Gotlands Nationalbeväring  1811 - 1886

Historik 1811 - 1819

Historik 1820 - 1839

Historik 1840 - 1859

Historik 1860 - 1874

Historik 1875 - 1892

Från Gotlands Nationalbevärings första dagar

Krigsorganisation

Fanor vid Nationalbeväringen

Uniformer vid Nationalbeväringen

Gotlands Nastionalbeväring / Märken mm

Linjeofficersläroverket i Visby 1839 - 1866

Eldhandvapen - Nationalbeväringen

Bajonetter - Nationalbeväringen

Sidovapen - Nationalbeväringen

Gotlandshuggaren m/1810

Pikgubbarna och deras vapen

Inskrivningsbok  (pdf)

 

 

 

Förbandsplåt till tschakå

 

 

Mössplåt m/1811

 

Efter att kriget 1808-09 avslutats bytte Sverige sina forna fiender till allierade och sina forne bundsförvant till fiende. Den nödtvungna krigsförklaringen mot England utfärdades den 17 november 1810. Någon fientlighet från England sida skedde emellertid inte. De styrande i Sverige ansåg dock det var behövligt att omedelbart på våren 1810 skicka över en militärstyrka till Gotland bestående av en bataljon ur Jönköpings regemente samt ett batteri artilleri. Denna styrka ställdes under landshövdingen baron Rajalins befäl.Kriget mot England var emellertid förklarat och en enda bataljon och ett artilleribatteri var en alltför liten försvarsstyrka om något anfall skulle göras av den nya fienden, vilket eventuellt kunde väntas under kommande sommar. Regeringen insåg därför nödvändigheten av att Gotlands försvar inte i framtiden enbart kunde förlita sig på hjälp från trupper från fastlandet. Av denna anledning beslöt öns innevånare att försöka bilda en egen krigsstyrka. Landshövdingen baron Rajalin sommaren 1810 rappelerad och amiralen baron Rudolf Cederström förordnad av Kungl. Maj:t att i egenskap av vice landshövding och militärbefälhavare resa till Gotland för att organisera öns försvar och vilket befäl amiralen tillträdde den 22 augusti. Uti tre utlysta sammankomster med deputerade av öns innevånare vid tingsställena på landet den 11 och den 19 samt i Visby stads rådhus den 29 december överenskoms och antogs den konvention om utgörande av en national beväring på Gotland som senare sanktionerades av kungen genom ett Kungl. brev av den 5 februari 1811.
 
 

Kompaniernas exercis- och övningsplatser

 

 

Kompaniernas ammunitionsbodar

 

Hattband med mössplåt m/1811 till tschkå

 
 

Officerare vid Gotlands Nationalbeväring 1877

 
 

Artillerister vid Gotlands Nationalbeväring på 1870-talet.

 

Artillerie de campagne en Gotland. Camp de Visby juin 1854. Fältartilleri på manöver. (Tuschteckning av Fritz von Dardel)

 
 
 

Konventionen

 

Efter att kriget 1808-09 avslutats bytte Sverige sina forna fiender till allierade och sina forne bundsförvant till fiende. Den nödtvungna krigsförklaringen mot England utfärdades den 17 november 1810. Någon fientlighet från England sida skedde emellertid inte. De styrande i Sverige ansåg dock det var behövligt att omedelbart på våren 1810 skicka över en militärstyrka till Gotland bestående av en bataljon ur Jönköpings regemente samt ett batteri artilleri. Denna styrka ställdes under landshövdingen baron Rajalins befäl.Kriget mot England var emellertid förklarat och en enda bataljon och ett artilleribatteri var en alltför liten försvarsstyrka om något anfall skulle göras av den nya fienden, vilket eventuellt kunde väntas under kommande sommar. Regeringen insåd därför nödvändigheten av att Gotlands försvar inte i framtiden enbart kunde förlita sig på hjälp från trupper från fastlandet. Av denna anledning beslöt öns innevånare att försöka bilda en egen krigsstyrka. Landshövdingen baron Rajalin sommaren 1810 rappelerad och amiralen baron Rudolf Cederström förordnad av Kungl. Maj:t att i egenskap av vice landshövding och militärbefälhavare resa till Gotland för att organisera öns försvar och vilket befäl amiralen tillträdde den 22 augusti. Uti tre utlysta sammankomster med deputerade av öns innevånare vid tingsställena på landet den 11 och den 19 samt i Visby stads rådhus den 29 december överenskoms och antogs den konvention om utgörande av en national beväring på Gotland som senare sanktionerades av kungen genom ett Kungl. brev av den 5 februari 1811.

   

Sedan ej mindre samtlige Gotlands innevånare på landsbygden, än största delen av Visby stad, enligt hållne protokoller under den 11, 19 och 29 december förledet år. antagne de dem om sättet till Gotlands försvar vid befarade fientlige anfall, å Kongl. Maj:ts höga vägnar av mid då gjorde propositioner; i anledning varav de frivilligt ingått uti en Allmän National Beväring, samt åtagit sig att hellre mangrannt gripa till vapen, och i förberörda ändamål låta sig däruti inövas, än att efter Riksens Ständers beslut förstärkningsmanskap utgöra; så har Kongl. Maj:t ej allenast genom desse av trycket utgågne nådiga proklamation av den 5. sistlidne februari, därutöver förklarat sitt synnerligen nådige välbehag, utan ock, uti särskilt till mig avlåten nådig skrivelse av samma datum till alla delar i nåder gillat alla de av mig vid denna National Bevärings upprättande och organiserande föreslagne och vidtagne åtgärder, ävensom de därvid betingade villkor och förbehåll, så lydande:

    

Konvention Antagen vid mötet 11, 19 och 29 december 1810, fastställd av Konungen 5 februari 1811

1:o)

Utskrives var man, som kan bära vapen, och icke av ålder och sjuklighet är därtill otjänlig, för att indelas uti fyra kårer av jägare, artillerister, lätt infanteri och pikförare.

