev självantändning i det torra gräset. Under resten av eftermiddagen, så fick vi gå runt över hela fältet, för att kontrollera, att inga minor stod i direktkontakt med de utlagda slaggsträngarna. Tillsynsman över fältet var en pensionerad fanjunkare, Anton Karlberg. Han hade även uppsikt över Roma Kungsgård, vars byggnader användes som förläggning av såväl officerare som manskap, under den tid då något flygförband var förlagt till Romafältet. Officerarna och expeditionen fanns i den stora huvudbyggnaden, men även i flyglarna. Manskapet var förlagt i magasinet, men också i de två baracker, vilka ännu idag finns kvar.

Fanjunkare Carlberg var en underofficer av den gamla stammen, och mäkta stolt över sitt uppdrag. Före krigsutbrottet så hade han varit verksam som vågmästare på sockerbruket. Roma Kungsgård betraktade han mer eller mindre som sin egen personliga egendom. Det var inte nådigt att oombedd beträda dessa hans domäner. En mörk kväll i januari månad 1944, så slogs det larm om att någon obehörig, uppehöll sig inne bland flygplanen, vilka stod uppställda längs flygfältskanten. Vakterna sköt såväl varningsskott som verkanseld, utan att få stopp vederbörande. Nu sändes det ut patruller längs vägarna, i ett försök att infånga "spionerna" eller "sabotörerna". Alla trafikanter stoppades, och de fick redogöra för sina förehavanden. Vid pass halv elva, så blev ett antal damer, vilka var på väg hem från en syjunta, halvt ihjälskrämda. Plötsligt stod det militärer med skarpladdade vapen och med monterade bajonetter, mitt i deras väg. Någon gång i början på åttiotalet, då vi på Uppenbys, skulle slakta vår julgris, så berättade slaktare Ivan Ahlqvist följande historia, om orsaken till larmet en historia han inte hade berättat för någon. Han och familjen hade gått och lagt sig, då det plötsligt bultade på ytterdörren. Utanför så stod en man vilken bodde uppe vid Timans, och han hade varit på besök hos sin syster och svåger, vilka bodde i kyrkallen, Han var inte helt nykter, och hade helt enkelt gått åt fel håll, då han plötsligt befann sig stående inne bland flygplanen, upptäckt av bevakningspatrullen. När nu patrullen började att "hojta" och skjuta varningsskott, så nyktrade mannen snabbt till, greps av panik och flydde ut över närliggande åkrar. Lerig från topp till tå, så bultade han på Ahlqvists dörr. Slaktare Ahlqvist selade på hästen för att skjutsa mannen hem. När de kommit en bit på väg så stoppades de av patrullen, varvid Ahlqvist förklarade att de festat om en del, och att hans gäst blivit lite påstruken och oförmögen att gå hem på egen hand.  

Den 22 mars 1949 landade ett enmotorigt lätt bombplan på Roma flygfält. Planet hade två mans besättning. Löjtnanten i Polska armen Arkadiusz Korobczynski samt en mekaniker. Efter det att planet landat på Romafältet så antändes det av besättningen, och det totalförstördes därvid. Planet var bland annat utrustat med fem kulsprutor, vilka var fulladdade. Korobczynski stod i Polen inför hotet att överföras och att enrolleras i Röda Armens flyg. Detta motsatte han sig och han valde att fly till Sverige för att här söka politisk asyl. Mekanikern valde att frivilligt återvända till Polen. Korobcczynski fick stanna i Sverige och han rotade sig här, gifte sig och bildade familj. Vid jultid 1973 besökte han Polen, som svensk medborgare, i avsikt att träffa släktingar varvid han arresterades och riskerade att ställas inför rätta för deserterig. Svenska UD kopplades in på fallet, och han har fått återvända till Sverige. Den som först kom till flygplatsen var romabon K-G Wessman. Wessman svarade för att besättningsmännen fick transport till läkare. Förutom tillfälle till att ta ett antal foton så fick Wessman en kombinationstång från flygplanets verktygsutrustning som minne av den polska besättningen  

I början av femtiotalet så hölls det utställningar av jordbruksmaskiner med mera på fältet. Vid två av dessa tillfällen så ställdes det ut konst och hemslöjd, i stora huvudbyggnaden. Under flera år så hölls även Stångaspelen här på flygfältet i Roma. Det var då föreningen gotländsk idrott, blivit uppsagda från sitt arrende vid Gumbalde i Stånga. Man sökte en plan som var tillräckligt stor att rymma pärkspelet. Efter fyra år så hade problemet löst sig varför Stångaspelen återvände tillbaka till Stånga. I slutet av femtiotalet så lades flygfältet ner, varefter åkermarken åter odlades upp. Den del av fältet som varit skogsmark, planterades med skogsplantor. Huvudbyggnaden stod tom under några år, innan det militära sjukvårdsförrådet flyttades ut till Roma Kungsgård. Detta förråd blev kvar till slutet av åttiotalet, under denna tid så var byggnaderna stängda för allmänheten. Öppna för allmänheten blev dessa byggnader åter i samband med turistsatsningen "Öppet Gotland". Efter utförda renoveringsarbeten, så är avsikten att byggnaderna skall användas för kulturella och andra publika ändamål.

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper