 |
 |
Kort historik |
Ställi sum ha gört mange sma
sårkar til karlar
(Stället som har gjort många små pojkar till män)
|
1/1 1887 |
No: 27
Kungl. Gotlands Infanteriregemente bildas. Militärbefälhavaren
är regementschef. Fredsorganisation: 2 bataljoner om 4
kompanier.
I.
Bataljon: 1. Visby komp (Ro 181), 2. Roma komp (Ro 182), 3. Tingstäde komp
(Ro 183), 4. Lärbro komp (Ro
184)
II.
Bataljon: 5. Klinte komp (Ro
185), 6. Garde komp (Ro
186), 7. Hemse komp (Ro
187), 8. Havdhems komp (Ro
187)
Staten
upptar utom officerare även fast anställda underofficerare och
underbefäl samt 40 meniga volontärer.
Regementet
förläggs till Visborgsslätt där ett barackläger anlades.
1887 blev
Visborgsslätt gemensam övningsplats för de två bataljonerna
som organiserades genom riksdagsbeslutet 1886. Innan dess hade
kompanierna i Gotlands Nationalbeväring haft skilda
övningsplatser runt om på Gotland. |
1896 |
Beväringen får äta på Visborgsslätt. De slipper de förhatliga
tallrikarna och skålarna av järnbleck, som var så svåra att
rengöra. |
1898 |
Regementes
meniga volontärstyrka ökas till 240. |
1901 |
Riksdagsbeslut
om "fastlandskontingenten" att övas vid regementet.
Dessutom fick regementet ny indelning: 2 bataljoner om
tillsammans 8 infanterikompanier, 2 fästningskompanier, 1
velocipedavdelning och 1 trängkompani. |
1902 |
En
lägerbarack uppförs på Visborgsslätt som var avsedd att användast
för beväringsmanskapet fram till dess att kaserner av sten
uppförts. Genom denna provisoriska åtgärd ville man förebygga olägenheten för beväringen att behöva kampera i tält.
Regementet
formerat på 1 bataljon deltar i fälttjänstövningar i Närke. |
28/11 1903 |
Järnvägsbanan
Visby - Visborgsslätt färdig. Den första vagnen som trafikerade
banan hade ångmaskinen placerad ungefär i mitten varför vagnen
passade det militära reglementet genom att det bildades en avdelning
för officerare och en för meniga och civilpersoner. |
1/3 1904 |
Ett linjekompani och två fästningsinfanterikompanier mobiliseras
som neuatralitetsvakt i Slite och Fårösund. Mobiliseringen
pågick i fyra månader. |
?/8 1905 |
De
nya kasernerna och byggnaderna på Visborgsslätt står färdiga för
inflyttning |
1906 |
Officerare
får inte längre bära sabel utom tjänsten. |
1908 |
Överstelöjtnanten
beordras som t f regementschef. |
1912 |
Ett
fältstarkt kompani deltar i övningar på fastlandet |
1/8 1914 |
Regementet
mobiliseras delvis för neutralitetsskydd. 13. och 14.
fästningskompanierna skulle sättas upp av 9. och 10.
förstärkta med en del värnpliktiga ur I. bataljonen. I.
bataljonen skulle organiseras med den kvarvarande styrkan jämte
kontingenter som skulle komma från fastlandet.
I.
bataljonen förlades i Tingstäde fästning med kvarter vid
Othemars i Othem. II. bataljonen i Stenkyrkatrakten och III.
bataljonen i Martebotrakten. |
1914 |
Ny
härordning som ger regementet en tredje bataljonsstab och ett
kulsprutekompani. |
1915 |
I. och
II. bataljonerna förlades i kasern vid Visborgsslätt. III.
bataljonen kvarlåg i Tingstäde |
1918 |
Mobiliseringen
slut.Regementet består av tre bataljoner med samma antal
kompanier |
1923 |
Övningar
med velocipedkompanier och motoriserade kulspruteförband
förekommer för första gången utanför velocipedavdelningens
ram. Det blev början till regementets cykelorganisation |
1925 |
Regementet
formerat på en bataljon med ett cykelkompani och ett
motoriserat kulsprutekompani deltar i fälttjänstövningar i
Östergötland. |
1/1 1928 |
Regementet
blir Nr: 18 Kungl. Gotlands Infanterikår med fyra
fredskompanier under militärbefälhavaren som kårchef. Kåren
utbildas till cykelförband |
1/7 1937 |
Kungl.
Gotlands Infanteriregemente återuppstår med två
fredsbataljoner.
"Regementet återuppstår.
De troppade fanorna blottas efter tio år. Ståtliga högtidligheter på Visborgs slätt den 1 Juli.
Kungl. Gotlands infanterikår kommer, såsom förut meddelats, att torsdagen den 1
juli högtidlighålla kårens övergång till regemente. Dagen inledes med att musikkåren ger revelj i staden. Kl. 12 mottager den nyutnämde regementschefen, överste Linde, regementet vid
"Oscarstenen" å Visborgs slätt, varefter regementets tre fanor blottas. Sedan
det gamla infanteriregementet år 1927 nedskrevs till kår, har denna fört endast
en fana. De två övriga hava under de gångna 10 åren icke varit utvecklade. Efter fanornas blottande mottager militärbefälhavaren, generalmajor Törngren
regementet, varefter biskop Ysander förrättar fältgudstjänst. Efter gudstjänsten
sker förbimarsch för militärbefälhavaren, varefter regementets officerskår ger
lunch i regementets gymnastiksal. Till lunchen liksom att närvara vid högtidligheten å slätter har officerskåren
inbjudit landshövding Rodhe med fru samt representanter för landstaten,
generalmajor Törngren med fru samt militärbefälsstaben, biskop Ysander med fru
samt representanter för domkapitlet, överste Hamilton med grevinna samt
representanter för artillerikåren, Gotlands riksdagsmän, Visby stadsfullmäktige,
samtliga kyrkoherdar på Gotland, kommunalordförandena i samtliga socknar,
cheferna för våra kommunikationsmedel, samt konsul Ekman och major Norström med
fruar. Vidare hava inbjudits representanter för läkare, banker, handel och
industri, landstormen, landstormskvinnorörelsen samt skytte- och
luftvärnsrörelserna. I övrigt är en var välkommen att närvara vid högtidligheten vid
"Oscarsstenen". Tillfälle har även beretts de värnpliktiga att inbjuda sina anhöriga att deltaga
i manskapets middag". (Källa: 1356) |
1/9 1939 |
Order om
förstärkt försvarsberedskap på Gotland utfärdas. Det
innebar att de kustförsvarsförband som uppsattes av I 18 och A
7 ur de äldsta årsklasserna skulle organiseras. Därtill kom
vissa luftvärns-, pansarvärns- och underhållsförband samt de
kontingenter från fastlandet som var avsedda för Gotland: En
bataljon I 18 (färdigrustad) utan bilar och två batterier A
7.
Kustartilleriförsvaret
var ännu inte färdigt. Till Fårösund kom emellertid en
kontigent från fastlandet. Luftvärnet mobiliserades av A 7 men
övertogs senare av KA 3.
De
organiserade förbanden grupperades inom sina försvarsområden.
Dessa förstärktes ytterligare genom att I 18:s och A 7:s
fredsförband fördelades på olika försvarsområden. Efterhand
fick alla förband, även de icke mobiliserade fullständig
utrustning med inmönstrade eller inköpta bilar. |
30/11 1939 |
Efter att
ryssarna anfallit Finland skedde allmän mobilisering av
Gotlands trupper. Permitterade förband återkallades
omedelbart. Själva mobiliseringen gällde bataljoner och
divisioner och en del specialförband.
Inmönstring
och fördelning på kompanierna gjordes centralt och därefter
tog kompaniets befäl hand om sina soldater för utrustning och
marsch till vederbörlig krigsförläggning.
Grupperingen
var helt inriktad på kustförsvar. CGK hade sitt område
längst i norr och resten var indelat i fyra försvarsområden
med en regementsofficer som befälhavare i varje. |
1940 |
På
nyåret hempermitterades en del förband. Men den 9 april
beordrades de åter |
1941-44 |
I 18 får
en ny krigsorganisation. Den nya organisationen var inte byggd
på beredskapserfarenheter utan på förhand avsedd att gälla
från denna tid. Bataljonerna var avsedda att kunna uppträda
helt självständiga och bestod av fyra kompanier med kulsprutor
och granatkastare. Vid bataljonsstabskompaniet fanns pansarvärn
och luftvärnskulsprutor. För att i någon mån täcka bristen
på pansarförband fanns vid kompanierna en kulsprutebeväpnad
lastbil, patrullbil, och vid bataljonerna en liten jägarpluton
i lätta personbilar. Signalutrustningen förbättrades bl a av
att kompanierna fick 25 w radiobilar, bataljonen hade
två.
Den
största förändringen ägde rum vid kustgevärskompanierna och
kustkulspruteplutonerna. Dessa ersattes av ett antal
värnkompanier bestående av ett växlande antal plutoner
sammansatta av kulsprutebeväpnade grupper.
Antalet
försvarsområden minskades till tre. Det norra stod fortfarande
under CGK.
Den nya
grupperingen av trupperna hade betingats av den stigande faran
för luftlandsättning. Den omedelbara kustbevakningen sköttes
helt av värnkompanierna. Ett par sådana var också grupperade
vid flygfält. I övrigt var kompanier och batterier spridda i
enstaka förläggningar över hela ön.
Luftbevakningen
hade byggts ut och anförtrotts åt ett luftbevakningskompani av
värnpliktiga. |
1942 |
Genomfördes
en ny territoriell indelning i militärområden. Gotland blev
VII. Militärområdet. I april
1942 kom från P 3 i Strängnäs femton lätta stridsvagnar
modell 37.
Modellen var redan
urmodig då den anlände till ön. Den saknade kanon och var
bara utrustad med två kulsprutor. Den var en tjeckisk modell
men både motor och pansar var svenskt. Trots det stora antalet
fick förbandet nöja sig med beteckningen pluton. Denna
stridsvagnspluton "G" ställdes direkt under
militärbefälhavarens befäl för att snabbt kunna insättas
mot luftlandsättningar på de öppna fälten mellan Follingbo
och Barlingbo. Eftersom P 1 ännu inte hunnit bli uppsatt fick
plutonen administreras från P 3 i Strängnäs. Förbandet
omorganiserades till 41. stridsvagnskompaniet, dvs
stridsvagnsplutonen utökades med kompanistab, kompanitross och
en pansarvärns/luftvärns- pluton. |
1944 |
Överfördes
till ön 42. pansarbilskompaniet från P 3 i Strängnäs
utrustade med pansarbil
modell 41 eller modell
"Irland". Typen var något större än pansarbil
modell 40 som varit på ön 1941.
Fr om 1
april 1944 övertog P 1 G mobiliseringsansvaret från P 3 för
dessa Gotlands två första pansarenheter. Det var två snabba,
helmotoriserade förband, som företrädesvis användes som
"lufttruppsberedskap".
Den
nye ÖB Helge Jung gör en inspektionsresa till Gotland i juni.
Bland de förband han besökte fanns stridsvagnskompaniet med
dessa små kulsprutevagnar. Han meddelade att det skulle komma
"riktiga" stridsvagnar till ön. Så skedde i slutet
av juli. Då urlastades i Slite ett tungt stridsvagnskompani ur
P 3 (sörmlänningar). Det bestod av 18 stycken splitternya
svenska 22 tons stridsvagnar modell
1942. Nu
fanns på Gotland tre pansarenheter: 41. stridsvagnskompaniet
(nu med tre stridsvagnsplutoner) och 42. pansarbilkompaniet ur P
1 G, utrustade med karosseripansar-
(KP) bilar modell 42, samt 4. tunga
stridsvagnskompaniet ur P 3.
I
slutet av 1944 beslöts att det tunga stridsvagnskompaniet, som
egentligen tillhörde 10. pansarbrigaden, skulle stanna på
Gotland och övergå i P 1 G krigsorganisation. Därför vidtog
en intensiv ny- och omskolningsverksamhet vid detta lilla
förband. I största möjliga utsträckning uttogs gotländska
värnpliktiga. |
1945 |
Tyvärr visade sig ansträngningarna onödiga då
redan i september 1945 kom nya order som innebar att
22-tons vagnarna skulle bytas ut mot 10-tonsvagnar, det vill
säga stridsvagnar av modell 1941. |
1949 |
Överfördes stridsvagnar av modell
1940 (Landsverk) till ön. |
1962 |
Detta år hade det
påbörjats utbildning på regementet på pansarvärnskanonvagnar
av modell 1943. De hade också kunnat frigöras från
fastlandsbrigaderna. Vagnarna hade i stort sätt samma kanon
och chassi som stridsvagn 74, den saknade emellertid torn.
De kunde därför inte skjuta under gång och hade ett
begränsat sidriktfält. När de kom till Gotland hade vagnarna
moderniserats så att de fått ett heltäckande pansartak.
Efter detta
tillskott blev det möjligt att under 1960-talet ombeväpna
samtliga gotländska pansarbataljoner så att de antingen fick
stridsvagn 74 eller pansarvärnskanonvagn.
Det blev 24
vagnar på respektive bataljon, fördelade på två kompanier.
Även skyttekompanierna som använde cykel fick dessa ersatta
med KP-bilar. Det fanns tre skyttekompanier per bataljon och
de kom nu istället att benämnas pansarskyttekompanier.
|
1963 |
Gotlands
regemente, I 18 slås ihop med Göta pansarlivgarde på Gotland, P 1 G
och bildar P 18. Gotlands regemente blir ett pansarförband.
Detta år då I 18
blev P 18 skulle krigsförbanden omorganiseras från skytte-
till pansarbataljoner. Generalen på Gotland hade länge haft
önskemål om att ön skulle utrustas med de s k KP-bilarna av
modell 1942. Arméstaben ansåg dock det inte ekonomiskt
försvarbart eftersom de troligen inte skulle kunna användas
längre än till 1966. Men generalen lyckades driva igenom sin
vilja och P 18 fick låna ett antal KP-bilar till
försöksutbildning 1964/65. Försöket slog väl ut. Nu trodde
man att de skulle kunna hållas i tjänst fram till åtminstone
1975. Det anlände fler och fler till Gotland och P 18 så att
det räckt till alla dess pansarbataljoner. |
1968 |
På hösten 1968
anlände de första Centurionstridsvagnarna till P 18. Det var
ett viktigt och efterlängtat tillskott. Dessa vagnar kunde
mäta sig med stormakterna och de hade visat vad de gick för
under 6-dagarskriget. De vagnar som kom till P 18 hade den
svenska beteckningen strv 102. De var av den andra typen med
10.5 cm kanon som kunde få genomslag överallt i
stormaktsstridsvagnar. Den var i alla delar vida överlägsen
strv 74 och pvkv 43. Pvkv 43
utmönstrades från P 18 under 1970-talets första hälft. Strv
74 behölls emellertid ett antal år längre i ett par
pansarbataljoner. Strv 102 vägde dubbelt så mycket som strv
74 och var försedd med ett överlägset pansarskydd. |
1974 |
Eftersom den nya svenska stridsvagnen (strv S) tillfördes
fastlandsförbanden kunde fler strv 102 överföras till Gotland.
Den gamla strv 74 utmönstrades 1974. |
1978 |
Årskullarna
på 1970-talet var de mest stökiga med droger och allmän
dålig disciplin. Det förekom att de värnpliktiga även eldade
i barackerna. Under en tid var de även uppdelat i en Stockholms
pluton och en Gotlands pluton vilket ledde till bland annat
mycket slagsmål plutonerna emellan.
Militära skyttevärldsmästerskapet annordnas av P
18. Flera av de nya, automatiska måltavlorna skjuts oförklarligt
sönder av deltagare från Asien. Det visar sig att asiaterna
skjuter med dyr jaktammunition. Med assistans av skjutledaren
Fontell lyckades man byta ut ammunitionen hos en Jakt och
fiskeaffär i Visby. |
1979 |
Hederskorpral Harald I gör sitt första framträdande
i tjänsten under en högvaktsceremoni på kungliga slottet.
Han möts av folkets jubel och utnämns senare till
hederskorpral |
1980 |
1980 beviljades
och 1982 bestämdes att en sedan länge uppskjuten renovering
av stridsvagn 102:orna skulle genomföras. Detta innebar att
vagnarna skulle utrustas med lasersikte, kalkylator och
rökkastare. Arbetet skulle genomföras i Militärkommando
Gotlands egna verkstäder.
I mitten av
1980-talet skedde en uppryckning vad gällde Gotlands
pansarförband. Wahlgren, den dåvarande chefen för Gotlands
regemente hade redan börjat experimentera med den gamla
KP-bilen m/42. Han såg till att den försågs med bl a
pansartak samt större och kraftigare hjul. Det lyckades bra
och Wahlgren begärde och fick ekonomiskt anslag till
renovering av P 18 alla KP-bilar. Därutöver kunde ett antal
stabs- och eldledningsversioner färdigställas. I
eldlednings-KP-bilarna utnyttjades s k "egrupplaser. 1984
hade nämligen A 7 laseravståndsmätare för sina
eldledningsorgan. Arbetet utfördes vid de militära
verkstäderna i Visby och vid Marinvarvet i Fårösund.
Från och med
utbildningsåret 1984/85 kunde de gotländska pansarförbanden
använda både den nyrenoverade strv 102 samt den nya
KP-bilen.
|
1987 |
1987 föreslogs
att de senaste renoverade Centurionstridsvagnarna med
diselmotorer "strv 104" skulle tilldelas P 18. Även att
pansarbandvagnar "pbv 302" skulle ingå i P 18:s arsenal. |
1991 |
För
sista gången utbildas PbatG med Strv
102 samt KP bil |
1992 |
Efter
P 6 nedläggning överförs Pbv 302 och Strv 104 vilka
grundutbildas för första gången på P18. |
1994 |
Uppgick Gotlands regemente i
Gotlandsbrigaden (PB 18). I samband med denna omorganisation kom
brigaden att omorganiserades till en mekaniserad brigad samt
gjorde en betecknings- och namnändring till Gotlands regemente
och Gotlandsbrigaden (MekB 18). Brigaden blev med denna
omorganisation ett kaderorganiserat krigsförband inom Mellersta
militärområdet (Milo M).
Det svenska
försvaret inköpte efter järnridåns fall ett antal
sovjettillverkade pansarfordon. Dessutom tillfördes armén
den svenska nykonstruktionen "stridsfordon 90". Samtidigt
hade ett inköp av Leopard 2-stridsvagnar, med 12 cm kanon,
skett. Huvuddelen var begagnade strv 121 medan den moderna
strv 122 skulle nytillverkas, huvudsakligen i Sverige.
Dessa nytillskott
kom emellertid inte Gotland till del. Det medförde dock att
fler strv 104 och pbv 302 kunde överföras till ön så att på
våren 1994 fanns 60 strv 104
tillgängliga för Gotlands försvar. Det var dock en minskning
från tidigare 72 stycken. Det berodde på att de tidigare
organiserade sex bataljonerna med vardera 12-vagnskompani,
istället blev tre med vardera 10-vagnskompanier.
De tidigare
stridsvagnskompanier och pansarskyttekompanier hade
innehållit 1 respektive 3, det vill säga sammanlagt 7
pansarskytteplutoner. Dessa ersattes nu av 4 av motsvarande
slag. Istället erhöll pansarskytteplutonerna pbv 302. Denna
förlust i manskap kompenserades delvis genom att
brigadspaningskompaniet också fick pbv 302. Även
brigadledningen erhöll pbv 302, faktiskt fler än de hade
haft KP-bilar.
Brigaden erhöll också en pansarvärnsbataljon, en
underhålls/pionjärbataljon samt två luftvärnsrobotkompanier,
där ett kompani utrustades med den ombyggda
infanterikanonvagnen "lvrbv 701". Då inga av
pansarbandvagnarna var inredda för sjuktransporter behölls
ett antal KP-bilar som ombyggdes för detta ändamål. |
1995 |
P 18 ansvarig för
utbildningen av Bosnienbataljonen BA05. För första gången på
Gotland (september 1995) utbildades ett förband för FN insats:
10psk. / Tango Lima ingick i BA05, den Nordiska
bataljonen/NorBat 2 (UNPROFOR). Kompanichef var major Per Wallin och
kompaniet var förlagda i Brgule utanför Tuzla. BA05 inkl. Tango
Lima blev också, i och med fredsavtalet i Dayton Ohio,
"Daytonavtalet" det första svenska förband som ställdes under
Natobefäl i "Task Force Eagle", då man under den sista halvan av
missionen uppträdde i svenska uniformer utan FN-blått.
Huvuddelen av befälsomgången var gotlänningar och många soldater
hade gjort vpl på P18. 3 Psk-plutoner inkl. robotgrupper (Alfa,
Bravo, Charlie) använde PBV302 och Deltaplutonen, STRI-gruppen samt
sjukvårdstroppen använde Sisu som fordon. |
1996 |
1996 fanns på
Gotland 128 stridsvagnar och 274 pansartransportfordon. Av
dessa bestämdes nu att 54 strv 102 och 33 KP-bilar skulle
skrotas.
Samma år
påbörjades även en ombyggnad av öns strv 104 där
ammunitionsdurken ändrades för att kunna rymma den nya
pilammunitionen. Arbetet utfördes på MKG:s miloverkstad som
i december detta år flyttat sin verksamhet från Stenkumlaväg
till nya lokaler på Visborgsslätt.
Då den
mekaniserade pansarbataljonen utbildades 1996/97 skedde
bland annat utbildning på pansarvärnrobot 55 "TOW". På
bataljonen fanns förutom ett TOW-kompani två
"Bill"-kompanier, de senare utrustades med ett stort antal
pbv 302. TOW-kompaniet hade ombyggda infanterikanonvagnar
"pvrbv 551".
|
1997 |
Övningen Nordic Peace anordnas av P 18 med lyckat
resultat.Organisation
innan 2003
|
1998 |
Fanns på Gotland 89 stycken strv 104, 249 stycken
pansartransportfordon, varav 126 KP-bilar.
|
1999 |
Bestod arsenalen på Gotland av 70 strv 104, 127 pansarbandvagnar
(varav 10 för eldledning och 14 för stridsledning), 125 KP-bilar
samt 9 luftvärns- och 6 pansarvärnsrobotvagnar.
|
2000 |
I samband med försvarsbeslutet 2000
avvecklades brigaden den 30 juni 2000 och regementet
återupprättades den 1 juli 2000 under sitt forna namn, Gotlands
regemente (P 18).
Samtidigt överfördes ett antal stridsfordon 90 till ön.
|
2001 |
P 18 första regemente i Sverige med att sätta upp ett
snabbinsatskompani "IA 01" som under våren 2002 på 30 dagar från
beslut var operativa i Kosovo. |
2002 |
(IA02
Insastsförband Armén 02 Snabbinsatskompani
(Wisborgs kompani) ur 90 dagars beredskapsbataljon
Ansvarigt förband P 18 Gotland (utbildning, beredskap,
förrådställning) BatCh: Övlt Clas Nilsson, C Mekskkomp: Mj
Tony Petersson (P 7), Utbildning: 20020408 - 20020503,
Beredskap: 20020101 - 20030630. Styrka: 165. Mekskkomp:
Kompaniledning, Stab/trossplut, 1. Mekskplut 302, 2. Mekskplut
302, 3. Mekskplut 302, 4. Mekspan/ rbplut 302)
|
2003 |
Organisation - 2003 |
1. kompani - Livkompaniet |
Chefsutbildning |
2. kompani - Roma kompani |
Pansarskyttekompani (1991-92 Pvrbkomp, 1992-93
Brigspankomp) |
3. kompani - Tingstäde kompani |
Ledningskompani, pvrbkompani. Under 1970 och
tidigt 1980-tal var kompaniet pskkomp. Från
mitten av 1980-talet till 1991 var kompaniet ett
sk beredskapskompani. |
4. kompani - Lärbro kompani |
Stridsvagnskompani |
5. kompani - Klinte kompani |
Handräckningskompani, depå- och bevakningstjänst |
6. kompani - Garde kompani |
Stabs-och trosstjänst |
7. kompani - Hemse kompani |
Teknisk resurs och mekanikerskola. Organsierades
2003, döptes 2003 om till Teknisk enhet. |
8. kompani - Havdhem kompani |
Ledningskompani, bildat 1 januari 2001 |
 |
 |
Organisation
2003 - 2005 |
1. kompani - Livkompaniet |
Chefsutbildning |
2. kompani - Roma kompani |
Fem plutoner varav tre plutoner i ett
mekaniserade förband med Stridsfordon 90. En
robotpluton med Pansarvärnspjästerrängbil 1119
med en monterad Robot 56 Bill. En trosspluton
bland annat med bärgare, sjukvårdare och
ledningsvagnar. |
6. kompani - Garde kompani |
Stabs-och trosstjänst |
8. kompani - Havdhem kompani |
Ledningskompani med bland annat ledningspluton,
spaningspluton och granatkastarpluton. |
Dessa
kompanier tillsammans med P 10 bildade bataljonen VN (Viktor
Niklas). |
|
Under
utbildningsåret 2003-2004 hade P 18 ansvar för
Kosovobataljonen (KS 09, Batch: Karl Engelbrektson.
Styrka: Swebat ca 350 (utökades senare efter marskravallerna),
övriga ca 150. Kompanier: VL Batstab PL S/T, QL 1.mek, RL 2.mek, Övrigt: NSE (på campen), MNTC, MNMP,
BrigHQ) |
16/12 2004 |
Riksdagen fattar beslut om att P 18 ska
avvecklas. Under det sista utbildningsåret 2004/2005 benämndes
kompanierna på P 18: Roma kompani - Sigurd Niklas,
Havdhem kompani - Petter Niklas, Garde kompani
- Xerxes Niklas som ingick i bataljonen Viktor Niklas.
Under det sista utbildningsåret ansågs bataljonens
ledningspluton, Caesar Petter på Petter Niklas, vara Sveriges bästa.
Granatkastarplutonen på Petter Niklas vann Granatkastar-SM, och
spaningsplutonen, Kalle Niklas utsågs som Sveriges bästa inom
underättelsehämtning inom pansar. |
28/5 2005 |
I
slutet av mars månad sköt truppförande kompanichef för Roma
kompani, Kapten Anders Eckerberg de sista skotten med ett
Stridsfordon 90 på Tofta skjutfält och därmed gick en svensk
militärhistorisk epok i graven. Salvan följdes av en march på
landsväg med stridsfordonen in till regementet i Visby. Nedläggningsceremoni
genomförs. |
30/6 2006 |
Regementet
avvecklas. Gotlands
Regemente finns ej mer |
1/1 2018 |
Gotlands regemente återuppstår |