2:o)

Dessa kårer indelas var för sig i kompanier, så att varje socken eller pastorat får i möjligaste måtto vara tillsammans.

3:o)

Vart således indelt kompani får inom sig välja korpraler och underofficerare; för varje 25 man, en korpral och för varje 50 man, en underofficer.

4:o)

Desse underofficerare och korpraler skola så snart de blivit kallade, samlas att lära sig exercera vid närmaste militärstation, och få under tiden lika underhåll som deras vederlikar av Kronan.

5o)

Gevär och ammunitionspersedlar avlämnar Kronan, och kommer sedermera att vårdas och för dem ansvaras av var och en, som densamma emottaga.

6o)

Om exercistiden och det övriga av allmänna beväringsanstalter skall särskilt överenskommas med allmogen och församlingarna.

7o)

Då någon kår eller avdelning bliver beordrad, att samlas till försvar av ön, eller fördriva fienden, undfår den lika avlöning och underhåll som Kronans manskap.

8o)

De som ej erhåller kläder, undfå ersättning av Kronan för det de slita sina egna, i proportion av tiden de gjort tjänst och efter vad Kronans kläder kosta.

9o)

Sedan försvarsmanskapet är samlat i trupp och står under befäl efterlevs krigslagarna.

10o)

Samma rättighet till hedersbelöningar för visad mandom och ådagalagd tapperhet emot rikets fiender, samt enahanda rätt till gratial för erhållne blessyrer, vård och skötsel, som Kronans manskap; ävensom lika rättighet till prispenningar bliver lantförsvaret förbehållet.

11o)

Utav allt manskap och befäl, som utgöres av landets innevånare till öns försvar, skall ingen kommenderas utan inom länets gränser varken i krigs- eller fredstider.

12o)

Så fort som möjligt är skola tryckta exemplar meddelas alla församlingar, så väl av detta, som det av krigsartiklar och reglementen, som kan tjäna till deras efterrättelse, varjämte Kongl. Maj:t i nåder behagat fastställa vad jag med avseende på allmänna nationalbeväringen härstädes i övrigt i underdånighet föreslagit näml:

   

1o)

Att ingen över 50 år kommer uti rullorne att antecknas.

2o)

Att manskapet mellan 45 och 50 års ålder skall utgöra en särskild kår av pikförare eller reserve.

3o)

Att husbönder, arrendatorer, huvudmän för rörelser och deras högsta oumbärliga biträden likaledes bliva indelte uti en särskild kår, som ej uppkallas till tjänstgöring förrän högsta nöden det fordrar, och

4o)

Alla övriga till krigstjänst tjänliga personer med undantag av dem, vilka innehava publikt ämbete eller syssla på stat, enrolleras för att på utsatt tid i vapen genast inövas; i vilket avseende sammandraga av exercitie- och tjänstgöringsreglementen, samt krigsartiklarne behörigen fastställde, böra till efterlevnad utdelas.

  

Och som alle de, vilka till allmänna nationalarmeringen hörs och således även de i 3:e punkten omnämnde till en särskild kår vid infanteriet indelte personer, de där ej förr, än högsta nöd det fordrar till tjänstgöring måge påkallas, likväl emellertid ofelbart böra i vapen inövas, och göras skicklige att kunna, enligt sitt åtagande till landets försvar vid fientlige anfall bidraga, hälst det är förgäves och utan ändamål, att av en först i nödens stund påkallad oövad och odisciplinerad, men bevärad trupp kunna vänta, eller påräkna det försvar, som till fiendens fördrivande med mandom och tapperhet, stdgad ordning och ståndaktig pålitlighet erfordras; alltså, och i händelse en och annan skulle undandraga sig den skyldigheten, att ovillkorligen efter kallelse på utsatt tid och ställe sig infinna för att exercera, har jag funnit nödigt härigenom förklara, att ej någon äger rättighet, att utan särskilt tillstånd förfallolöst avhålla sig från anbefallte exercismöten och samlingsställen vid det äventyr och ansvar som olydnad, ohörsamhet och motvilja ofelbart måste med sig föra; vartill dock efter vad jag hoppas, icke någon av landets enige och vältänkande innebyggare, som tävla med alla andra redliga svenske män uti undersåtlig trohet och tillgivenhet för Konungen och en ren kärlek för fosterlandet, oförförd sig skyldig gör.

Vilket allt, uppå Kongl. Maj:t nådige befallning härigenom kungjort varder. 

Visby å landskansliet den 9. april 1811.

Rudolf Cederström / J. F. Sturtzenbecker

Kort efter konventionens upprättande blev i januari och februari 1811 genom utfärdad allmän kungörelse det inom beväringsåldern befintlige manskap uppbådat, och på generalmönstringar, som amiralen själv förrättade, särskilt med varje ting, de beväringsskyldige på landet uppskrivne och indelte, jämlikt konventionen, till jägare, infanterister och pikförare, samt fördelda uti särskilda kompanier, 16 jägarkompanier, 19 infanterikompanier och 3 avdelningar pikförare. Fårö socken förblev en särskild avdelning eller kompani där de tre vapnen var förenade. Kompanierna sammandrogs genast därefter under tillsyn av länsmännen, till utväljande inom sig av det antal underbefäl som i konventionen var bestämt. Av därtill kommenderade officerare av Jönköpings bataljon blev en del av dessa kompanier under några dagar i februari och mars månader övade i marsch och gevärsexercis.

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig