Kort historik

Ställi sum ha gört mange sma sårkar til karlar

(Stället som har gjort många små pojkar till män)

1/1 1887

No: 27 Kungl. Gotlands Infanteriregemente bildas. Militärbefälhavaren är regementschef. Fredsorganisation: 2 bataljoner om 4 kompanier. 

I.  Bataljon: 1. Visby komp (Ro 181), 2. Roma komp (Ro 182), 3. Tingstäde komp (Ro 183), 4. Lärbro komp (Ro 184) II. Bataljon: 5. Klinte komp (Ro 185), 6. Garde komp (Ro 186), 7. Hemse komp (Ro 187), 8. Havdhems komp (Ro 187) Staten upptar utom officerare även fast anställda underofficerare och underbefäl samt 40 meniga volontärer.

Regementet förläggs till Visborgsslätt där ett barackläger anlades. 1887 blev Visborgsslätt gemensam övningsplats för de två bataljonerna som organiserades genom riksdagsbeslutet 1886. Innan dess hade kompanierna i Gotlands Nationalbeväring haft skilda övningsplatser runt om på Gotland.

1896

Beväringen får äta på Visborgsslätt. De slipper de förhatliga tallrikarna och skålarna av järnbleck, som var så svåra att rengöra.

1898

Regementes meniga volontärstyrka ökas till 240.

1901

Riksdagsbeslut om "fastlandskontingenten" att övas vid regementet. Dessutom fick regementet ny indelning: 2 bataljoner om tillsammans 8 infanterikompanier, 2 fästningskompanier, 1 velocipedavdelning och 1 trängkompani.

1902

En lägerbarack uppförs på Visborgsslätt som var avsedd att användast för beväringsmanskapet fram till dess att kaserner av sten uppförts. Genom denna provisoriska åtgärd ville man förebygga olägenheten för beväringen att behöva kampera i tält. 

Regementet formerat på 1 bataljon deltar i fälttjänstövningar i Närke.

28/11 1903

Järnvägsbanan Visby - Visborgsslätt färdig. Den första vagnen som trafikerade banan hade ångmaskinen placerad ungefär i mitten varför vagnen passade det militära reglementet genom att det bildades en avdelning för officerare och en för meniga och civilpersoner.

1/3 1904

Ett linjekompani och två fästningsinfanterikompanier mobiliseras som neuatralitetsvakt i Slite och Fårösund. Mobiliseringen pågick i fyra månader.

?/8 1905

De nya kasernerna och byggnaderna på Visborgsslätt står färdiga för inflyttning

1906

Officerare får inte längre bära sabel utom tjänsten.

1908

Överstelöjtnanten beordras som t f regementschef.

1912

Ett fältstarkt kompani deltar i övningar på fastlandet

1/8 1914

Regementet mobiliseras delvis för neutralitetsskydd. 13. och 14. fästningskompanierna skulle sättas upp av 9. och 10. förstärkta med en del värnpliktiga ur I. bataljonen. I. bataljonen skulle organiseras med den kvarvarande styrkan jämte kontingenter som skulle komma från fastlandet.

I. bataljonen förlades i Tingstäde fästning med kvarter vid Othemars i Othem. II. bataljonen i Stenkyrkatrakten och III. bataljonen i Martebotrakten. 

1914

Ny härordning som ger regementet en tredje bataljonsstab och ett kulsprutekompani.

1915

I. och II. bataljonerna förlades i kasern vid Visborgsslätt. III. bataljonen kvarlåg i Tingstäde

1918

Mobiliseringen slut.Regementet består av tre bataljoner med samma antal kompanier

1923

Övningar med velocipedkompanier och motoriserade kulspruteförband förekommer för första gången utanför velocipedavdelningens ram. Det blev början till regementets cykelorganisation

1925

Regementet formerat på en bataljon med ett cykelkompani och ett motoriserat kulsprutekompani deltar i fälttjänstövningar i Östergötland.

1/1 1928

Regementet blir Nr: 18 Kungl. Gotlands Infanterikår med fyra fredskompanier under militärbefälhavaren som kårchef. Kåren utbildas till cykelförband

1/7 1937

Kungl. Gotlands Infanteriregemente återuppstår med två fredsbataljoner.

"Regementet återuppstår. De troppade fanorna blottas efter tio år. Ståtliga högtidligheter på Visborgs slätt den 1 Juli.

Kungl. Gotlands infanterikår kommer, såsom förut meddelats, att torsdagen den 1 juli högtidlighålla kårens övergång till regemente. Dagen inledes med att musikkåren ger revelj i staden. Kl. 12 mottager den nyutnämde regementschefen, överste Linde, regementet vid "Oscarstenen" å Visborgs slätt, varefter regementets tre fanor blottas. Sedan det gamla infanteriregementet år 1927 nedskrevs till kår, har denna fört endast en fana. De två övriga hava under de gångna 10 åren icke varit utvecklade. Efter fanornas blottande mottager militärbefälhavaren, generalmajor Törngren regementet, varefter biskop Ysander förrättar fältgudstjänst. Efter gudstjänsten sker förbimarsch för militärbefälhavaren, varefter regementets officerskår ger lunch i regementets gymnastiksal. Till lunchen liksom att närvara vid högtidligheten å slätter har officerskåren inbjudit landshövding Rodhe med fru samt representanter för landstaten, generalmajor Törngren med fru samt militärbefälsstaben, biskop Ysander med fru samt representanter för domkapitlet, överste Hamilton med grevinna samt representanter för artillerikåren, Gotlands riksdagsmän, Visby stadsfullmäktige, samtliga kyrkoherdar på Gotland, kommunalordförandena i samtliga socknar, cheferna för våra kommunikationsmedel, samt konsul Ekman och major Norström med fruar. Vidare hava inbjudits representanter för läkare, banker, handel och industri, landstormen, landstormskvinnorörelsen samt skytte- och luftvärnsrörelserna. I övrigt är en var välkommen att närvara vid högtidligheten vid "Oscarsstenen". Tillfälle har även beretts de värnpliktiga att inbjuda sina anhöriga att deltaga i manskapets middag". (Källa: 1356)

1/9 1939

Order om förstärkt försvarsberedskap på Gotland utfärdas. Det innebar att de kustförsvarsförband som uppsattes av I 18 och A 7 ur de äldsta årsklasserna skulle organiseras. Därtill kom vissa luftvärns-, pansarvärns- och underhållsförband samt de kontingenter från fastlandet som var avsedda för Gotland: En bataljon I 18 (färdigrustad) utan bilar och två batterier A 7. 

Kustartilleriförsvaret var ännu inte färdigt. Till Fårösund kom emellertid en kontigent från fastlandet. Luftvärnet mobiliserades av A 7 men övertogs senare av KA 3.

De organiserade förbanden grupperades inom sina försvarsområden. Dessa förstärktes ytterligare genom att I 18:s och A 7:s fredsförband fördelades på olika försvarsområden. Efterhand fick alla förband, även de icke mobiliserade fullständig utrustning med inmönstrade eller inköpta bilar.

30/11 1939

Efter att ryssarna anfallit Finland skedde allmän mobilisering av Gotlands trupper. Permitterade förband återkallades omedelbart. Själva mobiliseringen gällde bataljoner och divisioner och en del specialförband.

Inmönstring och fördelning på kompanierna gjordes centralt och därefter tog kompaniets befäl hand om sina soldater för utrustning och marsch till vederbörlig krigsförläggning.

Grupperingen var helt inriktad på kustförsvar. CGK hade sitt område längst i norr och resten var indelat i fyra försvarsområden med en regementsofficer som befälhavare i varje.

1940

På nyåret hempermitterades en del förband. Men den 9 april beordrades de åter

1941-44

I 18 får en ny krigsorganisation. Den nya organisationen var inte byggd på beredskapserfarenheter utan på förhand avsedd att gälla från denna tid. Bataljonerna var avsedda att kunna uppträda helt självständiga och bestod av fyra kompanier med kulsprutor och granatkastare. Vid bataljonsstabskompaniet fanns pansarvärn och luftvärnskulsprutor. För att i någon mån täcka bristen på pansarförband fanns vid kompanierna en kulsprutebeväpnad lastbil, patrullbil, och vid bataljonerna en liten jägarpluton i lätta personbilar. Signalutrustningen förbättrades bl a av att kompanierna fick 25 w radiobilar, bataljonen hade två. 

Den största förändringen ägde rum vid kustgevärskompanierna och kustkulspruteplutonerna. Dessa ersattes av ett antal värnkompanier bestående av ett växlande antal plutoner sammansatta av kulsprutebeväpnade grupper. 

Antalet försvarsområden minskades till tre. Det norra stod fortfarande under CGK. 

Den nya grupperingen av trupperna hade betingats av den stigande faran för luftlandsättning. Den omedelbara kustbevakningen sköttes helt av värnkompanierna. Ett par sådana var också grupperade vid flygfält. I övrigt var kompanier och batterier spridda i enstaka förläggningar över hela ön.

Luftbevakningen hade byggts ut och anförtrotts åt ett luftbevakningskompani av värnpliktiga.

1942

Genomfördes en ny territoriell indelning i militärområden. Gotland blev VII. Militärområdet. I april 1942 kom från P 3 i Strängnäs femton lätta stridsvagnar modell 37.  Modellen var redan urmodig då den anlände till ön. Den saknade kanon och var bara utrustad med två kulsprutor. Den var en tjeckisk modell men både motor och pansar var svenskt. Trots det stora antalet fick förbandet nöja sig med beteckningen pluton. Denna stridsvagnspluton "G" ställdes direkt under militärbefälhavarens befäl för att snabbt kunna insättas mot luftlandsättningar på de öppna fälten mellan Follingbo och Barlingbo. Eftersom P 1 ännu inte hunnit bli uppsatt fick plutonen  administreras från P 3 i Strängnäs. Förbandet omorganiserades till 41. stridsvagnskompaniet, dvs stridsvagnsplutonen utökades med kompanistab, kompanitross och en pansarvärns/luftvärns- pluton. 

1944

Överfördes till ön 42. pansarbilskompaniet från P 3 i Strängnäs utrustade med pansarbil modell 41 eller modell "Irland". Typen var något större än pansarbil modell 40 som varit på ön 1941.

Fr om 1 april 1944 övertog P 1 G mobiliseringsansvaret från P 3 för dessa Gotlands två första pansarenheter. Det var två snabba, helmotoriserade förband, som företrädesvis användes som "lufttruppsberedskap". Den nye ÖB Helge Jung gör en inspektionsresa till Gotland i juni. Bland de förband han besökte fanns stridsvagnskompaniet med dessa små kulsprutevagnar. Han meddelade att det skulle komma "riktiga" stridsvagnar till ön. Så skedde i slutet av juli. Då urlastades i Slite ett tungt stridsvagnskompani ur P 3 (sörmlänningar). Det bestod av 18 stycken splitternya svenska 22 tons stridsvagnar modell 1942. Nu fanns på Gotland tre pansarenheter: 41. stridsvagnskompaniet (nu med tre stridsvagnsplutoner) och 42. pansarbilkompaniet ur P 1 G, utrustade med karosseripansar- (KP) bilar modell 42,  samt 4. tunga stridsvagnskompaniet ur P 3.

I slutet av 1944 beslöts att det tunga stridsvagnskompaniet, som egentligen tillhörde 10. pansarbrigaden, skulle stanna på Gotland och övergå i P 1 G krigsorganisation. Därför vidtog en intensiv ny- och omskolningsverksamhet vid detta lilla förband. I största möjliga utsträckning uttogs gotländska värnpliktiga. 

1945

Tyvärr visade sig ansträngningarna onödiga då redan i september 1945  kom nya order som innebar att 22-tons vagnarna skulle bytas ut mot 10-tonsvagnar, det vill säga stridsvagnar av modell 1941.

1949

Överfördes stridsvagnar av modell 1940 (Landsverk) till ön.

1962

Detta år hade det påbörjats utbildning på regementet på pansarvärnskanonvagnar av modell 1943. De hade också kunnat frigöras från fastlandsbrigaderna. Vagnarna hade i stort sätt samma kanon och chassi som stridsvagn 74, den saknade emellertid torn. De kunde därför inte skjuta under gång och hade ett begränsat sidriktfält. När de kom till Gotland hade vagnarna moderniserats så att de fått ett heltäckande pansartak.

Efter detta tillskott blev det möjligt att under 1960-talet ombeväpna samtliga gotländska pansarbataljoner så att de antingen fick stridsvagn 74 eller pansarvärnskanonvagn.

Det blev 24 vagnar på respektive bataljon, fördelade på två kompanier. Även skyttekompanierna som använde cykel fick dessa ersatta med KP-bilar. Det fanns tre skyttekompanier per bataljon och de kom nu istället att benämnas pansarskyttekompanier.

1963

Gotlands regemente, I 18 slås ihop med Göta pansarlivgarde på Gotland, P 1 G och bildar P 18. Gotlands regemente blir ett pansarförband.

Detta år då I 18 blev P 18 skulle krigsförbanden omorganiseras från skytte- till pansarbataljoner. Generalen på Gotland hade länge haft önskemål om att ön skulle utrustas med de s k KP-bilarna av modell 1942. Arméstaben ansåg dock det inte ekonomiskt försvarbart eftersom de troligen inte skulle kunna användas längre än till 1966. Men generalen lyckades driva igenom sin vilja och P 18 fick låna ett antal KP-bilar till försöksutbildning 1964/65. Försöket slog väl ut. Nu trodde man att de skulle kunna hållas i tjänst fram till åtminstone 1975. Det anlände fler och fler till Gotland och P 18 så att det räckt till alla dess pansarbataljoner.

1968

På hösten 1968 anlände de första Centurionstridsvagnarna till P 18. Det var ett viktigt och efterlängtat tillskott. Dessa vagnar kunde mäta sig med stormakterna och de hade visat vad de gick för under 6-dagarskriget. De vagnar som kom till P 18 hade den svenska beteckningen strv 102. De var av den andra typen med 10.5 cm kanon som kunde få genomslag överallt i stormaktsstridsvagnar. Den var i alla delar vida överlägsen strv 74 och pvkv 43. Pvkv 43 utmönstrades från P 18 under 1970-talets första hälft. Strv 74 behölls emellertid ett antal år längre i ett par pansarbataljoner. Strv 102 vägde dubbelt så mycket som strv 74 och var försedd med ett överlägset pansarskydd.

1974

Eftersom den nya svenska stridsvagnen (strv S) tillfördes fastlandsförbanden kunde fler strv 102 överföras till Gotland. Den gamla strv 74 utmönstrades 1974.

1978

Årskullarna på 1970-talet var de mest stökiga med droger och allmän dålig disciplin. Det förekom att de värnpliktiga även eldade i barackerna. Under en tid var de även uppdelat i en Stockholms pluton och en Gotlands pluton vilket ledde till bland annat mycket slagsmål plutonerna emellan.

Militära skyttevärldsmästerskapet annordnas av P 18. Flera av de nya, automatiska måltavlorna skjuts oförklarligt sönder av deltagare från Asien. Det visar sig att asiaterna skjuter med dyr jaktammunition. Med assistans av skjutledaren Fontell lyckades man byta ut ammunitionen hos en Jakt och fiskeaffär i Visby.

1979

Hederskorpral Harald I gör sitt första framträdande i tjänsten under en högvaktsceremoni på kungliga slottet. Han möts av folkets jubel och utnämns senare till hederskorpral

1980

1980 beviljades och 1982 bestämdes att en sedan länge uppskjuten renovering av stridsvagn 102:orna skulle genomföras. Detta innebar att vagnarna skulle utrustas med lasersikte, kalkylator och rökkastare. Arbetet skulle genomföras i Militärkommando Gotlands egna verkstäder.

I mitten av 1980-talet skedde en uppryckning vad gällde Gotlands pansarförband. Wahlgren, den dåvarande chefen för Gotlands regemente hade redan börjat experimentera med den gamla KP-bilen m/42. Han såg till att den försågs med bl a pansartak samt större och kraftigare hjul. Det lyckades bra och Wahlgren begärde och fick ekonomiskt anslag till renovering av P 18 alla KP-bilar. Därutöver kunde ett antal stabs- och eldledningsversioner färdigställas. I eldlednings-KP-bilarna utnyttjades s k "egrupplaser. 1984 hade nämligen A 7 laseravståndsmätare för sina eldledningsorgan. Arbetet utfördes vid de militära verkstäderna i Visby och vid Marinvarvet i Fårösund.

Från och med utbildningsåret 1984/85 kunde de gotländska pansarförbanden använda både den nyrenoverade strv 102 samt den nya KP-bilen.

1987

1987 föreslogs att de senaste renoverade Centurionstridsvagnarna med diselmotorer "strv 104" skulle tilldelas P 18. Även att pansarbandvagnar "pbv 302" skulle ingå i P 18:s arsenal.

1991

För sista gången utbildas PbatG med Strv 102 samt KP bil

1992

Efter P 6 nedläggning överförs Pbv 302 och Strv 104 vilka grundutbildas för första gången på P18.

1994

Uppgick Gotlands regemente i Gotlandsbrigaden (PB 18). I samband med denna omorganisation kom brigaden att omorganiserades till en mekaniserad brigad samt gjorde en betecknings- och namnändring till Gotlands regemente och Gotlandsbrigaden (MekB 18). Brigaden blev med denna omorganisation ett kaderorganiserat krigsförband inom Mellersta militärområdet (Milo M).

Det svenska försvaret inköpte efter järnridåns fall ett antal sovjettillverkade pansarfordon. Dessutom tillfördes armén den svenska nykonstruktionen "stridsfordon 90". Samtidigt hade ett inköp av Leopard 2-stridsvagnar, med 12 cm kanon, skett. Huvuddelen var begagnade strv 121 medan den moderna strv 122 skulle nytillverkas, huvudsakligen i Sverige.

Dessa nytillskott kom emellertid inte Gotland till del. Det medförde dock att fler strv 104 och pbv 302 kunde överföras till ön så att på våren 1994 fanns 60 strv 104 tillgängliga för Gotlands försvar. Det var dock en minskning från tidigare 72 stycken. Det berodde på att de tidigare organiserade sex bataljonerna med vardera 12-vagnskompani, istället blev tre med vardera 10-vagnskompanier.

De tidigare stridsvagnskompanier och pansarskyttekompanier hade innehållit 1 respektive 3, det vill säga sammanlagt 7 pansarskytteplutoner. Dessa ersattes nu av 4 av motsvarande slag. Istället erhöll pansarskytteplutonerna pbv 302. Denna förlust i manskap kompenserades delvis genom att brigadspaningskompaniet också fick pbv 302. Även brigadledningen erhöll pbv 302, faktiskt fler än de hade haft KP-bilar.

Brigaden erhöll också en pansarvärnsbataljon, en underhålls/pionjärbataljon samt två luftvärnsrobotkompanier, där ett kompani utrustades med den ombyggda infanterikanonvagnen "lvrbv 701". Då inga av pansarbandvagnarna var inredda för sjuktransporter behölls ett antal KP-bilar som ombyggdes för detta ändamål.

1995

P 18 ansvarig för utbildningen av Bosnienbataljonen BA05. För första gången på Gotland (september 1995) utbildades ett förband för FN insats: 10psk. / Tango Lima ingick i BA05, den Nordiska bataljonen/NorBat 2 (UNPROFOR). Kompanichef var major Per Wallin och kompaniet var förlagda i Brgule utanför Tuzla. BA05 inkl. Tango Lima blev också, i och med fredsavtalet i Dayton Ohio, "Daytonavtalet" det första svenska förband som ställdes under Natobefäl i "Task Force Eagle", då man under den sista halvan av missionen uppträdde i svenska uniformer utan FN-blått.

Huvuddelen av befälsomgången var gotlänningar och många soldater hade gjort vpl på P18. 3 Psk-plutoner inkl. robotgrupper (Alfa, Bravo, Charlie) använde PBV302 och Deltaplutonen, STRI-gruppen samt sjukvårdstroppen använde Sisu som fordon.

1996

1996 fanns på Gotland 128 stridsvagnar och 274 pansartransportfordon. Av dessa bestämdes nu att 54 strv 102 och 33 KP-bilar skulle skrotas.

Samma år påbörjades även en ombyggnad av öns strv 104 där ammunitionsdurken ändrades för att kunna rymma den nya pilammunitionen. Arbetet utfördes på MKG:s miloverkstad som i december detta år flyttat sin verksamhet från Stenkumlaväg till nya lokaler på Visborgsslätt.

Då den mekaniserade pansarbataljonen utbildades 1996/97 skedde bland annat utbildning på pansarvärnrobot 55 "TOW". På bataljonen fanns förutom ett TOW-kompani två "Bill"-kompanier, de senare utrustades med ett stort antal pbv 302. TOW-kompaniet hade ombyggda infanterikanonvagnar "pvrbv 551".

1997

Övningen Nordic Peace anordnas av P 18 med lyckat resultat.Organisation innan 2003

1998

Fanns på Gotland 89 stycken strv 104, 249 stycken pansartransportfordon, varav 126 KP-bilar.

1999

Bestod arsenalen på Gotland av 70 strv 104, 127 pansarbandvagnar (varav 10 för eldledning och 14 för stridsledning), 125 KP-bilar samt 9 luftvärns- och 6 pansarvärnsrobotvagnar. 

2000

I samband med försvarsbeslutet 2000 avvecklades brigaden den 30 juni 2000 och regementet återupprättades den 1 juli 2000 under sitt forna namn, Gotlands regemente (P 18).

Samtidigt överfördes ett antal stridsfordon 90 till ön.

2001

P 18 första regemente i Sverige med att sätta upp ett snabbinsatskompani "IA 01" som under våren 2002 på 30 dagar från beslut var operativa i Kosovo.

2002

(IA02 Insastsförband Armén 02  Snabbinsatskompani (Wisborgs kompani) ur 90 dagars beredskapsbataljon
Ansvarigt förband P 18 Gotland (utbildning, beredskap, förrådställning) BatCh: Övlt Clas Nilsson, C Mekskkomp: Mj Tony Petersson (P 7), Utbildning: 20020408 - 20020503, Beredskap: 20020101 - 20030630. Styrka: 165.  Mekskkomp: Kompaniledning, Stab/trossplut, 1. Mekskplut 302, 2. Mekskplut 302, 3. Mekskplut 302, 4. Mekspan/ rbplut 302)

2003

Under utbildningsåret 2003-2004 hade P 18 ansvar för Kosovobataljonen (KS 09, Batch: Karl Engelbrektson. Styrka: Swebat ca 350 (utökades senare efter marskravallerna), övriga ca 150. Kompanier: VL Batstab PL S/T, QL 1.mek, RL 2.mek, Övrigt: NSE (på campen), MNTC, MNMP, BrigHQ)

16/12 2004

Riksdagen fattar beslut om att P 18 ska avvecklas. Under det sista utbildningsåret 2004/2005 benämndes kompanierna på P 18: Roma kompani - Sigurd Niklas, Havdhem kompani - Petter Niklas, Garde kompani - Xerxes Niklas som ingick i bataljonen Viktor Niklas. Under det sista utbildningsåret ansågs bataljonens ledningspluton, Caesar Petter på Petter Niklas, vara Sveriges bästa. Granatkastarplutonen på Petter Niklas vann Granatkastar-SM, och spaningsplutonen, Kalle Niklas utsågs som Sveriges bästa inom underättelsehämtning inom pansar.

28/5 2005

I slutet av mars månad sköt truppförande kompanichef för Roma kompani, Kapten Anders Eckerberg de sista skotten med ett Stridsfordon 90 på Tofta skjutfält och därmed gick en svensk militärhistorisk epok i graven. Salvan följdes av en march på landsväg med stridsfordonen in till regementet i Visby.  Nedläggningsceremoni genomförs.

30/6 2006

Regementet avvecklas. Gotlands Regemente finns ej mer

1/1 2018

Gotlands regemente återuppstår